Svenska
nyaste
Atrás

Övrigt

Här inne pratar vi om musik, filmer, kläder och konstiga sjukdomar.

Den STORA tråden om kärlek


Citerar Axxorz:
Hur man kan lämna en person man spenderat så mycket tid med och aldrig kolla tillbaka. Jag undrar om hon tänker på det och på mig ens i närheten av så mycket som jag tänker på det och henne.


Den frågan har jag ställt mig själv många gånger och aldrig fått svar på. Det bästa är att ignorera det så gott det går egentligen.

Citerar Axxorz:
Typiskt att jag ska börja pendla med samma buss som henne inom en snar framtid, tror jag. Jag bävar inför hur det kommer kännas.


Usch
Att försöka skydda barn genom Censur är som att bekämpa mjäll med halshuggning//Frank Zappa
  • 0
Har skummat igenom tråden och vill gärna skriva några rader till er därute i bästa Dr Phil anda.

De flesta som har det lite kämpigt med kärleken är i den situationen på grund av att man antingen förlorat sin prinsessa (eller prins för den delen) som kanske valde att rymma iväg med Bowser eller för att man helt enkelt inte hittat hennes slott trots ivriga försök, knackande på en himla massa dörrar och evigt sjungande nedanför balkonger. Denna text om detta ämne var egentligen tänkt som ett kort inlägg i tråden men när jag var färdig med skrivandet så passade slutresultatet bättre som blogg. Läs gärna det jag lagt upp på bloggen, fundera och säg vad ni tycker.
  • 0
  • kraz
  • kraz
Citerar GhostofCain:
Fick du fatt i en egen lägenhet nu eller blir det inflyttning hos kompisarna?


Jag ska bo i ett rum hos min tjejkompis och hennes pojkvän i tre veckor nu, men sen flyttar jag till en jättefin etta och jag hade så himla gärna ventilerat, jag vet bara inte hur mycket jag kan och borde skriva. Jag känner mig nog ganska till ro med tillvaron och att det tog slut, hur jobbigt det än har varit. Det känns bara sjukt att en person kan förändras så mycket för att man inte är tillsammans längre. Det kändes som att jag gick från att vara prio 1 i hans värld till att vara absolut ingenting. Han säger att han fortfarande vill vara vänner dock, men hur ska man vara någons vän när man inte känner att man betyder någonting?

Efter tre år tillsammans hade jag nog hoppats att det skulle vara svårare för honom att bara utesluta mig på det sättet han har gjort. Det gör mig väldigt ledsen. Att vi gjorde slut, fine, det var nog rätt beslut, men hur det gick till och hur han behandlat mig sen dess... nej jag vet faktiskt inte hur man kommer över något sådant.

Citerar Axxorz:
Jag är inte svartsjuk, jag vill bara att hon ska vara lika miserabel som jag har varit sedan vi gick isär en stund till.


Åh, tro mig när jag säger att jag vet precis vad du menar.
triangles are my favourite shape, three points where two lines meet. toe to toe, back to back, let's go, my love it's very late. till' morning comes, mmm, let's tessellate.
  • 0
Kraz, jag vet hur det känns att sluta betyda något helt plötsligt för andra personer. Den där förändringen är otäck och det är alltid svårt att förstå varför. Kanske är det en indikation om att ert tuffa beslut ändå var rätt? Man kommer sällan över sånt, men samtidigt måste man själv också kunna förlåta och gå vidare. Jag tror som Mr Lawspeaker ovan ändå är inne på att känga sig fast vid sådant är inte bra. Jag har själv gjort det misstaget och det leder bara ner i depression. Det är sällan ens eget fel i situationer som du beskriver det, utan om det var han som ville bryta så hur tufft det än är så måste man acceptera det, samtidigt som man bör bryta på ett shysst och bra sätt, vilket det verkar som att det inte har skett här.

