Är det bara jag som upplever att flera här inte vet vad skillnaden på "kärlek" och "kåthet/lust/attraktion" är?

Filosofiskt värre, bena gärna ur begreppen!

Är det bara jag som upplever att flera här inte vet vad skillnaden på "kärlek" och "kåthet/lust/attraktion" är?

Jo, fast de flesta här är väl i den åldern där man inte skiljer så mycket på "kärlek" och "attraktion", däribland jag själv.
Du lär ju även behöva känna en sorts attraktion till någon innan du blir kär i personen i fråga.
Sedan heter ju tråden "Den STORA tråden om kärlek", inte "Den STORA tråden om kåthet/lust/attraktion"

Är det bara jag som upplever att flera här inte vet vad skillnaden på "kärlek" och "kåthet/lust/attraktion" är?

Kåthet, lust och attraktion är alla känslor som kan leda till kärlek. Även om det inte är nödvändigt.

attraktion är alla känslor som kan leda till kärlek. Även om det inte är nödvändigt.

Jag har svårt att se att man blir kär i en person utan att vara attraherad. Visst kan det vara så att attraktionen kommer efter kärleken, men jag tycker att man borde vara attraherad om man är kär.

Tillagt 2011-11-13 03:58:

attraktion är alla känslor som kan leda till kärlek. Även om det inte är nödvändigt.

Jag har svårt att se att man blir kär i en person utan att vara attraherad. Visst kan det vara så att attraktionen kommer efter kärleken, men jag tycker att man borde vara attraherad om man är kär.

Om jag skriver lite här ikväll, kan någon lova feedback?
Ni behöver bara låtsas att ni bryr er...

Om jag skriver lite här ikväll, kan någon lova feedback?
Ni behöver bara låtsas att ni bryr er...

Shoot!

Shoot!

Härligt!
Ska plugga nu men om en timme, kanske?

Om jag skriver lite här ikväll, kan någon lova feedback?
Ni behöver bara låtsas att ni bryr er...

Varför låtsas?

Varför låtsas?

Jag vet inte. Det är upp till er att avgöra om ni bryr er eller inte.
Måste få skriva av mig lite, så jag gör nog det snart.

Okej, jag börjar med rätt gammalt material och hoppar sedan till nutid.

För ungefär ett år sedan fick jag höra från diverse klasskamrater att en tjej i klassen under var intresserad av mig. Just då ryckte jag mest på axlarna och sa att jag var öppen för att hon skulle ta kontakt, men att jag inte tänkte vara den som gjorde det. Det var trots allt hon som sa att hon gillade mig, även om det aldrig presenterades till mig direkt utan genom att hennes kompisar sagt till mina kompisar och så vidare.
Efter det fick jag inte höra så mycket om henne förutom vissa gånger någon kompis peppade mig till att själv ta upp kontakten med henne, men då jag inte var särskilt intresserad sa jag återigen att om hon ville något fick hon själv sköta det och inte förlita sig på att det skulle räcka med att jag visste om att hon gillade mig för att jag själv skulle sköta resten. Jag har aldrig varit den typen och kommer heller aldrig bli det.

Under sommarlovet umgicks jag indirekt med en av hennes kompisar som konstant tjatade om hur bra vi passade varandra, och sa flera gånger att han skulle ge henne mitt nummer. Jag svarade jakande, men kände fortfarande en viss skepsis gentemot det hela med anledningen att hon själv kunde ta kontakt om hon ville mig något. Och det ville hon uppenbarligen. Jag fick dock aldrig några sms eller samtal från henne och, återigen, struntade jag i hela grejen och tyckte hela situationen var ganska larvig.

För ungefär två månader fick jag dock höra från en kille jag under sommaren blivit mer och mer tight med, jag kan kalla honom "S", att han strulat med en av hennes närmaste kompisar och han tyckte att vi skulle försöka se till så att vi fyra träffades. Jag svarade jakande, men gick ännu en gång vidare utan att ha hört någonting från denna tjej. En kväll när jag jobbade natt fick jag ett sms från okänt nummer och det visade sig vara hon som efter ett år hört av sig. När arbetspasset var slut mötte jag upp med S som sa att vi skulle träffa de två tjejerna med deras tredje kompis som jag under sommarlovet umgåtts med för att se på film. Tvekande följde jag med och inser när jag kliver in i lägenheten att alla är salongsberusade förutom jag. Jag hälsar stelt på alla där och sätter mig i soffan tillsammans med S som nervöst viskar att han börjar nyktra till. Efter ett tag sitter vi båda helt nyktra i soffan och lyssnar på hur tre kompisar ligger och skrattar och har sig som man ofta gör när man är full. De har tydligen svinkul medan jag och S upplever vad vi senare hänvisar till som en av de stelaste kvällar någonsin.
Allt slutar med att vi somnar i soffan och beger oss därifrån tidigt nästa morgon, utan att han pratat särskilt mycket med tjejerna i fråga.

