Dansk
Norsk
Suomi
English
Deutsch
Italiano
Español
Português
Français
Nederlands
中文版
Indonesia
Polski
日本語
한국어
Česko
Ελληνικά
Türkçe
Tiếng Việt
عربي
Följ oss
DivineNerd har inte skrivit någon presentation ännu.
Medlem sedan: | 2010-10-28 |
Kommentarer | 767 |
(Jag har aldrig förstått hur gästboken är tänkt att fungera. Gör jag rätt genom att svara i din gästbok?)
Innan du skrev tänkte jag inte för ett ögonblick på hur den skulle kunna uppfattas.
Tillagt 2014-11-02 20:40:
Det är väl vad jag gärna skulle intala mig själv men i slutändan bryr jag mig ändå. Jag bryr mig väldigt mycket om hur andra människor uppfattar mig. Då är det lika bra att ta bort smörjan och sluta skriva och publicera saker utan att tänka på hur det kan tas emot. Tror jag besparar mig själv en del lidande genom det.
@DivineNerd: Jo, jag har berättat om mitt antireligiösa "korståg" och min hädiska aktivitet för utvalda personer i min närmiljö IRL. De har varit inne och kollat mina texter.
Frågor av detta slag har ställts: Hur vågar du; tänk om Gud finns och du ska ju snart dö? Hur orkar du hålla på med tocket däringa; har du inget vettigare att fylla dina dagar med? Hur är det möjligt att du som är så snäll och trevlig kan hysa sådana hemska åsikter? Jag ska be för din själ.
Så det är lätt att förstå, hoppas jag, att jag är sparsam med att berätta för folk vad jag håller på med.
I min egen generation är uppenbarligen religiösa spörsmål mer tabubelagda än de är i din generation. Starkt förenklat: Vi gamlingar har drillats i att inte ifrågasätta saker och ting. Ni ungdomar drillas - hoppas jag iaf - i skolan att våga ifrågasätta etablerade sanningar.
Här i religionstråden känner jag att det folk finns som kan förstå mig och mitt hädiska budskap. IRL umgås jag ju av naturliga skäl mest med jämnåriga. Och dessa tillhör en förlorad generation så att säga vad gäller religion och frågor som rör Gud, i alla fall om det handlar om att våga bullskitförklara dessa entiteter.
Fast ibland tvivlar jag på att ni ungdomar får lära er att ifrågasätta tillräckligt mycket. I religiösa friskolor verkar ifrågasättandet inte stå högt i kurs alls.
Nej, jag har ingen regelbunden aktivitet utanför GR. Visst händer det att jag kommenterar på andra sajter, men den sortens kommentarer är då tillkomna mest som av en stundens ingivelse.
På Twitter finns jag, men min "läsekrets" där hör hemma framför allt i USA. (Jag har ingen svensk följare alls.) För övrigt består mina Twitterinlägg nästan enbart av artikeltips som jag vill dela med mig av till mina följare.
Jo, det finns en hel del bloggare som jag följer regelbundet. Om det är möjligt, prenumererar jag på deras alster. Jag får dagligen ett hundratal nyhetsmejl i min brevkorg, och jag försöker att hitta guldkornen på olika vis, ty det är självklart omöjligt att hinna läsa alla dessa mejl.
Jag har också byggt upp ett eget artikelarkiv, som för närvarande innehåller >5.000 olika artiklar med fokus på hjärnan/medvetandet, religion/ateism, biologi/evolution, kosmologi/fysik, pseudovetenskap/ufologi/vetenskap och dylikt. På så vis kan jag göra egna sökningar bland artiklar vars innehåll jag redan en gång har tagit del av. (Det är typiskt för mönstersökande autister att hålla på så här...)
Nej, jag medverkar enbart i GR:s religionstråd. Ett tag hade jag en idé om att starta en egen tråd om vår hjärna och medvetandet. Men jag insåg att jag nog inte skulle hinna med att "sköta" en sådan tråd. Så det fick bli Twitter i stället ity att där slipper man - och får heller inte - skriva så långt.