Man kan inte förändra sånt, för att bli behandlad som en person som betyder något igen vilket är fruktansvärt, hos dom som slutat se en som vän eller mer. Det känns fruktansvärt, kom ihåg att det antagligen inte ditt fel heller. Ibland blir det bara en brytning. Jag vet inte mycket om situationen så förlåt mig om jag skriver något sårande eller klumpigt. En del människor tar sånt här hårt, kanske är det just det att han behöver distans och försöker hantera sina känslor även om det inte är på ett bra sätt gentemot dig, som du beskriver det. Det sätter djupa spår hos en, det förstår jag mycket väl när du beskriver det. Jag förstår inte heller hela att sluta bry dig om någon sådär, hur kan man bara sluta betyda något för någon som man varit ihop med i 3 års tid... kanske gör du det men han försöker att hantera det på sitt sätt, skölda sig från alla känslor genom att trycka bort dig just nu? Det kanske finns en helt annan förklaring men jag hoppas det ordnar sig, och att du kan fortsätta med ditt liv och ändå må bra i slutändan, och finna din lycka oavsett vart den än leder dig, och med vem och han sin. Det är alltid tufft i början efter en relation tagit slut, speciellt de lite långvariga.

Men se till att du släpper taget om detta, och inte fastnar i det, det leder ner i mörker, när man väl är där är det väldigt svårt att ta sig tillbaka till ljuset igen. Det börjar ofta som självkritik, man tar saker mer personligt, man börjar kritisera sig själv och det leder en rakt ner i elände och självdestruktivt beteende. När man väl är där, kanske man aldrig blir medveten om det innan någon påpekar det. Då kan man ha hållit på länge med detta. Jag hoppas att du och ingen annan här, någonsin behöver hamna i sådant, därför hoppas jag att du klarar av att med tiden gå vidare och hitta ny lycka i livet. Det tror jag också att du gör, du har alltid framstått som en positiv, driven, glad, hjälpsam människa här på sidan, som visar vänlighet och snällhet mot allt och alla. Det behövs fler såna människor i världen Därför lär det inte bli några problem tror jag även om det kan ta tid och vara svårt såhär i början. Jag hoppas att ni båda klarar av det på sikt och kan fortsätta vara vänner om ni nu vill det efter detta, men det avgör ni bäst själva.

Lycka till och fortsätt att vara stark!
Do what you can, with what you have, where you are.
  • 0
Citerar kraz:
Jag ska bo i ett rum hos min tjejkompis och hennes pojkvän i tre veckor nu, men sen flyttar jag till en jättefin etta och jag hade så himla gärna ventilerat, jag vet bara inte hur mycket jag kan och borde skriva. Jag känner mig nog ganska till ro med tillvaron och att det tog slut, hur jobbigt det än har varit. Det känns bara sjukt att en person kan förändras så mycket för att man inte är tillsammans längre. Det kändes som att jag gick från att vara prio 1 i hans värld till att vara absolut ingenting. Han säger att han fortfarande vill vara vänner dock, men hur ska man vara någons vän när man inte känner att man betyder någonting?

Efter tre år tillsammans hade jag nog hoppats att det skulle vara svårare för honom att bara utesluta mig på det sättet han har gjort. Det gör mig väldigt ledsen. Att vi gjorde slut, fine, det var nog rätt beslut, men hur det gick till och hur han behandlat mig sen dess... nej jag vet faktiskt inte hur man kommer över något sådant.


Skönt att det ordnar sig med boendet iaf. Sånt kan ju vara jäkligt frustrerande att också behöva tänka på i ett sånt läge. Hoppas du kommer trivas in da apartment framöver då!

Om det nu gick så långt att ni gjorde slut verkar det ju varit rätt beslut när du känner så. Er situation går ju inte att sätta sig in i men känns lite skumt att du verkar blivit utfryst/bortstött helt iskallt på det viset.. Men det kanske är så i början när ett längre förhållande tar slut att omställningen är så stor att man vill bort från förhållandekänslan så långt som möjligt?
Det rättfärdigar dock inte att man slutar bry sig om någon helt, man får väl hoppas att det bara är så nu i början och att det kanske släpper om ett tag då.