Sedan dess har jag och tjejen haft stadig sms-kontakt på en daglig basis och den skepsis jag tidigare känt är borta. Nu är jag faktiskt intresserad av henne och vi har många gånger sagt att vi ska träffas. Problemet är bara att hon bor mil ifrån mig och vi kan därför inte spontan-träffas. Något som gör allting väldigt officiellt när vi väl ses. För ett par helger sedan var jag på en fest där en kompis, utan att fråga mig, fixat in henne och de två kompisar som var närvarande vi den stela filmkvällen. Jag dricker alldeles, alldeles, för mycket och kvällen slutar med att jag med henne i knät sitter och sover utanför festlokalen. Hon säger att hon vill sova med mig och vi tar en taxi hem till mig. Vad som händer där behöver jag knappast detaljerat beskriva, men det var mest förspel även om "det gick" för henne.

Efter detta ses vi ofta i skolan men det blir inte mer än att vi hälsar, för vi ses mest innan den första lektionen på dagen då jag ofta är sen och i princip springer in i lektionssalen. Sedan står dessa alltid i en klunga, något som inte direkt underlättar när man ska prata med henne. Jag kan ju inte gärna slita tag i henne och dra med henne någonstans där vi står ensamma, liksom. Det jobbiga, eller positiva, är bara att jag börjat gilla henne nu och omständigheterna tillåter inte riktigt att vi träffas särskilt ofta. Om vi nu gör det gör det är det oftast i ett gäng där det inte heller är särskilt enkelt att spendera tid med bara henne.
Senast i helgen träffades jag, S, hon och de två kompisar som var med vid filmkvällen. Denna situation gör att när någonting händer blir den tredje kompisen antingen helt utanför eller så börjar denne föra en konversation med de två som inte strular eller har avlägsnat sig för att prata i ensamhet. I helgen hände det att S och den andra tjejen började strula och jag och tjejen som var där för att träffa mig fick prata med den tredje kompisen för att annat hade känts väldigt... konstigt. Kvällen blev då i min mening värdelös.

Slutsatsen jag har dragit är att båda är intresserade av varandra men att ingen vill vara den som tar det första steget mot att det hela kan bli officiellt. En sorts maktkamp, alltså. Antingen det eller så är hon oerhört blyg, men det förnekar hon. Det lutar mot att jag får ge mig och vara den som tar tag i saken, men med tanke på att det var hon som för ett år sedan indirekt berättade att hon gillade mig känns det som om jag plötsligt rushar allting. Varför vet jag inte, men det känns så. Jag tror inte direkt att hon skulle råneka mig, men är det inte den rädslan som i dessa situationer alltid håller oss från att göra vad vi egentligen vill?
Det finns väldigt stora risker för att jag har överanalyserat allt men jag är sådan. Jag vill ha bekräftelse, och det mer än en gång.

Usch, vad överflödigt mycket drama och förvirring som kommer med förhållanden/tjejer. Det är därför jag håller mig borta från dem.

Gjorde slut med min tjej igår. Jag var tillsammans med henne i två veckor. Anledningen till att vi gjorde slut var helt enkelt att hon egentligen INTE FÅR ha kille utav hennes föräldrar. Hennes bror får flipp ifall han får reda på att hon har kille.

Hon får nästan aldrig gå ut av hennes bror. Vilket innebär att jag aldrig kan träffa henne. Föräldrarna bestämmer inte i hennes hem utan det gör ju självklart hennes största bror som är typ 23. Det är en utländsk familj såklart.

Hennes föräldrar fick reda på att vi var tillsammans och hon tänkte fan inte ens låta tjejen gå till skolan. För mamman visste att hennes dotter skulle träffa mig där.. så himla sjukt.

Jag och brodern hamnade i konflikt. Han skriver typ att när han får tag på mig skulle han ''visa mig''. Jag får flipp o skriver tillbaks lite provocerande; ''Vem fan tror du att du är helt seriöst? Tror du verkligen jag f****** bryr mig hur j*vla gammal du är eller!?''

Han är 22-23 och jag är 14. Han ska vara glad att inte min galne kusin bor i Sverige. Han hade nog varit död förlängesen för dem där hoten.

Det där var min sjuka berättelse. Lycka till ni .. förresten!

Usch, vad överflödigt mycket drama och förvirring som kommer med förhållanden/tjejer. Det är därför jag håller mig borta från dem.

Smaaaaart...

