Har du hört talas om crop circles (se: http://en.wikipedia.org/wiki/Crop_circle )? Jag har träffat personer som resonerar så här: Varje år kommer det utomjordingar från andra planeter hit till jorden. Deras uppgift är att slutföra en sorts examensarbete från sin hemplanets högskolor. Detta examensarbete består i att de ska göra en vacker formation i något jordiskt sädesfält. När de fått sin sädesfältformation (crop circle) godkänd, har de lite knullrajtantajtan här på jorden med utvalda jordbor, sedan återvänder de till sina hemplaneter. Nästa år kommer det en ny kull utomjordingar som ska slutföra sina examensarbeten här på jorden.

Hur trovärdigt är det?

Det är alltså alien-troende som tror detta?

108. Fortsatt strid. - Sedan Buddha var död, visade man ännu århundranden efteråt hans skugga i en grotta - en ofantligt skrämmande skugga. Gud är död, [osv, fortsättning på aforismen...]

På ironins tid så fick man inte säga rakt ut hur det var. Tyvärr så lever ironin kvar, trots att vi gått in i en ny tidsepok nu, enligt mayanerna. Man kan läsa det som en aforism, eller ordagrant läsa citatet rakt ut, är vad jag försöker säga. Han, N, anade rätt. Det här känns så 1996, för övrigt. Men intressant också att han var filosof, men var alltså på pricken, när det gäller religion, detta är typiskt ironi.

Hur ser ni andra på utomjordingar och spöken?

Två vitt skilda saker.

"Utomjordingar"? JA! Sannolikheten att det finns liv i universum, vare det encelligt eller mer avancerat, är stor. Man kanske inte ska hoppas/tro att det handlar om "intelligenta" varelser, men nog finns det allt något!

Spöken? Vet inte riktigt vad den allmänna definitioner är, men grundkonceptet känns för otroligt för att vara sant. Jag håller mig till vetenskapen, i sedvanlig ordning.

Citerar bbnews:Har du hört talas om crop circles (se: http://en.wikipedia.org/wiki/Crop_circle )? Jag har träffat personer som resonerar så här: Varje år kommer det utomjordingar från andra planeter hit till jorden. Deras uppgift är att slutföra en sorts examensarbete från sin hemplanets högskolor. Detta examensarbete består i att de ska göra en vacker formation i något jordiskt sädesfält. När de fått sin sädesfältformation (crop circle) godkänd, har de lite knullrajtantajtan här på jorden med utvalda jordbor, sedan återvänder de till sina hemplaneter. Nästa år kommer det en ny kull utomjordingar som ska slutföra sina examensarbeten här på jorden.

Hur trovärdigt är det?
Det är alltså alien-troende som tror detta?

Jo, korrekt uppfattat av dig. På UFO-Sveriges forum - se: http://www.ufo.se/forum/index.php - kan man ta del av liknande stolligheter.

Enligt mitt sätt att se på saken är tron på 1) aliens, 2) spöken/andar, 3) gudar och demoner tre aspekter av samma fenomen.

Detta fenomen brukar i (neuro)vetenskapliga sammanhang kallas för HCA = Hidden Causal Agents. Dvs entiteter som arbetar och påverkar oss människor i det fördolda, i skymundan, dvs de finns i bakgrunden och rycker i trådarna lite här och där och styr/påverkar på så vis våra liv.

Vår hjärna primeras (= präglas, "hjärntvättas") från första levnadsdagen till ett slags orsak-verkan-betraktelsesätt på det som händer i vår omgivning. Men det lilla barnet kan inte förstå verkningsmekanismerna. För att fylla ut detta tomrum, denna kunskapsbrist, tillgriper barnet HCAs. Sådana HCAs syns inte men ligger bakom den kausala mekanism som vår hjärna tycks ha förinstallerad i sig till att tänka sig och förklara skeenden med.