Mitt utförliga, omständliga sätt att skriva har nog en del med mina autistiska personlighetsdrag att göra. I alla fall mer än att det beror på åldern, dvs att jag är uppfostrad i en helt annan skrivartraditionsanda än ni som är unga i dag är.
Jag tycker för övrigt också att snirkligheten och omständligheten hos mig har "förvärrats" efter de bestående hjärnskador jag drabbats av. Så här snirklig som jag är numera var jag inte för, säg, tio år sedan. Men jag KAN skriva kort; det visar jag ju på mitt Twitterkonto om inte annat.
Åldersskillnaden mellan mig och "alla" de andra här på GR har jag aldrig besvärats av. Det är mycket trevligare och definitivt mycket mer givande att diskutera med er ungdomar än att hålla på att "tjafsa" med jämnåriga. Mina jämnåriga vill mest diskutera krämpor och har sitt mesta fokus på jämmer, elände och ledsamheter.
Jag är övertygad om att det bidrar till att hålla mig ung i sinnet genom att kunna få "umgås" med er som finns här på GR. Här finns både bredd och djup. En miljö som jag uppskattar väldeliga. Och er livssyn är som regel positiv.
Utan den hade nog min hjärna fungerat betydligt sämre. Ni ungdomar tvingar mig, "gamle man", att tänka till och reflektera. Vilket är ett utmärkt sätt att hålla hjärnan i trim.
För mig med mina autistiska drag är jag nöjd med att kunna få "umgås" med folk via internet. Då kan jag "umgås" med dem när jag vill, på mina villkor, utan att behöva släppa dem närmare in på livet. Fast vissa av er skulle jag definitivt kunna tänka mig att umgås med även IRL. Men det får nog stanna vid en tanke.
Valet av avatarbild: Jag gillar själv bilden. (Att samla på sig bilder är ännu ett autistiskt drag. Autister är typiska samlare. De älskar att dela in sina insamlade mönster i olika kategorier.) Avatarbilden ger en bra bild av vem jag är, anser jag. Jag kan ha vassa horn. Jag kan stångas. Vid behov. Men jag kan också vara som tjuren Ferdinand. Som den autist jag är uppskattar jag också lugn och ro, att få vara i fred. Fast OM någon retar upp mig, kan jag bli vild som tjuren Ferdinand blev, när det där biet stack honom.
Det är inte alls ovanligt att människor blir religiösa och gudstroende, när de ser att döden nalkas. Jag har ju både åldern inne, numera, för att dö OCH anledning att reflektera över döendet och döden (inte minst medan jag låg inlagd på sjukhus med ganska små överlevnadschanser).
Det var för övrigt så det hela började. När man ligger ensam på en sjukhussal med dropp och extra syrgas in genom näsan, är det inte mycket mer man kan göra, medan man är vaken, än att tänka och begrunda sitt öde.
Jag kom fram till att jag skulle (fortsätta) förneka Gud, mer än någonsin tidigare. Om jag så skulle dö på kuppen.
När jag sedan tillfrisknade, har jag fortsatt på den inslagna vägen. Och med tiden stärkts ytterligare i synsättet att jag har gjort rätt val (= att förneka Gud).
Förmodligen har det gjorda valet underlättats för mig att göra genom att min hjärna ser ut som den gör. Jag har en starkt ifrågasättande hjärna, är "allergisk" mot auktoriteter. Förmodligen finns det även en del autistiska drag hos mig, bland annat i form av att ständigt leta efter mönster i tillvaron.
De mönster som jag har funnit talar starkt emot att det skulle finnas en skapande teistisk gudom som ligger bakom alltihop. I stället kan alltet förklaras, anser jag, med hjälp av inneboende egenskaper hos materien typ self-organization, self-replication, self-reproduction, quorum sensing och liknande saker. (Googla gärna på dessa ord, om du inte är bekant med dem sedan tidigare.)
Den sortens egenskaper hos materien leder till samma - i alla fall liknande - resultat som om en intelligent skaparingenjör är i farten. Dock utan att skeendet är intelligent (och planenligt), låt vara att det som regel liknar intelligent beteende (men det är alltså ändå inte samma sak, eftersom ingen intelligent entitet är involverad i skeendet).