Jag och brodern hamnade i konflikt. Han skriver typ att när han får tag på mig skulle han ''visa mig''. Jag får flipp o skriver tillbaks lite provocerande; ''Vem fan tror du att du är helt seriöst? Tror du verkligen jag f****** bryr mig hur j*vla gammal du är eller!?''

Orkar inte med sånt där. Tjejen jag har på G just nu har ett ex som är hotfull. Jag var på ett nattklubb med henne i torsdags och då dök han upp och bara drog till mig, helt utan förvarning, jag visste inte ens vem det var. Tur för honom att jag kan behärska mig, för han var inte stor.

Är det bara jag som upplever att flera här inte vet vad skillnaden på "kärlek" och "kåthet/lust/attraktion" är?

Är så jävla sur på mig själv.
Jag har träffat en helt underbar tjej, hon har nyss gått ur ett förhållande och vi går i samma byggnad. Träffade henne på en fest första gången utanför skolan, hon mumlade något om hur hon gillade mig och vi strulade lite.

Nu har vi träffats ett par gånger och allt var toppen, jag var heltänd på henne.
Häromdagen hamnade jag bredvid en tjej i klassen som jag har flörtat och lekt lite med innan på efterfester osv.

Hon flörtade med mig och jag blev helt till mig, ville bara sätta henne under föreläsningen.

Igår när jag träffade "förhållande bruden" igen så hade jag tappat alla känslor för henne. Tyckte hon typ var motbjudande när jag strulade med henne.

Alla andra säger att hon är jättesnygg osv men jag kan fan inte se det längre. Stör mig att det alltid blir så här med tjejer jag tror jag kan leva ihop med.

Jag kanske bara är en hopplös singelkille...

Alltså gomer, du skriver här då och då om hur du har sex/strular med tjej efter tjej.
Du verkar tröttna på tjejer efter du fått ha lite roligt under täcket, har du kanske funderat på att du just nu inte är typen som vill vara någons pojkvän.
Jag antar du med "singelkille" menar du vill ha ett monogamt förhållande med en tjej. För att det ska fungera, behöver du känna kärlek till tjejen.

Kåthet är inte kärlek.
Att en snygg tjej erbjuder sex en kväll, man svarar "nej tack, har en mullig flickvän hemma som litar på mig", det är kärlek.

Har nu under den senaste tiden funderat över vad jag ser som attraktivt hos en tjej. Såklart kommer ju hur den är som person och utseende högt upp men bortsett från dessa två så insåg jag att jag bryr mig väldigt mycket om personens musiksmak, jag ser också musikalitet som något positivt. Nackdelen är att det inte är så många som uppfyller detta.

Har nu under den senaste tiden funderat över vad jag ser som attraktivt hos en tjej. Såklart kommer ju hur den är som person och utseende högt upp men bortsett från dessa två så insåg jag att jag bryr mig väldigt mycket om personens musiksmak, jag ser också musikalitet som något positivt. Nackdelen är att det inte är så många som uppfyller detta.

Musiksmak är otroligt viktigt, i alla fall för mig. Eftersom musik är ett sånt stort intresse och något jag ägnar mina örons all vakna tid på. Det blir rätt svårt att hålla ihop, att ens prata, med en tjej som inte delar musiksmak.

Usch, vad överflödigt mycket drama och förvirring som kommer med förhållanden/tjejer. Det är därför jag håller mig borta från dem.

Jo, känner mig ofta som ett geni när man pratar med dem... ) Skämt åsido, dock så ligger det lite sanning i det, i mitt fall.

Gjorde slut med min tjej igår. Jag var tillsammans med henne i två veckor. Anledningen till att vi gjorde slut var helt enkelt att hon egentligen INTE FÅR ha kille utav hennes föräldrar. Hennes bror får flipp ifall han får reda på att hon har kille.

Hon får nästan aldrig gå ut av hennes bror. Vilket innebär att jag aldrig kan träffa henne. Föräldrarna bestämmer inte i hennes hem utan det gör ju självklart hennes största bror som är typ 23. Det är en utländsk familj såklart.

Hennes föräldrar fick reda på att vi var tillsammans och hon tänkte fan inte ens låta tjejen gå till skolan. För mamman visste att hennes dotter skulle träffa mig där.. så himla sjukt.

Jag och brodern hamnade i konflikt. Han skriver typ att när han får tag på mig skulle han ''visa mig''. Jag får flipp o skriver tillbaks lite provocerande; ''Vem fan tror du att du är helt seriöst? Tror du verkligen jag f****** bryr mig hur j*vla gammal du är eller!?''

Han är 22-23 och jag är 14. Han ska vara glad att inte min galne kusin bor i Sverige. Han hade nog varit död förlängesen för dem där hoten.

Det där var min sjuka berättelse. Lycka till ni .. förresten!

