Call of Duty: Modern Warfare 2

Blod, svett och tårar mixat med en hel del explosioner är grundkonceptet när nu Infinity Ward återigen tar över stafettpinnen efter Treyarch. Kan de toppa kritikerrosade Modern Warfare?

Jag älskade faktiskt Modern Warfare (eller Call of Duty 4 om ni så vill). Jag fann enspelarbiten något kort visserligen, men det jag fick med mig gillade jag skarpt och så snart man tog sig an andra individer så blev det genast ett fullkomligt lysande lir. Med extremsköna vapen håller jag det fortfarande högt bland dagens onlinespel. Jag tycker dock fortfarande att enspelarbiten hade kunnat finputsats ytterliggare med en något längre sådan och en något bättre handling.

Fast handlingen är väl något av det som brukar få sig en del av den största kängan i spel som Call of Duty därför att utvecklarna gärna fokuserar på annat, så som vapen, effekter och onlinelägen. Trevligt är väl det, men många gånger önskar jag att man faktiskt kunde lägga ner sig lite mer på just handlingen istället för att (som så många gör) ta den enkla vägen och helt enkelt välja andra världskriget där stora delar av handlingen redan finns nedskriven i många olika former.

Modern Warfare 2 tycker jag dock har lyckats mer än vanligt på den här punkten. Faktiskt. Spelet plockar upp fem år efter ettan (vilket då är Call of Duty 4 och inte det allra första spelet) och här har en snubbe vid namn Vladimir Makarov tagit över efter den numera nedsläckta Imran Zakahaev. Som vanligt tar du dig an rollen som flera olika karaktärer och ska på diverse platser världen över få tag på denna fuling.

Sådär berättat löst och rent allmänt så måste jag säga att det hela känns oerhört trist och... vanligt. Men faktum är att det hela är mycket mer än så. Man får uppleva en del oväntade vändingar och det hela känns mycket djupare och mycket mer intressant denna gång jämfört med då det var Zakahaev som stod högst upp på listan.

Man får uppleva mycket mer död denna gång, mycket mer brutalitet och spelet tar flera gånger en riktigt seriös riktning. Något jag uppskattar å det grövsta. Däremot så är jag lite smått besviken på den omtalade scenen i spelet där man skoningslöst fäller mängder med oskyldiga civila av den anledning att det faktiskt knappt berör. Nu lät det där säkerligen hemskt som bara den, men ärligt talat så tycker jag faktiskt att Infinity Ward hade kunnat spä på det hela lite mer. Faktiskt. Jag tycker exempelvis att man hade kunnat slänga in dialoger mellan de civila strax innan så att man som spelare fått chansen att bygga någon form av relation till dem. Då tror jag att man hade känt sig betydligt mer illa till mods, vilket trots allt är tanken till viss del. Som en liten notis på det kan jag bara nämna att Infinity Ward ändå gjort ett klokt beslut och låter spelaren själv välja om detta är något för denne eller ej.

Men jag tycker som sagt att handlingen är riktigt bra och det är inte allt för ofta som jag känner att saker är krystade, även om jag såklart inser att en strid utspelar sig i Washington D.C. inte enbart för handlingens skull utan även för att detta lockar folk till att spela (spelet rent allmänt är för övrigt rejält patriotiskt gentemot USA). Samtidigt så är denna bit (som är uppdelad i tre uppdrag) en av de bästa i hela spelet och att vandra på övergivna och trasiga gator är bara hur häftigt som helst då Infinity Ward lyckas förmedla något här som är rysligt välgjort. Samma sak gäller en del av detta uppdrag då man ska arbeta sig upp mot ett tak och tända ljus. För att inte avslöja för mycket kan jag väl säga att man känner igen sig, på något slags underligt, men ändå helt normalt, sätt. Men det är hur som helst en bana som jag kommer minnas.

