Jag läser för tillfället: Liftarens guide till galaxen trilogin. Känns nästan som att författaren måste varit påtänd när han skrev böckerna

Hej, vad läser folket för tillfället?

Avslutade nyss Ofredsår av Peter Englund och börjar nu med del två, Den oövervinnlige. Boken kan sägas vara en fallstudie om 1600-talets Sverige, men den är skriven såpass målande att jag upplevde som skönlitteratur. Mycket läsvärd för den historieintresserade då den inte bara berättar om landet som stormakt, utan också om parallella händelser i andra relevanta länder och hur det var att leva vardagen.

Behöver verkligen läsa något nu. Behöver energi. Någon som har några tips? Gärna SF, och inte någon Nobelprisvinnande fiktion men gärna lite pseudo-litterärt, medvetet och halvt pretentiöst snarare än rättfram smörja som erkänner att den är just det. What's the fun in that?

Jag läser en hel del böcker just nu och försöker att läsa i regel flera timmar per dag, idag har det varit en liten paus dock från läsandet. Dock läste jag Död Zon med Stephen King.

Läst dessa böcker senaste veckorna:

Nineteen Eighty-Four av George Orwell
Leviathan Wakes av James S. A. Corey
The Etched City av K.J. Bishop
Hearts in Atlantis av Stephen King

Läser för närvarande It av Stephen King.

Leviathan Wakes är första delen i en serie som heter The Expanse, space opera skriven av James S. A. Corey, en pseudonym för ett samarbete mellan Daniel Abraham och Ty Franck. Det är även en TV-serie på gång baserad på serien. Värd att kika närmare på om man vill läsa samtida science fiction. Jag vet i alla fall att jag kommer att läsa resten av serien.

Läser för närvarande It av Stephen King.

Jag ska läsa den snart.

Fasen vad jag älskar Vargbröder-böckerna.

Någon mer än jag här som har läst dem? Om ja, vad tyckte ni?

Beställde precis The Martian av Andy Weir som Erik Nilsson Ranta tipsade om på instagram. Banne honom om den inte är bra asså.

Nineteen Eighty-Four av George Orwell

Den där hör man ju outhärdligt mycket om. Skildrade dystopier är ju fascinerande, men är den något att ha i övrigt?

Vad tycker ni om Stephen King?

Fasen vad jag älskar Vargbröder-böckerna.

Någon mer än jag här som har läst dem? Om ja, vad tyckte ni?

Haha, de är så lagom bite-size :3 Går att bränna igenom en bok eller två på en dag. Överlag är de bra tycker jag, de tar oväntade svängar vilket är nice. Jag gillar det faktum att Renn och Torak har mer av en syskonrelation än något romantiskt mellan sig

Den där hör man ju outhärdligt mycket om. Skildrade dystopier är ju fascinerande, men är den något att ha i övrigt?

Den var inte outhärdlig att läsa, långt ifrån, men det är en ganska medioker roman. Möjligen är idéerna mer tillgängliga i romanformen än de hade varit i någon annan form, men när det väl kommer till kritan säger boken inte så mycket. Du kan i princip läsa in vad du vill i den, vilket väl är en anledning till att den är så läst. Läs den för att känna till begrepp big brother, doublethink, med flera och för att hänga med när någon påstår att vi lever i 1984 när FRA bedriver underrättelseverksamhet.

Vad tycker ni om Stephen King?

Kungen himself. Oavsett hur lågt ansedd han är i vissa kretsar.

Den var inte outhärdlig att läsa, långt ifrån, men det är en ganska medioker roman. Möjligen är idéerna mer tillgängliga i romanformen än de hade varit i någon annan form, men när det väl kommer till kritan säger boken inte så mycket. Du kan i princip läsa in vad du vill i den, vilket väl är en anledning till att den är så läst. Läs den för att känna till begrepp big brother, doublethink, med flera och för att hänga med när någon påstår att vi lever i 1984 när FRA bedriver underrättelseverksamhet.

Man får ju lite bucket-list-vibbar när man hör "1984" - man måste liksom ha läst den, förr eller senare.

I spåren av min Fallout-abstinens, så törstar jag lite efter dystopiska berättelser och hela konceptet med totalitäritet och staten som överförmyndare över ett förtryckt folk låter ju onekligen spännande. Var ligger tyngden i berättelsen, om man säger? Hur är språkbruket? Är en sucker för miljöskildringar och målande beskrivningar av omgivningar i text, utan att försöka låta alltför flummig och en alldeles för tungt handlingsdriven berättelse utan talande miljöskildringar skulle nog få mig att ledsna.

