Far Cry 2

Jag börjar
Jag åker bil
Jag tar en tupplur
Jag åker bil lite till
Jag gräver ut kulor
Jag gräver in kulor
Jag letar diamanter
Jag flyr genom öken
Jag flyr ifrån fängelset
Jag är en lönnmördare
Jag racar i en snabb bil
Jag tar nytta utav ljuset
Jag övertar ett plantage
Jag hoppar på tågvagnar
Jag räddar mina kamrater
Jag tar nytta utav mörkret
Jag smyger runt i djungeln
Jag kämpar för att överleva
Jag massakrerar hela städer
Jag är en man utan samvete
Jag flankar borgen flodvägen
Jag njuter utav en solnedgång
Jag njuter utav en soluppgång
Jag räddas utav mina kamrater
Jag snajprar skiten utav allt och alla
Jag kör över zebror och andra levande ting
Jag åker utanför vägarna för att förbi oupptäckt
Jag kastar granater som det vore det sista jag gjorde
Jag går in ett vapen garaget och njuter utav all metall
Jag knappar på en sketen dator att samtalar med en lokal vapen handlare
Jag tar en eftermiddagstur tur på floden och smattrar iväg en serie kulor emot en patrull båt

Jag tar upp kartan, funderar ut en plan. Alternativa vägar blandat med en skopa distansvapen och lite långdistansgranater och ett stycke snabba kortdistans. Jag sätter mig ner tar upp min kikare och påbörjar arbetet med att hitta och eliminera alla ondingar.

Pang!
1, nere
Pang!
2, nere
Pang,Pang,Pang!
3,4,5 nere
Snabbt byte till granater för det närmar sig en hord arga afrikaner
Booom!
Halva styrkan borta
Ratatatatta!
2, kvar.
In bakom en sten
Skadad, måste hela mig.
Tillbaka, ny läkt omladdad och arg.

Fullföljer mitt uppdrag i den ödelagda byn

Jag sätter mig i bilen, återigen ut på savannen, en annan bil tar upp jakten. Det är en mindre begåvad man som jagar mig, han är ensam i en personbil jag är efterlyst utav hela landet , en enorm kulspruta bakom mig. Jag säger åt honom att ge sig av annars kommer han få en skur kulor igenom vindrutan med destination nyllet. Han förstår inte, kanske pratar han inte Svenska som jag, jag upprepar det igen på Engelska då mina uppdragsgivare pratar det flytande.
Han förstår inte, det blev det sista han inte gjorde.

Jag får ett nytt uppdrag med målet att erövra en borg

Intensiv planering påbörjas, ett besök hos vapenhandlaren. plockar på mig en Mortar, AK-47 och en ljudlös pistol samt min dräpar machete som har en förkärlek att glida in i skadade afrikaners bröst, hular upp en näve smutsiga diamanter får ingen följdfråga om vad & hur jag kommit över dem, men han vet, han vet hur många utav hans medmänniskor som har fått betala för dessa blanka stenar.
Jag kommer ta det på natten, från luften och utan att de ser mitt ansikte.

Det är inte spelet som spelar sig själv utan det är jag som spelar spelet

All min planering, all min taktik, alla mina vapen, all min terrängkunskap, all min skicklighet med sprutan, all min kombination i vapensammansättningen. Smälter samman och jag skapar min egen lycka, den är god så god att jag lyckas besegra båda de stridande vapenmakterna ensam.

Jag närmar mig slutet, spelet börjar.
Det förvandlas successivt till Apocalypse Now jag emot en galning, en igenväxt del utav ingenmansland, hjärntvättade soldater, girighet, makt och jag en smygande skyggfigur som gör allt jag kan för att fullfölja det jobb. Det jobb som bara en man kan slutföra.

Jag äter aldrig
Jag dödar allt & alla
Jag lever för att döda
Jag är efterlyst av alla
Jag hanterar alla vapen
Jag överlever utan problem i ödemark

Jag är inte jag

Jag är Rambo!