edit: Inser att det här är väldigt svamligt. Förlåt. Är astrött men vill skriva av mig av någon anledning

Ibland inser jag att det kanske inte är fullt normalt/vanligt att med en person man träffat ett fåtal gånger ligga tätt intill varandra på en säng och bara ligga där och ha det bra. Klia rygg, prata och i största allmänhet vara jättenära utan någon ansats att gå längre än så. Sånt är nice, mer sånt åt världen :3 My day was quite awesome in some ways~

Liksom, det är inte första gången det händer mig alls. Jag är jätteblyg och smått awkward and yet this happens o.o"

Slutsats: Börja bege er ut bland folk i sammanhang där man råkar lära känna varandra och inte behöver forcera nånting - man pratar med varandra för att man vill. Det är ur sånt som bra relationer (vänskaps- såväl som kärleks-, vill jag tro) föds

Varning, varning, varning: uppsatsvarning på spridda tankar kring 11 rader text ovan

Jag önskar att det vore så enkelt som du beskriver det... Denna perfektion på exakt när man kan berätta vad man känner. En gång så blev jag väldigt intresserad i en människa, men hon tyckte att jag inte kände henne tillräckligt väl därför fick jag inte säga att jag var det i henne, och att jag tydligen "byggt en massa fantasier" (jag förstår inte ens riktigt vad hon menar med det, man bygger alltid fantasier oavsett hur väl man känner den andra parten), det var tydligen långt ifrån verkligheten om henne, som om hon på något vis visste vad jag trodde, tänkte osv om henne utan att jag ens nämnt något sådant, däremot så skulle jag inte sagt det att jag var kär utan försökt lära känna henne mer ordentligt och känt av alternativt tagit ett nej då istället. Detta var några år sedan så jag har tagit mycket lärdom. Så jag bad om ursäkt och det gick inte mer än så, hon ville inte lära känna mig efter det på något plan, och hon bröt all kontakt. Då var det ett skarpt nej direkt. Vilket förvirrade mig enormt till en början eftersom jag inte riktigt förstod, nu vet jag att det är mer ett snällt försök att säga att man inte är intresserad och att på ett bekvämt sätt lägga skulden på den som säger så, som borde veta hur man flörtar/berättar sånt här bättre. Hon gav mig tipps hur jag kunde göra nästa gång och sa att det var konstigt bara.

Det blir lite som att det finns en hemlig mall för hur det ska fungera. Det finns aldrig några rum för enkla misstag som att man berättar för tidigt kanske, eller försent, utan man ska bara vara exakt rätt, göra och säga exakt rätt saker och sedan naturligtvis vara tillräckligt attraktiv för personen. Jag menar inte att bara killar kan ha det svårt att hitta en partner, utan det går nog över båda könen. Det läggs också ganska mycket krav på att man ska förstå den andra människan utan att den säger något. Du ska bara veta om den känner något tillbaka, för gör den inte det och du frågar, då skulle du ha vetat att den inte kände något tillbaka, och det är bara konstigt att du har känslor. Annars är man konstig som frågar en människa uppenbarligen. Å andra sidan när människor visar sina rätta färger så blir jag ibland glad att det inte gick så väl, jag kanske är för förlåtande för brister hos andra människor, där andra kräver perfektion kan jag acceptera väldigt mycket brister, och stör mig på att andra inte kan vara mer förlåtande. Men vill inte ena människan så är det så det måste man bara acceptera utan att ifrågasätta vilket jag tack och lov gör och går vidare. Jag tror dock att många verkligen blir så fällda gång på gång att de får mer och mer svårigheter att öppna sig för någon. Det är ju inte alltid något fel på dessa människor, men de får höra det och efter ett tag tror det säkert på det, och kan alla bearbeta att få höra att dom är konstiga, aldrig kommer att bli älskade, förlora vänner som man känner väl eller nya kontakter som man blivit intresserade i? Det är intressant det där... därför jag läser om det.

