Jag läste nyligen om en intressant teori om vårt minne. För att minnas måste vi kunna sätta ord på händelserna, i alla fall om vi ska ha en chans att minnas det vi varit med om på ett någorlunda korrekt sätt.

Tyvärr minns jag nu inte var jag läste detta. Men på radion har jag hört Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare, hävda samma sak.

Dvs minnet och språket hänger samman och står i beroendeförhållande till varandra. Här har vi alltså förklaringen till varför våra barndomsminnen sällan går tillbaka längre än till 2-3-årsåldern. Dessförinnan är språkförmågan och ordförrådet så pass små, att det inte kan uppkomma några "riktiga" minnen, i alla fall inga medvetet memorerbara och begripliga minnen.

Det här är intressant på mer än ett sätt. Det är givetvis rimligt att tänka sig att minnesprocessen kan fungera även utan närvaro av ord. Men då sannolikt på ett mer primitivt vis. Den sortens preverbala minnen kanske processas i den högra hjärnhalvan, den som jag brukar kalla för den religiösa delen av hjärnan. Kopplingarna mellan höger hjärnhalva och den mänskliga hjärnans allra modernaste delar, frontalloberna eller pannloberna, är inte alls bra, inte heller är de talrika. Däremot är ledningarna mellan vänster hjärnhalva och vänster frontallob både av god kvalitet och många.

I frontalloberna, särskilt den vänstra, sägs vårt "jag" husera, om det nu prompt måste utses en plats i hjärnan där vårt jag finns. (I själva verket finns nog vårt "jag" utspritt lite här och där i hjärnan, men de allra viktigaste och mest betydelsefulla platserna är nog trots allt belägna i just frontalloberna.)

Vi vet numera att till och med foster har så kallad REM-sömn, dvs ett sömntillstånd som innebär att det sannolikt drömmer. Men vad drömmer ett foster om? Dess erfarenhet av världen kan ju näppeligen sägas vara stor.

Och små bebisar drömmer; det vet varenda småbarnsförälder. Fast inte heller de kan berätta om sina drömmar enär de saknar ord att beskriva dem med.

Till och med andra djur än människan drömmer. Vem har inte sett eller hört talas om drömmande hundar som rör på tassarna för fullt medan de sover? Kanske drömmer de om att de jagar en katt eller kanin, Vem vet?

Tillbaka nu till människan och hennes drömmar. En mycket intressant och fascinerande frågeställning är VAD små bebisar och foster drömmer? Jag har en hypotes därom.

Eftersom deras drömmar inte kan tolkas - läs: styras och förklaras - av ord, är heller inte den verbala intelligensen inblandad i deras drömupplevelser. Så när de drömmer, handlar det om drömmar med högt/stort symbolvärde. Drömmar som kan påminna om de drömmar som människor som tar vissa hjärnfunktionspåverande droger - typ LSD - har.

I de drömmarnas värld är det inte logiskt tänkande som styr utan skeendet utspelas i en "drömvärld" à la Alice i Underlandet eller varför inte som i Tolkiens eller Harry Potters världar?

I dessa icke-logiska världar vimlar det av övernaturligheter, anomalier, konstigheter, bisarra figurer som sprider antingen skräck eller som inger trygghet, inte sällan beroende på om drömmen är en mardröm eller en "snäll" dröm.

Jag tror att Nära döden-upplevelser (NDE) kan förklaras med att man då, i det tillstånd man har råkat in i, får väsentliga delar av hjärnan "nedsläckta", sannolikt till följd av syrebrist och/eller ökad koldioxidkoncentration, varvid de mer tåliga ("stryktåliga") äldre delarna av hjärnan - läs: höger hjärnhalva - får tillfälle att ta över kommandot/tänkandet medan vänster hjärnhalva med dess olika och mer moderna (och därmed också mer syrekrävande funktioner) ligger nere för räkning och s a s kippar efter andan precis som fallet nog är med frontalloberna, detta påfund som kanske mer än något annat i vår hjärna skiljer oss från övriga däggdjurs hjärnor.

I en sådan situation kan de preverbala minnena - alltså minnena från tidig bebisålder samt även från fosterstadiet - göra entré på nytt.

Om denna min hypotes är riktig, helt eller delvis, kan de typiska kännetecknen för en NDE-upplevelse förklaras med att vad som då händer är att man återupplever sin egen födelse, dvs man färdas genom en trång och mörk kanal eller tunnel för att slutligen skymta ett starkt ljus i kanalens ände och en eller flera personer som det liksom strålar av ljus runtom.

För mig är detta en mycket rimlig och trovärdig beskrivning av ett fosters födelse. Så skulle sannolikt jag också beskriva min egen födelse om jag hade haft hågkomster därifrån i form av medvetna verbala minnen (i stället för, som nu, undermedvetna/ickk-medvetna preverbala minnen).

En annan intressant sak att nämna här är en undersökning som gjorts på människor som försökt att suicidera (antingen lyckats eller misslyckats med att ta livet av sig). Man har nämligen kontrollerat dessa suicidala personers födelsejournaler och funnit ett märkligt samband. Av dem som valde att försöka ta livet av sig med hjälp av en snara (alltså hänga sig) hade betydligt fler än statistiskt förväntat fötts med navelsträngen runt halsen!

Denna födelsehändelse kan sålunda vara ett trauma som på ett undermedvetet/omedvetet plan påverkat individens liv långt upp i vuxen ålder. Den sortens minne är alltså preverbalt och därmed inte åtkomligt för den logiska vänstra hjärnhalvan. Utan den sortens minnen ligger och "skvalpar" i den högra hjärnhalvans mer primitiva minneskartotek och är därmed hemmahörande i Alice i Underlandets, Harry Potters eller eller Tolkiens fantasivärldar.

Och till samma fantasivärldar räknar jag, som ni säkert har förstått, även de olika religiösa världar som finns.

Faktum är att åtminstone Jill Bolte Taylor, den kvinnliga neurologen och hjärnforskaren som häromåret drabbades av en stroke som slog ut hennes vänstra hjärnhalva, åtminstone indirekt ger stöd åt min hypotes. I sin bok "My Stroke of Insight: A Brain Scientist's Personal Journey" berättar Jill om sina religiösa och "högerhjärnhalviga" upplevelser; jag citerar från bokens promotiontext: "Jill shares with us (...) the insight she gained into the unique functions of the right and left halves of her brain. Having lost the categorizing, organizing, describing, judging and critically analyzing skills of her left brain, along with its language centers and thus ego center, Jill's consciousness shifted away from normal reality. In the absence of her left brain's neural circuitry, her consciousness shifted into present moment thinking whereby she experienced herself "at one with the universe."

Läs mer om Jill Bolte Taylors "religiösa" upplevelser här: http://drjilltaylor.com/articles.html . Artikeln har rubriken Hemmorhaging Nirvana med underrubriken: 'I am trillions of cells sharing a common mind--I am life!'

Jag citerar ur den artikeln: "We don't just not engage the skills of the right hemisphere, we mock them!"

That is to say, we live and we strangle each other in our left-brain ego-boxes, refusing to trust or even acknowledge that a different kind of world is possible. Here's how Taylor puts it: "I realized that the blessing I had received from this experience was the knowledge that deep internal peace is accessible to anyone at any time...My stroke of insight would be: Peace is only a thought away, and all we have to do to access it is silence the voice of our dominating left mind."

Jag nämnde i texten här ovan att när vi människor blir verbala, kan vi lättare tolka drömmarna. Ja, jag skulle vilja påstå att vi dessutom kan styra tolkningarna med hjälp av vårt ordförråd. Ett annat sätt att säga samma sak är att formulera sig så här: Vi är, vare sig vi vill det inte, slavar under orden och de konnotationer (bibetydelser och associationer) som orden genererar. Kort sagt. När vi har blivit verbala, luras vi också att tänka i speciella tankeriktningar, lockade av just ordens och deras konnotationers inneboende "krafter".

Låt mig exemplifiera med ordet "väg". Vilka konnotationer har det ordet? Tja vad sägs om att "väg" inte sällan också betyder "en resa"? Eller att "väg" som regel betyder "fortsättning" ity att vägen ju finns där och fortsätter, även om vi väljer att stanna upp. Det är bara i undantagsfall vi kommer till "vägs ände". Normalt finns det alltid en "fortsättning" (på vägen).

Börjar ni kanske ana vart jag vill komma? Inte? Då ska jag förklara.

Jo, jag menar att ordet "väg" så som det har blivit inpräntat i oss sedan barnsben lurar oss att tänka på en "resa" och en "fortsättning".

Därifrån är steget inte långt till metaforen (bilden) av livet som en väg. Som en resa vi gör. Och till synsättet att Livets väg nog inte innebär vägs ände bara för att vi dör den fysiska döden. Nej, det ligger nära till hands att tro att resan fortsätter efter den kroppsliga döden, att vägen har en fortsättning, att den fysiska döden inte innebär vägs ände.

Och därifrån är steget inte alls långt till religiös tro, ty den handlar ju om vägar som fortsätter in i nya och spännande/fantastiska dimensioner.

Jag måste bara komma med ett par exempel till som visar hur styrda och påverkade vi är av detta lilla ord på tre bokstäver som vi uttalar VÄG. Låt oss ta ordet metod. Även det har med VÄG att göra. Metod = en strategi eller teknik för att GÅ från en punkt till en annan. En svensk synonym för detta grekiska ord är tillVÄGaGÅNGssätt. See what I mean? Likadant med ordet erfarenhet. Detta är något man skaffar sig när man är ute och färdas på vägarna. Det framgår ju för övrigt av ordet: erFARenhet.

Så kanske skulle vi människor inte ha varit lika benägna att tro på en fortsättning på jordelivet efter den kroppsliga döden, ifall vi hade haft ett annat ord än just VÄG för att beskriva vår jordiska RESA genom livet?

