Batman: Arkham Asylum

DC-comics hårdaste karlakarl är tillbaka i spelvärlden igen, och tack vare Rocksteady studios är han det med dunder och brak.

Jag måste inleda med att tala om att jag alltid varit ett stort fan av Batman franchisen ända sedan barnsben. Med ögon stora som gröttallrikar satt jag som fastklistrad som ett plåster vid tv:n så fort det vankades tecknad läderlapp i rutan. Säkert ett dussin plastgubbar har gått en för tidig död tillmötes i mina oförsiktiga barnalabbar och på senare år har jag fastnat rejält för seriealbumen "Hush" och "The dark knight returns".

Därför är det nog inte så svårt att förstå att jag hypat det här spelet så högt att det skulle få Kebnekaise att se ut som en hög Ballerinakex.

Därför känner jag mig lättad, då jag inte bara vill kalla Arkham Asylum det bästa superhjälte spelet någonsin, utan också ett av de bästa licensspelen jag tagit mig genom.
Spelet tar sin början direkt efter att Batman, återigen, återfört Jokern till Arkham efter ytterligare ett vansinnesdåd. Något står dock inte rätt till, Jokern gav upp överraskande lätt den här gången och på grund av en brand på Blackgate fängelset har en hel drös av Jokerns klåfingriga hantlangare blivit förflyttade till Arkham Asylum.

Tillfälligheter att allt detta ägde rum samtidigt? Icke! Innan vår spetsörade hjälte hinner ropa "batarang!" har Jokern & Co. tagit över hela ön som dårhuset ligger på.
Tack vare ett okänt antal bomber som Jokern placerat ut över Gotham så är det ingen som kan lämna eller landstiga på ön utan hans tillstånd. Vår hjälte finner alltså sig ensam, med endast några av de överlevande läkarna och säkerhetsvakterna vid sin sida, mot ett helt hav av skumrask och drägg. Bättre odds kan man helt klart önska sig.

Som spel är Arkham asylum mycket välgjort, kontrollen är snor-tight och röstskådespelet är fenomenalt. En extra stor eloge till Mark "Skywalker" Hamill som spelar Jokern helt förträffligt.
På grafikfronten har Rocksteady också lyckats, sällan har avlopp och kloaker sett så trevliga ut. Tyvärr är det faktiskt inte så ofta man får ser dem.
Batman har nämligen olika filter i hjälmen/masken som gör att han kan lokalisera allt från bovar till olika fingeravtryck. Användbart, ja, men nästan lite för användbart då man går miste om mycket av det visuella, grafiska arbetet som lagts ner.
Utöver de behändiga glasögonen får man allt eftersom tillgång till fler och fler prylar att använda sig av.
Några går även att uppgradera i olika steg med de poäng man förtjänar genom att spela speciellt bra.

Allt som allt, ett mycket bra spel. Själva huvudhistorien underhåller en bra stund och det finns även ett challenge mode som man kan sitta och kämpa med ett tag. I själva challenge mode kan man välja att antingen prygla våg efter våg av flåbusar som tigger smisk, eller smyga runt och brotta ner skurkar utan att bli upptäckt.

Rocksteady är ruskigt nära en fullpoängare med Arkham Asylum. Det finns dock några små detaljer som hindrar spelet från att kamma hem samtliga 10 poäng. Spelet gärna kunde ha varit längre, man vill ju alltid ha mer av det goda, och jag ställer mig lite tveksam till hur några av karaktärerna designats. Dessa två faktorer är vad som hindrar Batman från att bestiga toppen på betygsskalan, han är dock ruggit nära. En stark nia till Läderlappen, och en stor applåd till Rocksteady. Bra jobbat!