Tror jag börjar svamla lite nu snart. När jag gjorde slut med mitt ex hade vi varit ihop i 13 månader och även om jag såg det komma 2-3 månader före så blev det ändå en känslomässig chock kvällen vi sade hejdå sista gången. Vi sågs inte på 7 månader sen fast vi bor i samma lilla stad på 9.000 invånare konstigt nog och nu är det helt OK mellan oss men när vi sprang på varandra 7 månader efter vi gjort slut var jag konstigt nog nervös. Visste inte riktigt hur jag skulle agera. Det här skrev jag mest för att fylla ut mitt inlägg.
Entering zero gravity
  • 0
Att fortsätta vara vänner är bara något man säger att man vill vara för att det ska finnas någon slags moralisk press kvar på den andra att inte berätta alla dumma, förbannade saker man har gjort.
I encourage you to propel yourself towards my general direction, sibling.
  • 0
Citerar Axxorz:
Att fortsätta vara vänner är bara något man säger att man vill vara för att det ska finnas någon slags moralisk press kvar på den andra att inte berätta alla dumma, förbannade saker man har gjort.


Touché.
Entering zero gravity
  • 0
  • kraz
  • kraz
Citerar Patrikseve:
Man kan inte förändra sånt, för att bli behandlad som en person som betyder något igen vilket är fruktansvärt, hos dom som slutat se en som vän eller mer. Det känns fruktansvärt, kom ihåg att det antagligen inte ditt fel heller. Ibland blir det bara en brytning. Jag vet inte mycket om situationen så förlåt mig om jag skriver något sårande eller klumpigt. En del människor tar sånt här hårt, kanske är det just det att han behöver distans och försöker hantera sina känslor även om det inte är på ett bra sätt gentemot dig, som du beskriver det.


Nej det är iof sant. Jag försöker vara ödmjuk över hela situationen och ha förståelse för hans sida också, men det är så svårt. Jag tyckte vi hade ett väldigt kärleksfullt break-up, vi respekterade varandras känslor och icke-känslor, det kändes som att det var helt rätt beslut. Jag förstår att man behöver distans efteråt, och det behövde vi båda två, och det är inte som att jag inte kommit över det eller något sådant... men jag vet inte. Det känns bara så skrämmande att stötas bort från någon som var en sådan stor del av ens liv. Ibland är det som att prata med en helt främmande människa bara.

Men... det blir väl okej så småningom. Nu har vi ju flyttat isär och kommer inte träffas särskilt mycket (om alls). Jag känner mig alltid så emotionellt bakfull efter att jag har pratat med honom. Jag blir så osäker och svag i hans närvaro numera. Det är drygt jag tycker inte om att ha saker som ligger och stör, jag vill bara borsta av och gå vidare. No hard feelings. Men jag har en massa hard feelings som inte försvinner.

Citerar GhostofCain:
Om det nu gick så långt att ni gjorde slut verkar det ju varit rätt beslut när du känner så. Er situation går ju inte att sätta sig in i men känns lite skumt att du verkar blivit utfryst/bortstött helt iskallt på det viset.. Men det kanske är så i början när ett längre förhållande tar slut att omställningen är så stor att man vill bort från förhållandekänslan så långt som möjligt?


Jo så är det väl. Men det är väl någon avundsjuk/svartsjuk/klängig del av mig som vill klistra sig fast i hans liv så att jag inte bara blir bortglömd på en gång. Är det konstigt att tänka så? Jag vill inte bara bli utsuddad liksom :/

Citerar Axxorz:
Att fortsätta vara vänner är bara något man säger att man vill vara för att det ska finnas någon slags moralisk press kvar på den andra att inte berätta alla dumma, förbannade saker man har gjort.


Nej jag vet inte, jag tror fortfarande att man kan vara vän med sitt ex. Kanske inte alltid, och aldrig på en gång efter att man har gjort slut. Men jag tror ändå det funkar.
triangles are my favourite shape, three points where two lines meet. toe to toe, back to back, let's go, my love it's very late. till' morning comes, mmm, let's tessellate.
  • 0
Citerar kraz:
Citerar Patrikseve:Man kan inte förändra sånt, för att bli behandlad som en person som betyder något igen vilket är fruktansvärt, hos dom som slutat se en som vän eller mer. Det känns fruktansvärt, kom ihåg att det antagligen inte ditt fel heller. Ibland blir det bara en brytning. Jag vet inte mycket om situationen så förlåt mig om jag skriver något sårande eller klumpigt. En del människor tar sånt här hårt, kanske är det just det att han behöver distans och försöker hantera sina känslor även om det inte är på ett bra sätt gentemot dig, som du beskriver det.

