Killzone 2

Sedan sommaren 2005 har jag längtat. Längtat efter att än en gång få lägga vantarna på en StA-52 LAR och därefter plöja ner den ene Helghasten efter den andre. Och nu, dryga 4 år senare har det äntligen blivit dags. Guerrilla Games domedag är kommen, kommer Killzone 2 bli den slutgiltiga "Halo-dödaren" och rädda Playstation 3 eller kommer Killzone 2 gå till historien som ett av de mest överhypade spelen genom tiderna?

Gameplay

Den absolut viktigaste komponenten i ett FPS är varken grafik, bandesign eller story utan en bra och bred vapenarsenal kombinerat med bra fysik. Och på den punkten håller Killzone 2 riktigt hög klass. Rent designmässigt bygger de olika skjutdonen på realism i sann Hard Sci-fi stil. Likaså I användandet av dem då de innehar en välavvägd tyngd samt tung och bra rekylåtergivning. Det går inte som i många andra FPS att bara hålla inne avtryckaren och sikta utan man måste skjuta en salva i taget på 2-3 skott. Fienderna tål dessutom en lagom mängd skott, man är aldrig tvungen att tömma ett helt magasin i en och samma fiende (bortsett ifrån en del bossliknande badguys) som i vissa andra spel (Gears of War någon?). AI:n reagerar trovärdigt vid beskjutning, både när det kommer till animationsarbetet vid point of inpact, men också sättet dom tar skydd, ger varandra eldunderstöd och arbetar som en enhet.

Ska man spela Killzone 2 framgångsrikt går det som sagt inte att bara kuta runt som en duracell-kanin på LSD och skjuta allt som rör sig. Man måste utnyttja miljöerna och sin egen position, men också ta hänsyn till hur fienderna och sin egen AI är placerade. Är det så att dina medsoldater drar på sig fiendeeld är det ett bra läge att flankera fienden. Att dra på sig salva efter salva på öppna ytor är självmord, man måste söka skydd samt använda sig av "lean and peak"-knappen, d.v.s att man kikar fram ifrån skyddad position och öppnar eld därifrån.

Den konstanta vapentillgången är minimalistisk då man bara kan bära med sig en pistol och ett huvudvapen. Att prioritera kan varar riktigt jävligt sinsemellan då man kanske har hittat ett nytt intressant vapen som man vill prova men man är samtidigt osäker på hur pass effektivt det kan vara i det kommande scenariot.
Killzone 2 är ett mer strategiskt och taktiskt FPS än genomsnittet men det är samtidigt inte fullt så extremt som Rainbow Six eller Ghost Recon. Den perfekta mellanvägen, helt enkelt.

Kontrollen

Kontrollen är dock inte helt hundraprocentig. Flytet och sensen i siktet är inte den bästa, det tar aningen för lång tid att fokusera in sitt mål. Knappuppsättningen är inte heller den bästa. Med grundinställningarna använder du L1 till närstridsattack och R3 till att sikta med. Detta känns bakvänt vilket jag inte alls tycker om. Det går dock att fixa till inställningarna så att siktar med L1 och närstridsattackerar med R3 (som Gud förutspådde det), problemet är dock att man använder L2 som "lean and peak"-knapp. Det är inte det lättaste att sticka ut snoken från skyddad position samtidigt som man ska sikta, dvs trycka på L1 och L2 samtidigt.

Grafik och inramning

Det har skett ett stort miljöombyte sedan vi senast bekämpade helghast i det första spelet. Den blomstrande, livfulla och jordliknande planeten Vekta har bytts ut mot Helghan. En planet som andas industrismuts, död och ångest. Det finns klara paralleller mellan Killzone-universumet Nazitysklands framfart under andra världskriget. Dels genom kejsare Visaris uppenbara likheter med Hitler. Många gemensamma karaktärsdrag så som deras drivkraft för krig och deras sätt att föra propagerande tal för deras folk.
Likaså sättet både Helghast och ISA för krig på. Det luktar Bliztkrieg lång väg. Man skulle till och med kunna gå så långt och säga att Killzone 2 är ett WWII-FPS försatt i en fiktiv värld, med en atmosfär som är både fräsch men samtidigt igenkännlig på samma gång.
Med den smutsiga stämningen tillkommer mellansekvenser av högsta klass som bidrar till en filmisk och storslagen feeling som genomsyrar hela genomspelningen.

När vi nu går in på den tekniska biten finns det inget annat att göra än att kapitulera. Killzone 2 är till dags dato utan tvekan det snyggaste konsolspelet som går att tillgå. Ett fruktansvärt bra användande av ljus och skuggor tillsammans med härligt stora explosioner, grym karaktärsmodellering och ett i allmänhet väldigt detaljerat spel där väldigt mycket händer på skärmen samtidigt kan inte få något annat än toppbetyg när det kommer till den tekniska biten.

Sammanfattning

Guerilla Games har förvaltat Sonys förtroende med bravur. Med en budget stor som Perus BNP har Guerilla givit oss ett av generationens tveklöst bästa titlar. Ett tekniskt vidunder med en balanserad spelbarhet, coola vapen, realistiska animationer och fysik samt en av de bästa inramningarna jag sett i ett spel. Springer ni inte iväg och köper detta spel omgående kommer jag daska till er med en nyfångad abborre 13 gånger på högra skinkan. Så det så.

Observera att denna recension även är publicerad på pixelplayer.se