Svenska
nyaste
Atrás

Övrigt

Här inne pratar vi om musik, filmer, kläder och konstiga sjukdomar.

Religion, Gud och relaterade ämnen


Någon i tråden som tittat på dokumentären om svepeduken jag länkade till? Mycket intressant är den iaf.
  • 0
@Limma: Jag har bara sett del 1 av de sex delar du länkat till. Efter det sökte jag reda på svepeduksskeptiska länkar på webben. Och fann denna: http://www.mcri.org/home/section/63-64/the-shroud-of-turin

Det är sannerligen inte lätt att hitta några skeptiska sajter om svepeduken, när man googlar på webben. Det tycks gå minst 100 "troende" svepedukssajter på 1 skeptisk sajt.

Det helt avgörande för svepedukens äkthet är om de utförda kol-14-dateringarna är korrekta eller inte. Man kan ju rada upp tiotals argument till stöd för synsättet att svepeduken är äkta, men allting faller likväl samman som ett korthus i stormvind, om dateringen visar att svepeduken är betydligt yngre än Bibel-Jesus.

Walter McCrone skriver på den sida jag länkat till här ovan om de vanligaste invändningarna mot kol-14-analyserna. Han menar, enkelt uttryckt, att invändningarna är ren bullshit. Och bäst av allt, han motiverar också varför de är bullshit.

Ja, här står alltså uppgift mot uppgift. Det underliga är varför inte katolska kyrkan medger att ett nytt vävnadsprov får tas från svepeduken. Den är ju ca 4,6 X 1,1 meter stor, så om man toge en 5 X 5 millimeter liten vävnadsbit från linneduken, skulle det inte göra vare sig från eller till.

Jag tror att kyrkan var övertygad om att linneduken var äkta när man tillät att det där vävnadsprovet togs år 1988 för att underkastas kol-14-dateringsanalys. Men nu har kyrkan fått kalla fötter och anar - vet - innerst inne att linneduken är en förfalskning.

För övrigt finns det andra Jesu svepedukar runt om i de europeiska klostren. Det är med dessa linnevävnader som med Jesu påstådda förhud, vilken också finns bevarad i en rad olika exemplar. Högst EN av dem kan vara den äkta. Och frågan är alltså om det ens finns någon svepeduk eller förhud som är äkta.

En annan intressant detalj är att svepedukens existens inte vidimeras förrän under medeltiden. Den dyker liksom upp från ingenstans i historien. När det dessutom är känt att det under medeltiden fanns en omfattande reliktillverkningsindustri, tycker jag det bör ringa larmklockor om att allt inte står rätt till.

Det hela påminner om när ett av Sveriges mest berömda medium, Anders Åkesson, avslöjades med att ha fuskat under en fysisk seans. Hos mig ringer det då en larmklocka som säger så här: Kunde han fuska med ett bevis på andevärldens närvaro i rummet, ökar det sannolikheten för att även andarnas övriga manifestationer var en bluff, ty om det förekom säg tio olika manifestationer under den fysiska seansen, varför skulle då mediumet känna sig pressat att själv framställa en elfte manifestation från andevärlden.

Dvs för mig är det enda rimliga resonemanget att Anders Åkesson själv har åstadkommit samtliga de manifestationer som han demonstrerade under seansen. Men läser man på DAS (Det andliga Sverige) så anser likafullt en majoritet av de andetroende där att alla manifestationer är äkta utom just det som bevisligen avslöjats som fusk.

Men om nu mediumet har lösgjort sina fastbundna händer, varför skulle han över huvud taget göra det, om han inte visste att han själv måste åstadkomma andefenomenen i rummet (ity att det inte finns några andar som kan utföra sina konster/manifestationer)?

Kort sagt: Vad vi ser prov på både vad gäller det fuskande mediumet Anders Åkesson och svepeduken i Turin är det fenomen som kallas för kognitiv dissonans. Något som innebär att när de troende ansätts med tvivel, blir det vanligaste resultatet att man skjuter budbäraren, dvs odugligförklarar den eller dem som har utfört det experiment som visar att det som folk så gärna vill tro är sant i själva verket är fel.



OM PERSONLIGHETSKLYVNING eller DUBBEL PERSONLIGHET eller det som också kallas för DISSOCIATIV IDENTITETSSTÖRNING (DISSOCIATIVE IDENTITY DISORDER = DID)

Tillagt 2010-10-30 23:18:
FDETDA: Vill passa på att tipsa om ett fall med det som kallas för dissociativ identitetsstörning. Det gäller schamanen Kiesha Crowther, en 32-årig tvåbarnsmamma från södra Colorado, USA.

Precis som nästan alla fall av dubbel eller multipel personlighetsstörning hade Kiesha en taskig barndom med, sannolikt, inslag av sexuellt utnyttjande. Hon sökte sig som barn ut i naturen för att undkomma vuxna som uppenbarligen inte ville henne väl.

För två år sedan fick hon av sin indianstam veta att att hon var en av tolv wisdom keepers (jfr Israels tolv stammar; tolvtalet är heligt), vilka den stora "Anden" hade givit uppdraget att få människor att förstå att vi måste vara rädda om naturen, annars går mänskligheten under. (Jfr vilka likheter det finns med exempelvis Dalai lama.)

I samband med detta fick Kiesha också veta att det i henne fanns en ande med namnet Little Grandmother, med vilken hon skulle föra inre "samtal".

Ett av Kieshas första uppdrag var att starta "The Tribe of many Colours". Som schaman är hon länk mellan Den Andra Sidan och vår verklighet, och hon reser nu runt i världen för att berätta om den kunskap som förmedlas till henne via förfäderna.

I den intervju som man kan lyssna på genom att klicka på denna länk, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3925&artikel=
4135827
, berättar Kiesha hur hon ser på vår tid, vad det innebär att vara schaman och vad som menas med att följa hjärtats väg.

Under intervjun får/kan man höra när Little Grandmother tar över berättandet från Kiesha. Hon byter alltså personlighet - från att vara sig själv till att bli Little Grandmother - under berättandets gång. Detta är första gången som jag får uppleva detta fenomen efter att ridigare enbart ha läst om det. Högst fascinerande!

Om dissociativ identitetsstörning har jag berättat i ett par av mina bloggar. Man kan också läsa mer om fenomenet här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociativ_identitetsst%C3%B6rning
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Citerar Zebaroth:
Så du har gått och blivit ateist? Kul för dig.


Verkar nästan som anti-teist till och med. Utmärkt.


Citerar davegame:
Okej, så han dödade 42 pojkar. Det är ganska ondskefullt.


Det är nog inte det mest onda gud har gjort direkt. Men å andra sidan så kallade de ju honom ändå flintskalle. Inte så kul att bli kallad det.
  • 0
bbnews: Du måste ju se HELA dokumentären innan du uttalar dig. Det är lite ohederligt att uttala sig om det annars, tycker jag. Jag orkar inte rada upp alla bevis dem har hittat. Du får se den själv, helt enkelt.
  • 0
@Limma: Det är snudd på omöjligt att Ray Downing skulle ha kunnat komma på fler invändningar mot de kol-14-analyser som genomfördes 1988 än de som redan cirkulerar på webben. Detta (del)ämne har stötts och blötts intill leda, varenda sten har, bildligt talat, vänts på.

Om sedan Ray Downing kommer med tusen nya skäl av annat slag, vilka indikerar att svepeduken är från Bibel-Jesus tid på jorden, spelar detta ingen avgörande roll, eftersom förklaringen kan vara så enkel att svepeduken i fråga härstammar från Mellanöstern, kanske i form av ett krigsbyte för korsriddarna. Så förekomst av pollen eller frön från växter som växer enbart i det som är dagens Israel bevisar blott att svepeduken s a s är äkta, men detta bevisar inte att svepeduken har använts just vid begravningen av Bibel-Jesus.

Det går inte att komma ifrån synsättet att åldersdateringen med kol-14-metoden är ett så kallat sine qua non. Ett begrepp som betyder ungefär oeftergivligt krav. Dvs om inte åldersdateringskravet är uppfyllt, faller all bevisföring platt till marken.

En jämförelse: Antag att A står åtalad för mord på B i B:s bostad. Polisens tekniker har hittat teknisk bevisning i form av fingeravtryck och dna från A i B:s bostad samt dessutom en mössa tillhörig A i samma bostad. A har stått i skuld till B med ca 1 miljon kr. A har inför vittnen hotat B till livet. A har trakasserat B vid upprepade tillfällen och försökt ta livet av honom. Vid tidpunkten för mordet på B sågs en vit Saab köra från platsen efter en rivstart. Och A äger just en vit Saab.

Klart som korvspad att A då är skyldig till mordet, eftersom allt talar till hans nackdel. Eller hur?

MEN: Nu visar det sig att A har alibi. Just vid den tidpunkt då B mördades var A på sin arbetsplats belägen 30 mil från brottsplatsen. Detta kan vidimeras av arbetskamrater och stämpelkortet.

DVS: A kan INTE ha mördat B vid den aktuella tidpunkten. Det spelar ingen roll om det så finns 1000 indicier på att just han är mördaren. A har alibi. Att han just vid tidpunkten för mordet befann sig på sin arbetsplats 30 mil från mordplatsen är det sine qua non som gör att alla de tusen andra indicierna som polisen har samlat in under förundersökningen blir värdelösa.

Vi ser något liknande vad gäller Thomas Quick. Den dag då han skulle ha mördat en norsk flicka vid namn Therese Johannesen i norska Drammen, uppges han ha jobbat i sin egen kiosk i Grycksbo långt bort från brottsplatsen. Men den uppgiften förtegs/undangömdes. Varpå resultatet blev att Quick ansågs skyldig till mordet.

Så, Limma, jag hoppas du förstår vad jag menar med begreppet sine qua non.

I fallet med svepeduken i Turin är det kol-14-dateringen som är det ärendets/fallets sine qua non. Därför försöker de troende att på alla visa förringa kol-14-analysen. Det var därför som jag länkade till Walter McCrone i förra inlägget. Han bemöter nämligen de invändningar som de kommer med som vill förringa värdet av kol-14-analysen från 1988.

Jag kan förstå de troendes dilemma. Kol-14-analysen får bara inte vara sann, ty då ÄR svepeduken en förfalskning även om det därutöver finns tusen andra indicier på att den är från Bibel-Jesus tid. Därför gäller det att ifrågasätta kol-14-analysen på alla tänkbara sätt. Som detta med att provet råkat tas från en lagning. Ett påstående som naturligtvis vore enkelt att bevisa eller motbevisa om kyrkan lät vetenskapsmän ånyo få tillgång till svepeduken, så att man kan se varifrån vävnadsprovet från 1988 egentligen togs.

Jag för min del är näst intill övertygad om att katolska kyrkan har kollat upp saken. Man VET att vävnadsprovet togs på ett korrekt vis från en korrekt del av vävnaden. Men genom att nu neka vetenskapsmän tillgång till svepeduken kan man underhålla myten om att den nog är äkta.

Kyrkan betonar gärna numera att det är en fråga om tro. Som om ifall man tror den är äkta, så är den det. Så är naturligtvis inte fallet. Att resonera så är ren bullshit.