Minilena var glad över att det är så lätt för dig att få vara med människor, en del av oss andra gör det du säger, eller verkligen strävar efter det, men det fungerar inte oavsett, andra väntar på att någon ska träffa en och ingen gör just detta. Vissa av oss är väldigt sociala också men får inte den formen av kontakt utan blir bara en vän, och ska aldrig yttra något om känslor för då är man ingen vän längre. En vän som jag kände i flera år, hon reagerade som om jag begått högförräderi och sen slutade hon prata med mig för all framtid, enbart för att jag sa att jag tyckte om henne och berättade vad hon betytt för mig under de år som jag känt henne, en viktig människa i mitt liv helt enkelt som bara försvann sådär. Men eftersom jag sa att jag var intresserad i henne så var jag inte hennes vän längre och hon tog avstånd. En del andra människor har detta mer naturligt, eller träffar rätt, jag har inte haft den turen och helt enkelt inte varit skicklig nog att förmedla vad jag tycker på ett bra och passande sätt uppenbarligen, men det kan jag lära av och utvecklas genom.

Det är fortfarande intressant dock hur folk reagerar i dessa ögonblick, just nu läser jag lite böcker i ämnet, det finns mycket man verkligen inte vet eller får reda på. En del av signalerna som illustrerar olika saker enligt vetenskapen på området ska man kunna förstå som kille enligt tjejer jag pratat med. Men det skiljer sig ofta, i både betydelse och hur det signaleras från person vilket gör det väldigt svårt egentligen. Det blir ibland lite som när en katt försöker prata med en hund. En del har absolut inga problem att kommunicera och förstå den här formen av sätt att prata med någon man tycker om, flörta med osv osv. Andra har väl inte fått det där naturligt, en del har genom förhållande och mycket kontakt på det viset kunnat träna upp detta, andra får aldrig chansen att lära sig heller, genom att spendera tid med någon. Vilket försvårar saken ytterligare. Sen finns det ju många som inte har krav också naturligtvis eller träffar rätt direkt, men jag tillhör nog den där skaran som likt en vovve försöker kommunicera med en katt, och ingen förstår varandra riktigt, och hunden får gå bort med svansen mellan benen ledsen och helt förvirrad. Det är dock väldigt intressant just nu att läsa mer om kommunikation, grundläggande psykologi inom detta område, det är så mycket man inte vet, och förväntas kunna naturligt eller genom erfaren att bara förstå. Jag har inga problem att förstå hur människor känner sig, stressade, ledsna, arga, förtvivlade. Men kärlek gör mig lika snurrig ibland: som när en vovve börjar jaga sin egen svans, men jag är glad ändå och hoppas att jag hittar någon snäll trevlig människa som gillar mig tillbaka inom en viss framtid.

Imorgon firar jag och min kille två år tillsammans. Fick en bibel på 6,5 kilo av honom i present.

Imorgon firar jag och min kille två år tillsammans. Fick en bibel på 6,5 kilo av honom i present.

En bibel är väl inte särskilt romantiskt?

Tillagt 2014-08-03 15:47:
Men grattis!

Patrikseve: Åh, jag tycker om dig. Du verkar tänka, det är bra!

Det blir ibland lite som när en katt försöker prata med en hund.

Tell me all about it.

Det blir lite som att det finns en hemlig mall för hur det ska fungera. Det finns aldrig några rum för enkla misstag som att man berättar för tidigt kanske, eller försent, utan man ska bara vara exakt rätt, göra och säga exakt rätt saker och sedan naturligtvis vara tillräckligt attraktiv för personen.

Fast det skiter jag i. Tycker jag att någon är bra så säger jag det, liksom, "Du är en awesome person, glöm inte bort det!" eller "Ta inte orden för mer än vad de är. Jag tycker om dig, du är bra och gör mig glad.". Det behöver inte vara kärlek inblandad, inte för min del; det behöver bara vara uppskattning. Sen kanske de jag lär känna och tycker om inte är folk som går efter de "vanligare" (?) reglerna rent socialt. De blir oftast förvånade men väldigt glada Personen jag var med igår är en random trevlig prick jag lärt känna på två konvent; jag tror inte att jag kommer bli kär men det föll sig naturligt att bara ligga och ta det lugnt och njuta av närheten när vi sågs igår.

Minilena var glad över att det är så lätt för dig att få vara med människor, en del av oss andra gör det du säger, eller verkligen strävar efter det, men det fungerar inte oavsett, andra väntar på att någon ska träffa en och ingen gör just detta.

