Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Elder Scrolls IV: Oblivion

Det här en dagbok av John Mark. Den mest välkända tjuven i hela Cyrodiil efter The Gray Fox.

Dag 1

Satan vilken dag alltså! Jag bara hängde i min cell och väntade på min avrättning, när plötsligt Jean Luc Picard (också känd som kejsaren över Cyrodiil) kom störtandes in i cellen och benådade mig! Jaha, tack liksom. Men såklart dog gubben kort efter och dumpade på mig den här glänsande Pimp medaljongen "som ska rädda världen" och ansvaret med den. Jaha, tack liksom.

Nu måste jag hitta den där jäkla Martin, dumpa smycket i hans händer och berätta att han är den nya kejsaren för Cyrodiil.

Dag 3

Jag har lämnat Martin nu åt sitt öde. Orkar inte bry mig om den här landets tråkiga politik, speciellt när jag måste barnvakta landets mest mäktiga man, samtidigt som jag får slåss mot troll, lönmrödare och armader av Imperial Guards som tjatar om någon jävla morot jag plockade upp av misstag i Imperial City. Såhär ser mina vanliga samtal ut med vakterna.

- Stop right there, criminal scum! Nobody breaks the law on my watch! I´m confiscating your stolen goods. Now pay your fine or it's off the jail for you.

- Fuck you! Jag tänker fan inte betala fem guld för en jävla morot! Hjälp mig istället med att rädda din kejsare och er högste chef Jauffre, och sluta med att försöka fånga mig för grossisttjuveri! Okej? Resist Arrest.

- Then pay with your blood!

- Din dumme jävel! Tänker du verkligen dö för en jävla rotfrukts skull!?

Sen urartar allt till en jävla slagsmål och han dör såklart, den dumme jäveln.

Dag 5

Idag lyckades jag för första gången med att stjäla något, utan att allt spårade ur till en avsnitt av Benny Hill. Jag smög mig in i en vapenaffär och tog en ring när ägaren kollade bort. Kaaching! Så nu är jag lite rikare. Jag måste nog gå nu, den där vakten stirrar på mig lite konstigt... samtidigt som han går in i väggen(!?!). Ännu en dag i Cyrodiil lider mot sin slut.

Dag 8

Idag stal jag en väldigt dyrbar svärd, men oturligt nog fick jag dumpa mitt byte på havets botten. Det gick till så här.

Jag smög mig in ett hus jag hållt ögonen på ett bra tag, tog svärdet från den sovande ägaren och blev upptäckt av en vakt som måste ha haft röntgensyn, för den jäkeln upptäckte mig bakom en vägg. Så jag sprang som en blå igelkott, dodgandes pilar, samt magier och var just på väg att göra en graciös hopp i havet, när jag plötsligt blev pepprad med tjugotals pilar som gjorde att jag blev för tung och sjönk till havets bottem oförmögen att simma. Så jag dumpade mitt stöldgods och simmade iland. Vakterna är fortfarande efter mig, så min plan är att sno en häst och sen rida iväg från dem här dumma vakterna. Hahaha, tror de verkligen att de kan fånga mästertjuven John Mark!

Dag 9

Häst stölden gick inte så bra som jag hade hoppats på. Jag smög mig in i stallen och öppnade dess grind försiktigt. Sen hoppade jag på den svarta hingsten som lugnt stod bara där väntandes på mig, som om det var ödet att vi skulle mötas. Sen störtade vi tillsammans ut till den tysta och magiska natten. Vakterna och hästägaren sprang efter oss, men vi var för snabba. Som vinden red vi under den stjärnklara natten, tills... tills jag inte riktigt såg mig riktigt för och vi störtade nerför ett berg.

Den svarte hingsten miste livet vid kontakt med den hårda berggrunden och med sprattlande lemmar dalade ner mot havets djup. Till ljudet av vakters förbannade rop, haltade jag skadad iväg till skogen och tog skydd i den här grottan jag sitter nu i. Jag kan höra något slags djur vråla från den här berghålans sammetsmörka svalg. Jag har bara två facklor med mig, men jag har inget annat val än att fortsätta neråt. Ner till hopplösheten.

Dag 10

Det här kan bli min sista anteckning någonsin. När jag for ner till grottans djup, mötte jag inget svårare motstånd än några goblins och enstaka fällor. Så utan större hinder hittade jag mig ner till grottans tystaste vrå och hittade en förtrollad ring som gör det möjligt för mig att vandra igenom eld, men ungefär samtidigt som jag hittade reliken slocknade min fackla och ljudet av fallande möbler började eka igenom grottan. Så jag sprang och jag springer än.