Härav följer att det är ett oskick att lura i små barn att jultomten finns och kontrollerar om barnen varit snälla och levererar julklapparna. Dylik "hjärntvätt" av små barn blott ökar primeringen i deras hjärnor.

Ett annat exempel: När barnets älsklingskanin dött, ska den jävla kaninen begravas i en skokartong och grävas ned i marken. Sedan, när kaninjäveln inte syns längre, luras barnet i att den har förflyttat sig till något som kallas för himmelen. Och där i himmelen hoppar den omkring som vanligt, tillsammans med andra kaniner, och mumsar i sig salladsblad med mera. (Frågeställningen om huruvida kaninen även där i himmelen fortsätter att skita ut små runda bajskulor brukar de vuxna undvika att ta upp. Men OM dylika frågor kommer upp på tapeten, brukar det heta att bajskulorna i himmelriket förvandlas till lakritsgodis eller dylikt. Dvs bluff och båg precis som vanligt.)

Det är sannerligen inte konstigt, att när dessa barn vuxit upp så fortsätter de att vara troende på HCAs av olika slag.

En del tror på HCAs som tillhör alla de tre kategorierna som jag listat här ovan. Andra håller sig till blott en eller två av de tre kategorierna.

Just nu synes trenden vara att spökkategorin ökar, medan de två andra kategorierna har minskat sin attraktionskraft.

PS Saknar dig och din medverkan här i religionstråden, herr Witch King.

Tillagt 2013-10-27 14:54:

Citerar bbnews:Hur ser ni andra på utomjordingar och spöken?

Två vitt skilda saker.

"Utomjordingar"? JA! Sannolikheten att det finns liv i universum, vare det encelligt eller mer avancerat, är stor. Man kanske inte ska hoppas/tro att det handlar om "intelligenta" varelser, men nog finns det allt något!

Spöken? Vet inte riktigt vad den allmänna definitioner är, men grundkonceptet känns för otroligt för att vara sant. Jag håller mig till vetenskapen, i sedvanlig ordning.

Angående spöken. Ytterst bottnar spöktron i att det finns en själ. Denna själ kan 1) göra utflykter från en levandes kropp (tänk schamanism o d) eller 2) överleva kroppens död.

I sistnämnda fall hamnar själen, inte sällan kallad "anden", i en annan "dimension" som tillhör/råder i afterlife/efterlivet. Denna för oss jordbor okända dimension utgör livsformen på det som woowoos brukar kalla för "Andra sidan".

Bullskit så det räcker och blir över, alltså.

Beträffande aliens kan man travestera dig: Att det finns liv även utanför jorden är sannolikt. Att utomjordiska livsformer har besökt oss jordbor tidigare eller rent av finns här i detta nu är rent önsketänkande.

Ofta anförs pyramidbyggena i Egypten som exempel på ingenjörskonst som utomjordingar tillhandahållit. Vilket förstås är rent nonsens. OM nu aliens assisterade vid pyramidbyggena, kan man ju fråga sig varför dessa utomjordingar inte också passade på att tipsa egypterna om hjulet. Samt, inte minst, förklarade för farao vilken fara det var med att ägna sig åt inavel.

Det är verkligen inte snällt av aliens att hålla tyst om sådana saker och bara hjälpa till med att bygga pyramider.

Det är verkligen inte snällt av aliens att hålla tyst om sådana saker och bara hjälpa till med att bygga pyramider.

Ett practical joke på hög nivå, typ 5000 år and counting!

Å andra sidan finns det ett skäl till varför jag allvarligt funderar på att sluta skriva här: nämligen just bristen på respons. Hur tillspetsat jag än formulerar mig, verkar ingen vilja ta upp den av mig kastade (debatt)handsken. Det känns faktiskt lite sorgligt.

Det förstår jag verkligen. Beundransvärt hur du orkar (eller orkade) fortsätta. Det är ju alltid trevligt att se dig här i tråden, men för att det ska vara givande för dig så behöver du ju förstås återkoppling. Oftast så är det så att jag inte har något att tillägga eller att invända med, tyvärr. Men jag borde ändå komma med mer respons.