I vilket fall är det dags att hugga tag i bok nu i vintermörkret - TV-spel och Netflix i all sin ära, but still...

I spåren av min Fallout-abstinens, så törstar jag lite efter dystopiska berättelser och hela konceptet med totalitäritet och staten som överförmyndare över ett förtryckt folk låter ju onekligen spännande. Var ligger tyngden i berättelsen, om man säger? Hur är språkbruket? Är en sucker för miljöskildringar och målande beskrivningar av omgivningar i text, utan att försöka låta alltför flummig och en alldeles för tungt handlingsdriven berättelse utan talande miljöskildringar skulle nog få mig att ledsna.

Tyngden i berättelsen ligger på att beskriva ett totalt meningslöst liv, med ett jobb som går ut på att ändra all information i samhället efter myndigheternas önskan, hela tiden levandes under total övervakning och med rädslan för att varje misstanke om konspiration mot myndigheterna kommer att leda till att du försvinner.

Och det är totalt färglöst och deprimerande. Finns ingen underhållning att hämta i Nineteen Eighty-Four. Att du nämner Fallout får mig att tro att boken inte är det du letar efter. Fallout må utspela sig i en eländig och totalitär värld, men i det rymmer sig en ganska romantisk och hoppfull berättelse om en huvudperson som kan påverka sin framtid, liksom ett utforskande av en spännande värld. På så sätt raka motsatsen till 1984.

Innan jag skriver något på detta forum måste jag rekommendera Isaac Asimov's böcker, speciellt foundation serien. De flesta böcker är skrivna på 50-talet men det gör dem desto mer intressanta då han nämner många saker som vi har och använder idag.

Just nu har jag iaf börjat läsa en ny serie av "Michael Cobley" som kallas "Humatitys Fire"
Första boken slukade mig direkt. den kallas "Seeds of Earth" och trots att jag bara läst 150 sidor så är jag redan såld. Läs den

Man får ju lite bucket-list-vibbar när man hör "1984" - man måste liksom ha läst den, förr eller senare.

Äsch, läs Karin Boyes Kallocain istället, den är vida överlägsen 1984 till såväl språk som handling.

Hittade eländet i pocketform för en bit under hundra spänn - någonstans måste man ju bilda sig en egen uppfattning. Dystopier har ju sin charm - oavsett om de porträtteras som det elände de faktiskt skall vara eller om det finns en dash of romanticism i berättelsen - och den kan inte vara så omtalad för ingenting, känner jag spontant.

Verkar ju finnas ett ratpack av dylika böcker inom roughly samma tidsspann när kalla krigets vindar blåste snålt. Börjar med Nineteen Eighty-Four så får vi se jag avancerar mot Fahrenheit 451 och/eller tillbaka ner till Brave New World och dem - vad jag förstår - riktigt stilbildande föregångarna. Har dragit igenom en tio-tolv sidor än så länge och det är verkligen...

totalt färglöst och deprimerande

... från rad ett. Återkommer i tråden när jag har tuggat mig igenom en bit.

Läste It av Stephen King.

En av hans längre böcker, då den i min utgåva landade på över 1300 sidor. Definitivt inte en av mina favoriter av King på långa vägar, men fortfarande läsvärd. Problemet med den är att de bra delarna är väldigt bra och de dåliga delarna är egentligen väldigt dåliga. Som alltid är King fantastisk när det gäller att skildra barndomen - relationerna, problemen, rädslorna; men både kampen mot monstret och slutet känns väldigt antiklimaktiskt och vagt. En evighetslång uppbyggnad mot en final som kan vara det mest förvirrande och märkliga avslut jag läst. Samtidigt tar han sig hela vägen fram till det genom en väldigt lång bok med många trådar utan att tappa bort sig, vilket är en stor bedrift i sig.

På sätt och vis är It ett utmärkt exempel på när King är både som allra bäst och som allra sämst. Gillar man King bör den självklart läsas i och med att det är en av hans mer omtalade romaner, men det ska påpekas att det finns ganska mycket som kunde ha gjorts bättre.

Det sägs att man aldrig ska döma ut en bok på sitt omslag, men det är lite svårt när omslaget ser ut såhär http://media.bonnierforlagen.se/bokbilder/b/9789163877384.jpg

Seriöst. Kolla hur cool den är och så titeln, "Mördarens Apa". Vilken udda, mystisk och äventyrlig titel som får ens fantasi att skena iväg. Tyvärr fick den min fantasi att skena iväg för långt, för när jag faktiskt började läsa boken på riktigt så blev jag ganska besviken.Inte för att boken är dålig, utan mer för att den inte var alls vad jag fantiserat ihop i min egen döskalle.

