The Elder Scrolls IV: Oblivion

Även om jag bara lånat detta av en kompis och hittills bara spelat det 4 gånger (gånger som dock omfattat över 20 timmar) så är det enkelt att fastslå: Oblivion är ett av de bästa spelen någonsin. Med en omfattande värld, med städer, sjöar, lummiga skogar, grottor och ödemarker är Oblivion tillsammans med Just Cause ett av de största spelen jag någonsin spelat. Över till saken, jag började spela spelet med min kompis, men efter att han stuckit kunde jag pusta ut och äntligen få spela det själv. Min kompis var nämligen inte upptäckartypen utan sprang mest runt och dödade monster istället för att ägna sig år quests och utforskning. Jag älskar karaktärsutvecklingen, att det finns så mycket att göra, storyn, den omfattande världen och grafiken. Jo, för även om Oblivion är 1½ år gamalt är det fortfarande ett av de snyggare spelen jag känner till, även i nuläget. Så de senaste dagarna har jag ägnat mig åt att utforska skogar och städer, utplånat grottor på goblins och banditer, spelat quests och blandat potions. Så här kul har jag inte haft på länge och jag har knappt kunnat slita mig från skärmen. Oblivion är och förhoppningsvis förblir ett av mina favoritspel även om jag än så länge inte har det själv. Nej, nu ska jag gå och hjälpa kaptenen i Kvatch att inta borgen för att rädda stadens greve. Hejdå!

Betyg:

Grafik: 9/10
Ljud: 10/10
Spelbarhet: 9/10
Hållbarhet: 10/10