Fable II

I en värld långt borta finns ett mysterium vars beslut hamnar i dina händer. Beslutet kommer följa dig genom hela ditt liv tills du bestämmer dig att dra dig tillbaka. Mja, med andra ord Fable II.

Fable II utspelar sig i en dyster framtid ungefär 500 år efter att vi störtat draken i den episka striden i föregångaren. Världen är den samma, luften är densamma, ödet är begränsat. Man väljer om man vill spela genom en pojkes eller en flickas ögon, och genom deras beslut förändra Albion för alltid. Allting börjar i den allt så genomdränkta staden Bowerstone där man lever på gatan tillsammans med sin äldre syster. Drömmandes om att någon gång få bo i det majestätiska slottet i staden. Allt de små barnen vet kommer snart att förtvina och glömmas och deras hjältedåd kommer häpna världen då de köper en magisk speldosa utav en försäljare i staden efter att ha hört att den uppfyller ens högsta önskan. D.v.s. bo i slottet.

Och resten är historia.

Det som först slår en är att allting som man tyckte om i ettan har bearbetats och gjorts 10x snyggare och oftast bättre. Den första tanken jag fick när jag slängde in skivan var "Wow, snacka om snyggt." Men det är inte bara grafiken som är bra. Designen i spelet är nog det snyggaste jag sett. Träden, blommorna, solen som skiner igenom trädens lövverk samt alla snuskigt fint gräsbetäckta skogar. Det är som en symfoni av bilder som spelas upp i hjärnan om och om igen. Det sätter sig verkligen i huvudet. Och som om den estetiskt briljanta designen inte var nog så toppas Fable II med ett soundtrack som inte duga. Att springa genom Oakfield i solens skimmer med hundens ständiga flämtande vid sidan är helt enkelt ljuvligt. Ibland kan jag bara stå helt stilla i någon skog och lyssna på fåglarnas sång och njuta av spelets genialitet.

Fast trots min glädje till spelet finns det en del saker som jag saknar som fanns i föregångaren. Framför allt storyn. Visst, den är bra i tvåan men inte alls i samma klass som när jag tränade upp mina färdigheter i Heroes Guild t.ex. Det är mest småsaker jag stör mig på ibland som då man kommer till en fin liten sjö och man känner för att dra upp en fisk. Men det kan man inte.. längre.

Utöver att storyn inte håller samma klass som den till The Lost Chapters finns det tonvis med saker man kan sysselsätta sig med. Sid-missions, bygga upp ett imperium av affärer och byggnader och på så vis bli rik som en lus. Eller att helt enkelt jobba på något av dem jobben som finns tillgängliga. Flörta lite i staden och kanske ge bort en Rubin till någon du verkligen känner dig lycklig att träffa. (Gamers advice: Ha alltid ett förråd av kondomer.) Möjligheterna är många. Det är din fantasi som sätter gränserna. Själv brukar jag sysselsätta mig med att hitta den grymmaste outfiten med hjälp av olika dyes för att färga kläderna i perfekt symbios med varandra. En kul liten hobby.

Så om du inte har testat något utav Fablespelen tycker jag verkligen att det är dags.

Köp det, älska det.

Grafik: 9
Ljud: 10
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 9

Plus:
Hårresande design och grafik. Mycket att göra, grym musik, riktigt episk saga.

Minus:
Lite för långa laddningstider, inget fiske, för kort och för lätt. Finns egentligen ingen utmaning.

Betyg: 9/10

Go easy on me. Detta är min första recension.