Nej det är iof sant. Jag försöker vara ödmjuk över hela situationen och ha förståelse för hans sida också, men det är så svårt. Jag tyckte vi hade ett väldigt kärleksfullt break-up, vi respekterade varandras känslor och icke-känslor, det kändes som att det var helt rätt beslut. Jag förstår att man behöver distans efteråt, och det behövde vi båda två, och det är inte som att jag inte kommit över det eller något sådant... men jag vet inte. Det känns bara så skrämmande att stötas bort från någon som var en sådan stor del av ens liv. Ibland är det som att prata med en helt främmande människa bara.

Men... det blir väl okej så småningom. Nu har vi ju flyttat isär och kommer inte träffas särskilt mycket (om alls). Jag känner mig alltid så emotionellt bakfull efter att jag har pratat med honom. Jag blir så osäker och svag i hans närvaro numera. Det är drygt jag tycker inte om att ha saker som ligger och stör, jag vill bara borsta av och gå vidare. No hard feelings. Men jag har en massa hard feelings som inte försvinner.

Citerar GhostofCain m det nu gick så långt att ni gjorde slut verkar det ju varit rätt beslut när du känner så. Er situation går ju inte att sätta sig in i men känns lite skumt att du verkar blivit utfryst/bortstött helt iskallt på det viset.. Men det kanske är så i början när ett längre förhållande tar slut att omställningen är så stor att man vill bort från förhållandekänslan så långt som möjligt?

Jo så är det väl. Men det är väl någon avundsjuk/svartsjuk/klängig del av mig som vill klistra sig fast i hans liv så att jag inte bara blir bortglömd på en gång. Är det konstigt att tänka så? Jag vill inte bara bli utsuddad liksom :/

Citerar Axxorz:Att fortsätta vara vänner är bara något man säger att man vill vara för att det ska finnas någon slags moralisk press kvar på den andra att inte berätta alla dumma, förbannade saker man har gjort.

Nej jag vet inte, jag tror fortfarande att man kan vara vän med sitt ex. Kanske inte alltid, och aldrig på en gång efter att man har gjort slut. Men jag tror ändå det funkar.


Nej din reaktion är helt naturlig och jag förstår mycket väl. Det är därför det är så viktigt att du kan klara av att släppa taget om detta, om han inte ändrar sitt beteende gentemot dig, även om det naturligtvis tar tid. Du kan aldrig förändra en annan person utan det måste dom göra själva, tyvärr fungerar vi människor så. Det bästa du kan göra är nog att ge allt detta lite tid, och fokusera på andra saker ett tag som du verkar göra. Det kanske inte är svaret eller det du vill höra just nu, men det är det bästa rådet jag kan ge.
Do what you can, with what you have, where you are.
  • 0
Citerar Spelfjanten:
Vad kan ha gått fel? Ska jag vänta ett par dagar och försöka igen o smsa eller kanske tom ringa den här gången?

Som folk säger är det väl bara att vänta och se vad som händer. Jag kanske inte funkar precis som alla andra direkt, men jag skulle nog dra mig för att höra av mig till någon jag tycker om. Faktiskt. Så det kan verkligen vara precis vad som helst. Du får rapportera om händelseutvecklingen!

Citerar Axxorz:
Att fortsätta vara vänner är bara något man säger att man vill vara för att det ska finnas någon slags moralisk press kvar på den andra att inte berätta alla dumma, förbannade saker man har gjort.

Ptja. Jag är vän med mina ex och den enda skillnaden egentligen mot andra vänner är nog att vi tjafsar om saker oftare, mina ex och jag. Det är inte av ondo på något sätt! Faktiskt rätt skönt ibland. Klart som fan att man kan vara vänner, men det betyder inte att man måste vara det. Vissa människor växer isär eller slutar passa ihop - om de någonsin ens gjorde det från början - av annan anledning, och så är det. Vissa är bara inte ämnade att vara tillsammans, men kan mycket väl umgås ändå.