På ironins tid så fick man inte säga rakt ut hur det var. Tyvärr så lever ironin kvar, trots att vi gått in i en ny tidsepok nu, enligt mayanerna. Man kan läsa det som en aforism, eller ordagrant läsa citatet rakt ut, är vad jag försöker säga. Han, N, anade rätt. Det här känns så 1996, för övrigt. Men intressant också att han var filosof, men var alltså på pricken, när det gäller religion, detta är typiskt ironi.

Vad menar du med att det är ironi? I ljuset av vissa andra av hans åsikter tycker jag att han är ganska rakt på sak. Gud är död, det vill säga att han har blivit irrelevant, men många av de frön som judendomen/kristendomen har sått lever vidare - framför allt moraliteten. Nietzsche vill ha bort även den.

Jo, det blir lite för mycket monolog och för lite dialog. Du, herr Lurkman, är dock bättre än de flesta på att ge mig feedback.

Ibland skriver jag i ett försök att samordna mina tankar till en, förhoppningsvis, fungerande helhet. Att skriva är faktiskt en utomordentlig metod att skapa ordning och reda i ens tankar.

Nackdelen (?) är att det första utkastet vanligen blir långt. Det kommer att innehålla en del "dödkött" som man skulle vinna på om det skars bort, allt i syfte att lyfta fram inläggets röda tråd bättre.

Men jag gitter sällan skriva om mitt första textutkast en gång till, så dödköttet får bli kvar.

Jag har ju rimligen inte så många år kvar att leva, gammal som jag är. Ibland funderar jag över vad jag ska göra med mitt digitala artikelarkiv. Ska jag låta det s a s följa mig in i döden? Eller ska jag donera det till någon som har lust att ta emot "stafettpinnen" och fortsätta loppet/kampen mot religiöst färgat bullskittänkande (inom samtliga de tre aspekterna, dvs tro på gudar/demoner, tro på spöken/själar/andar samt tro på utomjordingar/aliens)?

Kanske en organisation som Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning är intresserade av mitt researchmaterial? Eller någon anti-spökorganisation eller anti-alienorganisation? Tankarna och funderingarna är många. Och jag går mot döden vart jag går.

Apropå ingenting: Är det inte dags att återinföra horpallen i våra svenska kyrkor? Då skulle kanske antalet gudstjänstbesökare börja öka igen?

Läs mer om horpallen här: http://st.nu/kultur/1.633381-krig-moral-horpall-och-dodsstraff .

Och här: http://hd.se/kronikor/2007/05/28/i-sverige-hade-vi-laenge-horpalle
n/ .

Detta med horpall skulle väl kunna vara något för den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén att profilera sig med. Och skapa nån jävla ordning i ledet med.

Gud har blivit irrelevant

Det är helt enkelt inte sant, och var det inte på hans tid heller.

Eller ska jag donera det till någon som har lust att ta emot "stafettpinnen" och fortsätta loppet/kampen mot religiöst färgat bullskittänkande

Jag vill inte vara den som är den, med avsaknaden av respons (utöver det ryggdunkande som ju ändå inte föranleder någon vidare dialog) skulle såklart kunna bero på att den här inställningen verkar genomsyra så gått som allt det du skriver. Inget fel med det, men man ska nog inte förvänta sig att forumets religiösa och gudatroende ska känna sig manade att svara den medmänniska vars kall framstår som att kämpa mot "religiöst färgat bullskittänkande". Att välja sina duster är en god egenskap. En kamp på bortaplan där man blott bortafans skymtar är nog en bataljplats som få kloka individer självmant anammar.