Och här har du också skälet till att jag slutade titta på dina videolänkar, Limma. I avsnitt 1 sägs nämligen att här har vi som gjort denna dokumentär hittat en ny infallsvinkel som får religion och vetenskap att mötas. Att påstå något sådant är ren bullshit. De säger så för att öka intresset för dokumentären. Denna dolumentär visar inte alls hur religion och vetenskap möts. I den mån de möts är det i alla fall inte som likvärdiga parter, vilket berättarrösten vill ge sken av.

Övertyga mig om att jag har fel i mina resonemang här ovan, Limma, och jag lovar att se alla sex avsnitten.

Tillagt 2010-10-31 16:19:
@Limma: Det är snudd på omöjligt att Ray Downing skulle ha kunnat komma på fler invändningar mot de kol-14-analyser som genomfördes 1988 än de som redan cirkulerar på webben. Detta (del)ämne har stötts och blötts intill leda, varenda sten har, bildligt talat, vänts på.

Om sedan Ray Downing kommer med tusen nya skäl av annat slag, vilka indikerar att svepeduken är från Bibel-Jesus tid på jorden, spelar detta ingen avgörande roll, eftersom förklaringen kan vara så enkel att svepeduken i fråga härstammar från Mellanöstern, kanske i form av ett krigsbyte för korsriddarna. Så förekomst av pollen eller frön från växter som växer enbart i det som är dagens Israel bevisar blott att svepeduken s a s är äkta, men detta bevisar inte att svepeduken har använts just vid begravningen av Bibel-Jesus.

Det går inte att komma ifrån synsättet att åldersdateringen med kol-14-metoden är ett så kallat sine qua non. Ett begrepp som betyder ungefär oeftergivligt krav. Dvs om inte åldersdateringskravet är uppfyllt, faller all bevisföring platt till marken.

En jämförelse: Antag att A står åtalad för mord på B i B:s bostad. Polisens tekniker har hittat teknisk bevisning i form av fingeravtryck och dna från A i B:s bostad samt dessutom en mössa tillhörig A i samma bostad. A har stått i skuld till B med ca 1 miljon kr. A har inför vittnen hotat B till livet. A har trakasserat B vid upprepade tillfällen och försökt ta livet av honom. Vid tidpunkten för mordet på B sågs en vit Saab köra från platsen efter en rivstart. Och A äger just en vit Saab.

Klart som korvspad att A då är skyldig till mordet, eftersom allt talar till hans nackdel. Eller hur?

MEN: Nu visar det sig att A har alibi. Just vid den tidpunkt då B mördades var A på sin arbetsplats belägen 30 mil från brottsplatsen. Detta kan vidimeras av arbetskamrater och stämpelkortet.

DVS: A kan INTE ha mördat B vid den aktuella tidpunkten. Det spelar ingen roll om det så finns 1000 indicier på att just han är mördaren. A har alibi. Att han just vid tidpunkten för mordet befann sig på sin arbetsplats 30 mil från mordplatsen är det sine qua non som gör att alla de tusen andra indicierna som polisen har samlat in under förundersökningen blir värdelösa.

Vi ser något liknande vad gäller Thomas Quick. Den dag då han skulle ha mördat en norsk flicka vid namn Therese Johannesen i norska Drammen, uppges han ha jobbat i sin egen kiosk i Grycksbo långt bort från brottsplatsen. Men den uppgiften förtegs/undangömdes. Varpå resultatet blev att Quick ansågs skyldig till mordet.

Så, Limma, jag hoppas du förstår vad jag menar med begreppet sine qua non.

I fallet med svepeduken i Turin är det kol-14-dateringen som är det ärendets/fallets sine qua non. Därför försöker de troende att på alla visa förringa kol-14-analysen. Det var därför som jag länkade till Walter McCrone i förra inlägget. Han bemöter nämligen de invändningar som de kommer med som vill förringa värdet av kol-14-analysen från 1988.

Jag kan förstå de troendes dilemma. Kol-14-analysen får bara inte vara sann, ty då ÄR svepeduken en förfalskning även om det därutöver finns tusen andra indicier på att den är från Bibel-Jesus tid. Därför gäller det att ifrågasätta kol-14-analysen på alla tänkbara sätt. Som detta med att provet råkat tas från en lagning. Ett påstående som naturligtvis vore enkelt att bevisa eller motbevisa om kyrkan lät vetenskapsmän ånyo få tillgång till svepeduken, så att man kan se varifrån vävnadsprovet från 1988 egentligen togs.

Jag för min del är näst intill övertygad om att katolska kyrkan har kollat upp saken. Man VET att vävnadsprovet togs på ett korrekt vis från en korrekt del av vävnaden. Men genom att nu neka vetenskapsmän tillgång till svepeduken kan man underhålla myten om att den nog är äkta.

Kyrkan betonar gärna numera att det är en fråga om tro. Som om ifall man tror den är äkta, så är den det. Så är naturligtvis inte fallet. Att resonera så är ren bullshit.

Och här har du också skälet till att jag slutade titta på dina videolänkar, Limma. I avsnitt 1 sägs nämligen att här har vi som gjort denna dokumentär hittat en ny infallsvinkel som får religion och vetenskap att mötas. Att påstå något sådant är ren bullshit. De säger så för att öka intresset för dokumentären. Denna dolumentär visar inte alls hur religion och vetenskap möts. I den mån de möts är det i alla fall inte som likvärdiga parter, vilket berättarrösten vill ge sken av.

Övertyga mig om att jag har fel i mina resonemang här ovan, Limma, och jag lovar att se alla sex avsnitten.

SEDAN EN HELT ANNAN SAK: Jag har blivit avstängd från DAS, Det Andliga Sverige, för att jag har låtit citera delar av den diskussion som förts i den tråd jag skapade där på DAS även på Skeptikerforum SAMT berättat om DAS-tråden här på Gamereactor. Därmed har jag agerat INTEGRITETSKRÄNKANDE och blir avstängd med omedelbar verkan utan förvarning.

Det är med andra ord inte högt i tak i andevärlden, om det som skrivs på DAS inte får citeras utanför DAS egen sajt/forum.

Jag kastar ut den här frågan till er forumiter: Håller ni med om att det är integritetskränkande om jag på annat håll citerar delar av en diskussion som förs på DAS i en tråd som jag själv har skapat där?

Eller tror ni jag kränkte någons integritet genom att berätta att när jag skrev si, svarade signaturen GREY så här...

Dvs har jag kränkt signaturen GREY genom att uppgiva att det var den just den signaturen som svarade på mitt inlägg?

Det hela påminner mig om vad Fritiof Nilsson Piraten en gång sa. Han sa ungefär så här: Om du skriver om en stoppnål, kommer du att bli utskälld av någon enögd person som känner sig utpekad därav.

Fan tro´t som Relling sa.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Jag tror att det skulle vara en helt annan sak för DAS om du citerade från sidan för att tilltala för fler troende (bli), det var nog bara en ursäkt för att få stopp på ditt hädande på DAS så att de potentiellt osäkra kristna skulle inte lämna sidan.
It's time for PS VITA!!!
  • 0
@daniel_1995: Skönt i alla fall att det är högre i tak här på Gamereactor.

Jag har just föreslagit den som driver DAS att hon väl kan börja med att utdela en varning i stället för att utmäta och exekvera "dödsstraff" (= avstängning och radering) direkt, INNAN den "åtalade" ens fått chansen att förklara om det kan tänkas föreligga förmildrande omständigheter i fallet.

Jag har svårt att tänka mig att herr Witch King skulle bli topp tunnor rasande och känna sig integritetskränkt, om jag gick ut i ett annat forum och skrev att jag har fört en debatt på GR och signaturen Witch King ansåg då i den debatten följande...

...varpå jag citerat ett stycke som han skrivit i debatten här på GR.

Jag minns att fröken Angela inte gillade att herr Witch King och jag citerade henne här på GR. Men hon insåg samtidigt att hon inte hade lagliga medel att förhindra detta. Till saken hör också att åtminstone jag blev refuserad av fröken Angela på hennes egen sajt. Och om jag inte minns fel nu blev herr Witch King det också.

Hur som haver, skriver man på webben får man finna sig i att bli citerad då och då. Precis som om man skriver i någon papperstidning. Det är INTE integritetskränkande. Men man ska citera korrekt samt ange källan.

Konstigare än så är inte reglerna. Annat än på DAS som uppenbarligen lever i sin egen värld. Andevärlden.

Jfr hur moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten i ett Uppdrag Granskning häromåret säger att hon har svårt att tänka sig att hennes pappa skaffade fram en lägenhet i Stockholms innerstad svart åt henne men samtidigt medger att pappa var inblandad i förvärvet genom sitt kontaktnät.

Nu när drevet går mot Sofia Arkelsten om bjudresorna, citeras även detta som hon sade i Uppdrag Granskning, enär nu hävdar hon att hennes pappa inte alls var inblandad i det aktuella lägenhetsförvärvet. Hon talar alltså med kluven tunga. Det blir lätt så när man snärjer in sig i lögner; då blir det genast svårare att komma ihåg vad man sade för några år sedan.

Därmed inte sagt att Sofia Arkelsten alltid ljuger som en halt häst travar. Jag påstår bara att om hon säger vid ett tillfälle att pappa var inblandad i lägenhetsförvärvet och vid ett annat tillfälle säger att han INTE var inblandad däri, måste en av utsagorna vara falsk. Det är ren logik, och det ligger inget förtal i att påstå en sådan sak.

APROPÅ INGENTING: HAR DU, DANIEL_1995, OCKSÅ börjat vackla i din tro precis som davegame har gjort? Eller du följer Limma och fortsätter att tro att Jesus var/är Guds son som genom sin offerdöd har skänkt frälsning från döden för alla som tror på honom och ångrar sitt syndiga leverne?

En sak jag har undrat över är varför Johannes Döparen behövde döpa Jesus. Dopet ska väl ses som att man överlämnar sig åt Gud - eller?

Men om Jesus nu var Gud (en aspekt av den treeniga gudomen), av vilket skäl behövde då han låta döpa sig? Kan Gud överlämna sig åt Gud? Eller insåg inte Jesus vid denna tidpunkt då dopet ägde rum att han var Gud?

Vad tror du? Vad tror ni andra?
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Citerar bbnews:
HAR DU, DANIEL_1995, OCKSÅ börjat vackla i din tro precis som davegame har gjort?


Dagen efter jag konfirmerade mig började jag häda ironiskt nog.

Citerar bbnews:
En sak jag har undrat över är varför Johannes Döparen behövde döpa Jesus. Dopet ska väl ses som att man överlämnar sig åt Gud - eller?


Jesus hade nog inte badat på flera veckor (ty han var upptagen med att göra sina underverk för folket) och därför behövde han ''döpas''
It's time for PS VITA!!!
  • 0
@daniel_1995: Jösses. Jag tror du hädar värre än jag gör.

Hur ska detta sluta? *blink*

Det skulle inte förvåna mig om Limma också snart börjar häda.

Inte visste jag att hädelser var så här smittsamma.

Detta måste firas. Men hur? Synd du inte bor i min hemstad, ty då hade jag bjudit dig på tårta. Och Davegame också.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Nu vet jag mer om varför jag blev avstängd på livstid på DAS samt fick alla mina inlägg där raderade.

Som medlem på DAS förbinder man sig att inte publicera något av det som diskuteras på DAS, varken det man själv skriver eller någon annans skriverier, på någon annan plats i cyberspace. Det ska alltså bara stå att läsa på DAS.

