The Elder Scrolls IV: Oblivion

Det är svårt att försöka sammanfatta ett spel som Oblivion, men jag ska göra så gott det går.

Oblivion är den fjärde och senaste delen i Bethesdas underbara rollspelsserie "The Elder Scrolls" och samtidigt troligtvis även den bästa. Dock har jag inte spelat någon av de tidigare delarna, men att överträffa Oblivion är nog något som endast The Elder Scrolls VI kommer kunna åstakomma.

Oblivion kretsar kring frihet och har i mångt och mycket definerat vad just ordet frihet menas med i ett spel. Från början när du skapar din egna karaktär, till det slut som finns många timmar frammåt i tiden (om det nu överhuvudtaget finns ett slut i Oblivion).
Det är en stor och underbar värld som Bethesda har målat upp med höga snöklädda berg, gröna skogar, sjöar, hav och små städer perfekt utspridda på kartan. Provinsen man spelar i heter Cyrodiil och dess mittpunkt är den smått enorma staden Imperial City med sina marknadskvarter, the Arcane University, arenan och mycket mer. Det är även här spelet börjar, närmare bestämt i fängelset i Imperial City. Det är i en av fängelsehålorna som man med det sofistikerade verktyget skapar sin karaktär. Man får bland annat välja frisyr, hur ansiktet ska var format, ålder, ras osv.
Det finns 10 raser att välja på, alla med olika förmågor och fördelar. T ex: Dark elves är skickliga med destruction magic (magi som direkt skadar motsåndare), svärd och båge. Dom har som specialförmåga att kunna framkalla ett spöke under en kortare period som slås för en. Dark elves är även tåliga mot eld.

När man är klar med sin karaktär blir man insatt i själva handlingen i Oblivion. Kort fattat: Kjesaren är jagad av lönnmördare från en hemlig religiös sekt och måste fly genom din fängelsecell, då den har en lönngång som leder under staden. Du följer efter, kjesaren blir, trots beskyddande vakter, dödad. Men innan han dör ger han dig sin amulett (The Amulet of Kings) och du får som uppgift att ta amuletten till ledaren över det garde som beskyddar kjesaren. Du blir sen mer och mer insyltad i historien och det står ganska snart klart att du är den enda som kan rädda Cyrodiil och alla dess invånare mot säker undergång.
Men det är nu det verkliga ordet frihet kommer in.

Det är nämligen så att du behöver inte rädda Cyrodiil. Du kan skita i "the main quest" och bara springa runt och leka, utforska grottor, ruiner, gå med i någon av guilderna och försöka komma så högt upp som möjligt, bli gladiator och slås mot andra, göra någon av de otaligt många sidouppdragen och tjäna lite pengar så att du till slut kan köpa dig ett hus och sedan dekorera det med tavlor, äpplen, skedar och kanske också kunna förvara din gear som du inte använder i en fin liten byrå i robust ek ... pust! Det finns en del att göra helt enkelt.

Om vi skulle snabbt gå över till det tekniska så vill jag åter igen påpeka att Oblivion är från 2006. Trots detta håller grafiken helt klart måttet och vilket spel du än spelat innan kommer du inte bli besviken. Det är för mig ganska ofattbart hur Bethesda år 2006 lyckades skapa en så levande och snygg spelvärd, där nästan alla karaktärer går att konversera med, glas faller omkull när man stöter till dem, pilar som man skjutit iväg kan plockas upp och användas igen mm. OBS! En bra dator är att rekommendera då det ibland blir många grejer på skärmen samtidigt och det kan lagga!
Mina hyllningar till detta spel skulle kunna fortsätta ett bra tag till men nu är det dags att sätta punkt. Mitt betyg 10/10

Grafik: 9/10
Spelbarhet: 10/10
Ljud: 10/10
Hållbarhet: 10/10

Ett tack till er som orkade läsa igen hela recensionen <3 // oblivionnörden