Det skulle vara intressant om det funnes en indianstam i Amazonas som hade något annat ord än just VÄG som metafor för livet. Och om dessa indianer i så fall kanske hade en helt annan syn på om livet fortsätter efter kroppens död.

Tänk om vi såge livet som en busshållplats. Vi finge följa med som passagerare på livets bussresa så länge som våra pengar och den köpta bussbiljetten tilläte. Väl framme på vårt destinationsmål måste vi stiga av bussen, som sedan fortsatte sin eviga (?) resa utan oss.

Skulle vi vara lika benägna att anse att livet har en fortsättning för oss personligen om vi använde oss av den metaforen (att livet är som två busshållplatser, en där vi stiger på och en där vi stiger av)? Eller skulle vi då ha lättare att acceptera att livet/bussen fortsätter men att vi busspassagerare har nått "vägs ände" när bussen stannat vid den destinationsort som står på våra respektive bussbiljetter (alltså när vi dör den fysiska döden)?

Ho vet? Men det är spännande att spekulera, tycker jag.

Här diskuteras och ifrågasätts den grymma religiösa ritualen att omskära små gossebarn, vilket är vanligt bland judar och muslimer: http://www.birthpsychology.com/birthscene/circ.html#pyterek

Fast jag tror att Doctor Jones inte håller med skribenterna till de artiklar jag länkat till.

Å Herreminskapare och Halleluja! Här har kreationisterna hittat det ultimata beviset på att allt liv är skapat av Herren Gud: en burk med jordnötssmör.

Kolla själva: http://www.youtube.com/watch?v=FZFG5PKw504&feature=related

FÖRSLAG: Kanske ska vi ta och smörja in den mannens ögon med jordnötssmör så kanske han ser lite klarare på tingens ordning. En sak är iaf säker: Han kan nog inte bli mycket mer skumögd än han är när han uttalar sig i denna video.

Kvinnor behöver mer sömn än män - är det ett tecken på ökat religiöst tänkande hos dem? Japp, det tror jag.

En brittisk studie visar att kvinnor behöver cirka 20 minuters mer sömn än män. Se: http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?td=20100217&tem=2&art=11
40 .

Som framgår av artikeln är en anledning härtill att kvinnor generellt sett är bra på så kallat lateralt tänkande. Vilket är ett annat sätt att säga att de aktiverar och bejakar sin högra hjärnhalva mer än män brukar göra. Och höger hjärnhalva är ju vår religiösa sfär i cerebrala sammanhang. Det är ju om detta som denna blogg egentligen handlar - fast här i kommentarsdelen har Crank och jag halkat in på allehanda stickspår, men faktiskt leder alla dessa stickspår tillbaka till samma rangerjänvägsstation; den som heter station "Höger hjärnhalva" (med avstigning för alla religiösa passagerare).

Jag har en hypotes som går ut på att den som ägnar sig åt lateralt tänkande som en önskad/oönskad bieffekt (stryk det som ej önskas) får lättare att dras till sånt som har förknippas med religion. Detta skulle kunna förklara varför kvinnor har lättare att bli religiösa än män. Visst är det männen som styr och härskar i religiösa församlingarna. Men det är otvivelaktigt kvinnorna som utgör de religiösa församlingarnas ryggrad.

Detta insåg en gång pastor Helge Fossmo i Knutby pingstförsamling och lärde sig att utnyttja på ett ovanligt förslaget vis. Han fick församlingens kvinnor att ställa upp på allehanda galenskaper och konstigheter genom att hänvisa till att det för kvinnornas vidkommande handlade om att uppfylla Herren Guds vilja, att vara Herren Gud till behag.
 
Lateralt tänkande anses vara en bra metod för att få igång idéflödet i hjärnan. Det innebär att kombinera olika företeelser, göra tvärtom eller hitta helt nya användningsområden för saker. Man tänker på tvärs, eller i sidled, istället för bara rakt fram och försöker på så vis bryta sönder de "tankebojor" som den logiska vänstra hjärnhalvan utrustat oss med.

Istället för att försöka komma på den optimala lösningen på ett specifikt problem försöker man hitta nya vägar och ingångar från alla möjliga, och omöjliga, håll. Ingångar kan exempelvis vara: Vad skulle hända om jag gjorde precis tvärtom? Eller: Hur skulle jag göra detta om jag vore utomjording, världsstjärna, nätverkstekniker eller Gud? Det här kan ge helt nya tankar som senare kan leda vidare till fantastiska nyskapande idéer och/eller omvandlas till religiöst tankegods av mer eller mindre bisarrt slag.

Tillagt 2010-08-17 13:39:
Bra artikel på temat att det inte finns någon kärleksfull Gud som huserar i himmelriket. Se: http://www.huffingtonpost.com/victor-stenger/the-evidence-against
-god_b_682169.html

Arikeln är så tänkvärd, att jag låter klistra in den här i gudstråden i dess fulla längd.

Rubriken lyder: Absence of Evidence Is Evidence of Absence

Even the most pious believer has to admit that there is no scientific evidence for God or anything else supernatural. If there were, it would be in the textbooks along with the evidence for electricity, gravity, neutrinos, and DNA. This doesn't bother most believers because they have heard many times that "absence of evidence is not evidence of absence."

However, just repeating a statement over and over again does not make it true. I can think of many cases where absence of evidence provides robust evidence of absence. The key question is whether evidence should exist but does not. Elephants have never been seen roaming Yellowstone National Park. If they were, they would not have escaped notice. No matter how secretive, the presence of such huge animals would have been marked by ample physical signs -- droppings, crushed vegetation, bones of dead elephants. So we can safely conclude from the absence of evidence that elephants are absent from the park.

For thirty years physicists have been searching for a particle called the Higgs boson that hypothetically plays a key role in the universe, so important that it has been referred to (perhaps facetiously) as the "God Particle." In the standard model of particles and forces put in place in the 1970s and consistent with every observation since, Higgs bosons pervade the universe and generate mass, the very stuff of matter. We have failed to observe them so far because we have lacked the necessary instruments. However, there are good theoretical reasons to believe that the Large Hadron Collider (LHC) in Geneva, now accumulating its initial data, should provide evidence for the Higgs. If it does not -- a prospect most physicists regard as possible -- then the Higgs boson would be shown not to exist.

That is the situation with the Judeo-Christian-Islamic God. Until recent times, absence of evidence for his existence has not been sufficient to rule him out. However, we now have enough knowledge that we can identify many places where there should be evidence, but there is not. The absence of that evidence allows us to rule out the existence of this God beyond a reasonable doubt.

Now, I am not talking about all conceivable gods. Certainly the deist god who does not interfere in the world is difficult to rule out. However, the Judeo-Christian-Islamic God, whom I identify with an uppercase G, is believed to play such an active role in the universe that his actions should have been detected, thus confirming his existence. Let me present four examples.

I will begin with the origin of the visible universe. Our knowledge today allows us to push back in time to barely a trillionth of a second after the universe began. Extrapolating from there to the origin, we find that the universe began in a tiny (but not infinitesimal) region of space. Now, information only exists when it is embodied in some physical system, and we know that there is a limit to how compact information can be. This tiny region of space could not have contained more than a few bits of information -- far too little to specify the universe that evolved from it.

As the universe expanded, it could hold more information. This created an environment in which order could emerge -- as, over time, through an endless series of random events, it did. But the tiny amount of information contained in the very early universe was not enough to include any plans of some creator at that time. This allows for the possibility of a deist god who set things up, started things going randomly, and then left. It does not allow for some specific plan of creation to be embodied in the universe from the beginning. A God with such a plan can be ruled out beyond a reasonable doubt.

Next, consider the claim that the universe was designed. Many people give this as a reason to believe in God. They cannot see how the order of the universe can have come about naturally. However, observations in physics, cosmology, and biology have been scoured for evidence for design in the universe, evidence that should be there if there were a designer God. None has been found. This includes the frequently heard claim that the parameters of physics and cosmology exhibit a fine-tuning for the evolution of life. That subject will be covered in great detail in my next book: The Fallacy of Fine-Tuning: How the Universe is not Designed for Us. My conclusion is that the claims of fine-tuning are based on inadequate knowledge of physics.

Intelligent design in biology has been thoroughly refuted in recent years, so I need not say much. Everywhere biologists look they find evidence of randomness and haphazard arrangements that would be called incompetent if they were designed. No matter where scientists cast their eyes, the universe they see looks just like it should look if there was no divine design.

Third, consider the supposed power of intercessory prayer. Well-executed experiments by reputable institutions such as Harvard, Duke, and the Mayo Clinic have failed to find that prayer improves the recovery of hospital patients. Apologists simply say God did not choose to respond to this test. But you can bet they would have changed their tune if the results had been positive. Trillions of prayers have been tendered over millennia. Of course, most sick people get better anyway, except once. If the God most people worship and pray to does exist, intercessory prayer would have a better batting average than what you would get from the normal operation of the natural world, including luck. It doesn't.

As the final example, the Abrahamic God is believed by his worshipers to talk to people and provide information they otherwise did not know. Nothing could be easier to test scientifically. All you have to do is find a few examples where a truth has been revealed that later was confirmed. This could be something simple, such as a prediction of some future event that turned out to be confirmed. This has never happened.

Of course, claims of revelation can be found in all three monotheisms, but none stand up to critical scrutiny. The so-called prophecies in scriptures were all made in the distant past and can't be tested since the events prophesied have already happened, or, as in the case of Jesus returning in a generation, long been falsified.

In all of these examples, evidence for God should have been found, but was not. This absence of evidence is evidence of absence. It refutes the common assertion that science has nothing to say about God. In fact, science can say, beyond any reasonable doubt, that God -- the Judeo-Christian-Islamic God -- does not exist.

Inte fan gick jorden under denna gång heller. Läs mer här: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/spel/article7629101.ab

Fast frågan är hur den pessimistiska vadslagaren resonerade när han satsade sina pengar.