För är det något Infinity Ward är mästare på så är det att skapa snygga och effektfulla banor. Något som man lyckats med även denna gång. Krigskänslan är ständigt närvarande när det ryker lite varstans, hus är söndersprängda, fiender rusar mot en, vänner samlas runt om och luften är fylld av fientliga och vänliga bepansringar. Allt detta sammansvetsat med en hel del saker som sker under dödandets gång gör alltsammans så grymt snyggt och då grafiken inte alltid ligger på topp så är det detta som ögonen gärna letar efter. Nästa stora grej.

För några mellansekvenser är det inte tal om. Ja, förutom då den klassiska satelitvyn då nästa nivå görs redo och då spelaren får lite bakgrundfakta om alltsammans, istället för att bli inkastad i en strid utan anledning. Nu tycker jag dock visserligen, som sagt tidigare, att man ändå inte alltid hinner hänga med i samtliga svängar ändå, men i ett spel som detta så gör det mig faktiskt inte så speciellt mycket, för ärligt talat är det vändningarna på marken som jag finner intressanta. Då hus sprängs, bilar sprängs, vänner sprängs, du sprängs. En hel jävla massa explosioner kort och gott.

Men det är ju så det ska vara, på något sätt. För när man tittar noga så kan man dock inte komma undan att ett spel inom actiongenren sällan är ett spel inom just actiongenren utan smällarna. Hur tråkigt det än må låta så älskar jag det. Det är en sådan enorm kontrast mot en del andra spel, samtidigt som explosioner är något av det mest klassiska man kan finna inom spelvärlden.

I alla fal, för att återgåt tillbaka till det här med saker som sker samtidigts om du spelar så tycker jag att detta är något som fler spelutvecklare borde ta efter då det är som sagt grymt effektfullt. Nu vet jag dock att det tyvärr vissa gånger kan vara så att spelaren tittar åt ett annat håll så snart som något viktigt sker, men samtidigt får man se det som något utav en utmaning. En utmaning Infinity Ward tagit sig an med bravur. Verkligen, för många gånger blir det automatiskt att man ser åt det håll som saker sker. Man kan liksom inte undgå att det plan man rusar mot sprängs rakt framför nosen på en exempelvis. Sen om man nu skulle råka missa något så upptäcker man det förr eller senare (med förutsättning att man spelar igenom fler gånger), vilket bara är extra roligt.

Jag nämnde att grafiken rent tekniskt inte alltid håller toppklass, och nej, tråkigt nog är detta fallet. Inte för att den på något sätt är dålig, men jag minns exempelvis en sekvens där jag tvingas böja mig ner i en bil, varpå jag drar huvudet rakt ner i pixlar som är både stora och helt utan djup. Däremot så tycker jag att designen och det jag pratade om ovan här höjer hela grafikupplevelsen något enormt, och spelet är rent generellt fruktansvärt snyggt.

Fast ska man hårdra det hela så är ändå grafiken sig lik från det förra spelet och man kommer lätt känna igen mycket i inte minst designväg som ser mer eller mindre exakt likadant ut. Detsamma gäller faktiskt även för ljudet. Okej, kanske inte fullt lika mycket, men en hel del är ändå sig likt. Musiken håller samma stuk, explosioner och annat är desamma och rösterna känns väldigt typiska för Call of Duty (vissa är även tillbaka). Fast det är ju så det ska vara, och jag känner mig faktiskt inte alls besviken på den här punkten, detsamma gäller för övrigt för grafikpunkten. Det passar in så grymt bra och exempelvis de små musikstycken som spelas upp för ens öron när man levlar upp online är ju helt underbara. Man blir grymt peppad och vill inget hellre än höra det igen.

Online ja. Fanns det någonting i Modern Warfare som avgjorde varför man köpte det så var det just online. För de allra flesta i alla fall. Och jag kan med glädje konstatera att Infinity Ward är hur duktiga som helst på den här biten, liksom mycket annat. Precis som förra gången så har man ett väl utarbetat levlingssystem där man uppgraderar sig med vapen, sikten, granater, färdigheter och en hel del annat smaskigt.

