Lair

Ta kontroll över det ultimata stridsmedlet. Försvara skyn ovanpå en drake som spyr ut eld, river och bits! Styr den orädde Rohn och hans Himmelsväktare till seger och utplåna hela armeér. Slåss i episka slag för att rädda en urgammal värld från att kollapsa!

Det finns spel som levererar. Det finns spel som överraskar positivt, negativt, är överskattade eller underskattade. Sen finns det spel som inte är värda 90 kronor.
Det är egentligen konstigt för utvecklarna Factor 5 gör så mycket rätt.
Lair är ren drakflygar-fanasty med en helt okej historia. För länge sedan levde ett folk tillsammans i Asylia, men ett vulkanutbrott delade på befolkningen. De som stannade i söder började rida på eld-drakar och de som begavs sig iväg norrut tämjde is-drakar.
Drakflygaren Rohn upptäcker en komplott bland sitt folk, de söderboende Asylians. En ond maktgalning vill utplåna befolkningen Mokai som lever i kalla Norden och nu måste Rohn försöka rädda sina motståndare. Det finns ett driv och en spänning i berättelsen som tar mitt intresse vidare.

Grafiken är inte alls dålig, i vissa mellansekvenser riktigt vacker.

Ljudet är likaså ett gott hantverk, med pampig, orkestral musik och ljudeffekter i Dolby Digital surround.

Spelkontrollen suger. Här är problemet som gör Lair så plågsamt. Om man bara kunnat välja bort SixAxis-funktionen hade mycket varit förlåtet. Jag har aldrig gillat denna funktion, det är bara i Flower den fungerar tillfredställande. I alla andra spel stänger jag av SixAxis-styrningen två sekunder efter jag provat den, så som i Heavenly Sword t ex. Frustration är Lair och dess styrnings mellannamn!

Hållbarheten blir därmed lidande pga styrningen, man vill helt enkelt inte tortera sig själv längre tid än nödvändigt. Därför har jag bara pliktskyldigt spelat igenom spelet men kommer aldrig, aldrig att lira det igen!

Lair är det sämsta spel jag haft nöjet(?) att spela på PS3:an och är inte värt 90 spänn.