Som sagt: jag säger inte att du ska sluta skriva på det vis du gör. Jag säger bara att den magra responsen är logisk. Det är nog inte omöjligt att ett mer oförargligt perspektiv där religiösa respekteras för deras grundsyn (det är nog få religiösa som stämmer in på den bokstavstroende gestaltning som religiösa i den här tråden inte sällan har fått utgöra, för övrigt) skulle renderas en större respons. Man ger och man tar, antar jag.

Att aktiviteten i den här tråden är låg även under de sessioner när du inte närvarar, har "time-out", torde kunna härledas till den på forumet rådande normen, som givetvis inte har stått opåverkad från denna tråds skribenters tankar och synpunkter, där religion i allmänhet och uttalat religiösa i synnerhet får utstå en hel del spott och spe på ganska fördomsfulla grunder. Det är ett förhärskande klimat som växt fram organiskt över tid.

Om religiösa är för känsliga? Det låter jag stå osagt.

Skulle ni vilja veta er dödsdag, när den kommer att inträffa (exakt eller på ett statistiskt ungefär)?

Det skulle jag vilja veta. Jag bävar inför att hamna på ett äldreboende där jag inte får svära och häda Gud av hänsyn till andra som sitter i samma dagrum och kan höra mig. Eller av hänsyn till personalen.

Läs om en svensk som har konstruerat en dödsklocka som räknar ner de dagar du har kvar att leva: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17734947.ab .

Till artikeln hör en enkät. Det gläder mig att nästan 30 procent delar min uppfattning, att det skulle vara bra att känna till sin dödsdag. Men över 70 procent av respondenterna väljer alltså alternativet "Hu så hemskt".

Hur fan kan det vara hemskt att veta sin dödsdag? Jag tycker helt uppriktigt det skulle vara praktiskt. Då kunde man ju planera och förhålla sig till den kunskapen.

Kan inte ni som tycker det vore hemskt att få veta sin dödsdag berätta varför det skulle vara hemskt?

Tänk om ni finge veta att ni skulle dö vid 23 års ålder eller så. Ja, då visste ni att ska ni sätta barn till världen, måste ni göra det före dödsdagen, inte vänta till 25-35-årsåldern som de flesta svenskar gör.

Och om ni gick en lång utbildning, typ läkarutbildning, kunde ni ju hoppa av och leva livets glada dagar i stället fram till er dödsdag. I stället för att plugga och gå på föreläsningar varenda jävla (var)dag. Och slippa tentamensläsa om helgerna.

Tillagt 2013-10-28 00:45:
Ser att Oxenstierna har skrivit ett inlägg här ovan med bäring på min framtoning här i religionstråden.

Jag tror/tycker det ligger mycket i det du skriver. Det kan näppeligen vara kul att diskutera något religiöst med en person som (vilket är fallet med mig) anser allt allt religiöst är ren och skär bullskit och jättekorkat.

Till saken hör dock, att jag under årens lopp OCKSÅ har försökt att diskutera religiösa spörsmål på ett "snällt" vis utan att förlöjliga de troende. Men inte heller detta har lett till några responser (att tala om) eller från marken upplockade debatthandskar. Provocerande tystnad är faktiskt den vanligaste reaktionen. Oavsett om jag är snäll eller elak i min framtoning.

Mitt huvudintryck är att personer med religiösa eller pseudoreligiösa trosparadigm INTE vill få sina cirklar rubbade, inte vill bli ifrågasatta över huvud taget. Det kanske vanligaste (mot)argumentet jag har mött i olika debatter runt om på webben är av typen: "Låt oss få tro på vad vi vill." Och detta, alltså, oavsett om jag har en snäll eller aggressiv framtoning.

Det känns alltså som om religiösa och pseudoreligiösa människor inte vill bli ifrågasatta över huvud taget.

Jag tror för övrigt, Oxenstierna, att du är inne på en viktig frågeställning i slutet av ditt inlägg. Där funderar du lite över om religiösa individer måhända är (för) "känsliga".