Tydligen vill andarna ha det så - därav denna extremt stränga regel.

Jag bröt mot denna regel när jag på Skeptikerforum den 25 oktober lät publicera delar av en dialog jag hade med en annan medlem på DAS. Läs om mitt ohyggliga brott genom att klicka på denna länk: http://skeptikerforum.se/viewtopic.php?f=9&t=110 - och skrolla ned till inlägget Konsten att städse bli missförstådd och missuppfattad. Där kan mitt ohyggliga brott studeras i detalj, enom till straff, androm till varnagel.

Måste erkänna att jag slarvläste medlemsvillkoren när jag blev medlem på DAS. Men samtidigt tycker jag att det är ovanliga - och ovanligt hårda - villkor. Känns ju nästan som om man gick med i Frimurarna eller dylik orden när man joinade DAS.

Med andra ord: När andevärlden diskuteras, får detta inte ske öppet, så att kreti och pleti kan ta del av diskussionen. Antagligen blir andarna irriterade och arga om så sker. Jfr hur andarna vill att seanserna, åtminstone de fysiska, ska avhållas i totalt mörker.

Följaktligen måste jag ha gjort andarna i andevärlden heligt förbannade. På mig.

Jag misstänker nu att all negativ energi som finns i andevärlden kommer att riktas mot mig. Jag vet inte om jag kommer att överleva till morgondagen för att jag på detta vis har vanhelgat andarna. Så jag tar tillfället i akt att här och nu tacka för mig, medan jag ännu lever.

Det var roligt så länge det varade - som den ena bakterien sade till den andra.

Ni vet möjligen inte om hur man går till väga för att bli kvitt den onda ögat? Är det exorcism som gäller? Eller vad?

Antagligen är mitt brott - bestående i att jag på Skeptikerforum (se länken ovan) låtit citera delar av en dialog som förts på min tråd inne på DAS mellan mig och en annan DAS-medlem - lika illasinnat och vedervärdigt som herr Hitlers brott mot mänskligheten en gång var. I alla fall känns det så. Jag är förkrossad. Men det som har gjorts går inte att göra ogjort.

På den tiden när Herren Gud var min enda motståndare var det hela hanterbart ur min synvinkel sett. Men nu när hela andevärlden unisont verkar ha vänt sig mot mig, känns läget rent ut sagt hopplöst. Jag kan bara hoppas att herr Witch King eller unge herr Limma vill offra sig och försöka frälsa mig ifrån ondo. Ni båda är spes unica mea, mitt enda hopp.

Med sorgsen hallelujahälsning från en medlem som känner hur energin och kraften sakta håller på att lämna honom. Verkar vara på väg in i zombiestadiet, känns det som. Gud natt på er!
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Gud morgon! Vill bara berätta att jag överlevt nattens andeattacker. Det är min förhoppning att andarna är som trollen, dvs inte trivs i dagsljus. Isf kan jag få några timmars lugn nu.

Hur som helst, skönt att veta att jag överlevde natten. Fast det kanske inte alla tycker som följer mitt hädande här i gudstråden.

Avslutar med lite information om hur ett känt andemedium kan arbeta. Kolla in denna länk: http://faktoider.blogspot.com/2010/10/det-okanda-benny-rosenqvi
st.html


Med underdånig hallelujahälsning // bbnews a.k.a. Helmer von Helvete
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Ack, dessa baggar duger inte som offer till Herren Gud. Deras testiklar är inte felfria och att då offra sådana baggar till Herren Guds ära kan enbart leda till att Herren Gud blir störtförbannad.

Läs om den förskräckliga nyheten här: http://www.dn.se/nyheter/sverige/30-baggar-fick-pungarna-sonder
slitna-1.1199966


Några citat ur artikeln: En mängd baggar i Östergarn på Gotland har de senaste veckorna fått sina pungar söndertrasade i vad som tros vara attacker från lösa hundar. Ett 30-tal djur har drabbats.

Flera av baggarna har dött av skadorna och andra har man tvingats avliva.

- Ingen har hört talas om att räv gör så här. Vi misstänker ju att det är lösa hundar som går till angrepp på våra djur. Men vi vet ju inte om det är lösa sällskapshundar eller om det är jakthundar som släppts ut, säger Tina Lindstrand, en av djurens ägare, till Gotlands Allehanda.

Några av baggarna har fått pungen helt söndersliten och de har dött av skadorna. 18 av baggarna har ordinerats antibiotika och kommer förmodligen att klara sig, trots fula sår efter angreppen. Sex eller sju baggar har avlivats.

NÄHÄ, JAG FÖR MIN DEL HÅLLER MIG till det vanliga gudaoffret i form av fästingar och mördarsniglar. Då slipper man problemet med defekta pungkulor.

På tal om pungkulor. Har ni noterat att hos nästan alla killar hänger vänster pungkula en aning längre ned än höger dito?

Kan just undra vad Herren Gud, Vår Skapare, hade för mening med det?

Ville Han månne visa att han står till vänster politiskt sett? Eller vad tror ni andra?
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Halleluja på er än en gång!

Jag noterar när jag kollar in mina skräp- eller spammail, att det dagligen dyker upp mail som erbjuder mig att köpa Viagra på billigast möjliga sätt via postorder OCH som därtill lockar med operativ penisförlängning.

Jag är givetvis glad och tacksam över all denna uppmärksamhet av min sexualdrift och mitt sexualorgan. Men till vem eller vilka ska jag rikta min tacksamhet och framföra mitt tack?

Är det månne någon av er här på Gamereactor som månar om min kropp och mitt liv som sexuell varelse på detta rara, vänliga och omtänksamma vis?

Eller kan det vara andarna?

Jag hoppas att jag inte gör er här på Gamereactor upprörda och besvikna om jag säger, att jag nog håller en guldtia på att det är andarna som visar mig sin omsorg på detta trevliga vis.

I andevärlden råder det förmodligen knullförbud - precis som i Herren Guds himmelrike (till skillnad från muslimernas paradis som närmast kan liknas vid en bordell med tillgång till eviga jungfrur för männen) - och det är då tänkbart att de resonerar som så, att de vill göra allt de kan för oss, vilka ännu inte hunnit dö och förvandlas till andar. Och att de därför vill påminna oss om att det finns Viagra att tillgå för att vi ska orka hålla i gång längre. Samt att det finns kirurgiska penisförlängningsingrepp (med avskärning vid penisroten av ett eller flera ligament som håller penis på plats) att tillgå vilka resulterar i att penetrationen av kvinnans vagina - eller, för den del, inträngandet i en mans rövhål - kan ske ännu djupare.

Är det någon av er här på Gamereactor som vet hur jag ska kunna framföra mitt tack till andarna personligen? Kan postadressen vara Andevärlden, Postbox 666, 123 45 Himmelriket? Eller den adressen gäller inte längre?

Meddela gärna den nya adressen, ifall ni äger kännedom om densamma. Jag vill ju att mitt tackbrev ska komma fram. Äras den som äras bör!
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Evolutionsbiologens aftonbön:

"Du vår fader som, tvinnar livets spiraler,
du som härskar över de fyra nukleotiderna och de tjugo aminosyrorna
och som talar till oss genom de trestaviga kodorden,
Endast du och ingen annan kan hjälpa mig."
                                                                                    
Så talar Torgny Lindgren genom prästen Sandor, före detta biokemist och genetiker i boken "Skrämmer dig minuten".
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Kolla in What the Bible has to say about Sex: http://www.time.com/time/nation/article/0,8599,2027582,00.html?x
id=newsletter-weekly


En intressant artikel. Behandlar bland annat frågan om huruvida Adam och Eva var gifta eller om Herren Gud lät dem få knulla ändå. Ty uppenbarligen var Herren Gud inte emot att Adam och Eva låg med varandra trots avsaknad av vigselakt.

Inte heller är det entydigt att monogami är normen enligt Herren Gud. Salomo hade 300 hustrur och Herren Gud hade av allt att döma inga invändningar mot det. Så vi ska nog vara försiktiga med att kritisera mormonerna som ju länge praktiserade månggifte.

De flesta kyrkofäder ansåg att sexualiteten försvårade för dem att komma riktigt nära Herren Gud. Jfr katolska kyrkans celibatkrav på sina präster.

Kyrkofader Origenes gick så långt att han lät kastrera sig.

Det tycker jag att dagens kristna ungdomar borde ta efter, så att de också, líkt Origenes, kunde behålla sitt fokus på Herren Gud och Jesus i stället för att allt som oftast tänka på lättklädda sexiga tjejer.

Tycker ni som är kristna att kyrkofader Origenes är ett föredömligt exempel att ta efter? Kanske dags att grunda en kastrationskyrka i Herren Guds namn? Eller?
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Du vet jag är satanist^^
En gamer utan spel är ingen gamer. En ostmacka utan ost är ingen ostmacka
  • 0
Hur ser en satanists "gudstjänstliv" ut? Vill du berätta så blir jag glad och ropar Halleluja rakt ut i luften.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Är inte satanism snarare en livsstil där man lever ett liv utan moraler? Har för mig ha läst det någonstans men antar att det finns olika sorter.
  • 0
Varför tillämpas inte dessa regler längre? De är ju Herren Guds uttalade önskan.

Jag tänker på 5 Mos 22:20-22, som lyder: 20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig. 22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.

Kan det bero på att om man stenade alla ogifta flickor som inte längre är oskulder, skulle det inte finnas så många flickor kvar att gifta sig med?

Och likadant med att stena till döds alla redan gifta som hoppar över skaklarna. Varför dundrar inte våra präster ut det budskapet från kyrkornas predikstolar?

Nån jävla ordning måste det väl ändå vara när det handlar om Guds ord och önskemål i Den Heliga Skrift.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
En intressant artikel om medvetande och själ.

Artikeln är skriven av Hugo Lagercrantz som är professor i nyföddhetsmedicin (neonatalmedicin). Den handlar om vårt medvetande och vår själ.

Hans åsikt därom är att medvetandet kan finnas på olika nivåer men själen, om den existerar, måste vara av allt eller inget-slag. Intressant att notera är dessutom att före vecka 25 i fosterstadiet är det inte meningsfullt att tala
om en själ.

Här följer en sammanfattning jag låtit göra av hans intressanta artikel:

Var i hjärnan är människans själ lokaliserad? Descartes ansåg att den
var immateriell/icke-fysisk men att den ändå stod i förbindelse med
tallkottkörteln (en struktur i hjärnans inre, stor som en halv ärta, med vikten 0,1-0,2 gram). Tallkottkörteln är mest känd för att påverka vår dygnsrytm. (Den producerar melatonin, ett hormon som styr bland annat fåglars ruggningsbeteende och flyttvanor.)

Den engelske anatomen Thomas Willis, som också levde
under 1600-talet, menade att själen låg i corpus striatum, ännu lite längre
ner i hjärnan.

Det var tack vare Willis som hjärnan började undersökas som säte för tankar, minnen och emotioner/känslor och inte bara vara till för att kyla blodet. Men dessa kätterska tankar fördömdes av ärkebiskopen av Canterbury. De stämde inte överens med katolska kyrkans syn på själen.

Själen är immateriell/icke-fysisk till sin natur, anses det. Om detta kan man läsa i Carl Zimmers upplysande bok »Soul made flesh« (New York: Free Press; 2004).