Kan ju tillägga att det inte alltid är jättelätt. I och med att det inte alltid går att veta var olika personers gränser går blir jag ibland väldigt osäker vilket tenderar att trigga panikattacker. Hyperventilerar och skakar och drivs till vanvett av självskadetankar ur ingenstans om jag inte vet vad en person tycker är okej och inte vågar fråga. Det är jobbigt och det känns som att jag tigger uppmärksamhet genom det (vilket bara förvärrar situationen - jag blir ännu argare på mig själv). Folk tar det dock ofta bra. De är lugna, de bryr sig, försöker hjälpa till att stabilisera läget. Jag vet att om jag lät bli att komma så nära folk skulle jag inte drabbas av panikattackerna, men i slutänden är det mer värt för mig att kunna vara nära människor. Jag kanske är galen.

Men eftersom jag sa att jag var intresserad i henne så var jag inte hennes vän längre och hon tog avstånd.

Har man faktiskt umgåtts en del känner jag att det inte är det mest ultimata att ta avstånd/bryta kontakt bara sådär. Det känns...elakt och förhastat. Känslor kommer, känslor går. Något av det bästa man kan göra tror jag är att kunna prata om saken, göra det tydligt var gränser går och fortsätta att umgås.

En del har absolut inga problem att kommunicera och förstå den här formen av sätt att prata med någon man tycker om, flörta med osv osv.

Jag har ingen aning om vad som tolkas som att man flörtar. Inte den blekaste. Däremot tycker jag om att bli kliad och masserad i håret och på axlarna/ryggen, så jag brukar göra så på andra när tillfälle dyker upp. Folk brukar uppskatta och återgälda Jag är bara den jag är, pratar om saker jag tänker på och kramar de jag tycker verkar trevliga att krama på. (Det här är nog en av orsakerna till varför min bekantskapskrets till stor del består av...lite udda karaktärer ^^)

Svamligt och osammanhängande!

En bibel är väl inte särskilt romantiskt?

Tillagt 2014-08-03 15:47:
Men grattis!

Haha, nej inte egentligen men han märkte att jag var så fascinerad av den (den är ENORM) igår när vi var på second hand så i morse åkte han dit så fort det öppnade medan jag fortfarande låg och sov. Så lite romantiskt blir det väl ändå

Och tack så mycket!

Så lite romantiskt blir det väl ändå

Okej då

Ni får ha ett trevligt jubileum i morgon.

Blä på allt.

men han märkte att jag var så fascinerad av den (den är ENORM)

Helvete vad omogen jag är... inser jag i realtid när jag råkade slänga ett trött öga på ditt inlägg. Men gratulerar - två år är inte dåligt! Önskar er många till!

Jag är riktigt förvirrad nu..... Var ute med några polare i fredags och hade kul. Såg en riktigt söt tjej som jag gick fram till och tillsammans gick vi bort till en park där vi kunde vara ensamma och höra varandra. Det var helt underbart att prata med henne. Vi skrattade, sjöng tsm och vi kom på att vi hade så många gemensamma intressen. Vi hade våra armar om varandra och kysstes en hel del. Vi båda verkade vara riktigt intresserade av varandra och vi var inte särskilt fulla. Fick en massa komplimanger osv så jag trodde att detta gick riktigt bra. Efter kanske ha snackat med henne i en 45 minuter frågar jag henne om hon vill följa med hem och snacka mer där. (Jag ville inte ligga och det sa jag till henne haha). Hon berättade att hon hade lovat att hålla sin tjejkompis sällskap då de båda bor i närheten typ. Jag får hennes nummer och vi går in för att dansa. Klubben börjar stänga och jag tillsammans med mina polare beger oss hemåt. Vet inte varför jag gjorde detta, men började ringa/smsa henne utan svar för att jag ville säga hejdå. Efter 3 gånger gav jag upp o gick hem för att sova. Dagen efter skickade jag ett " Hej hade du kul igår? " sms. Fick inget svar. 8 timmar senare skickar jag ett sms och frågar ifall allt är som det ska. Fortfarande inget svar. Jag skrev till henne o ursäktade att jag bombarderade henne med sms men att jag var orolig över ifall hon mådde bra.