--
Hej världen. Jag har haft besök från utriket i en vecka och har visst gått och kärat ned mig totalt i en pojk som kärat ned sig totalt i mig. Allt är rosa moln och hallonfluff~
  • 0
Citerar Minilena:
Allt är rosa moln och hallonfluff


Skön känsla!
Entering zero gravity
  • 0
Talar utifrån egna erfarenheter. Självklart kan man vara vän med ett ex, men när jag tänker på anledningarna till att det har tagit slut så inser jag att jag har riktiga vänner vars relation jag hellre vårdar.

Usch, singellivet kan dock kännas ensamt hur många vänner man än har...
I encourage you to propel yourself towards my general direction, sibling.
  • 0
Citerar Axxorz:
Talar utifrån egna erfarenheter. Självklart kan man vara vän med ett ex, men när jag tänker på anledningarna till att det har tagit slut så inser jag att jag har riktiga vänner vars relation jag hellre vårdar.

Usch, singellivet kan dock kännas ensamt hur många vänner man än har...

Åh, på så sätt I mitt första förhållande blev det rätt uppenbart kände jag att vi passade bra som vänner men absolut inte i ett förhållande, så jag försökte avsluta det så smärtfritt det gick. (Det gick väl sådär, tog pojken ett par månader att komma över det hela bara...)

Hoppas att du hittar sällskap mer förr än senare. Sprängs av längre tid av ensamhet.
  • 0
Jag har varit i ett antal förhållanden, och är idag inte vän med en enda av mina ex. Jag vet inte riktigt varför, har försökt med vissa men det har bara inte fungerat.

Gemensamt för de alla är att vi hade galet passionerade relationer, intensiva, brinnande. Och alla slutade i hjärtesorg antingen för mig eller för tjejen och med en massa drama. Inget vi-har-växt-ifrån-varandra-och-ska-vara-vänner-istället-kom-så-dri
cker-vi-kaffe-inte.

Jag tror det är lite knepigt att gå från att vara varandras hela världar och den som står en allra närmast till att bli en "vän" bara, särskilt när man har delat en massa fint tillsammans och samtidigt haft planer som gått om intet.

Mina five cents.
  • 0
Citerar Axxorz:
Jag är inte svartsjuk, jag vill bara att hon ska vara lika miserabel som jag har varit sedan vi gick isär en stund till.


... och skulle jag påstå att jag önskar dig väl
vore det det största självbedrägeri
Nej, jag vill du ska få känna dig ensam liksom mig
och att det sedan åter ska bli vi


... sjöngs det en gång. Jag är med på ditt tåg. Har bidragit med samma bistra cynism i ett kraschat förhållande själv.

Citerar Axxorz:
Att fortsätta vara vänner är bara något man säger att man vill vara för att det ska finnas någon slags moralisk press kvar på den andra att inte berätta alla dumma, förbannade saker man har gjort.


Jag har dragit till med den där repliken och även lovat att så ska bli fallet när vederbörande soon-to-be-ex-gf har sagt samma sak, och den enda anledningen till det är att jag inte pallar med när tårar sprutar åt alla håll när man går skilda vägar. Tror det ligger närmare till hands än att motparten ska dikta om alla ens perversioner och helveten man har gjort (gud förbjude).

Jag är idag vän med mitt ex. Den vänskapen består enbart av att vi båda vill knulla med varann en gång till och den ene har svårt att släppa taget. Ex är ex av en anledning. Man ska inte lägga allt för mycket tilltro i vänskap med sina föredettingar.
  • 0
Robin Williams. Min stora kärlek var funnen död i natt...
Tar du hand om jorden så tar den hand om dig.
  • 0
-hyfsat orelaterade tankar, borde sova-

Egentligen är jag rätt rädd. Har för första gången någonsin vad jag kan minnas ramlat över en stabil person som faktiskt står på egna ben och tar hand om sig själv mer än väl (snart färdigutbildad civilingenjör, har redan jobb, är en ansvarstagande människa osv). Intelligent, omtänksam, galet snäll och accepterande. Vet inte vad jag ska göra av mig själv när jag inser att vi faktiskt har någonting som kan bli något, samtidigt som jag vet att jag borde ta det jävligt lugnt som det heter i och med att vi har vetat om varandras existens i enbart ett par veckor.

