Svenska
MEDLEMSRECENSION

Batman: Arkham Asylum

"Hallå, ska någon hjälpa mig!?" svamlar den kvarvarande, uppenbarligen hjälplöst. En naiv fråga, om än fullt förståelig, med tanke på att alla hans polare hänger upp och ner från gargoyler.

Medan jag sakta och med viss beslutsångest bläddrar genom mina olika val för att slå ut honom (de måste inte hänga från gargoyler, jag tycker bara om att skapa lite dramatik) funderar jag ett slag över hur inga tidigare spel skänkt mig en sådan här känsla av att vara en serietidningshjälte.

Ta storyn, till exempel. Både i sig själv och hur den berättas är den lagom överdriven och inte ett dugg känslomässigt berörande, precis som i en vanlig superhjälteserie: Maskerad man bekämpar superskurks plan med knytnävar.

Och ser man på det visuella så är det av fantastikt god design med en överdriven estetik, inte minst hos karaktärerna, men utan någon direkt teknisk briljans. Det låter som en typisk superhjälteserie i mina öron. Photoshop till trots så har tecknade serier sina tekniska begränsningar.

Till och med ljudmässigt är det enkelt att dra paralleller mellan spelet och serier. Ljudeffekter och dialog dyker inte upp som flytande text och pratbubblor, men ansiktsanimationerna rör sig ungefär lika mycket som i en serie så det tar ut vartannat. Men röstskådespeleriet är bra och karaktärerna låter som man förväntar sig om man ignorerar de två senaste filmerna, vilket ger ännu mer seriekänsla.

Spelvärlden, vilket det väl får kallas trots att det är en mossig halvö, förtjänar också ett omnämnande. Miljöerna är omväxlande utan att det blir krystat på en sån liten areal. Bandesignen är lysande och endast när berättandet kräver det så begränsas du i dina val för ta dig an dina motståndare. Och paradoxalt nog ger det en ännu större känsla av att vara en serietidningshjälte.

För den del som glänser över alla andra är striderna mot vanliga dussinmotståndare. Både de smygande jakt-partier som jag gav en glimt av i början av texten och rena slagsmål mot 20 motståndare samtidigt är fullständigt härliga. Utvecklarna Rocksteady har lyckats med något helt fantastiskt i hur de balanserat känslan av att vara riktigt kraftfull, som låt oss säga... en superhjälte, men ändå utmanad där det hela tiden gäller att tänka och agera snabbt och i förväg. Och kontrollen är av lika hög kvalité, man får alltid gjort det man vill med perfekt respons. Man sveper ner från mörkret, slänger bataranger, slänger folk in i varandra och hänger dem upp och ner från gargoyler. Man är Batman.

Synd bara att allt som gör de striderna så bra har slängts vind för våg vid bosstriderna. Ingen av striderna med spelets riktiga superskurkar kändes innovativt, naturligt, häftigt eller Batman på något vis. Det är synd, för det tar verkligen ner känslan av att ha lyckats när man är klar. Det tar verkligen ner känslan av att vara en superhjälte.

Jag tittar ner på den kvarvarande. "Batman, var är du?" Ingen av mina prylar känns rätt just nu. Så jag glidflyger ner med hälarna riktade mot hans haka. Och här, mitt i luften hittar jag superkänslan igen.

Nanananananana...Batman!

Medlemsrecensioner43
Samlat betyg: 8.9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10