Jag tycker att man lagt gränserna mellan de olika nivåerna kanske lite väl nära varandra då man enkelt når en nivå någonstans runt sju eller så redan första dagen. Samtidigt så låser man då upp en hel del saker och man har hela tiden nya saker att hämta, något som gör att man bara vill spela lite till och prova diverse kombinationer av vapen och färdigheter för att hitta en som passar en själv allra bäst.

Men för att återgå till onlinebiten så har man utökat det ganska så rejält. Här finns flera nya banor, mängder med spellägen, och betydligt fler valmöjligheter som gör just din karaktär mer personlig.

Förutom att strida mot verkliga personer så har man även fört in ett moment som är oerhört populärt numera; samarbete, eller Co-op som man normalt sett säger. Special Ops kallar man det och här kan du tillsammans med en kompis kämpa för att nå vissa specifika mål på banor som känns igen från enspelarbiten, såväl från det här spelet, men även ifrån föregångaren, Modern Warfare. Detta är en extremt trevlig tillökning som kommer ge spelet många mer timmar. Det bästa med alltsammans är ändå att man faktiskt kan spela igenom det hela helt själv eller med en kompis bredvid sig, på delad skärm. En funktion som tråkigt nog försvinner ifrån allt fler spel idag, men som Infinity Ward alltså valt att behålla.

Ska man prata minusbitar vad gäller onlinedelen så bör man nämna att Special Ops tråkigt nog inte går att spela med vem som helst, utan enbart med vänner. Tråkigt eftersom man inte alltid har vänner som är villiga att ställa upp och eftersom det sällan blir någon spontanrunda. På den huvudsakliga onlinedelen så finns problemet med att allt för många kommer och går, vilket resulterar i att en match kan ta lång tid på sig att starta och att man kan tvingas byta värd för matchen flera gånger under en runda. Något som kan gå superfort stundtals, men något som vissa gånger tar evigheter.

Vad som däremot inta tar evigheter är inlärningen av kontrollen. För den är rent av perfekt. Faktiskt. Allt känns fullkomligt naturligt och man kan göra det man förväntar sig samtidigt som det är oerhört enkelt. Sin enkelhet tilltrots så har man valt, precis som alltid, att inleda spelet med en nivå där man helt enkelt, utan press, får lära sig grunderna och även få hjälp med att välja svårighetsgrad. Svårighetsgrader som löper mellan oerhört enkelt till ganska svårt.

För jag gillar faktiskt att veteran är den slutgiltiga svårighetsgraden då den är svår, men inte för svår, som den här nivån tenderar att vara i vissa andra spel. Visst dör man lite oftare, men inga moment är omöjliga och man har inga större problem med att inse vad man gjort för fel. Något som gör att man inte blir sådär grymt frustrerad som man kanske annars skulle ha blivit.

Dock tycker jag att man har lite väl svårt emellanåt att utpeka vart fienderna befinner sig någonstans och vissa gånger kan man behöva spela om partier flera gånger för att inse att man bör springa runt, skjuta ner en filur, gå tillbaka och sedan fortsätta.

Nu gör dock detta inget om man kör på den enklaste svårighetsgraden då man har gott om tid på sig att vrid runt och avfyra några skott, men på veteran bör man smyga fram rakt igenom och att ta hörnen med försiktighet är en livsviktighet. Vissa gånger kan detta kännas något frustrerande dock då man kan bli fast på vissa ställen en längre stund på grund av att fienderna helt enkelt inte vill visa sig och dö, men samtidigt får man väl se det som en del av just den svårighetsgraden. Om man ska ta det lugnt framåt så är det precis tvärtom bakåt, för att vara snabb tillbaka bakom sitt skydd är vitalt och att vänta på att blodet ska försvinna från skärmen är något man gör mer eller mindre regelbundet.