Jag menar, hur sjutton skulle han kunna håva in vinsten, om han nu mot all förmodan hade rätt och jorden verkligen gick under? Och OM han fick pengarna i sin hand, hur skulle han då kunna spendera dem, ifall ingen jord längre existerade?

Min ödmjuka slutsats är att ingen utom en sann kreationist kan vara så korkad som denne spelare. Men får de religiösa ägna sig åt spel och dobbel? Då riskerar de väl att hamna i helvetet?

Läs hela artikeln här:

Satsade pengar - på jordens undergång

Han fick oddset 50 001 - till vilken nytta?

Här är årets mest pessimistiska spel:

Att jorden ska gå under 2010.

Det engelska spelbolaget Paddy Power fick ta emot ett mycket pessimistiskt spel från en spelare förra veckan.

Spelaren valde att satsa tio euro på att jorden skulle gå under fredagen den 13 augusti 2010.

Hade vunnit 4,7 miljoner

Spelbolaget erbjöd spelaren oddset 50 001 gånger pengarna på att det skulle inträffa och en eventuell vinst uppgick till 4,7 miljoner kronor.

Frågan är vad spelaren skulle använda de pengarna till och hur han skulle få dem utbetalda?

Hur gick då spelet?

Ja, läser du detta så förstår du säkert att det inte gick något vidare.

Erbjöds även 2009

Det är inte första gången som spel på jordens undergång finns som spelobjekt.

Även under 2009 fanns det spelbart - hos spelbolaget Ladbrokes som gav osannolika 130 210 gånger pengarna att det skulle hända fredagen den 13 februari.

- Hur pengarna ska utbetalas efter jordens undergång är dock en annan fråga, sa spelbolagets Sverigechef Andreas Gillberg.

Svar på ovanstående inlägg om Har Karkom

Jo, det är ett trovärdigt berg:
Kritik till denna förklaring av israeliska arkeologer, är baserade på de två mest ovetenskapliga och dumma grunderna:

1. Anati hävdar att artifakterna som han fann på Har Karkom, och som daterade det 22nd århundradets f.v.t., såldes (?!?) bestämmerd datumet av "uttåget" till denna period. Som de flesta arkeologer är överens om (t.ex. The Jerusalem Report, 98.08.17, p. 11 et al.), så är daterandet av "uttåget" till 22nd århundradet f.v.t. helt absurt.

2. Israeliska arkeologer baserar deras förkastande av Har Karkom; som Har Sinai [Berget Sinai]; på samma enorma ouppmärksamhet - misslyckande att vidkänna att

a. Artifikaterna var helt enkelt hantverkade av de föregående nomaderna nio århundranden innan "uttåget"

b. Har Karkom /har Sinai var brett och vitt fruktat som ett heligt berg århundraden innan "uttåget" och

Habiru,den egyptiska termen för Ivrim (eller "Ibrim"; Hebreer), t.ex.., "2 Mosebok" 9.1, 13; 10.3 et al.)-högljutt förnekat av moderna egyptiska araber-var attraherade till Har Karkom/Har Sinai och fruktade den för exakt samma anledning. [citat: http://bloganders.blogspot.com/2010/08/moses-och-israelernas-utt
ag-ur-egypten.html]

Fler indicicer:
"24.4- "And [Moses] built a Mizbeiakh under the har and twelve matzeivah (stone markers, headstones) for the twelve tribes of Yisraeil′."
Har Sin•ai′ (Har Karkom, in the Israeli Negev). Note cleft in rock at right of summit.

After citing other evidence for identifying Har Karkom as Har Sin•ai′, Anati's interviewer wrote "Even more intriguing are 12 stones fixed vertically in the ground at the foot of Mount Karkom itself. They are located at the edge of a camp-site from which a trail begins to the top of the mountain. Three of the stones have toppled over, but their original siting can be reconstructed. Nearby is a stone platform." (Abraham Rabinovich,"Mountain of god," JP Magazine, 87.03-27, p. 14-15)." [citat från www.netzarim.co.il]

Belägg för att hebréerna med nödvändighet skulle ha lämnat fler spår efter sig än de som är funna finns inte.

Tillagt 2010-08-18 13:29:
De "10 plågorna" som drabbade Egypten gjorde att de lät hebréerna gå fria och sedan efter några dagar bestämde sig Farao för att stoppa dem.
"Naturlagarna (mer specifikt fysikens lagar) är ett verk av den Perfekta Skaparen. Således, måste dessa naturlagar likaledes vara perfekta. En perfekt Skapare har inget behov av att motsäga (och i sanning kan inte) Hans egna lagar för att åstadkomma Hans syften (vilket med nödvändighet implicerar att antingen Hans lagar eller Hans syften inte var perfekta och, således, att Han är imperfekt). Helt enkelt, det är självmotsägande för en Perfekt Skapare att motsäga Hans perfekta lagar med något övernaturlig fenomen." [citat: www.netzarim.co.il]

Miraklerna i den judiska Bibeln är helt och fullt förklarbara med att Skaparen initierade universum med de begynnelseförhållanden som senare ledde till de under som beskrivs.

"De tio plågorna" är helt i enlighet med denna förklaring: http://bloganders.blogspot.com/2010/08/exodus-from-egypt-10-pla
gues-scientific.html

Likaså att detta ledde till att Farao lät israelerna gå, började jaga de efter en tid och sedan att Farao och hans armé dränktes av en tsunami: http://bloganders.blogspot.com/2010/08/moses-och-israelernas-utt
ag-ur-egypten.html

Men du, Hapiru är inte hebreerna, de är de flesta forskare överrens om. Varför? Jo, för att Hapiru (eller Habiru) är en benämning på egyptiska för allmänt folk som står utanför samhället och rövar och har sig. Sedan att Hapiru endast framkommer under 1500-talet f.kr. gör det ännu mindre möjligt att det är dem. Jag ska posta min uppsats om Uttåget ur Egypten här i tråden tänkte jag:

Inledning
Uttåget ur Egypten, eller på grekiska Exodus, är en av de centrala händelserna i bibeln. Det är här hebréerna blir ett folk och den egentliga judendomen skapas. Inom Judendomen har den en sådan central del att de tre viktigaste högtiderna kretsar kring uttåget ur Egypten. För mig har alltid uttåget ur Egypten varit en del av mitt liv, då jag som sekulär, men ändå traditionell jude, firar högtiderna och kommer i kontakt med händelsen flera gånger per år.

Idag börjar fler och fler människor tvivla på att det som står i Bibeln, främst i gamla testamentet (GT), stämmer. Uttåget ur Egypten är en mycket debatterad och omtvistad händelse, som det idag finns flertalet åsikter om. I denna uppsats tänker jag presentera de åsikter som finns inom den vetenskapliga världen. Jag kommer lägga fram de frågeställningar som finns hur olika källor och forskare besvarar. Slutligen kommer jag diskutera de olika åsikterna och även presentera min egen åsikt. Jag kommer förbi se alla mirakel osv. och inte diskutera t.ex. röda havets delning.

Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att granska de historiska aspekterna bakom historien om uttåget ur Egypten.

Mina generella frågeställningar är:
Vilket år tror man då uttåget skedde och vem var faraon som under uttåget? Under vilka former utvandrade hebréerna? Var de en organiserad utvandring eller flydde de? Hur såg läget ut i Kanaan under den tiden som uttåget skedde? Skedde ens uttåget ur Egypten och om inte varför inte?

Jag kommer i denna uppsats utgå ifrån att uttåget ur Egypten skedde och diskutera de olika åsikterna ur den synvinkeln. Jag kommer inte ta med diskussioner om miraklerna som de tio plågorna eller delandet av Röda Havet.

Uttåget ur Egypten enligt GT
Gamla testamentet berättar om att Abrahams, judarnas stamfaders barnbarn, Jakob får 12 söner. Den yngste sonen, Josef, är Jakobs favorit och av avundsjuka säljer hans bröder honom till några slavdrivare. Det slutar med att han blir slav i Egypten, där han upptäcker sin förmåga att tolka drömmar. Med tiden leder detta till att han blir rådgivare åt farao. Samtidigt så är det svält i Kanaans land där hans bröder och pappa bor. De färdas till Egypten där Josef arrangerar så att de får bosätta sig i ett område som heter Goshen.

I Egypten förökar sig familjerna och deras ättlingar blir de tolv stammarna. Efter 430 år har hebréerna som de nu kallas ökat rätt rejält i antal. Nu kommer det en ny farao som enligt GT "inte kände till Josef"(Andra moseboken 1:8 ) och han bestämmer sig för att förslava hebréerna. Farao bestämmer att alla hebréernas gossebarn ska dödas så att de inte kan föröka sig mer. Ett barn räddas mirakulöst genom att läggas i en korg på Nilen och han blir uppfunnen av faraos dotter som är vid Nilens strand och tvättar sig. Hon ger honom namnet Moses och han växer upp som prins av Egypten. En dag ser han en egyptisk slavdrivare som slår en hebré. Av ilska dödar Moses honom och tvingas fly till öknen.

Han når landet Midjan där han gifter sig och får barn. En dag när han är ute och vaktar får så ser han en egendomlig buske. Denna buske brinner men brinner inte upp. Gud talar med honom via busken och berättar för Moses att han är Jahve, Abraham, Isak och Jakobs Gud. Gud berättar för Moses att han valt ut honom som den som ska rädda hans folk från Egypten och ta dem till det land han lovade Abraham.

Moses beger sig till Egypten farao men vägrar ge med sig. Med hjälp av Guds tio plågor så ändrar sig slutligen farao. Moses och hebréerna beger sig mot det röda havet, men farao ändrar sig dock och skickar hela sin arme efter hebréerna. Vid röda havet delar Gud vattnet och hebréerna kan ta sig över havet på torra land. När sedan egyptiska armen försöker ta sig igenom så dränker Gud dem.