Uppriktigt sagt tror jag att du slår huvudet på spiken där. Min erfarenhet är - och jag kan dessutom åberopa ett antal vetenskapliga studier som styrker det synsättet - att det inte finns mer lättkränkta personer än de som är (varmt) religiösa och/eller pseudoreligiösa. (Med pseudoreligiositet avser jag här tro på utomjordingar respektive tro på spöken, dvs avlidnas själar, alltså andeväsen som via speciella andemedium vill och kan ta kontakt med efterlevande (ännu icke döda släktingar) här på jorden.

Jag erkänner/medger att jag inte är snäll mot dessa troende. Men säg mig: Varför skulle jag vara snäll mot dem? Varför ska sådana människor vara/utgöra en fredad grupp, som man inte ska kunna attackera? Menar du månne att de religiösa ska skyddas mot kritik av sina irrläror? Att var och en får bli salig på sin tro/fason? Jag har kanske fel, men jag anar att du vill att religiösa ska behandlas med respekt.

Om detta är korrekt uppfattat av mig, motivera då gärna varför just religiösa människor ska bemötas med respekt? Politiska motståndare brukar då inte bli bemötta med respekt av oliktänkande, så varför ska just de religiösa utgöra en fredad grupp?

Enligt mig får de troende tro självklart på vad de vill. Det är en mänsklig rättighet som jag inte ifrågasätter. Men i demokratiska samhällen är det också en rättighet att få kritisera andras trosparadigm. Du kan väl ändå inte mena, Oxenstierna, att den rättigheten bör begränsas för att inte göra, i detta fall, de religiösa ledsna?

Ett litet tillägg till det som jag skrev i förra inlägget.

Påtagligt många religiösa och pseudoreligiösa verkar rent ut sagt vara fega. De trixar och har sig. De går OFTA in och ändrar i sina inlägg i efterhand, i synnerhet om jag eller någon annan kritiker har påpekat ett korkat feltänk.

Just här på Gamereactor är detta inte vanligt, men det kan bero på, gissar jag, åtminstone två omständigheter: 1) Ni som skriver här är relativt unga och "oförstörda" jämfört med äldre skribenter/debattörer (vilka alltså har övat sig i att förneka, ljuga, bluffa och ha det som en sorts livsstil). 2) Men kanske viktigaste skälet är att här på GR tidsstämplas alla ändringar som görs i ett inlägg, vilket ju ökar risken för upptäckt att någon försöker/försökt skriva om historien i en för sig gynnsam riktning.

Ska man debattera med en troende, gäller det att dokumentera med hjälp av skärmdumpar eller dylikt. Annars ser det ut som att kritikern hallucinerar och strider mot väderkvarnar som en gång Don Quijote gjorde.

Av de webbplatser jag sett detta rewriting-fenomen på oftast ligger UFO-Sveriges forum med i toppen. Där har vissa troende satt i system, verkar det som, att radera hela inlägg de publicerat eller genomföra omfattande rewriting, så att det som i senare, av kritiker, publicerade inlägg kritiseras blir mer eller mindre obegripligt (eftersom det som kritiseras inte längre står kvar).

Men frågan är om inte iFokus "andetrådar" är allra värst därvidlag. Där har historieförfalskning blivit regel och nått hart när oanande höjder. Där haglar också avstängningarna av kritiska skribenter (dock tillämpas samma system som inom ishockeyn, dvs hockeyns tvåminutersutvisningar motsvaras på iFokus av en veckas avstängning eller så; sedan kan man vara med på banan igen och skriva - för att snart åka på en ny "utvisning").

Jag minns ett annat andetroende forum jag skrev på. Där blev jag avstängd på livstid. Inte nog med att jag fick allting raderat utan jag kunde inte ens läsa andras inlägg heller. Dvs mitt ip-nummer var lyst i bann.

