Shadow Complex

Med ett spelmässigt upplägg inspirerat av 90-tals klassikerna Super Metroid och Castlevania: Symphony of the Night, toppmodern Gears of War-grafik och en skön dos Metal Gear Solid-känsla är Shadow Complex ett spel som underhåller från början till slut.

Vissa spel har det - det som nästan oberoende av spelets kvalitet höjer det över andra spel - och Shadow Complex är ett av denna skara. Redan ett par sekunder in i den läckra presentationen av spelet på årets E3 fick jag känslan av att det här 2D-actionäventyret i modern grafikskrud skulle bli något alldeles speciellt, och nerladdat till min Xbox 360 levererar det på nästan alla områden.

I Shadow Complex får du infiltrera en mystisk, underjordisk militärbas. Du springer omkring och skjuter, låser upp nya områden, uppgraderar dräkten och skaffar bättre vapen, kämpar mot jättelika bossar och hittar hemliga bonusar på kluriga ställen.
I genren ikläda-klassisk-speldesign-modern-teknisk-dräkt är Shadow Complex ett föredöme. Det speciella som mötet mellan då och nu ger är att fast du bara kan röra dig i 2D, så kan fienderna röra sig i tre dimensioner, vilket gör att du även måste skjuta inåt skärmen. Det är ovant i början - speciellt som det finns dörrar, och maskiner och allt möjligt som lockar där i bakgrunden och som du inte kommer åt - men snart sitter konceptet och känns till sist naturligt.

Grafiken är grymt läcker; ger inte för ett ögonblick känslan av att vara ett billigt nerladdningsbart spel. Det är underbara ljuseffekter, mjuka animationer och fina färgkombinationer.

Designen är överhuvudtaget fin, men det känns konstigt i början av spelet att huvudpersonen ser ut precis som killen från Uncharted och att fienderna och deras robotaktiga fordon verkar ha vandrar ut från närmaste Metal Gear Solid. Det vittnar visserligen om god smak, men skapade ett starkt Playstation 3 begär i mig under den första timmen, vilket knappast kan vara vad Microsoft tänkt sig.

Kontrollen är snortight och alla Metroid-aktigt spelförändrade uppgraderingar till dräkten - som allt mer täcker din Nathan Drake-klon - skapar en hel del spelmekaniska möjligheter att leka med och prova på alla de ställen.

Vapnen kan vara lite svåra att sikta med, men fungerar på det hela taget bra. Framför allt låter de underbart. Trots en dålig fiendevariation tröttnar jag aldrig på att skjuta mig fram tack vare kontrollen, de skönt härliga dödsanimationerna (släpp en jättelik fraktlåda över en soldat och se vad spelets fysik ställer till med), de fina explosionerna och dessa ljuvliga vapenljud.
Baddesignen är logisk, och utan att berätta för mycket så kommer miljöerna att bjuda dig på många spännande överraskningar.

Story är inte anmärkningsvärd i sig själv, men lägger grunden till ett i högsta grad funktionellt berättande. Det är uppenbart att spelmakarna har fattat att nyckeln är balans: snarare än att stajla med något som inte passar in får du ett berättande som håller samma rytm och stämning som gameplayet, och som aldrig stannar upp utan håller ångan uppe.
Mellansekvenserna är korta och kraftfulla, och framför allt övergångarna mellan spelsekvenser och mellansekvenser är fördömliga; här har vi en enhetlig spelupplevelse, och inte ett skjutaspel med random filmsekvenser.

Shadow Complex är ett spel som tar det bästa från de bästa, och dessutom lyckas smälta ihop det till en egen upplevelse. Spelet är nära ett mästerverk, men det finns smolk i glädjebägaren.

Det första problemet är att spelets miljöer - trots det coola med en underjordisk bas - kunde ha varit klart häftigare och mer originella. Det blir mycket krälande genom lagerutrymmen; någon spännande främmande planet eller Draculas slott är det inte.