Hebréerna marscherar genom öknen i tre månader tills de når Sinai berg, Guds berg. Där tar Moses emot de tio budorden, alla lagar och regler. Det är dessa lagar och regler som är grunden för judendomen idag. Efter att ha stannat vid Sinai berg i ett år begav sig hebréerna till Kanaans gräns, vid staden Kadesh. Där skickade Moses ut tolv spioner som skulle rapportera läget i landet. De återvände och berättade att landet var av flytande mjölk och honung, alltså ett väldigt fertilt och bra land, men även att städerna i landet var starkt försvarade.

Moses bestämde sig för att den generation som varit slavar skulle dö ut innan man invaderade Kanaan och därför vandrade israeliterna, det som hebréerna nu kallades, i öknen i fyrtio år. Under dessa år fick israeliterna ständigt hjälp av Gud som gav dem mat och vatten. Uttåget ur Egypten slutar när israeliterna invaderar Kanaans land från Jordanflodens östra bank. Under ledning av Joshua invaderade sedan israeliterna Kanaans land och erövrade alla de stora städerna i landet, så som t.ex. Jeriko. (Exodus, andra moseboken)

Uttåget ur Egypten ur ett vetenskapligt och historiskt perspektiv
Det finns många åsikter gällande uttåget ur Egypten. Vissa anser att allt som står i GT stämmer, andra anser att endast det vetenskapligt bevisliga stämmer och vissa menar att uttåget inte alls skedde, utan att det är ett påhitt som skrevs ned på 9-700-talet f.kr. Det de flesta forskare och arkeologer är överrens om är att historien om uttåget ur Egypten skrevs ned i efterhand av flertalet olika källor, antagligen under 1000-600-talet f.kr. Här nedan kommer jag redogöra för de åsikter som finns om uttåget och även redogöra för de åsikter som säger att uttåget aldrig skedde. (From Eden to Exile)

Fram tills idag finns det ingen säker datering av uttåget ur Egypten, med tanke på att det hittills inte finns några arkeologiska bevis eller skriftliga bevis förutom GT som bevisar att uttåget skett. Det man måste fråga sig först är om det ens fanns ett stort antal hebréer i Egypten? Enligt GT så var det 430 år mellan det att Josef och han familj kom till Egypten till det att uttåget skedde. I GT står det också att uttåget ur Egypten skedde 480 år innan Salomo konstruerade templet i Jerusalem. Man vet att Salomo byggde templet runt år 970 f.kr. vilket leder oss till att Josef måste ha bosatt sig i Egypten runt år 1880 f.kr. (1 Kings 6:1)

Man vet att det fanns många folkvandringar av semitiska folk under det egyptiska Mellersta rikets tid (2000-1700 f.kr.). I Beni Hasan i mellersta Egypten har man funnit målningar i gravar av vandrande semitiska folkgrupper.

Efter Mellersta rikets kollaps under 1700 talet f.kr. vet man att en semitisk folkgrupp kallad Hyksos invaderade Nilens delta, alltså det området som GT benämner som Goshen. De byggde sin huvudstad Avaris i deltat och där regerade de fram tills år 1570 f.kr Egypterna var väldigt högvärdiga av sig och skulle aldrig låta en utlänning få så mycket makt som GT säger att Josef fick. Detta har lett till att de flesta forskare är överrens att om det fanns någon tidsperiod som Josef kan ha haft en hög maktposition så är det under Hyksosperioden. Dock stämmer detta inte överrens med den bibliska kronologin. I slutet av 1700-talet f.kr. bestämde sig de egyptiska faraonerna att driva tillbaks hyksosfolket. Under ledning av farao Ahmose I så attackerade egypterna hyksosfolket och drev tillbaks dem till Kanaan och Syrien. Den egyptiske skrivaren Manetho som levde på 300 talet f.kr. föreslog till och med att hebréerna och Hyksos varit samma folk. Så man vet att det fanns semitiska folkgrupper som invandrade i området under rätt tidsperiod för att stärka att uttåget skedde.

Enligt GT skedde uttåget år 1450 f.kr. alltså 480 år före templets byggande. Under denna tid regerade farao Thutmosis III och han var den starkaste faraon under hela antika Egyptens stormaktstid. Han hade en extrem kontroll över Kanaan och längs den så kallade "Ways of Horus", eller "Ways of the land of the Philistines" konstruerade han ett nät av fort som skulle skydda Egypten mot dess fiender i norr. När de kanaaneiska kungarna i området samlades för att krossa Thutmosis så vann han över dem vid slaget vid Megiddo, ett av de största slag under antiken. (From Eden to Exile)

De flesta forskare som professorerna Israel Finkelstein och Eric H. Cline anser att det vore omöjligt för en stor grupp hebréer att fly undan de egyptiska arméerna på denna tid, pågrund av Thutmosis III otroliga kontroll över området, om det som sagt inte är som Manetho trodde. Han ansåg som sagt att Hyksosfolket och hebréerna var samma folk och att de inte flydde från Egypten utan drevs ut av Ahmose I. Den judiske historiken Josephus Flavius, känd för sin skildring av det romersk-judiska kriget, skriver i sin bok "Contra Apionem (Kontra Apion)", skriven som ett svar på tal till den grekiske historikern Apion runt år 80 e.kr, att han stödjer Manethos teori om att hebréerna och Hyksos var samma folk som drevs ut ur Egypten på 1570 f.kr. Detta stämmer dock inte överrens med den bibliska kronologin då den som sagt säger att uttåget skedde hundra år senare. (The Bible Unearthed , From Eden to Exile och Against Apion)

Ett annat problem som finns med denna datering är att GT berättar om att hebréerna förslavades och tvingades bygga städerna Ramses och Pithom (Andra moseboken 1:11). Dessa städer byggdes först under 13-1200-talet f.kr. av Ramesses II. GT berättar att hebréerna efter ökenvandringen invaderar Kanaan och förstår ett stort antal kanaaneiska städer, dock visar arkeologiska bevis att städer som Jeriko och Arad (som GT säger att hebréerna slogs mot) var övergivna under denna tidpunkt. (From Eden to Exile)

Israel Finkelstein menar att om hebréerna invaderat Kanaan under 1400-talet f.kr. måste de finnas omnämnda i Amarnabreven, en stor serie brev mellan Egyptens faraoner och de olika kungarna och hövdingarna i Kanaan och Syrien. Dessa hittades i farao Akhenatons huvudstad Akhetaton (Amarna). Dessa brev berättar om det kulturella och sociala förutsättningar i Kanaan under denna tid och även vilka folk som låg i krig med varandra. Inte ett enda ord om hebréer eller israeliter finns omnämnda i dessa brev. Däremot finns ett folk kallade Habiru omnämnda, ett ord som är väldigt likt hebréer (om man jämför med Ivrim/Ibrim, det hebreiska ordet för hebréer). Amarnabreven (ett exempel på ett av dem till vänster) berättar om korrespondenten mellan kung Abdi-Heba av Urusalim (Jerusalem) och farao Amenhotep III, där Abdi-Heba beskriver hur hans rike attackeras av Habiru. Många forskare har därför ansett att Habiru är hebréerna, men nya bevis visar att Habiru omnämns av flertalet olika källor, sumeriska, akkadiska, hittitiska och syriska källor och framför allt är dessa källor från 2000-talet f.kr t.o.m. 1300-talet f.kr. vilket bevisar att det omöjligt kan vara hebréerna. Hebréerna var heller inte aktiva i områden som Syrien, Turkiet och Irak. Det verkar som att Habiru var en social grupp utstötta människor som plundrare, tjuvar, osv. men att de var av olika folkslag. (The Bible Unearthed)

På senare tid har en av världens mer kända egyptologer Donald B. Redford enligt honom själv hittat ett omnämnande av hebréerna i egyptiska texter. Det finns egyptiska texter som omnämner en grupp människor som kallas för Shasu. Shasu betyder nomader på antik egyptiska. En av dessa Shasustammar kallas för Shasu av Ywh, vilket Redford tolkar som Yahwe (Jahve). Shasu sägs vara nomader som först levde i området Seir (som ligger i Sinai) och sedan bosatte sig i kullarna norrut (alltså där hebréerna/israeliterna bosatte sig senare). De flesta forskare anser dock att Merneptah-stelen (som jag nämner senare) visar att det inte är samma folk då de båda folken är avbildade olika.

(From Eden to Exile och Bible Unearthed)

Majoriteten av bibelforskarna och arkeologerna anser att det finns för många arkeologiska bevis som motbevisar 1450 f.kr. dateringen. De anser istället att uttåget ur Egypten skedde runt år 1270 f.kr. under Ramesses II (den Stores) styre. De anser att de 480 år som GT säger att det är mellan uttåget och templets byggande bara är en symbolisk siffra, då det representerar 12 generation. 4 är ett heligt nummer i judendomen, t.ex. det fanns 12 (4x4) stammar, en generation i GT är 40 (4x10) osv. Därför brukar de flesta som vill datera uttåget till 1270 f.kr. ignorera den bibliska kronologin helt och hållet. (Lions Atlas to Bible History)

Om man nu vill envisas med att följa den bibliska kronologin så kan man testa att lägga på 430 år från 1270 och då få 1700 f.kr. alltså exakt då som Hyksos invaderade Nildeltat. Denna datering stämmer då bättre med hur situationen såg ut i området på 1500-talet f.kr. än vad den andra dateringen gör.

