Battlefield 1943

Japaner, japaner, överallt japaner.

Battlefield är tillbaka igen och ger ytterligare en återblick i det andra världskriget. Denna gång är det japaner mot amerikaner i Stilla Havets övärld som är i fokus. Även om spelet heter 1943 så utkämpades dessa strider mellan 1942 och 1945 och innefattar de tre öarna Wake Island, Guandacanal och Iwo Jima samt en renodlad luftstridskampanj.

Spelet går ut på att ta över fem strategiska platser på öarna, vilka markerats med flaggor, och hålla dem tills motståndarens mätare har nått noll. När ett lag har en majoritet av flaggorna börjar motståndarens mätare att sakta sjunka och ju större majoritet desto snabbare sjunker mätaren. När ett lag tagit över en plats så får de tillgång till områdets fordon. Dessutom finns det ett radiotorn vid en av flaggorna som gör att man kan kalla på tre bombplan som gör en räd över ön och släpper ett lass med bomber när man tagit över den flaggan.

Spelet spelas till största delen i första person men när du tar över ett fordon så får du välja om du vill se perspektivet i första- eller tredjeperson. Det finns fyra olika sorters fordon att tillgå; en jeep med en stativmonterad kulspruta, en pansarvagn med kanon och två kulsprutor, ett stridsflygplan som har kulspruta och bomber att tillgå samt en landstigningsbåt med en monterad kulspruta. I alla fordon förutom i flygplanet kan du plocka upp passagerare vilket gör att man snabbare kan transportera sig och sina medtrupper till önskad plats.

Du har även tre olika trupptyper som du kan välja mellan. En gevärsman som har ett gevär, granatkastare och granater att tillgå, en spanare med krypskyttegevär och sprängämnen, samt en mekaniker med kulspruta, pansarskott och granater som även kan reparera fordon. Alla vapen har obegränsad ammunition så man behöver inte spara på skotten. En tråkig sak är att om man blir träffad blir man synlig på kartan och får en markör över huvudet och kan på så vis ses genom stenar och andra solida miljöer vilket gör det svårt att komma undan.

24 spelare sammanlagt kan drabba samman och även om det låter ganska mycket så känns öarna väldigt tomma och slagen mer som skärmytlslingar än som de mastodontiska slag de var i verkligheten. Med bara 12 spelare i varje lag blir oftast bataljerna en kapplöpning mot klockan om vem som hinner sno motståndarens obevakade flaggor snabbast. Den enda av flaggorna som brukar bevakas med mer än en person (som råkade återfödas på fel ställe) är den flagga som har radiotornet och kan kalla på bombplanen då dessa ofta ger en stor fördel i slaget. Detta gör att de flesta strategiska möjligheter som skulle kunna funnits i spelet blir som bortblåsta och det blir mer en kapplöpning än en strid.

Att döda motståndare som inte befinner sig vid någon flagga känns ofta ganska meningslöst då dessa enheter inte tillför något steg närmare vinst och deras död ofta innebär att de kommer till det ställe du tänkte åka till. Detta faktum får spelet att bli tråkigt ganska snabbt även om man kan leka runt lite och plocka de utmärkelser och medaljer som finns för att utföra olika saker.

Presentationen och valmöjligheterna är väldigt begränsade i spelet. Att det inte ens finns någon möjlighet att avbryta när man spelat färdigt en match utan måste till nästa omgång på att få avbryta istället är uselt. Detta får även till följd att spelet kan bli dåligt balanserat inför en strid då de spelare som hoppar ur redan blivit tilldelade ett lag. Även om skicklighet spelar en viss roll så är antalet spelare mest väsentligt.

Miljöerna och fordonen i spelet är relativt snygga och till stor del förstörbara. Ljussättningen är också väldigt snygg och skänker en skön stämning, speciellt till Iwo Jima som utspelas lite mer i skymningen. Spelet använder DICE frostbitemotor vilket gör att all vegetation samt de flesta byggnader kan sprängas eller skjutas sönder och samman tills det bara finns spillror kvar. Detta bidrar till en ökad rolighetsfaktor i spelet eftersom massförstörelse alltid är kul. Vad som är mindre kul är animationerna på de stela trupperna som inte känns helt klockrena och det hade varit trevligt om de hade fått lite mer kärlek vid designen.

Ljudet finns inte mycket att orda om. Standardljluden för skott, explosioner och motorer finns där och även några röster från soldaterna där vissa av dem känns rejält malplacerade i ett krigsspel även om de är ditlagda med vilje.

Med bara tre banor och begränsade spelmöjligheter så skänker Battlefield 1943 något tiotal timmars förnöjelse innan tristessen sätter in på allvar. Som onlinespel räknat känns Battlefield 1943 som en bagatell om det inte utökas med nedladdningsbart material och utökning i spelstrukturen. Det finns många långt bättre onlineupplevelser som skänker en mycket längre stunds spelglädje även om man inte kan hitta dem för den billiga penning som detta nedladdningsbara spel säljs för, men billigast är kanske inte alltid godast (om det inte är gratis).

Grafik: 7
Ljud: 6
Spelbarhet: 6
Hållbarhet: 7