Svenska
MEDLEMSRECENSION

Castlevania: Order of Ecclesia

Nu har jag haft det här spelet ett tag och har också klarat ut det några gånger så nu känner jag att jag är redo att äntligen recensera det.


Order of Ecclesia är det senaste Castlevania spelet till Nintendo DS och är gjort i samma "metroidvania" stil som dom andra två. Detta gör att det påminner väldigt mycket om Dawn of Sorrow och Portrait of Ruin vilket gör att spelet är lite mindre tilldragande och man vet precis vad man ska få. Nästan iallafall.


Spelet följer Shanoa som är en medlem i Ecclesia, en av flera organisationer som försöker besegra Dracula nu när det varken finns någon Belmont eller Alucard som kan stoppa honom. Ecclesia är den mest framgångsrika organisationen och har av någon konstigt anledning bara tre medlemmar som är huvudpersonerna i spelet. Det är Shanoa, själva hjältinnan i spelet som har kraften att absorbera "glyphs" som hon kan använda som olika vapen. Albus, den rebelliska medlemmen som typ fungerar som ett äldre syskon åt Shanoa och Barlowe som är den (mycket gamla) ledaren av Ecclesia som har hittat ett sätt att besegra Dracula för evigt med hjälp av Shanoa och hennes krafter som ska hjälpa henne att absorbera Dominus glyphen. Detta går däremot helt fel när Albus stormar in mitt i ceremonien och stjäl Dominus. Av någon anledning (man får veta varför senare i spelet men jag kan ju inte ge bort hela storyn!) så tappar Shanoa alla sina känslor av det här. Barlowe skickar Shanoa på jakt efter Albus och det är här som spelet startar.

Sån är spelets story. Ganska löjlig och har dessutom lite väl många oväntade vändningar så som i stort sett alla dom senaste castlevania spelen har haft. Dom andra spelen har ändå varit ganska bra och karaktärerna har varit trovärdiga men i det här är dom bara tråkiga och utan personligheter och Albus är möjligtvis den löjligaste spelkaraktären någonsin. Att Shanoa dessutom inte har några känslor eller personlighet gör inte det hela bättre. Det gör det bara sämre... Tur att spelet är bättre än dess story

Order of Ecclesia funkar väldigt mycket som dom andra två till DS men det finns vissa nya funktioner i det. Glyph systemet är antagligen det största och det funkar ungefär som Somas Soul system i Dawn of Sorrow fast Shanoa använder Glyphs som hennes enda vapen. Som tur är så kan hon ha två stycken glyphs samtidigt som man använder på Y och X vilket gör att man kan attackera mycket snabbare än i dom äldre spelen. Det låter ju bra, eller hur? Det är det väl också men det finns en baksida med det här: Att attackera i det här spelet drar MP vilket betyder att man inte kan attackera när som helst utan måste ibland vänta ett tag tills man har laddat upp MPn lite. Det funkar faktiskt riktigt bra och ger också spelet lite mer versatilitet än dom andra två eftersom att man kan para ihop sina glyphs för olika sorters specialattacker som man använder genom att trycka på A. Det gäller däremot att välja sina glyphs klokt för du vill inte stå med fel vapen mot någon av spelets extremt svåra bossar. Denna kontroll kan ta lite tid att vänja sej vid eftersom att den är ganska olik dom andra castlevania spelens men när du väl kommit in i den så kommer du att märka att du av reflex använder den sortens kontroll i dom andra Castlevania spelen på DS trots att det inte går... Så var det iallafall för mej när jag började spela Dawn of Sorrow igen. Kontrollen är reagerar också extremt snabbt och Shanoa rör sej, slår och hoppar precis när du trycker på den knappen som hon gör en av sakerna på

En annan ny sak i spelet är att man inte går omkring i Draculas slott (eller i tavlor) utan också i grottor och en liten by där Shanoa kan köpa saker och utföra små uppdrag som hon får av invånarna. Man måste däremot rädda invånarna först eftersom att alla blivit fångade av Albus och spritts ut över hela Transylvanien (för det är väl fortfarande där som Draculas slott är?). På grund av att man är på så många olika platser så har man en världskarta där man kan välja olika platser att gå till. Fler och fler platser kommer fram på kartan ju längre man kommer in i spelet. Detta system gör att det känns som att man mest spelar ett gammalt castlevania med banor. Systemet funkar ganska bra men det är ganska segt när man måste gå tillbaka till vissa ställen som man varit på förut.

Spelet har mycket seriösare artwork än dom två innan som hade mer av en anime stil som jag aldrig riktigt fattade tycke för. Animationerna är dessutom väldigt snygga och till skillnad ifrån Portrait of Ruin så är det väldigt få återanvända fiender. Det kan känbas lite enformigt däremot för det finns lite väl många likadana rum i spelet och framförallt långa korridorer som bara innehåller en eller två fiender som oftast inte ens är särskilt farliga. Det gör självklart spelet sämre men som tur är så finns det väldigt många andra rum i spelet med helt fantastiskt snygga bakgrunder.


Precis som i nästan alla andra Castlevania spel (förrutom i det där skitspelet Circle of the Moon) så är spelets soundtrack helt fantastiskt och om du inte gillar låtarna så kan du köpa vinylskivor i affären som spelar upp låtar från Castlevania 1 som man kan sätta på när som helst på banorna för att få lite äkta 8-bit musik. Ärligt talat så gillar jag nästan ettans soundtrack bättre än Order of Ecclesia's men det finns få spelkonsoler som har lika bra spel soundtrack som NES.