Så många tankar överallt. Vad fan kan det här bli. Är jag kär, hur kär är jag, vad kommer hända, är det verkligen klokt det här? Kommer det bara flyta ut i sanden ändå, hur underbart det än verkar vara just nu? Jag antar att det bara är tiden som kan svara på det, och den låter sig ofta väntas på. Höstmånader är inte direkt experter på att springa förbi.
  • 0
^ Kan relatera, känner mig på gränsen till vuxna relation territoriet och det känns väldigt udda. Inte riktigt med en speciell person, men bara när det kommer till uppförande och ansvarstagande etc. Lite läskigt, men ändå rätt kul va?
take it from an old spectator. Life's not a spectator sport. If watchin' is all you're gonna do, then you're gonna watch your life go by without ya.
  • 0
<quote author="gnr forever">^ Kan relatera, känner mig på gränsen till vuxna relation territoriet och det känns väldigt udda. Inte riktigt med en speciell person, men bara när det kommer till uppförande och ansvarstagande etc. Lite läskigt, men ändå rätt kul va?</quote

Vet inte om du försöker skaffa vuxen poäng eller inte. Men att tar ansvar och har rätt uppförande kan alla göra. Ingår i det vuxna området är inte så hilmla svårt. De flesta inom Sverige vet vad ansvar är och hur vi skall uppföra oss.
  • 0
Mycket i livet förändras med ålder, särskilt runt tiden du börjar studera på heltid/jobba heltid, flyttat hemifrån och så. Relationer förändras också tycker jag, både kärlek och vänskaps (inte för det sämre dock) har inget med "vuxenpoäng" att göra. Och med uppförande så menar jag inte att du är en trevlig jäkel, utan mer om hur du pratar med andra och vad du söker hos vänner/relationer. Beteende är ett bättre ord för det.
take it from an old spectator. Life's not a spectator sport. If watchin' is all you're gonna do, then you're gonna watch your life go by without ya.
  • 0
Bara jag som ibland svor över hur dum vår hjärna fungerar i vissa situationer. Det kan gälla kärlek exempelvis, en attraktion som finns där trots att du vet att det är en nolla till potential, medan du är medveten om det och försöker gå vidare så ältar känslan sig kvar och driver en till vansinne. Precis som när man är olyckligt kär i någon.
I bajs växer det bäst
  • 0
Citerar Perluck:
Bara jag som ibland svor över hur dum vår hjärna fungerar i vissa situationer. Det kan gälla kärlek exempelvis


I synnerhet. Väldigt ofta på sistone.
  • 0
En vän till mig försökte typ muntra upp mig och beskrev mig i princip hur hon skulle introducera mig för någon: "Att du är en väldigt snäll och omtänksam kille som tycker om att spela spel."
Jag har en känsla av att hon inte vill att jag ska ha ett förhållande igen
Att försöka skydda barn genom Censur är som att bekämpa mjäll med halshuggning//Frank Zappa
  • 0
Citerar Humanisten:
En vän till mig försökte typ muntra upp mig och beskrev mig i princip hur hon skulle introducera mig för någon: "Att du är en väldigt snäll och omtänksam kille som tycker om att spela spel."
Jag har en känsla av att hon inte vill att jag ska ha ett förhållande igen


Om jag fick en krona för varje gång någon sagt det till mig, då hade jag haft råd att pröva lyckan i ett annat land
Do what you can, with what you have, where you are.
  • 0
Citerar Humanisten:
Jag har en känsla av att hon inte vill att jag ska ha ett förhållande igen


För att hon nämner att du spelar spel eller är snäll och omtänksam?
  • 0

För att kommentera måste du vara inloggad. Om du inte är medlem än - bli medlem nu!