Flower

Grå, trist och stressig är mångas vardag. Då kan man alltid hoppas att en liten blomma växer upp och sprider färg, hopp och ljus runt omkring sig. Det är i alla fall vad du ska göra. I Flower.

Första gången jag såg Flower visas upp så måste jag medge att jag hade svårt att ta det till mig. Det såg ganska meningslöst ut. Sväva omkring som blomblad och väcka blommor. Jaha. Snacka om enformigt och sanslöst tråkigt. Då hittar jag hellre något roligare att lira och skippar titeln helt och hållet. Men till slut hade jag svårt att hålla fingrarna borta, inte minst när det fick hyllningar från flera håll.

Ett fönster någonstans. En grå värld tycks breda ut sig där utanför. Stress och panik har lämnat världens skönhet i glömska. I fönstret står en ensam blomma, fortfarande nyfödd. En sekund senare. En grön äng. En blomma vaknar till liv och ett blad svävar iväg, lätt med vindens stilla bris. Sakta men säkert vaknar staden till liv i färger.

Ungefär så skulle Flower kunna beskrivas. Ganska flummigt. Det gäller att skapa sin egen tolkning av vad som sker och kunna på något sätt se bakom vad som händer. Rent konkret handlar dock Flower om att väcka blommor och annat i omgivningen för att skapa färger och ljus. Under tiden som du gör detta samlar du på dig fler blomblad till den du alltid startar med. En vaken blomma är lika med ett blomblad.

Handlingen är flummig, ja, men man kan ändå tolka in en del på egen hand. Växthuseffekten kan man anta har ett finger med i spelet här, men även mer... personliga saker så som stress och tristess. Det är ett spel som framhäver det här med att dagdrömma. Och att hoppas. Hopp. Det är vad Flower lever på och det är vad det är. Ett litet blomblad kan göra stor skillnad.

Trots att handlingen är flummig som sagt så är det inget emot vad kontrollerna är. Simpelt som bara den, vilket verkligen är så det bör vara i ett spel som just Flower. Man tar användning av rörelsekänsligheten och spelaren styr helt enkelt genom att välta kontrollen åt olika håll. Vill man därtill ha lite mer fart trycker man bara ner valfri knapp och vinden blåser iväg dig i full fart.

Att man gjort det såhär enkelt kan visserligen till viss del påverka variationen i spelet, men samtidigt så passar det så oerhört bra in. Det behöver inte vara krångligt. Det känns som ett sånt där spel som man kan låta stå på och låta folk som går förbi prova på. För allt man gör är att ta upp kontrollen och svävar. Att förlora finns inte. Flower handlar inte om utmaning utan om upplevelse.

Så såvida man nu inte siktar stenhårt mot troféerna där det bland annat inkluderas att inte bli skadad (vilket dock inte är speciellt svårt) så får man sluta upp med att fokusera så hårt och bara uppleva Flower istället. Skadas ja, det kan man. Inte på alla nivåer, men med slutet. Dock handlar det om att man grillas en aning, men man dör aldrig. Det finns heller ingen specifik tid att hinna med så du kan sväva runt på egen hand om du så vill.

Men tro därmed inte att Flower är öppet och rena sandlådespelet, för det är det inte. Även om du stöter på en del öppna ytor där många blommor väntar på att bli väckta så är det ändå väldigt utpekat vart du ska och så snart du försöker dig på en utflykt någon annanstans så kommer vinden att blåsa dig tillbaka.

Ska man prata grafik och Flower så är det snyggt. Riktigt snyggt. Inte minst designmässigt. Jag minns en punkt då jag rundade en bergvägg och smög uppför en kulle varpå en rysligt vacker solnedgång mötte mig samtidigt som vinden avtog och musiken lugnade sig något. Vackert så det förslår.

Sen gillar jag också att man inte enbart fokuserat på att skapa grönt gräs och blommor, man har även lagt ner tid på att skapa mörker, ondska och små ljus i mörkret, för förutom att leda blad genom luften så samlar man även vissa gånger på sig ljus. Ljus som du använder till att lysa upp mörka områden och därigenom mer färg.

Något annat som belyser Flower väl är musiken. Lugn musik som tenderar att trappas upp så snart vinden hårdnar. Och det funkar. I korta stunder. Därför efter ett tag tenderar det att bli som något av en "the Sims-effekt" därför ofta är det samma musik som spelas om och om igen (musikstilen i de två spelen är för övrigt inte så långt ifrån varandra) och man tröttnar oklanderligt efter ett tag på det. Framför allt om man fokuserar på det.

Men som sagt så ska man inte fokusera utan bara låta sig sväva med. Därmed kan det kännas ganska tomt när spelet avbryts. Därför Flower är ingen långkörare. Det tar, om man bara spelar rakt av, någon timme att klara, vilket ju är försvinnande lite sett till andra spel idag. Och det är alldeles för kort enligt mig. Spelet består av sex nivåer samt en avslutande där de medverkande presenteras.

Ni som spelat flOw vet ungefär vad som väntar här därför de rullande texterna är allt annat än tråkiga som annars. Istället är detta mer som en extra nivå där du spelar precis som vanligt, men med skillnaden att du under tiden får veta namnen på de bakom Flower. Briljant. Flower är för övrigt ungefär som flOw. Fast bättre. Och helt klart värt sina 70 kronor.

Speciellt enformigt blir det dock aldrig tack vare nivåernas förhållandevis olika design samt att man ska lösa diverse olika pussel vilka skiljer sig åt mer än vad man kan tro från nivå till nivå. De flesta bygger dock på att öppna blommor, men det finns även andra saker att klura ut.

Nog för att det är kort och kan ha något enformig musik, men det är ändå ett spel olikt mycket annat därute idag. Detta är kanske inget man kommer att spela konstant i flera veckor, men vill man bara komma bort, göra något annat, bryta vardagens trista mönster, då är ett dyk in i blommornas värld inte så pjåkigt ändå. Några gröna fingrar behövs inte. Tänk inte. Upplev.

Trailer

+
Mysigt, Djupt, roligt

-
Lite väl kort

Betyg 9/10

[Testad version: PlayStation 3]