Det finns flera anledningar varför man daterar uttåget till denna tid. De flesta kommer från det GT säger. GT berättar att hebréerna förslavades och tvingades bygga städerna Ramses och Pithom. Dessa städer grundades av Seti I, pappa till Ramesses II, och det finns arkeologiska bevis som stödjer detta. Han lät grunda städerna Pi-Ramesses, på ruinerna av Hyksos huvudstad Avaris, och Pi-Tum, alltså Bibelns Ramses och Pithom. Dessa städer slutfördes senare under Ramesses II styre runt år 1280 f.kr. (From Eden to Exile)

Förutom detta finns det arkeologiska bevis för att de städer som Joshua och hebréerna/israeliterna senare erövrade enligt Bibeln förstördes under 1200 talet f.kr. t.ex. Hazor, Lachish och Bethel. Detta ger oss ledtrådar om att det faktiskt kan ha förekommit in invasion av Kanaan och därmed stärker detta beviset för att uttåget skedde runt år 1270 f.kr. (Israel's Ethnogenesis)

Det viktigaste arkeologiska beviset för att uttåget ur Egypten skedde på 1200-talet f.kr. är den så kallade Merneptah-stelen (se bilden till höger). Merneptah var son till Ramesses II och lät uppföra en stor stele där han berättar och skryter om sina vinster mot andra folk. Bland de folk som finns omnämnda finns det ett folk kallat Israel, alltså hebréerna. Merneptah skriver "Jag har lagt Israel under mig, hans avkomma finns ej längre". Detta är alltså det första garanterade arkeologiska beviset för att det fanns en grupp människor kallade israeliter som under 1200-talet fanns i Kanaan (då Merneptah berättar att vinsten skedde i Retenu, egyptiska namnet för Kanaan).

Så arkeologiska bevis säger att israeliterna var i Kanaan år 1207 f.kr. (då stelen uppfördes). De flesta forskare menar att om israeliterna/hebréerna hade varit i Kanaan tidigare skulle de finnas omnämnda på ett tydligt sätt, som på Merneptah-stelen. Det sättet som ordet Israel är skrivet på, alltså vilken hieroglyf som används för att visa att det är ett främmande folk, skiljer sig mot den som används för att beskriva Shasu. Därför anser vissa forskare som Eric H. Cline att Shasu och Israel inte är samma folk. Shasu är helt enkelt ett generellt namn för nomadiska stammar i Sinai och man vet ju att Jahve var en av kananéernas polyteistiska gudar innan han blev den judiska trons ända Gud. (From Eden to Exile)

Förutom dateringen finns det dock flera problem med historien om uttåget ur Egypten. Ett av dessa är hur hebréerna tog sig genom Sinai. Enligt GT så var det 600 000 män av stridande ålder (alltså från 20-45 år gamla) som utvandrade ur Egypten. Eric H. Cline berättar i sin bok "From Eden to Exile" (200 att män av stridande ålder på den tiden antagligen skulle ha fruar, vilket gör att vi får 600 000 kvinnor. Under den tiden var det otroligt om ett par inte hade barn enligt honom och han antar att varje familj hade två barn, vilket ger 1,2 miljoner barn. Läger man ihop dessa siffror är vi uppe i runt 2,4 miljoner människor. GT berättar också att man hade med sig stora flockar av boskap.

Alltså säger GT att runt 2,5 miljoner människor vandrade tillsammans genom öknen i 40 år. Detta är totalt orimligt. Det är tidigare känt att Bibeln är väldigt bra på att överdriva siffror och att 2,5 miljoner människor skulle vandra genom öknen är antagligen en av dessa överdrifter. Om det nu vore sant, så skulle det innebära att man gick i ett 240km långt tåg enligt uträkningar gjorde av Eric H. Cline. De flesta forskare är eniga om att siffran är totalt orimlig och man brukar säga att det kanske var max 100 000 människor som utvandrade samtidigt.

En av de mer problematiska bitarna när det gäller ökenvandringen är frågan om vilken rutt de kan ha tagit för att nå Kanaan och vart låg Sinai berg? Inga arkeologiska bevis har hittats i hela Sinai öken som stödjer att uttåget ur Egypten har hänt eller vilken rutt hebréerna tog. Ingen vet heller var Sinai berg låg men man brukar traditionellt sätt säga att det är Mount Sinai i södra Sinai, också känt på arabiska som Jebel Musa (Moses berg). Finns även förslag på andra berg i området men just vart berget Sinai låg är inte relevant för denna uppsats. (From Eden to Exile)

De flesta forskare anser att det finns tre rutter som hebréerna kan ha tagit. Den norra rutten, längs den såkallade "Way of the land of the Philistines", anser de flesta arkeologer och forskare orimlig. Längs denna väg låg det fort och byar kontrollerade av egyptisk militär, alltså vore det omöjligt för hebréerna att ta sig förbi där. Sedan finns det den mellersta rutten, som följer "The Way of the Wilderness", en karavanled som gick rakt genom Sinai öken. Problemet med denna väg är att det finns för få vattenkällor på vägen, men den går inte att utesluta. Sist har vi den traditionella rutten, den södra rutten, som följer kusten ned till Mount Sinai och fortsätter därefter uppåt till Kanaan. Det går alltså inte idag att bestämma vilken väg hebréerna tog. (The Bible Unearthed och From Eden to Exile)

Diskussion
Det går alltså helt enkelt inte att fastställa särskilt mycket om uttåget ur Egypten med de arkeologiska bevis vi idag har. Uttåget är inte omnämnt i några texter förutom i Bibeln och arkeologiska fynd kan inte stärka Bibelns berättelse till 100. Det enda vi egentligen kan fastställa är att det vid år 1207 f.kr. fanns en grupp människor kallade Israel i Kanaans land tack vare Merneptah-stelen.

Det finns arkeologer och forskare som anser att uttåget ur Egypten inte hänt. En av dessa är Israel Finkelstein, professor i arkeologi och direktor för det arkeologiska institutet vid Tel Avivs universitet. Man brukar tala om arkeologer som minimalister eller maximalister, alltså minimalister som inte tror på mycket som står i Bibeln och maximalister som använder Bibeln som guide när de forskar. Finkelstein är en av de mest kända minimalisterna och har skrivit boken "The Bible Unearthed" (2002), skriven tillsammans med Archaeology Magazines chefredaktör Neil Asher Silberman. I den menar han att israeliterna bara var en av alla kanaaneiska stammar som fanns i området och att de figurerade ihop en bakgrundshistoria för att stå ut bland de andra stammarna och folken i området.

Hans argument i boken är att det finns på tok för få bevis för att stärka ett uttåg ur Egypten. Hans åsikt är att uttåget ur Egypten är de vaga minnen som de kanaaneiska stammarna (f.d. Hyksos) hade efter att de blivit utkörda från Egypten. Han anser också att många av de städer och byar som anges i berättelsen om uttåget ur Egypten inte stämmer överrens med de arkeologiska bevis som finns. I boken argumenterar han att städerna Ezion-Geber och Kadesh som både omnämns i GT inte har några som helst tecken på att ha varit bebott under 1500-1000-talet f.kr. utan endast under 2000-talet f.kr och från 900-talet f.kr. och framåt. Han anser också att om hebréerna vandrade i öknen i 40 år så måste det ju finnas bevis för att de var där, då modern arkeologi har sådana metoder idag att man kan hitta samlar/jägar samhällens boplatser idag.

En stor del av boken handlar om att de kanaaneiska städernas förstörelse runt år 1200 f.kr. inte alls hade med hebréerna att göra, utan att det var de invaderande sjöfolken, som filisteerna som förstörde städerna. Man vet att filisteerna och de såkallade sjöfolken försökte invadera Egypten under 1100-talet f.kr. men de slogs tillbaks av farao Ramesses III, Merneptah son, som drev dem upp längs Kanaans kust där de bosatte sig och drev ut urbefolkningen. Man vet detta då man längs dagens Israels kust hittat keramik som är lik grekisk minoisk keramik och man vet att filisteerna var indoeuropéer som antagligen kom från Grekland, Kreta eller Anatolien.

Israel Finkelsteins kollega, Eric H. Cline, har en helt annan åsikt när det gäller uttåget ur Egypten. Han är professor i Semitiska studier på George Washingtonuniversitetet i Washington DC. Hans åsikt är att det skulle vara omöjligt att hitta spår efter hebréerna i Sinai, då de var nomader, och alltså inte byggde några bosättningar. De flyttade sina tält några gånger per år och tog med sig allt de behövde. Vad man alltså egentligen skulle kunna hitta är hål efter tälten och kanske lite keramik. Detta har dock effektivt gömts i en öken efter 3000-3500 år. Han anser att uttåget antagligen skedde, men i etapper och inte som ett förenat uttåg.

Jag håller med honom. Min åsikt är först och främst att ett folk under den tiden aldrig skulle ha hittat på en bakgrundshistoria där de är förslavade. Kulturen under bronsålderns kollaps var sådan att varje folk försökte ha en egen gudomlig bakgrundshistoria, t.ex. att folket föddes av gudarna och var mäktigast på jorden. Israeliternas historia är istället sådan att deras Gud vände ryggen till dem under 400 år och lätt dem vara slavar. Det stämmer inte överrens med den kultur som fanns då.

När det gäller frågan att man inte funnit bevis för att uttåget ur Egypten hänt, så säger jag som Eric H. Cline brukar säga; "absence of evidence is not evidence of absence". Under 1900-talet började man tro att minde och mindre av det som stod i Bibeln faktiskt hänt. Precis i slutet av 90-talet började den arkeologiska marknaden i Israel blomma upp igen. Helt plötsligt hittade man bevis för att kung David existerat. Man hittade städer nämda i Bibeln, man hittade inskriptioner och bullae, alltså stämplar som kungens rådgivare använde, där det stod namn på rådgivare nämnda i Bibeln. Senast för tre månader sedan kunde man positivt identifiera kung Davids palats i Jerusalem. Många forskare har nu tvingats ändra uppfattningen om att GT skrevs ned på 700-talet f.kr. till att tro att den kanske faktiskt skrevs ned mycket tidigare. Man hittar fler och fler bevis för att det Bibeln berättar är sant och så tror jag också fallet kommer vara med uttåget ur Egypten.

