fisk0s hälsning

Är huvudsakligen en gamer åt retrohållet. Har varken råd eller ork att ständigt uppgradera datorn eller köpa nya konsoler för varje nytt spelsläpp. Spelar mest PS2- och DOS-spel, men även en bunt spel släppta fram till ungefär 2006 (som är ungefär vad mina datorer klarar av).
Favoriterna är Deus Ex (PC/PS2, äger bägge versionerna), Half-life (äger både PC- och PS2-versionerna av det också), Shattered Steel (DOS), Killzone (PS2), System Shock (DOS) och System Shock 2 (Windows) och Thief-serien (Windows).
Spelar även en hel del Warzone 2100 och sysslar lite med amatörspelutveckling emellanåt som grafiker och musiker.

Har spelat spel så länge jag kan minnas. Mina tidigaste spelminnen är av Pole Position, som jag brukade spela mot pappa på 286:ans CGA-skärm. Digger, Pac-man och Paratroopers var andra spel jag spelade mycket på den tiden.
I början av 90-talet gick vi med i Svenska PC-klubben och fick hem buntvis med disketter innehållande sharewarespel, huvudsakligen från Apogee (nuvarande 3D Realms). Spelade även de flesta av de klassiska Sierra-äventyrsspelen (Space Quest 1 & 2, Police Quest 1, Hero's Quest, Kings Quest 1-4, Larry m.m.) samt det klassiska Wing Commander, som jag än idag fascineras av grafiken och musiken i.

Min första kontakt med FPS-genren blev märkligt nog inte Wolfenstein 3D, utan Blake Stone som Apogee släppte (med samma spelmotor) strax efteråt. Sedan dess har jag fastnat för den genren, trots att det finns mängder av objektivt sett betydligt bättre spel.
Det skrämmer mig lite att större delen av min spelsamling för PS2 är FPS-spel, när det inte ens är en spelgenre som gör sig särskilt bra på konsol, men dessvärre är ju det de enda spelen som är prisvärda (Nej, jag vägrar att betala mer än 150 kr för ett spel).