Dom tidigare spelen har inte riktigt haft den där klassiska "gamla plattformspel" svårighetsgraden som Castlevania I-IV hade men det har definitivt Order of Ecclesia! Spelet är extremt svårt om man inte har spelat castlevania förr. Inte riktigt lika svårt för välrutinerade Castlevania spelare men det är fortfarande riktigt svårt. Det märks kanske inte så mycket när man slåss mot helt vanliga fiender men när man kommer till bossarna... Då ligger man definitivt illa till. Den första bossen klarar du nog av lätt men efter den så går det bara utför. Om du däremot känner (varför du nu skulle känna så...) att bossarna är för lätta så kan du försöka besegra dom utan att bli skadad då du får en "boss medalj" som bevis att du har gjort det. Dessa medaljer gör ingenting och finns bara där för att visa att du verkligen är bra på Castlevania. Jag har för övrigt fått dom flesta medaljerna men dom tre sista bossarna är inte lätta. Visst, i slutet av spelet kommer du antagligen att dö ganska ofta om du inte har mycket att hela dej med men det är ju inte så konstigt om det är svårt i slutet av ett spel. Det som är bra med att spelet är svårt är att det ju då räcker längre än dom andra för jag har alltid tyckt att Dawn of Sorrow och Portrait of Ruin var på tok för korta. Det har ju visserligen inte bara med svårighetsgraden att göra för spelet har faktiskt ganska stora miljöer att utforska också och dessutom så vill man ju hitta alla invånare i byn. Det räcker ju inte jättelänge men om man vill ha allt i spelet så räcker det då dubbelt så långt som dom andra två.

Spelet har inte heller så många bonusar som dom tidigare och saker som man får av att koppla upp det med Castlevania Judgment är saker som man ändå kan få själv i spelet. Det är då ingenting jämfört med allt extramaterial som finns i portrait of ruin som är löjligt välfyllt. Det blir inte bättre av att belöningarna som man får av att hjälpa invånarna är tråkiga och inte värda besväret. Jag vill inte ha en stekt fisk efter att jag har dödat typ 1000 killer fish's för att få saken som man ska ge kocken!!!


Castlevania: Order of Ecclesia är egentligen ett bra spel men det finns många minus i det samtidigt som det finns många plus som att spelet räcker länge, det ser riktigt snyggt ut och musiken är bättre än i dom andra två Castlevania spelen på DS. Det finns dessutom många olika fiender med väldigt snygga animationer när dom dör (jag tänker ofta på sånt av någon anledning när jag spelar Castlevania). Det märks visserligen att den klassiska castlevania formulan inte kommer att funka mycket längre men det kommer nog åtminstone komma ett nytt Castlevania till DS någon gång och jag lovar att jag kommer att bli glad för det även fast jag kritiserat det här så mycket. Bäst skulle visserligen ett nytt Castlevania till PSP i äkta Dracula X chronicles anda vara bäst men man kan inte alltid få det.


Betyg:

Kontrollen: 9/10 - Tar lite tid att vänja sej vid men när man väl har kommit in i den så förstår man inte hur dom andra spelen haft denna sortens kontroll. Det blir däremot en nia eftersom att den tar lite tid att lära sej

Grafik: 8/10 - Animationerna är inte ett dugg hackiga och färgen är snygg. Vissa av attackerna hade kunnat göras bättre däremot. Dawn of Sorrow såg faktiskt bättre ut men det här spelet är ett bevis på att 2D spel kan se bra ut vilket många personer av någon konstig anledning vägrar tro på.

Musik: 10/10 - Bättre än i dom andra DS Castlevania spelen och tack vare att man också kan spela upp ettans soundtrack när som helst i spelet ger musiken en stark tia. Dessutom så blir det ju ännu bättre om man har hörlurar då man kan höra minsta ljud i spelet.

Svårighetsgrad: 9/10 - Visst. Spelet är jättesvårt men om du är en rutinerad Castlevania spelare så kommer du klara dej fint men du kommer definitivt ha problem med bossarna... Stora problem

Bossar (Min unika sak att ge betyg åt): 8/10 - Det finns ganska många bossar i spelet och dom är SVÅRA. Dom flesta har många attacker också men det är en sak som jag irriterar mej på: Dom större bossarna är inte animerade särskilt bra och ser ganska grötiga ut och rör sej som att dom var pappersgubbar. Dracula är möjligtvis coolare än någonsin däremot.

Spelbarhet: 8/10 - Spelet är bra, det är det verkligen men storyn är trist, Många rum återanvänds och det finns få bonusar. Invånarna i byn känns dessutom ganska gnälliga. Däremot så är ju spelet långt, det finns många nya fiender och glyph systemet funkar bra och är ganska nyskapande. Jag gillar dessutom dom där små robotfienderna som går omkring på vissa ställen


hållbarhet: 7/10 - Själva huvudspelet räcker länge men sen finns det få bonusar och det är inte precis jättetilldragande efter att man klarat ut det en gång. Man kan däremot försöka få nya rekord på det nya "practice mode" om man vill det fast det är ganska trist


Slutgiltigt Betyg


en klar 8/10

Samlat betyg: 8.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10