Crysis

Adapt Engage Survive. Dessa ord är skrivna på ett spelfodral, men inte vilket spelfodral som helst. De här orden är nämligen skrivna på världens kanske bästa spel någonsin, nämligen Crysis. Crysis utspelar sig på en liten ö i Fillipinerna där ett amerikanskt arkeolog team har gjort en upptäckt. Korean People's Army blir intresserade och invaderar ön...

Jag står i en flygplans liknande farkost kallad VTOL och stirrar förbluffat på mina polares 400 000 dollars nanosuits och är väldigt hedrad över att ha en egen. Minuten senare så kastar man sig ut från sin VTOL och löser ut fallskärmen. Jag dalar sakt ned mot ön många meter nedanför, men detta lugn kan knappast bestå, efter ett par sekunder går fallskärmen sönder och jag dalar inte längre sakta ner mot ön, jag faller, i 120 km/h kan jag bara hjälplöst se på när ön under mig kommer närmare med skrämmade hastighet
Jag brakar tugnt ner i marken och är fruktansvärt glad över att jag har min nanosuit

Redan de första minuterna i Crysis så är man på helspänn. Efter den omskakande landningen på ön kan man knappast vara annat. Men det allra första jag lägger märke till är inte att ön är fullproppad med koreaner, nej, jag lägger märke till grafiken! Ön är så otroligt detaljerad och snygg att jag nästan börjar grina av lycka, så här bra grafik finns bara inte!!

Jag gillar starkt alla intryck jag tar åt mig när jag smyger mig fram genom djungeln med min hybrid SCAR i högsta hugg (redan nu fattar jag att Crysis vapenfysik är kanongrym) och letar efter nån att skjuta. Efter inte alls lång tid får jag syn på ett litet korean läger, jag ler elakt och startar min nanosuits CLOAK funktion o smyger närmare. En intet ont anande korean står en bit bort, mitt leende blir större och elakare, jag byter snabbt om till MAXIMUM STRENGTH och lyfter upp koreanen. Jag står där en stund och undrar vad jag ska göra med honom, det finns två uppenbara alternativ:
1: Kasta iväg honom och hoppas att han inte kommer tillbaka
2: Slå till honom i nyllet

Jag bestämmer mig för att slå till honom.
Det resulterar i en snabb död för koreanen som jag nyss höll i, men det finns, som alltid, en hake.
Hans polare såg visst när jag slog in fejan på den stackarn.

I Crysis måste man tänka taktiskt om man vill överleva längre perioder.
t.e.x om man får tag i ett raketgevär ska man inte skjuta slut det på vanliga koreaner nej nej, man ska spara det tills det kommer t.e.x en tank eller en helikopter.
Och om man ska attackera en bas full med förbannade koreaner så rusar man bara inte rätt in och skjuter vilt, så vida man inte vill se ut som en schweizerost, man ska istället hitta upphöjd delvis gömd position, ta fram sin kikare och kolla upp området kanske leta efter tänkbart skydd eller extra ammo, kanske till och med plocka fram sin sniper (om man har) och plocka ut en och en annan korean innan man går dit. Det är så man klarar sig bäst, det är så man slipper hamna i ostdisken på ICA.