Splinter Cell

En recension från 2009 om ett spel som debuterade 2002?

Ett ord ekar i mitt huvud just i samma stund som jag skriver den här texten. Orättvisa.

Men låt mig vara så precis och rättvis som jag kan vara, jag går bak i tiden tills när jag först fick spela demot hos en på den tiden god vän. Året var 2002 och jag var tio.

Atmosfären var fantastisk och dialogerna var näst intill skrämmande. "Hur kan en man ensam infiltrera en polisstation? Hur kan han kallblodit skjuta ner poliser?"
Jag minns bårhuset och hur läskigt det var att agera som ett spöke bland människor som antogs vara fiender. Om mitt minne inte sviker var jag vettskrämd och direkt förskräckt över hur våldsamt spelet var, inte våldsamt i formen av exploderande lemmar och hjärnsubstans utan en mer smygande Arkiv-X känsla...

Tiden gick och jag hann bli fjorton innan jag själv införskaffade mig trilogin till PC. Året var 2006.

Jag kan (tragiskt nog) säga att en av de bästa stunderna som fjortonåring spenderade jag i Sam Fishers virtuella värld. Främst i ettan. Pandora Tomorrow hade jag kommit över och näst intill klarat av redan som trettonåring, på Xbox. Men det är en annan historia.

För där Splinter Cell: Pandora tomorrow lyckades med att leverera spänning gav föregångaren mig ett djup, en dialog och en inlevelse. Sam Fisher existerade och han var för mig nästan verklig. Hans strategiska tankar var mina och även hans problem. Det var jag som styrde världens främsta agent i en virtuell värld. Jag var ett spöke.

Har Ubisoft lyckats med ett spel så är det Splinter Cell. Fadern till fler succéer. Men faktum är att jag kan inget annat än att avguda hur torr Sam Fisher är. Jag älskar hans trista utseende, för han är en soldat och inte en skådespelare. Hans tankar är inte att känna utan att agera. Det är vad han är bäst på och även vad han bör göra.

Ettan är en klassiker, en klassiker som gav en inlevelse Pandora Tomorrow saknade, trots det var Pandora en väldigt bra uppföljare. Vilket bevisar hur bra ettan verkligen var. Grafiken var, för sin tid, strålande! Designen underbar och historien sådär mysigt Tom Clancy berättad. Konspirationer och onda politiker. I like!

Rättvisa skall skipas, spelet mottas inte idag för sin brillians, för att grafiken och spelmekaniken börjar bli förlegad. Men 2002, 2006 var det strålande!

Sam Fisher, du är...!

90%