Min åsikt är att uttåget ur Egypten skedde. Jag tror inte det var 2,5 miljoner människor som utvandrade, utan kanske runt 100 000. Jag tror även det skedde i etapper. Många kanske flydde tillsammans med Hyksosfolket, vissa utvandrade under de 300 år mellan 1500 och 1200-talet f.kr. Dessa kanske är de några av de Shasu och Habiru som de egyptiska och kanaaneiska källorna talar om. Man vet att Bibeln gillar allt göra om flera separata händelser till en stor, ett exempel på detta är den babyloniska fångenskapen. Bibeln berättar att 100 000 pers deporterades och återvände sedan hem runt 70 år senare. I Bibeln verkar allt detta ha skett samtidigt, men utombibliska källor visar oss att deportationen skedde stegvis under flera års tid och samma ska med återvändandet. Därför tror jag att uttåget skedde stegvis, men kanske att den sista stora gruppen lämnade Egypten under Moses ledning kanske runt år 1270 f.kr. och den nästföljande invasionen av Kanaan funkar bra med det man vet om bronsålderns kollaps vid samma tidpunkt. Egypten tappade kontrollen över Kanaan, de stora stadsstaterna i Kanaan och Syrien förstördes, det hettitiska riket föll och sjöfolken invaderade Levantens kustremsa. Allt detta tillsammans ger den perfekt luckan för ett uttåg och en invasion.

Sammanfattning
Det går helt enkelt inte att veta om uttåget ur Egypten skedde. Det finns för få arkeologiska bevis för att kunna bevisa det. Det man kan bevisa är att det på 1700-talet f.kr. invandrade semitiska folk kallade Hyksos till Egypten där de levde tills de blev utslängda av farao Ahmose I. Man kan bevisa att städerna Pi-Tum och Pi-Ramesses uppfördes av Seti I och Ramesses II och man kan bevisa att Ramesses II son Merneptah slogs mot ett folk han kallade Israel. Det man slutligen vet är att under 1200 och 1100-talet f.kr. så skedde den så kallade bronsålderkollapsen, stora riken gick under och tappade greppet. Folk invaderade från vattnet och det var mycket kaos i området, alltså en idealistisk tidpunkt för ett litet stambaserat folk att invadera ett av de nu försvagade kungadömena och erövra dem.

Trots alla saknade bevis är uttåget ur Egypten en av de mest intressanta frågorna inom arkeologin. Många amatörarkeologer har begett sig ut och försökt hitta bevisen. Lika många utbildade arkeologer har antagligen gjort detta. Det man slutligen kan säga är att detta är en av världens mest berörande olösta gåtor. Jag hoppas att jag blir en av de arkeologer som i framtiden kanske finner lösningen på detta mysterium.

Alla böcker som står inom parantes är dem jag använt mig av när jag skrev uppsatsen.

Ang. "uttåget" ur Egypten.
Jag tänker svara på påståendet om det felaktiga daterandet av händelserna till 1200-talet och citera om den historiska bakgrunden av staden Ramses.

"Chronologically, Ya'aqov; joined Josef in Egypt ca. B.C.E. 2027 (my Chronology of the Tan"kh from the 'Big Bang'). However, it remained an undeveloped area until the principal city, and regional capital-Pi-Tom, was built shortly before the birth of Moses, ca. 1547 B.C.E., in the second regnal year of Paraoh; Amun-hotep, 480 years later. It wasn't until fourteen Paraohs after Paraoh; Amun -hotep that Paraoh; Ra-Moses reigned, ca. 1293-1291 (Encarta '95)-and changed the name of Pi-Tom to Pi-Ra-Moses; after which the region dropped the "Pi" to become known simply as Ra-Moses(much later Hellenized to "Rameses"). The codifier of Torâh′ then had to identify the region originally known as Goshen by its current name, Ra-Moses, so that readers of his day would know where "Goshen" had been-734 years before.

"Scholars have mistakenly assumed from this the passage (33.3) that "Ramses," a corruption of Ra-Moses ("Ra-incarnate"), therefore, was the Pharaoh of the "Exodus." Notice two things, however. First, this city is called by two names 'Ramseis' (; "and Pi-Tom"-"2 Mosebok" 1.11)! Second, the documented tell-tale origin of his name from Pi-Ra---Moses suggests that, rather, he renovated and renamed the city, originally built by the Hebrews around B.C.E. 1470-named Pi-Tom. Egyptologists consistently demonstrate their eagerness to bury or pervert whatever facts necessary to deny, whenever possible, any connection between [a] the Habiru and the Hebrews and [b] between Ra-Moses and his adopted step-great-grandfatherx9 of almost two centuries earlier-Moses. Stupidly, overconfident Egyptologists neglected to insist on calling the correct-earlier-Paraoh, of the house of Tut-Moses, Tuthemses or something, to de-emphasize Moses. In that case, the connection to Moses might never have resurfaced. There is a diversity of opinion among Egyptologists concerning 'the correct' pronunciation and spelling of virtually every Egyptian word. The spelling used here accurately dispenses with most of the corruptions by many translators to convey the consensus opinion."

"The [exodus] occurred ca. B.C.E. 1467, simultaneous with the eruption-and consequent tsunami, volcanic ash, crop failures, etc.-of Santorini (Chronology of the Tan"kh from the 'Big Stretch-Apart (Bang)'). Thus, the Par•oh′ of the [exodus] was T*uth-MosesIII, not Ramses (which is based on failure to recognize [note 1] that the ancient Egyptian city of Pi-Tom was later renamed by Pharaoh Ramses for himself, well after the [exodus]).

Read also my docunovel about the lives of Moses & Khat-Shepsut that sheds historically accurate and scientifically credible light on the Biblical story of Moses, from adopted Egyptian deity-prince to the design and symbolisms of the Holy Ark (topped by face-to-face-mirrored-sphinxes), and the greatest love story of all time-which culminated in the [exodus] and transformed the world's civilizations for all time:The Mirrored Sphinxes)." [2]

Det finns många indicier att år 1467 är korrekt årtal. Några av dem beskrivs i detta inlägg: http://bloganders.blogspot.com/2010/08/moses-och-israelernas-utt
ag-ur-egypten.html

Noter
1:The later dating of the "Exodus" is based solely on the reference to a city called Ramses, a pharaoh who lived well after B.C.E. 1467, in "Genesis" 47:11; "Exodus" 1:11; 12:37; "Numbers" 33:3,5.

The later Biblical scribes used the city-name recognized by their readers, most of whom no longer knew its earlier name, Pi Tom.

2.Citat från: http://www.netzarim.co.il/BeitKneset/P11%20wa-Yijash.htm , http://www.netzarim.co.il/BeitKneset/P43%20Masei.htm och www.netzarim.co.il ; Glossaries; Mosheh.

Doctor Jones:

Väldigt intressant läsning.

andersbranderud:

Hela grejen med Ra-Moses är bullshit, då Ramesses på egyptiska är Pa-ra-mes-su, vilket betyder "född av Ra". Det har inget med namnet Moses att göra. Namnet Moshe är semitiskt och kommer från det hebreiska ordet moshech, alltså att dra upp. Det finns inget egyptiskt med det alls.

Du verkar dock bara ta upp din "netzarim" sida som källa och då är det ingen ide att diskutera.

För er som inte vet vad netzarim är för något, så kan jag informera er om att det är samma sak som Nasaréerna. Nasaréerna var en judisk sekt som efter Jesus död följde hans budskap. De följde judiska riter och traditioner men trodde att Jesus var Messias och etc. De försvann på 2-300 talet e.kr. och denna grupp som Anders Branderud verkar tillhöra tror sig vara denna sekt. De kallar sig själva ortodoxa judar trots att de tror på Jesus som Messias, vilket är att skjuta sig själv i foten.

Jag tänker därmed inte diskutera med en idiotisk "Jews for Jesus" mupp. Att jag ens engagerade mig själv i det hela gör mig arg. Försvinn från sidan och kom inte tillbaks... Netzarim. Phu. Lulz.

Tillagt 2010-08-18 21:08:

Doctor Jones:

Väldigt intressant läsning.

Tack!

@ andersbranderud + @Doctor Jones: Doctor Jones skriver i sin läsvärda uppsats bland annat så här:

1) Hebréerna marscherar genom öknen i tre månader tills de når Sinai berg, Guds berg. Där tar Moses emot de tio budorden, alla lagar och regler. Det är dessa lagar och regler som är grunden för judendomen idag. Efter att ha stannat vid Sinai berg i ett år begav sig hebréerna till Kanaans gräns, vid staden Kadesh.

FRÅGOR TILL ER BÅDA: Oavsett vilket berg som är det berget Sinai som Moses och hans folk stannade till vid, vad har du för kommentarer att göra till att inga som helst arkeologiska fynd av någon temporär bosättning har gjorts vid något av de berg som utpekats som Sinai berg, Guds eget berg? Inte heller några fynd från en 40 år lång vandring i öknen Sin(ai).

Säg mig: Varför har Herren Gud försvårat på detta vis för både troende och icke-troende genom att till synes förinta allt det "spill" i form av skärvor från krossade lerkrukor, förkolnade trästycken etc som arkeologerna annars rimligen borde ha hittat vid det här laget? ?

Enligt 4 Mos 1:46 uppgick antalet vapenföra som var minst 20 år gamla i det av Mose ledda följet till sammanlagt 603.550 personer. Och då är leviterna oräknade. Jag förmodar dessutom att kvinnorna inte är inräknade bland dessa drygt 600.000 personer. Men oavsett om vi har att göra med drygt 600.000 människor eller ungefär det dubbla antalet, varför har arkeologerna inte hittat ett enda fynd som otvetydigt styrker denna 40-åriga vandring i öknen? Hur förklarar ni de logistikproblem som ovillkorligen måste bli resultatet av att förflytta en sådan enorm människomassa under ordnade och kontrollerade former? Jag kan bara erinra om hur en del Första Maj-tåg med kanske som mest ca 10.000 deltagare behöver väldigt lång tid på sig, så att när tågets tätgrupp nått fram till målet, har stora delar av tåget fortfarande inte lämnat den plats varifrån man valt att uttåga. Dvs att få flera hundra tusen människor på flykt att ta sig över ett tillfälligt torrlagt sund sker inte på en kafferast.

