Assassin's Creed

Kom ihåg att läsa mina artiklar som du hittar på mitt krypin

Med ett par sylvassa knivar hölstrade längs kroppen och ett grymt roligt figtingsystem så ger jag mig ut i Alatirs enformiga äventyr.

Detta spel är egentligen till många punkter verkligen riktigt bra. Men vad spelar det för roll om man gör precis samma sak hela tiden. Då menar jag inte någotlunda lika. De är bannemig precisa. Jag köpte detta spel för en vecka sedan och slutade efter 4'e dagen spela spelet.

Jag befinner mig egentligen i framtiden där en ny biologisk studie kommit fram. Att man lagrar sina förfäders minnen i generna och nu ligger jag på experimenteringsbordet och får mina minnen återuppspelade de är då jag hoppar tillbaks till 1000-talet. och är då med i en helig sekt som tränar lönnmördare och huvudpersonen Altair är en av dem. Men i denna sekt har dock vissa regler för sina lönnmördare vilket är väldigt underligt i denna kalla medeltid. En av dessa regler är gör aldrig illa en oskyldig. Men under ett uppdrag tog hämden över honom och han bröt många av sektens lagar och han tvingas nu jobba bort hans misstag. Det är dock några saker jag inte fattar, Assassins Creed är ett sandlådespel med i sandlådespel är det inga begränsningar... Jag vill faktiskt kunna släppa loss emellan uppdragen och löpa amok lite bland befolkningen och döda lite annat än soldater. Men varje gång man dödar eller ens skadar innvånarna så förlorar man poeng och vid poengförlöst dör man till slut. Spelet är roligt i ungefär 10 timmar och sedan får man ett stort sug av att klättra upp på ett hyreshus och dricka lingonsaft.

Summorisering:
Bitvis Förbannat roligt, smart uppläg på klättrandet. Det mest enformiga spelet i denna kvalitetsklass.

Grafik: 9
Spelbarhet: 9
Ljud: 5 enformigt irriterande
Hållbarhet: 7