Vad kan ha gått fel? Ska jag vänta ett par dagar och försöka igen o smsa eller kanske tom ringa den här gången?


Hjälp mig att rädda detta

Vad kan ha gått fel? Ska jag vänta ett par dagar och försöka igen o smsa eller kanske tom ringa den här gången?
Hjälp mig att rädda detta

Har du provat söka numret på eniro/hitta.se? Hon kanske gav dig fel nummer med flit eller så är nån siffra fel.

Och bomba inte iväg för många sms heller innan du hinner få svar. Då blir man det där plåstret som är ''för på'' så i början.

Blir jämt lite ledsen varje gång jag går in på forumet och ser den här tråden.

Blir jämt lite ledsen varje gång jag går in på forumet och ser den här tråden.

Hehe, vi borde döpa om tråden till Den STORA tråden om emotionell misär.

Citerar Spelfjanten:Vad kan ha gått fel? Ska jag vänta ett par dagar och försöka igen o smsa eller kanske tom ringa den här gången?
Hjälp mig att rädda detta

Har du provat söka numret på eniro/hitta.se? Hon kanske gav dig fel nummer med flit eller så är nån siffra fel.

Och bomba inte iväg för många sms heller innan du hinner få svar. Då blir man det där plåstret som är ''för på'' så i början.

Det är rätt nummer eftersom hon råkade ringa mig när hon la in sitt nummer och vi skojpratade med varandra även att hon satt brevid mig haha. Jo det stämmer precis vad du säger. Jag blev lite för galen i henne helt enkelt. Något tips på hur jag kan rädda detta?


Edit: Vi går på samma gym (även hennes morsa jobbar där) så hoppas på att jag ser henne nån gång.

Blä på allt.

this

Blir jämt lite ledsen varje gång jag går in på forumet och ser den här tråden.

Åandra sidan kan man se det som att folk faktiskt vågar prata om sånt här. Det är sällan viktiga diskussioner om ens välmående som går att prata med främlingar och folk. Jag tror att trots att många här har olika dilemman inom ämnet så kan det vara en bra sak att få prata om sånt här. Alla har ju inte heller någon som man kan prata om sånt här med heller. Det kan också fungera som stöd, råd att få hjälp. Kanske kan man få en ny insikt i sitt eget handlande och beteende och förbättra det. Det blir ett sätt att lyfta fram något som man sedan kan bryta isär och titta på, arbeta med, bli bättre på. Alternativt att man kan få lite pepp och våga göra saker man annars har svårt med. Ofta blir resultatet ibland, en sorgsen tråd, men det finns också mycket positivism, hopp och glädje inbakat i allt detta. Jag tror att det är en livsviktig tråd, plus att det är en av de trådar där de sker minst påhopp och där folk verkligen anstränger sig engagerat för att hjälpa andra människor med olika dilemman, vilket är något sällsynt och positivt.

Citerar GhostofCain:Citerar Spelfjanten:Vad kan ha gått fel? Ska jag vänta ett par dagar och försöka igen o smsa eller kanske tom ringa den här gången?
Hjälp mig att rädda detta

Har du provat söka numret på eniro/hitta.se? Hon kanske gav dig fel nummer med flit eller så är nån siffra fel.

Och bomba inte iväg för många sms heller innan du hinner få svar. Då blir man det där plåstret som är ''för på'' så i början.

Det är rätt nummer eftersom hon råkade ringa mig när hon la in sitt nummer och vi skojpratade med varandra även att hon satt brevid mig haha. Jo det stämmer precis vad du säger. Jag blev lite för galen i henne helt enkelt. Något tips på hur jag kan rädda detta?


Edit: Vi går på samma gym (även hennes morsa jobbar där) så hoppas på att jag ser henne nån gång.

Jag tror ärligt talat där inte är nåt du kan göra annat än att vänta. Hon har med stor sannolikhet sett dina sms och valt att inte svara och att fortsätta att smsa henne kommer bara förvärra det då det antagligen kommer göra att hon tycker du är omständig och allt för på.

Låt tiden gå, vänta och se om hon väljer att skriva. Om inte så är det la inget att göra mer än att gå vidare.

Citerar
Jag tror ärligt talat där inte är nåt du kan göra annat än att vänta. Hon har med stor sannolikhet sett dina sms och valt att inte svara och att fortsätta att smsa henne kommer bara förvärra det då det antagligen kommer göra att hon tycker du är omständig och allt för på.