MITT SVAR BLEV SÅ LÅNGT, ATT JAG MÅSTE FORTSÄTTA MED SLUTET HÄR OVAN.
Emellertid blev inte mina pensionärsår som jag hade hoppats på. Jag drabbades, i omgångar, av olika allvarliga sjukdomar, så allvarliga att jag var nära att stryka med och få komma hem till Gud.
Detta hemska öde fick mig att intressera mig för religion och religionsfrågor.
Hamnade här på GR mest av en slump (utan Guds hjälp, inbillar jag mig, annars lär Han nog ångra att Han ledde mig hit).
Det finns inget tv-spelsintresse eller så i botten; i det avseendet tillhör jag en förlorad generation.
Men jag såg potentialen. Att de som skrev regelbundet i religionstråden på GR generellt sett var mycket duktiga, inte minst med hänsyn tagen till deras ringa ålder. Därför blev min medverkan där ett sätt för mig att vässa hjärnan. Man kan se det som en rehabiliteringsprocess för mig, enär hjärnan hade tagit en hel del stryk av mina sjukdomar.
Att skriva i religionstråden blev ett sätt för mig att hålla min hjärna i trim. Samtidigt kunde jag stärka mig själv i uppfattningen, att det där med ett himmelrike, eller för den delen ett helvete, inte är något annat än skrämskott från dem som har hittat på religionerna. I den mån Gud finns är Han ett hjärnspöke, inget mer. Ingen/Inget att vara rädd för, alltså.
Med tanke på mitt hädande borde Gud, om Han finns, ha förintat mig med en ljungande blixt för länge sedan. Så har inte skett. Jag har till och med uppmanat Honom att döda mig, mig själv till straff, androm till varnagel. Men inget har hänt.
Läser man i Gamla Testamentet, inställer sig genast frågan: Så mordisk som Gud är i GT:s bibeltexter, varför vill Han då inte visa mig, och andra, hur lätt det är att ta mig av daga? I mina ögon skulle Gud genom att på ett ostentativt sätt avliva mig erhålla en massa cred/pluspoäng från sina anhängare.
Man kan verkligen fråga sig: Varför unnar inte Gud sina anhängare att få utbrista: "Vad skönt att få bli av med den där hädande småjäveln bbnews från GR:s religionstråd! Han stör bara friden och ordningen där och smädar och hånar oss gudstroende i snart sagt vartenda inlägg."
Ja, på den vägen är det...
Om du är intresserad så rekommenderar jag att du köper ett bra lågpristeleskop, som det här (som jag köpte):
http://www.youtube.com/watch?v=FEs_MMcJ7JA
Väldigt litet stativ på gott och ont, men sist jag kollade så var det tydligen ansett som det bästa i prisklassen (mitt kostade ca 1600 kr tror jag). Man ser så klart månen väldigt bra, man kan urskilja Jupiters ränder och fläckar (och se månarna så klart), se skivan runt Saturnus, samt alla jävla stjärnor som man inte visste fanns innan man kikade i ett teleskop.
Idag så frågade t.ex. vår lärare hur många som ansåg att det vore rätt att putta en person framför en spårvagn för att förhindra att flertalet personer blev överkörda. Jag och en till i klassen var de enda som ansåg att handlingen vore rätt!
Jag vacklar ganska ofta moraliskt, och ibland förstår jag inte vad moral överhuvudtaget skulle vara bra för, men det tar inte lång tid innan jag inser att moralisk nihilism skulle kräva att jag övergav hela konceptet att en handling skulle kunna vara rätt eller fel - och jämfört med det känns det ganska enkelt att hålla fast vid den hedonistiska utilitarismen.
Jag förstår syftet med din syn på hedonismen, men att införa "den goda viljan" (som Kant kallade det) borde väl upphov till fler problem än vad det löser? Jag antar att den grundar sig på ett maxim i stil med "Man bör alltid handla på det vis som man tror maximerar lyckan"?