Jfr hur lång tid de allierade truppernas invasion av Normandie i juni 1944 tog. Det tog då ca ett dygn att landsätta 300.000 soldater. Vad ska få oss att tro att de betydligt talrikare egyptiska flyktingarna kunde korsa det torrlagda sundet på kort tid? I Normandie tog det en månad för att landsätta en miljon allierade soldater på europeiska fastlandet. Är förklaringen månne att Herren Gud då, 1944, stod på tyskarnas sida i kriget och därför lät landstigningen ta sån jävla tid? (För övrigt brukar ju Gud deltaga på båda sidorna i ett krig att döma av vad fältprästerna i alla dagar haft för vana att åberopa och påstå, fast det är en helt annan historia som Kipling hade för vana att säga.)

2) Doctor Jones skriver dessutom så här: Moses bestämde sig för att den generation som varit slavar skulle dö ut innan man invaderade Kanaan och därför vandrade israeliterna, det som hebréerna nu kallades, i öknen i fyrtio år. Under dessa år fick israeliterna ständigt hjälp av Gud som gav dem mat och vatten.

FRÅGOR TILL ER BÅDA: Var i GT kan jag läsa om att det var Mose som tog beslutet att den generation som varit slavar i Egypten måste dö ut, innan Kanaan kunde invaderas och erövras? Hade alltså inte Gud alls något med detta att göra?

Dessutom: Enligt Folkbibeln finns det i 4 Mos 1 en fotnot som anger att exodus från Egypten antagligen/sannolikt ägde rum 1445 f Kr. Anders Branderud skriver i ett av sina inlägg att vulkanen Santorini hade sitt utbrott 1467 fvt. Det blir ett tidsfel på 22 år, vilket i dessa sammanhäng är en orimligt stor differens för att man ska kunna hävda samtidighet.

Men vad värre är: Enligt Wikipediaartikeln om Santorini ägde utbrottet rum långt tidigare, jag citerar ur artikeln: The exact date of the eruption, however, is unknown. Radiocarbon dating indicates that the eruption occurred about 1645-1600 BC.[5] These dates, however, conflict with the usual date range from archaeological evidence, which is between about 1550 and 1500 BC.[6]

Hur förklarar ni - eller åtminstone Anders Branderud - denna diskrepans? Är det alltså bara att idiotförklara av en stor majoritet sedan länge - i andra sammanhang - accepterade åldersdateringsmetoder och arkeologiska fynd som visar helt andra dateringar? Och att åberopa att Herren Guds vägar äro outgrundliga precis som de kristna debattörerna brukar dra till med, när de ställs inför fakta som motsäger deras idéer och gudsteorier?

PS Att jag vänder mig framför allt till Doctor Jones med mina fråor beror på att jag litar mer på hans kunskaper i ämnet och allmänna omdöme än jag gör på Anders Branderud. Branderuds inlägg här i gudstråden är iofs intressanta att ta del av men jag får hela tiden i mitt huvud en associationstanke som säger: "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta." Dvs jag anser att Branderuds tankegångar och så kallade bevis är svåra att finna någon konsistens i. Så i det avseendet håller jag med Doctor Jones i vad han skriver här ovan. Fast jag skulle personligen inte beskriva Branderuds inlägg lika aggressivt och pejorativt som Doctor Jones. Men det är väl en fråga om tycke och smak (mellan Doctor Jones och mig), gissar jag.

FRÅGOR TILL ER BÅDA: Oavsett vilket berg som är det berget Sinai som Moses och hans folk stannade till vid, vad har du för kommentarer att göra till att inga som helst arkeologiska fynd av någon temporär bosättning har gjorts vid något av de berg som utpekats som Sinai berg, Guds eget berg? Inte heller några fynd från en 40 år lång vandring i öknen Sin(ai).

Säg mig: Varför har Herren Gud försvårat på detta vis för både troende och icke-troende genom att till synes förinta allt det "spill" i form av skärvor från krossade lerkrukor, förkolnade trästycken etc som arkeologerna annars rimligen borde ha hittat vid det här laget? ?

Extremt bra fråga och det är därför som arkeologer som Israel Finkelstein säger att uttåget aldrig skedde. Det finns på tok för få bevis eller ens rimliga teorier för att hebreerna vandrade i öknen i 40 år.

Enligt 4 Mos 1:46 uppgick antalet vapenföra som var minst 20 år gamla i det av Mose ledda följet till sammanlagt 603.550 personer. Och då är leviterna oräknade. Jag förmodar dessutom att kvinnorna inte är inräknade bland dessa drygt 600.000 personer. Men oavsett om vi har att göra med drygt 600.000 människor eller ungefär det dubbla antalet, varför har arkeologerna inte hittat ett enda fynd som otvetydigt styrker denna 40-åriga vandring i öknen? Hur förklarar ni de logistikproblem som ovillkorligen måste bli resultatet av att förflytta en sådan enorm människomassa under ordnade och kontrollerade former? Jag kan bara erinra om hur en del Första Maj-tåg med kanske som mest ca 10.000 deltagare behöver väldigt lång tid på sig, så att när tågets tätgrupp nått fram till målet, har stora delar av tåget fortfarande inte lämnat den plats varifrån man valt att uttåga. Dvs att få flera hundra tusen människor på flykt att ta sig över ett tillfälligt torrlagt sund sker inte på en kafferast.

Enligt GT:s beräkningar var det alltså 2,4 miljoner människor som vandrade ut ur Egypten, vilket är en absurd summa. Det finns uträckningar som Eric H Cline gjort som bevisar att det skulle ha tagit 3 veckor för någon som är längst bak i ledet att ta sig till främsta punkten av ledet om tåget stod stilla. Det är alltså orimligt att det skedde på detta sätt.

FRÅGOR TILL ER BÅDA: Var i GT kan jag läsa om att det Mose som tog beslutet att den generation som varit slavar i Egypten måste dö ut, innan Kanaan kunde invaderas och erövras? Hade alltså inte Gud alls något med detta att göra?

Jag minns ej exakt var i Bibeln det är men Moses i konsultation med Gud beslutar att de som levt i egypten är för gnälliga för att dra med till Kanaan (då de hade det bättre i Egypten än i Sinai) men deras barn känner ej till något annat än Sinai.

Fyfan vilka jäkla uppsatser ni sitter och skriver! Dessutom på något så otroligt korkat som religioner... -.-

Fyfan vilka jäkla uppsatser ni sitter och skriver! Dessutom på något så otroligt korkat som religioner... -.-

Du får gärna komma med argument varför religion är korkat, då det här är en diskussionstråd (därav uppsaterna)

Hade en ganska intressant diskussion idag. Satt bredvid en av mina irakiska vänner under mattelektionen, och plötsligt skjöt han till mig en lapp med texten:

"I'm becoming an atheist... Don't tell my brother."

Jag visste inte vad jag skulle säga först faktiskt. Hans bror satt två bänkrader bort, vilket var anledningen att jag fick det som en lapp till att börja med. Vi började diskret diskutera saken. Han har varit muslim hela sitt liv, precis som resten av sin familj. På senare tid har han dock börjat läsa böcker av bland andra Richard Dawkins, och blivit mer och mer intresserad av evolutionsläran på biologilektionerna och astronomin på fysiken. Han hade helt enkelt insett att vad han hållit fast vid hela livet bara var tradition, och ingenting han logiskt kunde tro på.

Han kommer bli hedersmördad om han går ut med det.

Han kommer bli hedersmördad om han går ut med det.

Det tror jag inte. Hedersmord är faktiskt väldigt ovanligt (mediabilden till trots). Däremot kan avhopp från tron leda till familjekonflikter och psykiska problem, främst hos de föräldrar som tror att deras barn skall torteras i evig tid. Söndagens program av The Atheist Experience handlade just om detta problem:

http://www.blip.tv/file/4009242

Hade en ganska intressant diskussion idag. Satt bredvid en av mina irakiska vänner under mattelektionen, och plötsligt skjöt han till mig en lapp med texten:

"I'm becoming an atheist... Don't tell my brother."

Jag visste inte vad jag skulle säga först faktiskt. Hans bror satt två bänkrader bort, vilket var anledningen att jag fick det som en lapp till att börja med. Vi började diskret diskutera saken. Han har varit muslim hela sitt liv, precis som resten av sin familj. På senare tid har han dock börjat läsa böcker av bland andra Richard Dawkins, och blivit mer och mer intresserad av evolutionsläran på biologilektionerna och astronomin på fysiken. Han hade helt enkelt insett att vad han hållit fast vid hela livet bara var tradition, och ingenting han logiskt kunde tro på.

Jag skulle hänvisa honom till en youtube-användare som kallar sig discussislam, en väldigt vänlig och ödmjuk och lärd ex-muslim som har ett gäng riktigt bra och tänkvärda videor, speciellt för unga muslimer och nyblivna ateister.

Dessvärre har hans filmer försvunnit. Varför vet jag inte men troligen har religiösa på youtube lyckats få de flaggade och borttagna. Detta händer hela tiden då det kommer till filmer som är kristendomskritiska men idén har kanske smittat av sig till diverse muslimer som också de vill begränsa andra människors yttrandefrihet...?

Edit: Discussislam har tydligen gjort sin kanal privat för att skydda sin familj och därför kan hans videor inte ses där. Däremot kan man se några av dem här:

http://www.youtube.com/user/CEMBadmins#p/a/u/2/0XLg-SRGMN
k

Han kommer bli hedersmördad om han går ut med det.

Jag funderar på om andersbranderud kan ha blivit hedersmördad. Han brukar normalt sett inte ge sig så här lätt i de diskussioner han startar.