Låt tiden gå, vänta och se om hon väljer att skriva. Om inte så är det la inget att göra mer än att gå vidare.

Jo men fatta inte varför hon är såhär. Hon verkade jätteglad då jag var med henne.

Jo men fatta inte varför hon är såhär. Hon verkade jätteglad då jag var med henne.

:/ vad tråkigt, kan ju vara en sån där grej att det kändes bra och roligt för stunden med att hon inte ville ha något mer av det, sånt händer ju tyvärr.

Citerar Spelfjanten:Jo men fatta inte varför hon är såhär. Hon verkade jätteglad då jag var med henne.

:/ vad tråkigt, kan ju vara en sån där grej att det kändes bra och roligt för stunden med att hon inte ville ha något mer av det, sånt händer ju tyvärr.

Jo kan vara så också. Men jag hade aldrig gått så långt då till att jag börjar kyssas med henne. Men jag tror det var de i slutet som förstörde det hela. Dvs att jag var lite för på.

Hoppas verkligen att jag kommer få träffa henne igen

Jo kan vara så också. Men jag hade aldrig gått så långt då till att jag börjar kyssas med henne. Men jag tror det var de i slutet som förstörde det hela. Dvs att jag var lite för på.

Ja det låter lite så :/ det kanske blev för mycket lite för snabbt för henne. Förhoppningsvis hör hon av sig men du får nog göra dig beredd på att det inte blir något mer av det.

Bwä, jag skulle jättegärna vilja skriva av mig om allt som snurrat i min skalle de senaste veckorna. Men det känns inte jättesnällt när man har ex som är väldigt aktiva på forumet. Jag har i alla fall spenderat den senaste veckan med att packa ihop mina saker ut en gemensam lägenhet, det var väldigt smärtsamt och jobbigt. Ikväll flyttar jag dock, så det blir skönt att börja på ny kula.

Bwä, jag skulle jättegärna vilja skriva av mig om allt som snurrat i min skalle de senaste veckorna. Men det känns inte jättesnällt när man har ex som är väldigt aktiva på forumet. Jag har i alla fall spenderat den senaste veckan med att packa ihop mina saker ut en gemensam lägenhet, det var väldigt smärtsamt och jobbigt. Ikväll flyttar jag dock, så det blir skönt att börja på ny kula.

Jag förstår situationen och man kan ju inte hjälpa sin nyfikenhet heller. Som Patrikseve skrev häruppe (för bövelen, använd enter åtminstone 1 gång och stycka upp dina texter, snälla? ) så kan det ju kännas bra ibland att få ventilera med andra som här på forumet och skriva av sig.

Men man vill ju gärna undvika ''smutskastning'' och sådant när ni båda är aktiva här, för bådas skull..

Fick du fatt i en egen lägenhet nu eller blir det inflyttning hos kompisarna?

Jag är inte svartsjuk, jag vill bara att hon ska vara lika miserabel som jag har varit sedan vi gick isär en stund till.


Förresten, visst verkar det som att i den här tråden så svänger allas kärleksliv i takt? Antingen har alla det bra eller så har ingen det. Jag kanske bara inbillar mig.

Förresten, visst verkar det som att i den här tråden så svänger allas kärleksliv i takt? Antingen har alla det bra eller så har ingen det. Jag kanske bara inbillar mig.

Fast de som har det okej eller bra har inte så hemskt mycket anledning att skriva här oftast

Jag är inte svartsjuk, jag vill bara att hon ska vara lika miserabel som jag har varit sedan vi gick isär en stund till.

I know that feeling.

Fast de som har det okej eller bra har inte så hemskt mycket anledning att skriva här oftast

Det har du ju i och för sig rätt i.

I know that feeling.

Hur man kan lämna en person man spenderat så mycket tid med och aldrig kolla tillbaka. Jag undrar om hon tänker på det och på mig ens i närheten av så mycket som jag tänker på det och henne.

Åh, jag har blivit så emo på sistone.

Typiskt att jag ska börja pendla med samma buss som henne inom en snar framtid, tror jag. Jag bävar inför hur det kommer kännas.