Jag sitter på en avsats i den här grottan och jag kan höra något frusta där nere i mörkret. Jag vet inte vad är det som jagar mig, men jag vet att den vill mig illa.

Dag 12

Monstret som jagade mig visade sig vara i plural. Det var tre stycken håriga troll som dreglade efter min smaskiga alvrumpa, tre troll som jag knappt kom ifrån med livet i behåll.

Jag sprang blind igenom grottan och kom till slut ut ur hålan och möttes av en piskande regn. Jag vände mig om och såg tillslut i det svaga ljuset att min fiende var tre ilskna troll. Nu visste jag alla fall vad jag slogs mot, ovissheten tidigare hade trollat fram monster som aldrig borde få exsistera. Men tre troll är fortfarande tuffare än det mesta i den här världen, så jag sprang. Jag kutade igenom skogen med anden i halsen och bad till Gud att någon skulle kunna rädda mig. Och min hjälp kom från den mest oväntade hållet. Från en ridande Imperial vakt.

Så jag snodde hans häst och red iväg så jäkla snabbt jag kunde. Trollen dissade vakten helt och hållet och fortsatte sin jakt efter mig. Och ni som har sett de här bestarna springa vet hur snabba de är! Så jag red och red och red tills regnet slutade falla och de gråa molnen sprack upp avslöjandes solen och den blåa himlen. Jag fortsatte rida så länge att det blåa, flöt ut till en svart natthimmel med glänsande stjärnor, som lös som små brinnande facklor mot en mörk grottvägg.

När natten hade fallit kom jag till en lång stenbro som glänste likt vit marmor i månljuset. Bron som var byggd av de forna kungarna från Cyrodiil för att underlätta handeln med närbelägna städer, men som idag är en hållplats för vägpirater som mördar handelsresande och olyckliga äventyrare. En plats som blev min räddning.

När jag red ut till bron var det i förhoppningen om att tjuvarna skulle hoppa fram för att döda mig och sen bli överrumplade av trollen, men inga tjuvar ploppade fram. Så jag hoppade nerför bron och plumsade ner i vattnet. Jag dumpade hästen som knappt kunde simma och crawlade iväg från den samtidigt som trollen slet hingsten i stycken. Jag lever än. Dags att dra tillbaka till civilisationen.


Dag 20

Jag klarar inte av att vistas i städerna... de är konstiga. Idag har jag haft slagsmål mot monster och insett att magier är ganska värdelösa. Jag känner ingen spellcaster i hela den här världen som kan träffa med de här små eldbollarna. Åååh nej, musik. Det betyder att någon monster är i närheten. Jag måste gå nu. Hejdå dagbok.

Dag 21

Stjärnhimlen är verkligen vacker.

Dag 33

Människorna i den här staden är konstiga. Jag har hjälpt varenda en av dem, men ingen verkar känna igen mig.

Dag 38

Jag har snott varenda nyckel till varenda hus det finns i Imperial City. Ingen verkar märka något.

Dag 63

Vem är jag? Finns jag ens? Vad gör jag för den här världen?

Den här staden stinker, det är något som är fel här, som alla andra städer jag har stött på. Personerna som vandrar här omkring, dem är inte verkliga, det är något som är fel med dem. När jag pratar med den, så stirrar de på mig med sina tomma ögon och pratar med röster som klingar för bekant. Jag är säker på att om jag fick chansen att riva av deras hud så skulle jag inte mötas av kött och blod, utan av koder och stål. Robotar som låtsas vara människor.

Och vad är jag. Jag känner mig som ett spöke utan röst, någon som vandrar igenom den här världen tom. Kommenderad att springa ärenden till robotar som inte kan känna något. Är jag en av dem? Är jag också en enkel maskin? Det finns någon därute som leker Gud och jag ska finna honom.

Så jag drar mig till skogens stillhet och äkthet. Med löftet att hitta den som är ansvarig för allt det här. Jag ska finna honom och bevisa att jag existerar genom det enda sättet jag kan... genom våld.

Det här är John Mark och det här min dagbok.
.................................................
Fördelar: En väldigt enkel och följsam kontroll, vacker grafik, roligt att skapa sina egna äventyr, mycket att göra, frihetskänslan är stor. Atmosfären är på topp ute i naturen. Svin random saker kan hända i det här spelet.

Nackdelar: Buggar lite titt som tätt. AI:n är ett skämt. Återvända miljöer, röster, vapen och monster. Tråkig design. Känslan av det här är "bara ett spel" infinner sig hela jävla tiden och förstör atmosfären. Personerna man möter är så otroligt papperstunna och har bara två röster, två dåliga röster, that is just wierd. Man kan bara kommunicera genom våld i slutändan. Storyn är tråkig.

Medlemsrecensioner109
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10