Eller har Herren Gud månne belagt honom med skrivkramp?

Eller gjorde Anders Branderud kanske i byxorna sedan du läste lusen av honom i ett av dina senaste inlägg här i gudstråden, Doctor Jones? Så att han nu helst vill undvika att sitta vid datorn och skriva sitt svar på dina och mina invändningar mot hans resonemang, innan han hunnit byta om till nya och rena byxor. Och att det är därför som hans svar dröjer?

Vad tror du?

Tillagt 2010-08-20 14:46:
Vad kan Herren Gud ha haft för baktanke med detta, tror ni?

26-åriga Jayne Healey från England somnade som en lycklig brud, men vaknade som änka. Hennes make Paul, 31, ­avled under bröllopsnatten av en hjärtinfarkt.

Var Herren Gud svartsjuk på hennes nygifta make Paul?

Trodde Herren Jesus att denne Paul kanske i själva verket var Paul(us) som skrivit en jävla massa brev som sedan publicerats i Nya testamentet? Och därför ogillade att kristendomens skapare inte ville leva i celibat utan i stället föredrog att ha det lattjolajban i sängen?

Frågorna är många. Kanske någon av alla präster som finns i den kristna världen väljer att ta upp ämnet i sin söndagspredikan?

Hoppas kan man ju alltid. Världen väntar på ett svar. Uppifrån.

För att bli allvarlig igen. En kommentar till det som Andra Bullar skrivit här ovan (och som herr Witch King kommenterat):

Richard Dawkins har sagt något väldigt bra med indirekt bäring på den här problematiken. Något i stil med: Går man i en Koranenskola och man diskuterar exempelvis universum och dess tillblivelse, blir lärarens fråga till eleverna INTE "Vad säger vetenskapen därom?" utan i stället: "Vad säger Koranen därom?"

Den här unge muslimen har nu under sin skolgång i en svensk skola i stället fått höra läraren säga: "Vad säger vetenskapen därom?" samt funnit att vetenskapens svar är både rimliga och trovärdiga. Han har sluppit höra den i Koranenskolor så vanliga frasen: "Vad säger Koranen därom?"

Svenska religiösa friskolor är dock inte mycket bättre oavsett om de är kristna eller muslimska. Jag berättade ju häromdagen hur en elev som gått i en sådan religiös friskola (på kristen grund) fick lära sig av självaste blivande Kristi Brud i Knutby, att när sibiriska gruvarbetare borrade efter malmer djupt nere i jordens inre, så slutade borrförsöket med att borrspetsen bröt igenom skalet till Satans residens där nere i underjorden, varvid gruvarbetarnas nästan skrämdes till döds av den uppretade Djävulens ilskna vrål.

Dock kan jag förstå att Satan blev urförbannad över det som hände honom. Det skulle jag också ha blivit om någon tokstolle fått för sig att borra ett hål rakt in genom ytterväggen till min bostad. Det skulle ha blivit ett jävla liv här också.

Kristi Brud är väl the real deal? Hon fanns ju med på Alex Schulmans inne-lista, och då måste hon väl vara genuin..?

Halleluiah, brothers and sisters!

Häromveckan var helbrägdagöraren/healern Benny Hinn på besök här i Sverige, inbjuden av hallelujasekten Livets Ord i Uppsala.

Jag brukar säga att Påven, Benny Hinn och Ulf Ekman spelar i samma division när det gäller att få folk misstänksamma vad gäller sundheten i det - som de kallar det - "sanna kristna budskapet". De visar snarare, var och en på sitt vis, anser jag, hur sjuk stora delar av den förment kristna rörelsen är.

Jag har hittat ett bra videoklipp som visar Benny Hinn in action: http://www.youtube.com/watch?v=5lvU-DislkI

Innan ni ser det klippet, som visar hur det går till på hans välbesökta möten, tycker jag ni ska läsa vad Wikipedia har att skriva om honom. Jag citerar ur den artikeln:

By far the most controversial aspect of Hinn's ministry is his claim to have the "anointing" the special power given to him by God to heal the sick. Dvs: Benny Hinn säger sig tillhöra de smordas skara, vars medlemmar står väldigt nära och i direkt förbindelse med Herren Jesus, och ett tecken på det är deras förmåga att bota sjukdomar.

Här följer exempel på sjukdomar som Benny Hinn hävdar att han har botat: At Hinn's Miracle Crusades, he has allegedly healed attendees of blindness, deafness, cancer, AIDS, and severe physical injuries.

Videon visar hur det går till på hans hallelujamöten. Den Helige Ande påstås söka upp de närvarandes kroppar. När så sker, faller dessa personer som fått mottaga Den Helige Ande omkull. fast i de allra allra flesta sammanhang sker detta omkullramlande sedan Benny Hinn eller hans personal knuffar eller drar omkull dem, så Den Helige Ande får väl anses ha blivit lite skröplig och svag med åren och därför i behov av viss mänsklig assistans.

Runt två minuter in på videoklippet ser man hur minst en person efter att ha fallit omkull drabbas av ryckningar i sina ben och armar. Detta innebär dock inte att Den Helige Ande rockar loss i mannens kropp utan är ett äkta epileptiskt anfall.

Vilket är intressant på mer än ett sätt. Forskare kan nämligen medelst elektrisk stimulering av folks hjärnor på experimentell väg framkalla så kallade subliminala (= små, för försökspersonen i fråga knappast märkbara) epileptiska anfall, och när detta inträffar, brukar de drabbade uppleva diverse utomsinnliga övernaturliga saker typ att "känna sig ett med universum" eller "erfara närvaron av en högre makt eller utomsinnligt väsen" som alltså befinner sig i en annan dimension än den som vi är vana vid och som vi kan uppfatta med våra fem vanliga sinnen.

När den här sortens epileptiska anfall, varav många är så svaga att den drabbade inte ens är medveten om dem (men hjärnforskarna kan alltså registrera dem med sin mätapparatur), äger rum i höger tinninglob, ligger det nära till hands för den drabbade att förklara den dimensionsvidgande och dimensionsbrytande upplevelsen på ett religiöst sätt - typ att Den Helige Ande har bemäktigat sig dem. Allt beror alltså på i vilken miljö den person som har upplevelsen befinner sig. Är han eller hon gudstroende - särskilt om det handlar om den pentekostala kristna rörelsen - och deltar i ett healingmöte, ligger det förstås mycket nära till hands att tolka det hela som att Den Helige Ande är närvarande.

Men om samma sak hade inträffat på en psykiatrisk klinik, skulle personen i fråga ha blivit medicinerad mot (subliminal) epilepsi.

Och hade han eller hon vistats i en miljö, där alla närvarande starkt hade trott att Satans demoner har för vana att försöka bemäktiga sig intet ont anande människor, ja då hade upplevelsen i fråga säkerligen väckt tankar och idéer hos den drabbade och folk i dennes omgivning, att här behöver man tillgripa exorcism, så att de onda andarna kan drivas ut och förslagsvis föras över till en svinhjord i närheten, som sedan löper amok och störtar ned mot en säker död från en hög brant (jfr Matt 8:30-33).

Nu när du läst ända hit, kan det vara dags för dig att kolla in videon, vars så träffande satiriska titel lyder: Let the bodies hit the floor (efter en hitlåt med samma namn som metalgruppen Drowning Pool hade för några år sedan).

Enjoy it! Try to show the video clip to your Christian friends.

Jag snubblade just över denna länk: http://brainz.org/50-most-brilliant-atheists-all-time/

Kanske inte de 50 mest kända eller mest briljanta ateisterna, men icke desto mindre en hyfsat bra sammanställning, verkar det som.

Stort TACK och ett fyrfaldigt Halleluja vill jag rikta till Herren Gud som lät mig mer eller mindre snubbla över denna länk medan jag surfade runt på webben utan särskilda planer med surfandet; jag höll egentligen på med att testa en ny Google Chrome tilläggstjänst. Där ser man att Herrens vägar verkligen kan vara outgrundliga.

Kom gärna med fler exempel på bra ateister som denna länk inte har tagit med. Exempelvis saknas ju herr Witch King i denna sammanställning. IMO skulle han utan vidare platsa på en ateistisk 50-i-topp-lista, ty hans inlägg och infallsvinklar brukar kännetecknas av hög (problem)analytisk förmåga och han visar dessutom som regel prov på en omfattande beläsenhet och stor resonemangsklokhet.

Jag avslutar med att tipsa om två bra ateismsajter som jag brukar konsultera från och till: http://www.godlessgeeks.com/ samt http://www.infidels.org/library/

Det är två högst intressanta sajter för den som vill lyfta sitt hädande upp till nya och högre dimensioner/nivåer.

Vilka ateismsajter kan herr Witch King och ni andra ateister här i gudstråden rekommendera?

Jag funderar på om andersbranderud kan ha blivit hedersmördad. Han brukar normalt sett inte ge sig så här lätt i de diskussioner han startar.

Eller har Herren Gud månne belagt honom med skrivkramp?

Eller gjorde Anders Branderud kanske i byxorna sedan du läste lusen av honom i ett av dina senaste inlägg här i gudstråden, Doctor Jones? Så att han nu helst vill undvika att sitta vid datorn och skriva sitt svar på dina och mina invändningar mot hans resonemang, innan han hunnit byta om till nya och rena byxor. Och att det är därför som hans svar dröjer?

Jag tror att the awsome power of my brains fick honom att fly!

Haha, ja, det verkar minsann inte bättre. You´ve got the power, Doctor Jones. And the force is obviously with you.

Jag tycker det är smått besynnerligt av Anders Branderud att med buller och bång först lansera sina storslagna teorier här i gudstråden för att sedan vid första argumentmothugg liksom ge upp.

Han förstod att hans argument var dåliga + att han vet att han inte kan vinna mot en riktig jude. Jews for Jesus är bara kristna som vill sticka ut ur mängden.