I modern tid är det knappast några seriösa hjärnforskare som vill ta upp frågan om själens lokalisation i hjärnan till diskussion på grund av risken att bli betraktade som flummiga.

Hjärnforskare kartlägger inte själen, lika lite som fromma judar avbildar Gud eller muslimer skapar bilder på Muhammed. Möjligen kan vetenskapsmän i dag ägna sig åt att studera medvetandet men knappast själen. Egentligen är de väl ute efter själen under/med sina medvetandestudier, även om de undviker ordet själ.

En svensk neurovetare, Björn Merker, har i en omfattande artikel i tidskriften Behavioral and Brain Sciences lagt fram en utmanande tes som går ut på att medvetandet inte finns bara i hjärnbarken, utan också i hjärnans djupa inre strukturer.

Han börjar med att diskutera huruvida maneten har ett medvetande. Dess nervkretsar är nog så sofistikerade, men de saknar strukturer som kan uppleva sinnesintryck och emotioner, och som kan tänka och vilja, vilket innefattas i begreppet medvetande, enligt Websters lexikon.

Hjärnbarken/Cortex är den struktur som ansetts helt nödvändig för medvetandet. Men Merker hänvisar till Penfields och Jaspers unika undersökningar på 1950-talet i Montreal. Penfield var neurokirurg och opererade bort hjärndelar hos patienter med obotlig epilepsi. Det gjordes med lokalbedövning i vaket tillstånd. Han fann då att även om man tog bort stora delar av kortex förblev patienterna medvetna, även om de påverkades negativt. Vidare visade de att sömn och vakenhet
regleras av strukturer långt under hjärnbarken. Så frågan är hur nödvändig cortex är för vårt medvetande - dvs för vår själ.

Merkers tes är att medvetandet är lokaliserat under kortex. Hans viktigaste argument bygger på egen forskning av anencefala barn (= barn födda utan storhjärna, helt eller delvis). Men även dessa barn tycks alltså ha ett visst medvetande. De kan alltså reagera på sinnesintryck som ljud, ljus med mera. Dessa barn kan även skratta och gråta, dvs de uttrycker känslor/emotioner.

Merker beskriver ett fall när ett nyfött syskon placeras i famnen hos en
anencefal 3-årig flicka, som alltså saknar hjärnbark. Men trots det visar hon all tänkbar affekt. Dock kan hon alltså inte prata eller minnas vad som hänt. Hon kan knappast heller se, men däremot kanske hon hör.

Merker får visst stöd för sin tes av andra hjärnforskare. En indisk-amerikansk forskare påpekar att fostret sannolikt är medvetet och att det finns bevis för att det inte bara reagerar på smärta utan också är medvetet om den. Jfr resonemang om att fisken som nappat på fiskarens metspökrok kan känna, på reflexnivå, att något har hänt men ändå inte kan låta hjärnan bearbeta information, dvs fisken kan inte plågas av smärtsignalerna därför att fiskhjärnan saknar de centra som krävs för att smärtsignalerna ska kunna beartbetas/processas.

Andra forskare menar att anencefala barn och foster före 28 veckor inte kan vara medvetna, då det saknas nervkontakt mellan kroppen och hjärnbarken.

Foster, extremt för tidigt födda barn och anencefala barn har sannolikt en viss grad av medvetande på en lägre nivå. Men de saknar det som utmärker det mänskliga medvetandet.

Om detta kan man läsa i Peter Gärdenfors´ »Den meningssökande människan«, som utkom år 2006.

Att inte bara vara medveten om sin kropp, »sitt själv« och omvärlden utan också söka en mening med livet är unikt för människan.

Det är väl denna medvetenhet och detta meningssökande som är utmärkande för den mänskliga själen? frågar sig Gärdenfors.

För att bevisa sin tes använder sig Gärdenfors inte bara av ett naturvetenskapligt reduktionistiskt resonemang med vars hjälp man fösöker finna själens minsta gemensamma nämnare. Men för att komma åt själen måste man också använda sig av subjektiva iakttagelser, menar Gärdenfors. Inga kan väl uttrycka detta bättre än poeterna och filosoferna, skriver han i sin bok.

Det som är det svåra problemet (the hard problem) är gapet mellan vad som händer på jonkanalnivå (de elektriska signalerna i hjärnan) och den subjektiva (upplevelse)känslan.

Det som framförallt skiljer människans medvetande från djurens är människans förmåga att sätta sig in i andras känslor, uppmärksamhet, avsikter och kunskap. Detta kallas för empati.

Just att vi har en inre värld är fundamentalt för begrepp som medvetande och/eller själ. Inte nog med att vi har fantasi och längtan. Eller som författaren Albert Camus har formulerat saken: »En människas tanke är framförallt hennes längtan.«

Människans medvetande karakteriseras av dess förmåga att minnas det förgångna och att tänka på det som komma ska.

Man talar om s k theory of mind, som väl närmast kan översättas med
inlevelseförmåga eller uppfattning om en annans medvetande. Denna förmåga uppstår ungefär i 4-årsåldern. Ett klassiskt exempel är att man frågar ett barn vad det tror att ett annat barn kommer att säga att en godisask innehåller efter det att man i hemlighet bytt ut godiset (Smarties) mot pennor. 3-åringen svarar självsäkert pennor medan 4-åringen kan sätta sig in i det andra barnets tankevärld och förstår att denne inte förstått det hemliga bytet av innehåll. Just den här förmågan att sätta sig in i sina medmänniskors tankevärld är
fundamental.

Men är inte barnet medvetet långt tidigare? Det nyfödda barnet kan känna igen ansikten, sin mammas röst, imitera grimaser och uttrycka emotioner. Det är i viss mån medvetet om sin kropp och sig själv, dock knappast om omvärlden. Det reagerar alltså annorlunda om mamman smeker det än om barnet berör sig självt.

Redan det mycket för tidigt födda barnet kan under en kort tid ge ögonkontakt.

För att barnet ska vara det minsta medvetet måste det vara vaket. Nerverna måste kunna förmedla sinnes- och smärtintryck till hjärnans medvetande, var än det nu är lokaliserat. Det måste kunna uttrycka emotioner, ge kontakt, härmas mm. Detta saknas hos det omogna fostret. Hjärncellerna har knappast hunnit förgrena sig och skapa kontakter med andra hjärnceller. De kan alltså inte kommunicera sina känslor.

Spegelnervcellerna, som är nödvändiga för att härmas och skapa jag-du-förhållanden, fungerar knappast. Fostret torde också vara kraftigt sederat/passiviserat/"groggy" av olika hämmande signalsubstanser. Det kan korta tider öppna ögonen men knappast vakna upp på riktigt förrän det föds.

Människans medvetande uppstår rent anatomiskt ungefär den 25:e graviditetsveckan. Det är först då ett för tidigt fött barn kan vara vaket och ge en rudimentär kontakt. I vecka 25 är fostret ungefär lika stort som en 25 cl cocacolaburk.

Det finns en avgörande skillnad mellan medvetandet och själen. Man kan tala om olika grader av medvetande, medan förekomst av själ är allt eller intet. Ett foster, ja, också en hund, har ett minimalt medvetande, men knappast en själ, menar Lagercrantz.

Om Lagercrantz har rätt (se några rader här ovan), borde det betyda att aborterade foster saknar medvetande och själ (dvs före v 25). Vad tror ni om detta? Har aborterade foster en själ, som kan komma till himmelriket? Eller är de själlösa?

Hur kommer själen i så fall in i fostret, kanske runt v 25 av graviditeten? Nån som har en idé därom?

Under 1700-talet var synen på nyfödda här i Sverige den här. Det nyfödda barnet erhöll ingen mänsklig identitet förrän det hade blivit lagt till moderns bröst och börjat suga mjölk. Därför kunde en nyfödd bebis sättas ut i skogen för att dö, kanske ätas upp av ett rovdjur, utan att detta klassades som mord. Men så snart en bebis börjat dia erhöll den mänskliga rättigheter. Jfr vad Wikipedia har att skriva om mylingar, se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Myling

Tycker ni att det var en bra definition på mänskligt liv man använde sig av under 1700-talet? Dvs att den nyfödda bebisen är en icke-människa och därför i princip kan kastas ut bland soporna åtminstone fram till dess att bebisen har fått dia moderns bröst första gången?

Eller låter det synsättet på nyfödda bebisar grymt? Enligt kyrkan var det väldigt viktigt att det nyfödda barnet döptes i Jesu namn, så kallat nöddop, om det visade svaga livstecken vid födseln och verkade kunna dö när som helst. Men samtidigt sanktionerades, åtminstone ute på landsbygden, det här synsättet att barn som inte börjat dia inte var "riktiga" människor och därmed också i avsaknad av människors rättigheter.

Det är bebisens sugande på bröstvårtan som sätter i gång moderns bröstmjölkproduktion. Så modersbröst tomma på mjölk = bebisen har inte lagts till bröstet för att suga. Dvs OK att sätta ut en sådan bebis i skogen för att dö. OBS! Det var inte OK att man själv slog ihjäl det. Nej, det skulle dö av sig självt, vanligen genom att ett rovdjur kom och åt upp det.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Sitter och läser en artikel om att män som dött en plötslig död, säg i en trafikolycka, och därvid också samtidigt skadat ryggraden, i sitt döda tillstånd kan drabbas av en kraftig erektion. Kan just undra vad anhöriga skulle tycka och känna, om de fann sin make/pappa död men med ett praktstånd? Hur skulle du som läser dessa rader reagera? Kul eller äckligt?

Detta är något som sker på reflexmässig väg och ska inte tolkas som att den döde har kommit till det islamska paradiset där 72 jungfrur väntar på honom trots att hans fysiska kropp alltså finns kvar här på jorden.

Apropå den islamska synen på jungfrur i paradiset, här är en bra artikel i ämnet (se: http://www.guardian.co.uk/books/2002/jan/12/books.guardianrevie
w5
).

Jag klistrar in texten här:

Virgins? What virgins?
It is widely believed that Muslim 'martyrs' enjoy rich sensual rewards on reaching paradise. A new study suggests they may be disappointed. Ibn Warraq reports.

Ibn Warraq, The Guardian, Saturday 12 January 2002

In August, 2001, the American television channel CBS aired an interview with a Hamas activist Muhammad Abu Wardeh, who recruited terrorists for suicide bombings in Israel. Abu Wardeh was quoted as saying: "I described to him how God would compensate the martyr for sacrificing his life for his land. If you become a martyr, God will give you 70 virgins, 70 wives and everlasting happiness." Wardeh was in fact shortchanging his recruits since the rewards in Paradise for martyrs was 72 virgins. But I am running ahead of things .

Since September 11, news stories have repeated the story of suicide bombers and their heavenly rewards, and equally Muslim scholars and Western apologists of Islam have repeated that suicide is forbidden in Islam. Suicide (qatlu nafsi-hi) is not referred to in the Koran but is indeed forbidden in the Traditions (Hadith in Arabic), which are the collected sayings and doings attributed to the Prophet and traced back to him through a series of putatively trustworthy witnesses. They include what was done in his presence that he did not forbid, and even the authoritative sayings and doings of his companions.