Enligt Zero Punctuation så skulle Modern Warfare 2, om man tog bort den tid man spenderar bakom skydd i väntan på att blodet ska försvinna och tiden man väntar på att spelet ska ladda, bli ynka 15 minuter långt. Nu är detta visserligen en rejäl överdrift (duh!), men nog är spelet kort alltid. För mig tog det dryga åtta timmar att ta mig igenom det och då körde jag på veteran varpå jag dog var och varannan sekund. Trots allt så känner jag mig ganska mätt när slutet kommer och jag känner inget större behov av ytterliggare timmar. Inte av den anledningen att jag tycker att spelet stinker, utan för att jag helt enkelt är hyfsat nöjd. Sen ska det väl kanske nämnas att jag, när allt kommer omkring, ändå gärna hade sett en utveckling av vissa bitar i spelet, men kanske inte då nödvändigtvis detta plus vad som reda finns med där. Att spendera mer tid under vatten är något jag mer än gärna hade gjort och även med något större frihet. Många av banorna är faktiskt ganska så linjära, även om de kan ge intrycket av att inte vara det av den anledningen att fienderna mer eller mindre tvingar dig i en viss riktning. Sen vet jag inte riktigt vart jag ska stå i frågan om hurvida jag gillar att man spelar som flera olika personer eller ej. Jag kan tycka att det är synd då man aldrig direkt hinner känna att det är just jag som är där och krigar, utan någon annan, samtidigt som det ger mer variation på striderna och Infinity Ward får större frihet att slänga in vad de vill. I många skeden innebär detta ett allt för uppskruvat tempo som resulterar i att man tappar fokus och intresse för själva handlingen i sig.

Men ska man vara helt ärligt så är Modern Warfare 2 i grund och botten inget annat än ett onlinespel. Hyser man inget intresse för folket över ze internet bör man dock fundera lite över sitt val att skaffa det här spelet. Men samtidigt så bör man ju räkna in det faktum att du kan spela Special Ops-uppdragen själv och att detta är ett av få spel idag som stödjer delad skärm och då kanske man inser att detta inte är ett så pjåkigt val i alla fall.

Detta är maffigt, häftigt och skönt. Det finns vissa bitar som skulle kunna utvecklas, men det är något som jag hoppas att vi får se i en eventuell trea alternativt åtta, beroende på hur man ser det. Samtidigt så finns det många häftiga sekvenser som man lär minnas, som att klättra på lodräta isväggar, och en hel del annat.

Trailer

+
Split-Screen, Schnyggt, Välutvecklat onlineläge

-
Inget random Spec Ops, Stundtals lite väl korta sekvenser, Emellanåt svårt att lokalisera fienden

Betyg 8/10

[Testad version: PlayStation 3]

¸.•*¨¨*•.¸ ¸.•*¨¨*•.¸Andra Åsikt¸.•ºº•.¸¸.•ºº•.¸¸.•ºº•.¸

Aaandy

Man kastas mellan huvudpersoner, världsdelar och uppdrag. Folk dör på löpande band. Och det är ibland som att åka berg- och dalbana i en tvättmaskin.

Jag kan inte neka att jag blev besviken på singleplayer-kampanjen. Trots högt tempo och välgjorda miljöer, kunde inte detta väga upp för alla de missar Infinity Ward gjort. Vapnen är allmänt mesiga, upplägget en aning rörigt och uppdragen i sig totalt intetsägande.

Special Ops var en trevlig överraskning som är hur kul som helst tillsammans med en kompis. Kommer samla stjärnor ett långt tag framöver!

Efter succén med multiplayern i Modern Warfare, trodde jag aldrig på att de skulle kunna upprepa samma sak igen. Men Infinity Ward gjorde det, och denna gång än bättre. Känslan, tempot, banorna, variationen... ja, allt är i en perfekt balans. De mesiga vapnen känner man inte av på grund av det höga tempot. Olika banor ger skön variation. Och att bygga egna klasser har aldrig varit roligare!

Ett välgjort actionspel med superbt flerspelarläge. Tyvärr drar kampanjen och IWNet (motsvarigheten till dedikerade servrar, som aldrig fungerar som det ska) ner betyget en aning.

Slutbetyg 8/10

[Testad version: PC]