Sorgligt folk, herregud. Brist eller överflöd av hjärnceller, kan vara både och..

olyckligt kär i en tjej...

I våras träffade jag en tjej som jag aldrig kunnat drömma om. Till en början var det bara lite småprat och vi lärde känna varandra lite lätt, men så under sensommaren ville hon helt plötsligt ha mitt nummer och under hösten har vi smsat dagligen med varandra när vi inte träffats...
men på sistone känns det som om hon tagit avstånd från mig och det känns såklart väldigt märkligt, och då undrar jag om det är någon vänlig själ i detta land som kan förklara för mig varför en tjej helt plötsligt byter attityd?

skall även sägas att vi bor sisådär 50 mil från varandra men har ändå träffats minst en gång i månaden...


Cheers!

I våras träffade jag en tjej som jag aldrig kunnat drömma om. Till en början var det bara lite småprat och vi lärde känna varandra lite lätt, men så under sensommaren ville hon helt plötsligt ha mitt nummer och under hösten har vi smsat dagligen med varandra när vi inte träffats...
men på sistone känns det som om hon tagit avstånd från mig och det känns såklart väldigt märkligt, och då undrar jag om det är någon vänlig själ i detta land som kan förklara för mig varför en tjej helt plötsligt byter attityd?

Tjejer är galna, och jag tvivlar på att de är från samma planet. Men jag delar din smärta i fallet. För samma situation gäller för mig just nu, dock så är det mer 1 kilometer mellan oss och vi ser varandra i skolan. Men känslan av att de tar avstånd gnagde verkligen på mig enda fram tills jag fick nog, frågade varför hon var så och den konversationen eskalerade till att vi inte pratat på en vecka, och kommer nog inte prata på ytterligare veckor.

Kanske att hon testar dej Frollic? För å se om du Verkligen ÄR ute efter henne. Så som jag har upplevt det, tjejer vill känna sej efterlängtade, att nån VILL ha dem.

Kanske att hon testar dej Frollic? För å se om du Verkligen ÄR ute efter henne. Så som jag har upplevt det, tjejer vill känna sej efterlängtade, att nån VILL ha dem.

Å andra sidan, om han faller för det och visar att han så gärna vill så kan istället hennes intresse avta eftersom det hela verkar ointressant.

Att testa någon sådär förekommer ofta, tycker dock själv att det är ganska fånigt. Man vet aldrig...

Att testa någon sådär förekommer ofta, tycker dock själv att det är ganska fånigt. Man vet aldrig...

Det är en sådan situation jag befarar att jag sitter i just nu, men det skulle precis lika enkelt vara jag som bara överanalyserar tillvaron. Jag har ju trots allt (ett "allt" jag kanske bara tror finns där) fått höra från hennes kompisar att hon gillar mig oerhört mycket. Det uppstår bara aldrig några tillfällen där vi kan träffas och den bekräftelse man då får blir, om än regelbunden, ganska obetydlig på något sätt.
Jag vet fortfarande inte ens riktigt vad jag vill och det skulle nog underlätta för mig att ta ett beslut angående det hela om jag fick ett rakt svar från henne. Inte för att jag har frågat ännu då jag är orolig för att det skulle vara för framfusigt, men att slippa leva i ovisshet skulle nog hjälpa mig ur denna jäkla obeslutsamhet.

Text.

Vad är det för bekräftelse du egentligen söker?

Tillagt 2011-11-14 22:43:

olyckligt kär i en tjej...

I våras träffade jag en tjej som jag aldrig kunnat drömma om. Till en början var det bara lite småprat och vi lärde känna varandra lite lätt, men så under sensommaren ville hon helt plötsligt ha mitt nummer och under hösten har vi smsat dagligen med varandra när vi inte träffats...
men på sistone känns det som om hon tagit avstånd från mig och det känns såklart väldigt märkligt, och då undrar jag om det är någon vänlig själ i detta land som kan förklara för mig varför en tjej helt plötsligt byter attityd?

skall även sägas att vi bor sisådär 50 mil från varandra men har ändå träffats minst en gång i månaden...


Cheers!

Nu vet jag inte hur pass bra ni känner varandra, om ni är tillsammans eller om ni fortfarande är på det stadiet som man kallar "på G". Men om jag förstår det rätt så är ni det sistnämnda och då kan det vara så att hon vill ta lite distans för att få utrymme och tänka och känna efter vad hon har för känslor. Mitt tips är att vänta och se om det börjar avta ännu mer så får du ingripa och fråga vad det är frågan om. Du kan även fråga nu om du så känner för det, allt är upp till en själv.

Vad är det för bekräftelse du egentligen söker?

På att hon faktiskt gillar mig, typ.
Läs gärna mitt senare inlägg. Jag tror allt framgår lite bättre där.