Har inte kommit så långt ännu, bara hundra sidor, men det är svårt att vifta bort mina egna fantasivärld när jag läser. Måste nog ta en paus, smälta vad boken faktiskt är och sen läsa det på bokens egna villkor. Se för vad det är och inte vad jag vill att den ska vara.

Stephen King.

Aldrig läst något av Stephen King faktiskt. Har ni några förslag vart man borde börja om man är nyfiken på att se vad han går för?

Aldrig läst något av Stephen King faktiskt. Har ni några förslag vart man borde börja om man är nyfiken på att se vad han går för?

11/22/63 är helt utmärkt. The Stand är den bok som generellt sett lyfts fram som hans bästa, och visst är den bra, men när jag läste den för några somrar sedan kändes det som den inte åldrats särskilt väl.

Lite av problemet med att välja en startpunkt för King som ska representera honom som författare är att han alltid kategoriserats som skräckförfattare. Jag tycker skräcken i sig varken är det som utmärker King eller är det som han gör bäst. Har du all tid i världen skulle jag definitivt rekommendera The Dark Tower-serien, som jag håller som det överlägset bästa han skrivit, men det rör sig om 8 ganska långa böcker. (Den första boken är i mitt tycke väldigt bra, men anses vara ganska trög och är verkligen inte representativ för vad som kommer sen.)

Har du all tid i världen

Det har jag. Är en kosmisk varelse.

The Dark Tower-serien, som jag håller som det överlägset bästa han skrivit, men det rör sig om 8 ganska långa böcker. (Den första boken är i mitt tycke väldigt bra, men anses vara ganska trög och är verkligen inte representativ för vad som kommer sen.)

Dark Tower verkar vara det mest intressanta av allt det du listade(gillar ambitiösa verk) ska försöka ha Dark Tower i minnet när jag besöker biblioteket nästa gång. Tack för tipsen Homer S.

Eftersom det är ganska hett snack runt Stephen King nu så måste jag rekommendera "Temeraire"-serien av Naomi Novik som han själv rekommenderar att man ska läsa. En mycket underhållande och spännande serie. Passar bra till er som gillar fantasy blandat med verklig historia ;)

Har ni några förslag vart man borde börja om man är nyfiken på att se vad han går för?

Lida och Carrie är en bra start. De skrevs på tiden dår King fortfarande inte led av storhetsvansinne och förde varenda tanke på pränt. Täta, intensiva och kusliga!

Gällande Dark Tower-serien så ska det klargöras en gång till att "man" får hänga i första boken - Revolvermannen - som en rabiat liten ökenråtta i jakt på grönbete alltså, för den är galet trög vad jag minns. Kan knappt återge någonting och det är mer som en enda lång introduktion - någonting jag kan erinera mig och inbilla mig att jag håller med om om man snokar runt lite på Google. Hade kanske uppskattat den lite mer i dagsläget å andra sidan.

Stephen Kings "livsverk" om man vill lyssna till Kings egna ord om serien. Säkert rätt ball när den kommer igång.

Lida och Carrie är en bra start. De skrevs på tiden dår King fortfarande inte led av storhetsvansinne och förde varenda tanke på pränt. Täta, intensiva och kusliga!

Är inte speciellt förtjust i Carrie. Den Dracula-inspirerade brevromansformen är inte direkt något jag uppskattade, alls. Själva berättelsen är väldigt bra, men berättandet i sig är det inte. Ska dock påpekas att jag har de flesta King-favoriter på andra sidan om millennieskiftet.

Gällande Dark Tower-serien så ska det klargöras en gång till att "man" får hänga i första boken - Revolvermannen - som en rabiat liten ökenråtta i jakt på grönbete alltså, för den är galet trög vad jag minns. Kan knappt återge någonting och det är mer som en enda lång introduktion - någonting jag kan erinera mig och inbilla mig att jag håller med om om man snokar runt lite på Google. Hade kanske uppskattat den lite mer i dagsläget å andra sidan.

Stephen Kings "livsverk" om man vill lyssna till Kings egna ord om serien. Säkert rätt ball när den kommer igång.

Har hört den åsikten många gånger, men själv var jag frälst från den inledande meningen: "The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed." Tycker förresten The Gunslinger är helt kanon som en fristående roman. Som en del av serien är den väldigt annorlunda i stil och ton dock.

Det som gör The Dark Tower till en så viktig del av Kings bibliografi är att den gör ett försök att binda ihop hela hans livsverk till ett sammanhängande universum. Karaktärer återkommer, fenomen som återfinns i andra berättelser sätts in i ett mer komplett sammanhang, bland andra kopplingar.