Uppblåsbare Art (orig. titel: Pop Art) - Joe Hill

Ur novellsamlingen Vålnader (orig. titel: 20th Century Ghosts). Min favoritnovell. Bättre än pappa Stephen King i det korta formatet, skulle jag säga. Har inte läst någon av hans romaner än, men det ska jag definitivt göra så fort jag kan få tag i en av dem.

Lördag av Ian McEwan.

Kort och gott en mycket fascinerande och förunderlig inblick i en mans ovanligt händelserika dag.

Trettondagarsafton av William Shakespeare.
Underbart komedi med transvestitklädsel.

The Myth of Sisyphus av Albert Camus.

Helt klart intressant läsning. Tycker speciellt om kapitlet om självmord och hans kommentarer om Kirilov.

Ozzy Osbournes självbiografi

Do Androids Dream of Electric Sheep? av Philip K. Dick.

Riktigt bra bok. Tror att jag fortfarande föredrar Blade Runners version av berättelsen dock.

Sputnikälskling av Haruki Murakami.

En drömsk, fjäderlätt men samtidigt djup och drabbande kärlekshistoria som griper tag i en. Murakami lyckas dessutom otroligt bra med att sätta ord på den komplicerade kärleken och den tomhet som uppstår när man förlorar någon som man älskar innerligt.

Thérèse Raquin av Émile Zola

Läste den som uppgift i svenskan men jag måste säga att det var en av de mer motbjudande böcker jag läst. Inte för att jag har något emot djupgående skildringar av människans psyke, men den här boken var mest... sliskig.

I Stålstormen av Ernst Jünger.

Läsvärd bok, trots de nationalistiska undertonerna. Höjer stundvis upp kriget som det absoluta men trots detta så är den som sagt läsvärd då den ger en fin inblick hur det såg ut vid fronten under det Första Världskriget.

Ernst Jünger är en makalös författare som levde ett 102 år långt liv, nästan ständigt i händelsernas centrum. Ett oerhört fascinerande livsöde.

Han utgör ständigt en källa till inspiration och förundran.
Nyligen utkom en nyöversättning av hans makalösa På marmorklipporna, läs!

Jag har nu beställt en kavalkad av böcker som kommer om någon vecka. Tills dess nöjer jag mig med Bannerheds "Korparna". Den småländska missären har sällan beskrivits så fint som ur en tolvårig fågelskådares ögon. Efter den betar jag av God Bless You, Mr. Rosewater i min jakt på Kurt Vonnegut.

The Scar av China Miéville.

Riktigt bra fantasy (new weird). Andra boken som utspelar sig i Bas-Lag universumet, men den går att läsa fristående från Perdido Street Station (ska läsas snarast).

Gröna huset av Vargas Llosa. Stundals fruktansvärt förvirrande, men i slutändan givande, trots allt.

Dragon age: The stolen throne

Förvånadsvärt bra och gav verkligen kött på bena till spelet. Speciellt till karaktären Loghain

11/22/63 av Stephen King.

Jake Epping får chansen att genom en portal resa tillbaka i tiden, närmare bestämt en dag i september 1958. Efter att ha noga övervägt alternativen släpper han allt och börjar sitt nya liv som George Amberson i ett annat USA, med ett mål i siktet - att stoppa mordet på JFK. Här får vi följa två berättelser - en om hans noga kartläggande och övervakande av en viss Lee Harvey Oswald, och en annat om en tidsresande lärare som försöker leva ett liv under tiden.

Mästerlig bok som inte kan få annat än högsta betyg. Den gör mig inte besviken på en enda punkt och Stephen King förblir min absoluta favoritförfattare. Det känns tomt nu när den är slut...

Rekommenderas varmt!

Laterna Magica, Ingmar Bergmans självbiografi. Mycket bra bok, en fascinerande inblick i en mytomspunnen mans liv. Språket är det heller inte fel på, hans förmåga att gestalta är mycket egensinnig, träffande och lite sådär suggestiv. Vissa episoder är smått fantastiska, i det närmaste drömlika och abstrakta, skrivarkonst på hög nivå.

Himmel över London av Håkan Nesser. Rekommenderas.

Himmel över London av Håkan Nesser. Rekommenderas.

Trevligt att du tog dig an den! Vad tycktes om slutet då?

Trevligt att du tog dig an den! Vad tycktes om slutet då?

Gillade det. Vet inte om jag vågar mig på att försöka förklara exakt hur det slutar dock... Jag tror att jag förstod hur det hänger ihop, men samtidigt så är jag inte säker. Är imponerad över förmågan att skapa drivet att läsa vidare, trots att jag egentligen inte förstår berättelsen, och det språkliga. Toppenbok.

Jo Nesbø - Huvudjägarna.

Tillsammans med George RR Martin i princip den enda författare jag läst sedan i somras.