But the Hamas spokesman correctly uses the word martyr (shahid) and not suicide bomber, since those who blow themselves up almost daily in Israel and those who died on September 11 were dying in the noblest of all causes, Jihad, which is an incumbent religious duty, established in the Koran and in the Traditions as a divine institution, and enjoined for the purpose of advancing Islam. While suicide is forbidden, martyrdom is everywhere praised, welcomed, and urged: "By the Being in Whose Hand is my life, I love that I should be killed in the way of Allah; then I should be brought back to life and be killed again in His way..."; "The Prophet said, 'Nobody who enters Paradise will ever like to return to this world even if he were offered everything, except the martyr who will desire to return to this world and be killed 10 times for the sake of the great honour that has been bestowed upon him'." [Sahih Muslim, chapters 781, 782, The Merit of Jihad and the Merit of Martyrdom.]

What of the rewards in paradise? The Islamic paradise is described in great sensual detail in the Koran and the Traditions; for instance, Koran sura 56 verses 12 -40 ; sura 55 verses 54-56 ; sura 76 verses 12-22. I shall quote the celebrated Penguin translation by NJ Dawood of sura 56 verses 12- 39: "They shall recline on jewelled couches face to face, and there shall wait on them immortal youths with bowls and ewers and a cup of purest wine (that will neither pain their heads nor take away their reason); with fruits of their own choice and flesh of fowls that they relish. And theirs shall be the dark-eyed houris, chaste as hidden pearls: a guerdon for their deeds... We created the houris and made them virgins, loving companions for those on the right hand..."

One should note that most translations, even those by Muslims themselves such as A Yusuf Ali, and the British Muslim Marmaduke Pickthall, translate the Arabic (plural) word Abkarun as virgins, as do well-known lexicons such the one by John Penrice. I emphasise this fact since many pudic and embarrassed Muslims claim there has been a mistranslation, that "virgins" should be replaced by "angels". In sura 55 verses 72-74, Dawood translates the Arabic word " hur " as "virgins", and the context makes clear that virgin is the appropriate translation: "Dark-eyed virgins sheltered in their tents (which of your Lord's blessings would you deny?) whom neither man nor jinnee will have touched before." The word hur occurs four times in the Koran and is usually translated as a "maiden with dark eyes".

Two points need to be noted. First, there is no mention anywhere in the Koran of the actual number of virgins available in paradise, and second, the dark-eyed damsels are available for all Muslims, not just martyrs. It is in the Islamic Traditions that we find the 72 virgins in heaven specified: in a Hadith (Islamic Tradition) collected by Al-Tirmidhi (died 892 CE [common era*]) in the Book of Sunan (volume IV, chapters on The Features of Paradise as described by the Messenger of Allah [Prophet Muhammad], chapter 21, About the Smallest Reward for the People of Paradise, (Hadith 2687). The same hadith is also quoted by Ibn Kathir (died 1373 CE ) in his Koranic commentary (Tafsir) of Surah Al-Rahman (55), verse 72: "The Prophet Muhammad was heard saying: 'The smallest reward for the people of paradise is an abode where there are 80,000 servants and 72 wives, over which stands a dome decorated with pearls, aquamarine, and ruby, as wide as the distance from Al-Jabiyyah [a Damascus suburb] to Sana'a [Yemen]'."

Modern apologists of Islam try to downplay the evident materialism and sexual implications of such descriptions, but, as the Encyclopaedia of Islam says, even orthodox Muslim theologians such as al Ghazali (died 1111 CE) and Al-Ash'ari (died 935 CE) have "admitted sensual pleasures into paradise". The sensual pleasures are graphically elaborated by Al-Suyuti (died 1505 ), Koranic commentator and polymath. He wrote: "Each time we sleep with a houri we find her virgin. Besides, the penis of the Elected never softens. The erection is eternal; the sensation that you feel each time you make love is utterly delicious and out of this world and were you to experience it in this world you would faint. Each chosen one [ie Muslim] will marry seventy [sic] houris, besides the women he married on earth, and all will have appetising vaginas."

One of the reasons Nietzsche hated Christianity was that it "made something unclean out of sexuality", whereas Islam, many would argue, was sex-positive. One cannot imagine any of the Church fathers writing ecstatically of heavenly sex as al-Suyuti did, with the possible exception of St Augustine before his conversion. But surely to call Islam sex-positive is to insult all Muslim women, for sex is seen entirely from the male point of view; women's sexuality is admitted but seen as something to be feared, repressed, and a work of the devil.

Scholars have long pointed out that these images are clearly drawn pictures and must have been inspired by the art of painting. Muhammad, or whoever is responsible for the descriptions, may well have seen Christian miniatures or mosaics representing the gardens of paradise and has interpreted the figures of angels rather literally as those of young men and young women. A further textual influence on the imagery found in the Koran is the work of Ephrem the Syrian [306-373 CE], Hymns on Paradise, written in Syriac, an Aramaic dialect and the language of Eastern Christianity, and a Semitic language closely related to Hebrew and Arabic.

This naturally leads to the most fascinating book ever written on the language of the Koran, and if proved to be correct in its main thesis, probably the most important book ever written on the Koran. Christoph Luxenberg's book, Die Syro-Aramaische Lesart des Koran, available only in German, came out just over a year ago, but has already had an enthusiastic reception, particularly among those scholars with a knowledge of several Semitic languages at Princeton, Yale, Berlin, Potsdam, Erlangen, Aix-en-Provence, and the Oriental Institute in Beirut.

Luxenberg tries to show that many obscurities of the Koran disappear if we read certain words as being Syriac and not Arabic. We cannot go into the technical details of his methodology but it allows Luxenberg, to the probable horror of all Muslim males dreaming of sexual bliss in the Muslim hereafter, to conjure away the wide-eyed houris promised to the faithful in suras XLIV.54; LII.20, LV.72, and LVI.22. Luxenberg 's new analysis, leaning on the Hymns of Ephrem the Syrian, yields "white raisins" of "crystal clarity" rather than doe-eyed, and ever willing virgins - the houris. Luxenberg claims that the context makes it clear that it is food and drink that is being offerred, and not unsullied maidens or houris.

In Syriac, the word hur is a feminine plural adjective meaning white, with the word "raisin" understood implicitly. Similarly, the immortal, pearl-like ephebes or youths of suras such as LXXVI.19 are really a misreading of a Syriac expression meaning chilled raisins (or drinks) that the just will have the pleasure of tasting in contrast to the boiling drinks promised the unfaithful and damned.

As Luxenberg's work has only recently been published we must await its scholarly assessment before we can pass any judgements. But if his analysis is correct then suicide bombers, or rather prospective martyrs, would do well to abandon their culture of death, and instead concentrate on getting laid 72 times in this world, unless of course they would really prefer chilled or white raisins, according to their taste, in the next.

· Common era is an alternative to Christian era as a method of historical dating.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
En intressant intervju med Sean Freyne, en professor emeritus i teologi. Låter helt otroligt att en teologiprofessor kan ha så sunda åsikter om vem Jesus var. De allra flesta teologer är ju närmast att jämföra med kretiner när det gäller deras bibel- och Jesusforskning.


http://www.bib-arch.org/bar/article.asp?PubID=BSBA&Volume=36
&Issue=06&ArticleID=04&Page=0&UserID=0&


Jesus of History vs. Jesus of Tradition
BAR interviews Sean Freyne

Sean Freyne is director of Mediterranean and Near Eastern Studies, as well as emeritus professor of theology, at Trinity College Dublin. His research focuses on the integration of literary and archaeological sources for understanding the social and religious world of Galilee in Hellenistic and Roman times. Editor Hershel Shanks sat down with Professor Freyne in New Orleans to discuss what archaeology and Biblical studies can tell us about the historical Jesus.

Hershel Shanks: Sean, I take it you've come to New Orleans for the annual meeting of the Society of Biblical Literature [SBL]?

Sean Freyne: That's true, Hershel, but also I'm retracing my footsteps of 30 years ago and more, when I taught here in New Orleans at Loyola University. My first daughter, Bridget, was born here. So I have very special memories of New Orleans.

I'm glad to be able to talk to you. My only fear is that our typist won't be able to understand your thick Irish brogue.

No, no, I speak very clearly. I speak slowly and clearly in my best Americanese. [laughter]

You're a senior scholar. What do you get out of these meetings of the Society of Biblical Literature?

Well, I found coming to the SBL was a very stimulating experience even as a young scholar. I had been trained in Europe, of course, in Rome and Jerusalem and then subsequently in Germany. And when I came to teach in the States, I found that the discipline [of Biblical studies] here was different from Europe. While I don't always agree with everything I hear from the United States in the field of Biblical studies, nonetheless I always find it very challenging and very stimulating. And so I see myself as kind of bridging a European, more theological, approach with a more secular one, particularly in regard to historical Jesus studies. In America there is a greater emphasis on sociological methods, which can be very helpful, but which also can be quite restrictive.

You are an expert in historical Jesus studies. I have always wondered about that name. Are there nonhistorical Jesus studies, or unhistorical Jesus studies?

[Laughing] That's a good question. Some people confuse the notion of the historical Jesus with the notion of the actual or the real Jesus. I think the historical Jesus is a construct, a theological construct, really. It's the figure of Jesus as he is represented in the documents of Christian faith as a historical person.

I thought it was just the opposite, that the historical Jesus was opposed to the theological Jesus.

What we're trying to do, I think, in this quest for the historical Jesus is to find the figure who stands behind the gospel narratives as a historical figure. If we look at the Gospels, all we have, in the case of the Synoptics [Matthew, Mark and Luke], is one year of his public ministry. If we include John, we make it three years. It's a bird's-eye view of this figure who walked the roads of Galilee. We have no record whatever of Jesus' early life. We have the infancy gospel stories, which of course are highly theological and highly literary, made up later. So we really can't build anything historical on those narratives.

In Hebrew Bible studies, there's a big question about whether Solomon and David lived. Archaeologists have now found an inscription that actually refers to David's dynasty. So that's settled. But Solomon is still an open question and of course there is no archaeological evidence of Moses. Yet you never hear about historical Moses studies or historical Solomon studies or even historical David studies. Why the contrast? You have it only with Jesus.

Someone has said that if Moses didn't exist, we'd have to invent him. He stands behind a whole tradition. We know very little about him. So little in fact, that as an historical person he is virtually lost to history too. But I think the Israelite tradition as it developed, as well as later Jewish tradition, weren't as dependent on one figure as the Christian tradition was on this figure of Jesus of Nazareth. I think that's why the historical Jesus becomes a real battleground theologically and historically, because so much is at stake in terms of the Christian proclamation.

If we say Jesus is purely a construct, without any historical roots, then Christianity itself would be in danger of collapsing. The same is true for the traditions of Israelite origin. If we can't somehow put some trust in the early traditions-the legal traditions, the Exodus tradition, the origins in Egypt and so on-if we can't put some trust in those, then it seems to me the whole story, as a religious expression, would be in danger of collapsing also.

So I think, in other words, something of the historical roots of the tradition, both the Israelite tradition and the early Christian tradition, are important for the kind of theological religious claims that are invested in those figures and those histories. But I think we have to recognize that our ancient sources cannot be judged by the standards of modern historiography. We have to try to work with historical methods and try at the same time to recognize the literary creations, be it about Jesus or about Israel.