Dessutom är upplägget med att hindra en amerikansk revolution inte särskilt spännande. En amerikan kanske tycker det är skrämmande med tanken på en hemlig jättelik bas fulla av handlingskraftiga revolutionärer på amerikansk mark, men jag blir mest imponerad av deras initiativ.
Att rädda den amerikanske presidenten låter som en bra hjältemotivation, men med George W. Bush åtta år vid makten i färskt minne har den förlorat sin charm, och jag vill nog veta vem som sitter i stolen innan jag riskerar livet för honom. Speciellt som Orson Scott Card som skrev boken som spelet bygger på verkar ha rätt tveksamma politiska åsikter, får jag för spelupplevelsen osunda tankar om vems sida jag egentligen borde kämpa på...

En imponerande sak med Shadow Complex är att dock att storyn inte bara låtsas vara en story, utan vi bjuds verkligen på lite karaktärsutveckling hos Nathan Drake-klonen. Tyvärr skapar kontrasten mellan den trovärdiga mänskliga huvudpersonen och de inte ens ens för att vara plastfigursskurkar särskilt övertygande revolutionärerna att spelets budskap faller platt, och lämnar en eftersmak av manipulation.

Om vi återvänder till det spelmässiga måste jag klaga en smula på floden av uppgraderingar. Vapnen och dräkten passar prefekt i spelet, och förändrar spelupplevelsen på ett härligt sätt. Med sedan är det en syndaflod av ammunitionsuppgraderingar, guldtackor och passerkort. Plus att Playstation 3-fanboyen RPG-levlar med jämna mellanrum utan att det särskilt ofta har någon tydlig påverkan på spelet.
Kanske har det en betydelse på högsta svårighetsgraden, men på Normal blir det bara löjligt med en fyrtio-femtio granater i fickan trots att jag aldrig använder mer än ett par stycken mellan varje påfyllning.

Det allvarligaste klagomålet till sist: spelet borde vara mycket friare. Trots all öppen yta är själva äventyret mer eller mindre linjärt, och inte ens när jag låst upp alla områden är det lätt att ta sig fram och tillbaka på ett smärtfritt sätt.
Jag gjorde misstaget att köra med spelets hjälpfunktion: den är alldeles för övertydlig. Om du tror att spelet kommer att vara klassiskt supersvårt även på Normal så kommer du att bedra dig; är du en erfaren gamer så se till att köra på minst Hardcore redan från början, och håll den förbaskade hjälpen avstängd.
Lite mer frihet och parallella uppdrag, och mindre fokus på alla gömda hemligheter, hade gjort under för spelet. När spelet verkligen kommer igång är äventyret över.

I det stora hela är Shadow Complex ett underbart spel, med ljuvlig grafik, härlig styrning och beroendeframkallande spelupplägg. Med mer originella miljöer, färre onödiga uppgraderingar och mer storybaserad frihet hade det varit ett mästerverk, men är du det minsta sugen på ett läckert actionäventyr till din Xbox 360 finns det ingen ursäkt att inte ladda ner Shadow Complex för det skamligt låga priset av 1200 Microsoft poäng.

Fördelar: underbar grafik, nästintill fläckfri kontroll, rolig fysik, bra vapen, härligt beroendeframkallande, smakfulla spelmässiga stölder och nytänkande, bra berättande med effektfulla smidiga mellansekvenser, en fullprisupplevelse till under budgetpris, bra achievements

Fördelar/nackdelar: ställningsfull med sällan förekommande musik, gjorde mig rejält sugen på att köpa en PS3, ambitiöst försök till verklig karaktärsutveckling ­som dock faller platt

Nackdelar: storyupplägget är inte särskilt engagerande, onödigt mycket uppgraderingar och levlande utan klar spelmässig påverkan, brist på frihet och parallella uppdrag utöver uppgraderingsorgien sänker upplevelsen ett par snäpp, en hel del buggar mot slutet av äventyret