Gillade det. Vet inte om jag vågar mig på att försöka förklara exakt hur det slutar dock... Jag tror att jag förstod hur det hänger ihop, men samtidigt så är jag inte säker. Är imponerad över förmågan att skapa drivet att läsa vidare, trots att jag egentligen inte förstår berättelsen, och det språkliga. Toppenbok.

Kommer ihåg att jag kände mig lite lurad när jag hade läst klart den, slutet kändes inte särskilt tydligt eller definitivt. Men den är verkligen sjukt smart konstruerad. Har en teori om hur det hela hänger ihop, kan dock vara helt fel.Spoiler:Hela bokens handling var skriven av personen som är med i själva boken (Himmel över London alltså) som är med lite på sidan av men blir mer och mer inblandad ju närmare slutet man kommer, och bokens karaktärer är baserade på riktiga personer ur hans liv. Det var liksom en bok som var förklädd i en annan bok, typ.

Kommer ihåg att jag kände mig lite lurad när jag hade läst klart den, slutet kändes inte särskilt tydligt eller definitivt.

Jag fann det intressant att fundera över. Definitivt var det ju inte dock, men jag kände mig ändå inte lurad på något sätt. Förväntade mig inte någon fullständig svindel vid ett dramatiskt avslöjande i slutet, det kändes inte som något som skulle passa in i bokens stil.

Angående slutet (bland annat):
Spoiler:Jag tycker att det är ganska klart att var en reflektion från Nessers sida över författarens kontroll över sina karaktärer - författaren dog när boken inte var färdig (?) och de fortsatte ändå att existera. Men det enda jag är säker på är att de olika nivåerna inte är speciellt lätta att reda ut. Vi har Leonard Vermin i nutid, Leonard Vermins berättelse i "den gula anteckningsboken" och vi har Steven G. Russel alias Lars Gustav Selén - enligt min uppfattning. Hur sistnämnda kan observera sina karaktärer och till och med interagera med dem och ge dem boken om sig själva ställer dock till det rejält.

Kort och gott - en bok som bjuder in till diskussion. Men det är väl det litteratur handlar om?

På grund av mängden avgränsar vi själva omdömet/tanken till ett ord.

Use of Weapons, Iain M. Banks

Okej.

Blood Meridian, Cormac McCarthy

Apokalyptisk.

The Sense of an Ending, Julian Barnes

Fin.

The Telling, Ursula K. Le Guin

Finare.

Sent i november, Tove Jansson

Finast.

The Map and the Territory, Michel Houellebecq

Ypperlig.

Amulett, Roberto Bolano

Smyckeslik.

Minnen, Torgny Lindgren

Njutning.

Shikasta, Doris Lessing

Återigen.

The Sense of an Ending, Julian Barnes

Fin.

På 'att läsa'-listan. Som är låååång....

Läst många böcker och skrivit om dem i andra trådar/bloggar, men här är en sammanfattning:

Perdido Street Station, China Miéville

Mästerlig fantasy.

Embassytown, China Miéville

Sci-fi som den ska vara. Filosofisk, uppfinningsrik och engagerande.

Kraken, China Miéville

"Äh, fuck seriousness, nu släpper vi på tyglarna och låter fantasin flöda!" Nördig, rolig och 'allt kan hända'.

The City & The City, China Miéville

Mästerlig deckare med en twist. En fantastisk bok vars allegoriska läsning är uppenbar men aldrig uppmuntras.

Iron Council, China Miéville

Fantasyäventyr som tar upp homosexualitet, revolution och rasfrågor i en gripande historia baserad på en klassisk western.

Looking for Jake and Other Stories

Novellsamling som innehåller 12 noveller, en serienovell och en kortroman (The Tain). Details är en av de mest fascinerande skräcknoveller jag läst.

China Miéville är utan tvekan den mest varierade författare jag läst, och är alltid lika läsvärd. Har Un Lun Dun och nyligen utgivna Railsea kvar innan jag betat av hela hans utgivna författarskap.

One Hundred Years of Solitude, Gabriel Garcia Marquez

Krånglig bok. Att hålla reda på alla karaktärer, med hälften av dem som delar samma namn, är som att försöka jonglera fem bollar samtidigt som man balanserar på en enhjuling.

The Plague, Albert Camus

En av de bästa och mest insiktsfulla existentiella novellerna som finns, matchas bara av The Stranger från samma författare.

Lolita, Vladimir Nabokov

Lika mörk och fängslande som den är vacker. Måste läsas.

The Captive Mind, Czeslaw Milosz

Brutal skingring av den kommunistiska ideologins grepp om folks sinnen.

The Picture of Dorian Gray, Oscar Wilde

Tidlös klassiker.

Slaughterhouse-5, Kurt Vonnegut

Första jag läst från Vonnegut, men det blir definitivt mer efter den här. Bisarr, komisk och deprimerande i samma stil som Joseph Hellers Catch-22.

A Feast for Crows (George R. R. Martin)

Såååååå bra.