I thought there was a more intense debate and acrimony among those who are arguing over whether there was a United Monarchy ruled by David and Solomon than there is in New Testament studies about the historical Jesus.

No, no. There is quite an intense debate in the historical Jesus studies as well.

Some New Testament scholars say Jesus was a magician.

They use that term. But a lot depends on how you use the word "magician". Is it a pejorative term? Some people have said Jesus was a shaman, others say he was a Hasid [a very religious Jew]. We have a whole range of images of Jesus floating around. "Magician" is used as a way of discrediting somebody in antiquity. According to Celsus [a second-century C.E. Greek philosopher], Jesus went to Egypt and learned magic there, and came back and deceived the people. I think we have to try to balance a negative account with what we can establish historically. And I think that "magician," for me, is not the appropriate title.

Another characterization of Jesus is as a Greek-style philosopher, who is a Cynic.
Yes. The Cynics were traveling popular philosophers that were to some degree counter-cultural figures. When some scholars say that Jesus was a Cynic, there is often the implication that he wasn't Jewish, or only marginally so, since the Cynics were a phenomenon of the Greco-Roman urban environment. That is where I think the archaeology of Galilee can help. When I wrote my first book on Galilee, I came across a book published in German in 1941 by Walter Grundmann, a professor of New Testament. The title was Jesus der Galiläer-Jesus the Galilean-which claimed that because Galilee in Jesus' time was heathen, with great probability, "Jesus kein Jude war," "Jesus was not a Jew."

Although it was published in Germany in 1941 at the height of the Nazi period, there had been that scholarly tradition going back to the 19th century, and to some extent it is still with us, as in the Cynic Jesus hypothesis: The Greek world was enlightened; the Jewish world, the Semitic world, was backward and outdated. In a sense, making Jesus Greek was a way of saying Jesus is not tied to the particularities of his Jewish tradition. It was making him a figure of universal significance-that was the dominant trend of 19th-century Jesus studies.

Has archaeology helped to counter that view?

Absolutely, very clearly.

How?

In a number of ways. First and foremost it has shown that the reception of Greek influences in the Near East from the time of Alexander the Great [fourth century B.C.E.] was not a hostile clash of civilizations, as has often been asserted. The question is at what point, or to what extent, were the unique claims of the Jewish tradition, for instance that of Yahweh as the only God, abandoned in favor of a polytheistic understanding of the divine?

Archaeology has shown that the Jewish identity maintained itself despite the dangers of total assimilation, but Jews also benefited from the advantages of the Greek world. The Jewish diaspora was Greek, and the Hebrew Scriptures were translated into Greek in the third century B.C.E. already. Philo of Alexandria, one of the great Jewish philosophers, was heavily influenced by Greek philosophy in first-century C.E. Alexandria. So Greek culture was not necessarily hostile to the Jewish tradition, which came under the impact of Hellenism in various ways. But it also vigorously resisted abandoning its own distinctive world view.

It accommodated itself to Hellenism while at the same time it retained its own distinctive identity. That, to me, is crucial to the understanding of Jesus also.

Archaeology, I think, has shown us that there was indeed a strong element of Hellenization in terms of trade, language, military and administrative strategies, etc. It was to some extent a case of acting Greek without becoming Greek, as somebody has put it.

You seem to be saying that Galilee was Jewish but absorbed Hellenistic culture at the time of Jesus and yet was not overcome or overrun by it.

It didn't lose its distinctive Jewish identity. In the interior of Galilee, for instance, you do not find any of the things that we associate with a Greek or Roman city in terms of monumental buildings or statues of the gods.

You feel that Jesus was imbued with Jewish culture?

Absolutely. To my mind there's no question about that. Locating him more precisely within that culture is another question. Jewish culture at the time was not monochromic. There were different varieties of Judaism-diaspora, or Greek-speaking Jews, the Sadducees, proto-rabbinic Jews such as the Essenes and the Pharisaic movement, etc. Where we locate the Jesus movement in this matrix is the big question historically.

What are the alternatives?

Well, for me, one of the important things is to start with Jesus' relationship with John the Baptist. We know from John's gospel that, later, the Jesus and the Baptist movements were in opposition, since their disciples were in competition for members (John 3:26). In this gospel the Baptist is apologetically presented as being the first witness to the Christian gospel (John 1:29-34). In the much-earlier synoptic account, Jesus says that "nobody born of women is greater than John the Baptist" (Matthew 11:11; Luke 7:28 ). These are the words of an admirer of John. Jesus has left his Galilean village culture of Nazareth and joins the Baptist movement in the desert, it would seem.

Now how do we understand the Baptist movement in the desert? I see it as one movement among various strands in Judaism that are beginning to be disaffected, not just politically but religiously. Herod changed the high priesthood. He got rid of the Hasmoneans [the previous Jewish rulers] and brought in replacement high priests from outside, from Egypt and from Mesopotamia.

I think we can see some disaffection here; the symbolic system of the Temple was not functioning as well as it might have in terms of being the religious center for the whole people. Luke presents the Baptist as the son of a country priest (Luke 1:5-8 ).

Now, if John's the son of a country priest, what's he doing in the desert, preaching forgiveness of sins? He should be in Jerusalem talking about how people should come there on Yom Kippur. Instead, he's undermining the system that is functioning in Jerusalem, just as the Qumran people [where the Dead Sea Scrolls were found] are as well, by claiming that they are an alternative temple.

We have to see that kind of movement in the first century in this larger context. I would want to locate Jesus as well within that general environment.

Where within that context?

All the Gospels say that once John was arrested, Jesus moved into Galilee. Now that move is very important. He's going back to Galilee, going back to his own roots, but he's not going back to settle in Nazareth.

There's a famous story in Mark where Jesus is in a house with people gathered around him, and they say to him, "Your mother and brothers are outside waiting for you and calling for you [Mark 3:32]." Mark had made a very unexpected assertion that [his family] thought that Jesus was out of his mind [Mark 3:21-22]. But Jesus does not go out to meet them. Instead he makes this amazing statement, asking "Who are my mother and my brothers?" Those who do the will of my father, he says, are my brothers and sisters and mother [Mark 3:33-35].

In other words, he's establishing a new kind of family that is based not on kinship, but on following his way of understanding what God's will is. For me, those are some of the core moments in trying to reconstruct the way I see Jesus developing a new vision within the contemporary varieties of Judaism in Galilee.

The prophet Isaiah was very important for Jesus, as he was for all these renewal movements, including the people at Qumran. The remains of several different Isaiah scrolls have been found in the caves there, including one complete scroll and another nearly complete.

In Isaiah you have a clear sense of the remaking of Israel after the Babylonian Exile and the hopes that that engendered. The servant figure will bring light to the nations as well as restore Israel. There's a sense of the universal in Isaiah. I tend to see John the Baptist more focused on Israel, and Jesus as adopting a more open and inclusive approach to renewal. They are both building their visions of what Israel's role is, even when the emphasis is different.

The Jesus movement is thus a renewal group built around the figure of the servant of God, as depicted in Isaiah, who is not militantly opposed to foreigners. Yet he addresses his message to Israel. The servant figure is deeply embedded in a tradition of Jewish piety associated with the anavim or "pious poor" whom we meet in the Prophets and Psalms [Isaiah 3:14-15; Ezekiel 18:12; Psalms 9:13, 10:12, 25:9,34:3]. They are often depicted in Isaiah as suffering at the hands of the ruling elite associated with the temple, yet especially dear to God (Isaiah 58:1-14, 61:1-3, 65:13-14).

Did Jesus initiate his own unique renewal movement or was he part of another renewal movement?

I think Jesus began within the renewal movement that was associated with the desert and with John the Baptist, as I have been saying. And then his strategy changes from John's. John's world vision is of an imminent judgment, that God is going to come and separate the good from the wicked, a highly apocalyptic world view. He remains in the desert summoning people to come out and prepare themselves through repentance and baptism. Jesus seems to be less influenced by the apocalyptic view of history. He retains it, but he's not as influenced by it.

So when he goes into Galilee, he attempts to wed the apocalyptic world view with a "wisdom" one, as he moves around the villages preaching and healing. In other words, he recognizes that this world is essentially good. You can examine many of his parables, for example, where he talks about nature reflecting God's ways with the world, as in the parables of growth [Mark 4]: seeds falling into different kinds of soil. It's not a vision of God coming in thunder and lightning. God is in the world already.

So I think Jesus operates out of what I would call a creation tradition, where true wisdom is about understanding the ways of the world and recognizing God's active presence in its processes.

I think Jesus puts more emphasis on the wisdom tradition than the purely apocalyptic one. In that sense he is less a John the Baptist figure, more a prophetic one who is able to extend his calling not merely to Israel but to the nations also, accepting that the nations, too, can share with Israel's blessings.

Was this unique to Jesus or was this part of another Jewish movement?
That was already in Isaiah. In Isaiah 49:6 [in so-called Deutero-Isaiah or Second Isaiah], for example. Yahweh [Israel's God] is addressing the servant. "It is too little a thing," he says, "for you to restore the tribes of Israel. You must be a light for the nations that my salvation may reach to the ends of the earth."

So the servant figure, when Israel is restored, will be a light unto the nations. That is Isaiah's vision of "all peoples" coming from the various points of the compass to the great banquet described in Isaiah 25:6. In the latter part of the book (Trito-Isaiah, i.e., Isaiah 56-66), this same universal perspective is retained alongside the special role of Israel-long before Jesus.

Was Jesus alone in this, or was he part of a larger Jewish movement?

The Isaiah tradition kept being reworked in one way or another. We see it in the Book of Daniel, as well as in 1 Enoch and in the Testament of the Twelve Patriarchs [both in the Apocrypha].

There's a lot of reworking of the tradition going on. We have no evidence, however, of another movement quite like the Jesus movement. I use the term "Jesus movement" because it's very difficult to distinguish between Jesus as a historical figure and the movement that emerges in his name in Galilee. I think that Jesus' first followers continued to imitate his lifestyle, a wandering, charismatic figure. We don't have any parallels to this.

That brings us back to the archaeology of Galilee, to try to understand why such a movement happened at that particular juncture of Jewish history and the role that the social and cultural context might have played. It's a historical fact that in the first century this group emerged in Galilee. We don't know of any other movement in Galilee like it. We know of certain prophetic movements in Judea, but not within Galilean Judaism of the same period.

So the question, as a historian, would be: What were the circumstances in Galilee that provide a context to this? And can the historian say anything about that? There archaeology can help us greatly.

Recently archaeologists have been discussing the social conditions in Galilee. Some say Galilee was impoverished by the Herodians, and Jesus is standing up for the peasants against the new ruling class.

Other scholars say Galilee wasn't like that at all, and that Antipas's reign brought prosperity to the peasants; there was much intervillage trading and a lot of commercial activity. Villages like Cana, Yotapata, Bethsaida and Capernaum weren't on the decline; they were prosperous villages.

So if Galilee was doing well, why would the Jesus movement emerge just then? Where is Jesus coming from? How is he going to fit into this context? Are there any niches, if you like, that we as historians might fit him into?

All this is reconstruction of course. But it is clear from the material remains that you had different economic and social strata in these villages: Some people are doing better, and others are suffering as a result. The Jesus movement, it seems to me, is addressing the wealthy as well as the poor, and saying that the blessings of Israel are for all Israel. That is the inclusive vision that is at the heart of the Jesus movement. And its message was not very acceptable to those who were better off. "Woe to you, Chorazin, woe to you Bethsaida, woe to you Capernaum" [Matthew 11:21, 23; Luke 10:13,15].

These villages in Galilee that we associate with the Jesus movement are condemned because they didn't follow his message, it would seem. It is no coincidence that they are all located close to the lake and bordering the Plain of Ginnosar, whose fertility the Jewish historian Josephus praises highly, suggesting their prosperity. The rejection suggested in the woes addressed to these villages suggests that the Jesus movement gradually moves out of the region of lower Galilee and begins to move up toward Syria, as we can discern from the Gospels of Matthew and Mark, written after 70 C.E. [when the Romans destroyed the Temple at Jerusalem].

Let me go back to something you referred to earlier about the birth narratives. It sounded to me as if you had reached a negative conclusion as to their historicity.

Well, yes and no! Luke [1-2] and Matthew [1-2], the only Gospels with birth narratives, are so different in the ways they tell the story. Maybe the fact that they are so different, and yet agree on some elements of the story, might give the historian pause, to say, "Wait a minute, hold on. There is some historical reality here!" I think that may well be the case.

But I think you have to recognize that once you get into the public ministry of Jesus, that is, from John's baptism of Jesus to the Passion, the gospel writers do not deal quite as freely with the traditions about Jesus as they do in the birth narratives.

The birth narratives were trying to fill in the gaps in the narrative by providing a theological introduction in story form. Matthew has the flight to Egypt; Luke knows nothing about that. Luke has the whole story of Mary going down to Elizabeth and visiting her; Matthew doesn't.

The two accounts are so very different, it seems to me that we have to be very careful in trying to collapse them into one and claim we know the details of that part of Jesus' life.

Was Jesus born in Bethlehem?

My sense would be no. He was born in Nazareth, I believe. He's never called "Jesus of Bethlehem"; he is called "Jesus of Nazareth."

Now, that said, what I would want to add is that he comes from parents who may well have roots in Bethlehem. From the second century B.C. onward, we know that émigrés from Judea settled in Galilee. And therefore there are strong links between Galilean Judaism and Jerusalem. There's a lot of archaeological evidence that points to continuity between Galilean and Jerusalem practices.

So I would say Jesus' family may well be a Judean family who moved to Galilee. Therefore one can't dismiss entirely the possibility of links with Bethlehem [just 5 mi south of Jerusalem]. Of course, for the Christian evangelist later, the links to Bethlehem are particularly important because King David was from Bethlehem. And Jesus is called a son [a scion] of David [Matthew 1:6; Luke 1:27].

For the early Christians, that was clearly a part of the reason to say he is the Messiah. The Messiah was to come from the house of David; he's the son of David, and he, like David, was born in Bethlehem. Jesus is made to fill all the categories. But Nazareth is the more likely place in purely historical terms.

I think your question is a good one because it points to the problem we have of trying to distinguish between what is theological reflection and its development, on the one hand, and historical realities, on the other. Instead of splitting them apart and saying that's theology and that's history, I think the Bible as a whole gives us theologically interpreted history. It's the same with the origins-of-Israel question that we talked about earlier.

There is an ongoing kind of reflection on historical events and rethinking them and reframing them and reinterpreting them, constantly reworking Biblical tradition itself in the process. That's why it's so hard to pull out the historical Jesus or the historical Israel and say there they are.

Where Jesus was born doesn't really affect theology, but the virgin birth comes closer ...

It does.

And resurrection is really right there. At the heart of it.

What are the "historical Jesus" views of these?

Do you want me to have a go at answering this? Okay! Okay! People will tell me that as a historian I can't touch these questions. But I like to think that I'm a theologian as well, so I'm going to make an effort.

I think the virgin birth is the easier of the two because, although we don't quite have parallels, we do have some stories very like it. The idea of the birth of a hero like Heracles and Dionysus and the various myths of the newer gods within the Greek pantheon-the newer gods as distinct from the old Zeus and the nature gods. You have this idea of the mingling of the mortal and the immortal going on.

So I think there's a tradition there in Hellenistic religious history where the story of the virgin birth would fit in very well, once people sought to attribute divine status to Jesus.

As to the Resurrection story: The tradition is very early. In 1 Corinthians [15:3-8] Paul, writing before 50 A.D., says "I handed on to you what I received," that is, a very early tradition had been established. Paul then recounts Jesus' post-Resurrection appearances. But Paul's account doesn't match the stories in the Gospels, where we have the empty tomb stories as well as the appearances to women and men [Matthew 28; Mark 16; Luke 24; John 20-21].

Eventually, the two types of stories get combined into a single narrative. You have to trace the traditions back and see-can you separate out the lines of these developments?

Now what lies behind them is something that no historian can verify. That's for sure. We are dealing with a religious claim that somehow God has approved of this man's life, approved of him in such a way that the language of "resurrection from the dead," as this was understood in Jewish circles then, was deemed to be entirely appropriate.

The Book of Daniel (12:2-3) envisions that the maskilim [12:3], the pious [or wise] ones who have been persecuted, will shine like the stars forever. Within a Jewish framework, we see the ultimate triumph of goodness, and this can be affirmed of one man in the expectation that all the just would share in this victory.

That would be the background against which I would see the development of the post-Resurrection stories. There's an experience or claim that certainly can't be verified historically, in which somehow or other the belief arose that God has approved in this way of this man Jesus. What can be established historically is the transformative effect of the claim on Jesus' first followers.

If you look at Paul-and Paul is a Jewish figure, however much he may be seen to be on the margins of Judaism for later Christian readers-Paul cannot conceive of the resurrection of one individual without the resurrection of the whole group.

Read 1 Corinthians 15, and you see that Paul is doing his damnedest to try to get at the notion of the whole people about to share in the resurrection experience. And he uses the examples of the seed, the stars, whatever. He's struggling, struggling, struggling. In the end he says, I will tell you a mysterion, that is, a hidden message of the divine plan for humankind.

On the one hand, he shows his Jewishness that there isn't a resurrection of an individual but of a group. But secondly, that the manner of this triumph has ultimately to be left in the hands of God.

So I think that theologically we shouldn't shy away from these issues. And historically we shouldn't just dismiss them all as later developments that appear totally irrational to the modern mind. I think we can see them within the context of different forms of renewal Judaism at a very early stage, where apocalyptic hopes and wisdom traditions are intermingling and developing. The hopes associated with these expressions are all brought to bear on understanding the figure of Jesus, his life and death.

Do you envisage a physical resurrection?

No, absolutely not. Resurrection from the dead should not be confused with resuscitation of a corpse, even when some of the appearance stories give that impression as part of their narrative realism.

What do you do with the story after the resurrected Jesus returns from Emmaus [Luke 24:36-42]? And they give Jesus some broiled fish to eat to demonstrate that he's physically resurrected, not just an apparition or a spirit. What do you do with that?

There's no question about it, as stories develop-I could tell you some really good stories in Irish folklore about filling out the details of some wondrous deed or some experience that's deemed to be supernatural or preternatural. It's been vividly told, with all the details.

You have to allow an oral culture to develop stories in that way. They don't create any problem for me. What we have is a tradition trying to develop that sense of the reality, the identity, that the earthly Jesus whom they knew had triumphed over death.


Avslutar med några kommentarer till det som sägs i intervjun:

TALKBACK Add Your Comment
Historical Jesus
William Unland - Japan (10/31/2010 5:46:44 AM)

What was the purpose of this article? No science is discussed; bits of the Bible are cited as proofs while others are discarded as myth at the author's discretion. Little to no archaeology or historical record is mentioned. One man's thesis based on nothing except HIS personal interpretation of tradition is presented as 'History". This is neither theology nor history. It IS just another "enlightened" secularist dismissing as nonsense the beliefs of billions of Christians since the Apostles.

• • • • • • •

Interview with Freyne
William H. Scarle, Jr. - USA (10/30/2010 3:50:13 PM)

Sean Freyne's response to Herahel Shank's question "Do you envision a physical resurrection?" was "No, absolutely not." Even though the witnesses of the resurrection have left us written testimony in documents which predate the destruction of the Temple. Even though they willingly died for the truth of this proclaimation. Even though the authorship of these Gospels were never disputed by any credible source. This is hardly scholarship by any definition.

• • • • • • •

Sean Freyne
Mashele - United states (10/28/2010 11:11:38 AM)

What Dr. Freyne has managed to keep our interest. Scholarly work involves looking at various viewpoints in order to better our understanding about the subject matter. I am a historian with an interest in theology. I appreciate the effort he has put forth.

• • • • • • •

historial jesus
james - (10/27/2010 2:27:18 PM)

I can only look on with both confusion and amusement at those who insist on drawing conclusions about this subject because they cannot believe or imagine anything beyond the boundaries of their own understanding. There will always be a relationship between fact and belief: apples and oranges along with the possiblity of a delicious fruit salad.

• • • • • • •

An Antidote
Charlie - UK (10/25/2010 11:02:49 PM)

Scholars of integrity like SF are offering an antidote to the toxic by-products of ecclesiastical orthodoxy and tradition. So get over it people and start listening. Feeling threatened, insecure, or affronted - well you might be, if your faith is paralysed by comfortable doctrine. Aren't there some words attributed to Jesus - 'Pick yourself up and WALK'

• • • • • • •

Historical Jesus
Wardell Lindsay - (10/23/2010 6:25:36 PM)

Jesus was born in 100BCE in Jerusalem in Hellenistic times. He died in 67 BCE. Jesus was the leader of the Nazarenes and the Teacher of Righteousness of the Dead Sea Scrolls. Jesus went into exile with his teacher Rabbi Perachiah in 88 BCE when he was 12 years old and returned in 76 BCE when King Jannai Alexander died and Jesus was 24 years old. "Scholars" like Sean Freyne should focus on the key era 76-67 BCE ruled by Queen Salome and the Pharisees. Jesus was buried in the Talpiot Tomb!

• • • • • • •

Resurrection
Jesse - USA (10/20/2010 12:10:17 PM)

This man obviously hasn't interacted with N.T. Wright's epoch-making work on the resurrection. I find it highly unlikely that people like Paul would abandon Judaism, claim that Jesus is God and that they had seen him risen from the dead with their own eyes, labor in dangers and heavy toil for decades, and suffer persecution and eventual martyrdom for a story that they knew to be false. Such an idea seems fantastic. This man hasn't done his homework.

• • • • • • •

Jesus of History
Wardell - (10/17/2010 11:32:38 PM)

Sean Freyne speaks of a mythical Jesus, written by mythical writers. The Historical Jesus can be found in the Talmud, Toldoth Jesus Stories and the Dead Sea Scrolls; Jesus the Nazarene = The Teacher of Righteousness = the Talpiot Jesus. Jesus was born in 100 BCE in the reign of Queen Salome Alexandria and King Jannai Alexander. "Scholars" have failed to connect the dots to the Historical Jesus. The Jesus of History was buried in the Talpiot Tomb.

• • • • • • •

Sean Freyne interview
A B Chrysler - USA (10/16/2010 10:09:34 PM)

Thank you Hershel for asking questions that revealed much about the subject being discussed and also much about Mr. Freyne himself. He seems to be full of man's knowledge but I don't see the leading of the Holy Spirit here. Mr.Freyne mistakenly interprets a mysterion,in I Corinthians 15:51, as "a hidden message of the divine plan for humankind". It is actually a referance to believers who will meet the Lord in the air (I Thess. 4:17). THE mystery is found in Romans 16:25, Eph. 3:3, or Col. 1:27.
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Trivialt Nonsens - Gode Gud. Barn uttalar sig om Gud. Då kan det låta så här:

Gode Gud, jag vet att du älskar alla, men då har du aldrig mött min syster. (Anton, 8 år)


Kära Gud, tyvärr kunde jag inte lämna några pengar i kollekten för min pappa ville inte höja min veckopeng. (Kerstin, 10 år)


Kära Gud, min mamma är väldigt religiös. Hon går till kyrkan varje vecka för att spela bingo, även om hon är förkyld. (Annette, 9 år)


Gode Gud, jag skulle vilja komma till himlen någon dag för jag vet att min bror kommer inte att vara där. (Stefan, 8 år)


Kära Gud, jag tror att det skulle komma mycket mer folk till din kyrka om du flyttade den till Disneyland. (Lena, 9 år)


Kära Gud, min pappa säger att jag borde lära mig de tio budorden. Men jag tror inte jag vill det för vi har redan en väldig massa regler hemma. (Joakim, 10 år)


Kära Gud, finns det några djävlar på jorden? Jag tror nämligen att det finns några i min klass. (Carla, 10 år)


Kära Gud, hur vet du vilka som har varit snälla och vilka som varit onda? Läser du det i tidningen? (Marie, 9 år)


Käre Gud. Jag vet att man ska vända andra kinden till men vad gör jag om min syster slår mig på ögat. (Therese, 7 år)


Kommer du ihåg när det snöade så mycket så vi inte kunde gå till skolan? Kan du göra om det? (Lars, 6 år)


Om du ger mig en sån lampa som Aladdin hade så ska jag ge dig precis vad du vill utom pengar eller mitt schackspel. (Ralf, 8 år)


I stället för att låta människor dö så du måste göra nya, varför behåller du inte dom du redan har? (Jenny, 7 år)


Käre gode Gud. Jag tycker att det är fantastiskt att dom skickar upp astronauter som får åka runt hela jorden. Men snälla du, se till att dom inte ramlar ner på vårat hus. (Emma, 7 år)


Snälla farbror Gud. Kan du visa mig hur man får bort målarfärg? (Hans, 6 år)


Kära Gud. Menade du verkligen att giraffer skulle se ut så där eller var det en olycka? (Maria, 6 år)


Käre Gud. Min pappa är dum. Gör så att han ändrar sig. Men du får inte göra illa honom. (Martin, 10 år)


Gode Gud, var snäll och skicka en ponny till mig. Jag har aldrig bett om något förut. Du kan kolla det. (Sara, 9 år)


Kära Gud, Min pappa säger att det bästa som finns är att vara barn. Du måste säga till honom att det är inte alls roligt om man aldrig får stanna uppe och se på nåt. (Johan, 8 år)


Gode Gud. Det här skulle jag vilja ha: en ny cykel, en färglåda, en hund, en filmkamera och en fotboll. Om jag inte kan få allt så skulle jag i alla fall vilja ha det mesta. (Erik, 7 år)


Förlåt att jag inte har skrivit tidigare men jag har inte lärt mig skriva förrän nu. (Märta, 7 år)


Käre Gud. Jag höll min del av avtalet. Var är cykeln? (Bert, 10 år)


Gode Gud. Om du inte tar tillbaka babyn så kommer inte jag att städa mitt rum. (Jonna, 6 år)


Käre Gud. Jag tycker om att gå till kyrkan men du kunde ha mycket bättre musik. Jag hoppas att detta inte sårar dina känslor. Kan du inte skriva några nya sånger? (Britta, 9 år)


Käre Gud. Jag var på ett bröllop, du vet, och dom kysste varann mitt i kyrkan. Får man göra så? (Niklas, 8 år)


Gode Gud. Jag skulle vilja att du la in en ny helg mellan jul och påsk. Som det nu är finns det inget roligt den tiden. (Gunnel, 8 år)


Ett av dina moln såg ut som ett otäckt ansikte. Jag blev jätterädd. Lova att aldrig göra om det. (Ellen, 11 år)


Gode Gud. Hur kommer det sig att du inte har uppfunnit några nya djur på sista tiden? Vi har fortfarande bara dom gamla vanliga här. (Jenny, 7 år)


Käre Gud. Finns du verkligen? En del tror inte det. Så om du finns är det bäst att du gör nåt åt det fort. (Harriet, 8 år)


Käre Gud. Vad är det för mening att vara snäll om ingen får reda på det? (Magnus, 7 år)


Käre Gud. Kommer alltid rätt själ i rätt människa när du skapar? En vacker dag blir det kanske fel. (Cindy, 8 år)


Käre Gud, är killar bättre än tjejer? Jag vet att du är kille men försök att vara rättvis. (Sylvia, 10 år)


Gode Gud. Julen borde komma tidigare för barn kan inte vara snälla så länge. (Bodil, 7 år)


Kära Gud. Jag vill att du gör slut på alla dumma saker som händer. (Viktoria, 6 år)


Gode Gud. Jag vet att man ska tycka om sin nästa men om Håkan fortsätter att ta min ena skridsko kommer jag faktiskt att slå honom. (Bertil, 9 år)


Gode Gud. Det var Rolf som slog sönder skålen, INTE jag. Nu har du det skriftligt. (Jenny, 7 år)


Käre Gud. Min farsa är väldigt smart. Han kanske kan hjälpa dig. (Kalle, 8 år)


Gode Gud. Jag vill bli uppfinnare men jag vet inte vad jag ska uppfinna. (Karl, 6 år)


Gode Gud. Förlåt allt dumt som jag gjorde när jag var liten. (Peter, 9 år)


Käre Gud. Jag hoppas att det inte är så viktigt med myror för vi trampar ju ihjäl dem i ett kör. (Dennis, 7 år)


Käre Gud. När du gör ett under tycker alla att det är toppen, men jag kan inte ens göra en sak på skoj utan att få skäll. (Allan, 8 år)


Käre Gud. Jag vill gifta mig men det finns ingen som vill gifta sig med mig än. (Sofia, 9 år)


Käre Gud. Igår fick jag köttbullar till middag. Vad fick du? (Anne-Marie, 9 år)


Käre Gud. Jag skulle vilja bli lärare så att jag fick bestämma. (Jenny, 9 år)


Käre Gud. Jag älskar dig. När vi hade matte kom det in en hund. (Kristina, 10 år)


Käre Gud. Fru Karlsson fick ett nytt kylskåp. Lådan som det kom i fick vi till klubbhus. Så det är där jag är om du letar efter mig. (Martin, 9 år)


Käre Gud. Hör moder natur till din familj? (Linda, 8 år)


Käre Gud. Var kommer alla människor ifrån? Jag hoppas att du förklarar bättre än pappa. (Walter, 7 år)


Vem är det som ritar linjerna runt alla länder? (Sanna, 7 år)


Käre Gud. Blir du arg när du ser plastblommor? Det skulle jag bli om jag gjorde riktiga. (Johanna, 8 år)


Om du inte vill att folk ska svära varför hittade du på såna ord? (Egon, 6 år)


Gode Gud är du rik eller bara berömd? (Stefan, 12 år)


Käre Gud, Det som står i Bibeln är sant eller hur? Precis som i uppslagsboken. (Bo, 8 år)


Jag håller på och läser din bok och jag tycker om den. Hur bär du dig åt för att komma på allt? (John, 8 år)


Käre Gud. Vi är väldigt religiösa hemma så du behöver inte oroa dig för oss. (Ted, 7 år)


Käre Gud. Jag tycker att Bibeln är jättebra. Har du skrivit fler böcker? (Alice, 11 år)


Käre Gud. Talade folk verkligen så där konstigt på Bibelns tid? (Sofia, 12 år)


Gode Gud. Hur kommer det sig att du aldrig är på TV? (Kim, 8 år)


Käre Gud. Min lärare säger att nordpolen inte ligger allra längst upp. Har du gjort mer tabbar? (Hasse, 9 år)


Käre Gud. Min lärare säger att först blir dagarna kortare och sen blir de längre. Kan du inte bestämma dig? (Charlotte, 10 år)


Käre Gud. Om vi hade päls precis som djuren skulle vi inte behöva ha kläder. Har du aldrig tänkt på det? (Sofia, 8 år)


Hur fick du reda på att du var Gud? (Pernilla, 7 år)


Vi har läst att Edison uppfann ljuset. Jag trodde att det var du. (Anna-Maria, 11 år)


Käre Gud. Om vi lever efter vi har dött, varför måste vi då dö? (Hugo, 9 år)


Käre Gud. Hör du oss när vi ber till dig? I så fall tycker jag synd om dig. (Hanna, 8 år)


Käre Gud. När du låter det regna hur vet du hur länge det ska hålla på? (Tommy, 6 år)


Käre Gud. Om jag var gud skulle inte jag alls klara det lika bra som du. Håll stilen! (Mikael, 10 år)


Käre Gud. Det är väldigt bra att varje barn har en mamma och en pappa. Tog det lång tid för dig att komma på det? (Glenn, 9 år)


Gode Gud, var det du som hittade på att man kan kramas? Det är en bra grej. (Berit, 8 år)


Käre Gud, är du verkligen osynlig eller är det bara ett trick? (Lucy, 11 år)


Käre Gud, är det sant att pappa inte kommer in i himlen om han säger sina bowlingord hemma? (Anita, 9 år)


Käre Gud, menade du det där med "behandla andra som du själv vill be behandlad", för om du gjorde det så ska jag verkligen spöa min bror! (Maja, 9 år)


Käre Gud, tack så mycket för lillebror, men vad jag verkligen bad om var en hundvalp. (Joel, 8 år)


Käre Gud, varför är söndagsskolan på en söndag? Jag trodde att det var vår vilodag. (Tomas, 8 år)


Käre Gud, Kain och Abel kanske inte skulle döda varann så mycket om de hade var sitt rum. Det funkar med min bror och mig. (Lasse, 11 år)


Käre Gud, när jag blir gammal vill jag bli precis som min pappa, fast inte med så mycket hår överallt. (Daniel, 10 år)


Käre Gud, jag tycker att häftapparaten är en av dina bästa uppfinningar. (Lisa, 9 år)


Käre Gud, jag misstänker att det måste vara väldigt svårt för dig att älska alla i hela världen. Vi är fyra i min familj och jag klarar inte ens det. (Jan, 9 år)


Käre Gud, om du tittar på mig i kyrkan på söndag så ska jag visa dig mina nya skor. (Mikael, 8 år)
Var finns himmelriket? Jag vill veta så att jag inte hamnar där av misstag.
  • 0
Skön läsning. Men det är ändå lite sorgligt, som man ser i barnens kommentarer så ifrågasätter dem ju faktiskt gud och pekar ut uppenbara brister.
Det är såhär människor bör bete sig. Men ändå så blir de indoktrinerade av sina föräldrar att sluta ifrågasätta och bara acceptera.
Det är så vidrigt vad folk gör mot sina egna barn, jag blir illamående...
Krax.
  • 0

För att kommentera måste du vara inloggad. Om du inte är medlem än - bli medlem nu!