Vari bestod mitt hemska brott? Jo, jag hade här i denna religionstråd på GR namngivit forumet samt berättat om vad för bullskit folk, utan namns nämnande, kunde tro på. Därmed bröt jag mot ett av medlemsvillkoren, nämligen att jag gav exempel, utanför det forumet, på ämnen som kunde vara under diskussion därstädes (typ att det fanns folk som trodde att även stenar hade en själ och liknande bullskit). Den sortens "avslöjanden" från mig - att det finns folk som menar att även stenar har en själ - var uppenbarligen att likställla med en spions, som läcker försvarshemligheter till främmande makt.

Är inte det snudd på sjuklig misstänksamhet samt snudd på paranoia så säg? Dessutom måste alltså någon från den sajten ha stalkat mig på internet och hittat vägen till religionstråden här på Gamereactor.

På en annan, kristen sajt fick inte bara jag utan även andra kritiker våra kritiska inlägg censurerade. Antingen tillfälligt tills sajtens ägare hade hunnit kommentera innehållet, så att inläggen inte fick visas upp obemötta av sajtägaren. Eller permanent. Dock släpptes vissa, lite mer "ofarliga", inlägg igenom utan större dröjsmål, så censuren var inte total utan relativistisk (läs: subjektiv).

På en annan kristen sajt vägrade ägarinnan att publicera ALLT som jag skrev. Motiveringen var att sådant "bludder" som jag åstadkom inte fick besudla hennes fina kristna sajt. Hennes läsare måste besparas den sortens "bludder". Någon som stöttade mig undrade om inte hennes sajts läsare själva kunde få avgöra om "bluddret" var läsvärt eller inte, men det gick alltså inte för sig. Demokrati är inget modeord bland troende.

Meddelandet "Din kommentar inväntar granskning" är det vanligt att mötas av på olika troendesajter jag skriver på.

Faktiskt är Gamereactors forum ett föredöme på många vis. Här är det högt i tak. Man behöver inte vara puttenuttig i sitt språkbruk utan svordomar är helt OK att använda.

Men nu till saken, min poäng. Vad jag vill ha sagt är, att true believers (av allsköns religiös och pseudoreligiös bullskit) städse ägnar sig åt att försöka skriva om historien, bluffa, strypa det fria ordet, trakassera, stänga av dem med "fel" åsikter osv. Min erfarenhet är att inte bara fundamentalistmuslimer är lättkränkta till sin "läggning". ALLA true believers är det.

För övrigt kan jag berätta att jag är "efterlyst" här på webben. Folk vill komma åt min rätta identitet (i syfte, bland annat, att kunna ringa till min arbetsgivare och berätta för honom vad jag håller på med på webben; vissa "kritikerkolleger"har redan råkat ut för detta!).

Det skrivs dessutom falska inlägg i mitt namn, fast med en bokstav eller så ändrad eller tillagd i mitt nick. Syftet är förstås att jag ska framstå i dålig eller förlöjligad dager.

Så true believers är inte bara lättkränkta. De är falska och bedrägliga också.

Provocerande tystnad är faktiskt den vanligaste reaktionen. Oavsett om jag är snäll eller elak i min framtoning.

Jag betvivlar inte att du håller en god ton när du riktar dig direkt till de religiösa som skriver i tråden. Men i den indirekta diskussionen, de långa "blogginläggen" med en ganska frän och förlöjligande ton kan säkert de fåtal gudatroende och religiösa som läser tråden känna såväl anstöt som repspektlöshet.

De skulle förstås kunna försvara sig. Med kanske orken och tiden inte riktigt finns, med tanke på att Du lägger ner ganska stor möda på dina svar skulle det kanske kännas olustigt att behöva hasta iväg svar och riskera att bli missförstådd eller uttrycka sig tvivelaktigt.

Det känns alltså som om religiösa och pseudoreligiösa människor inte vill bli ifrågasatta över huvud taget.

Det är inte alls en orimlig iakttagelse. Å andra sidan upplever jag det som att väldigt få människor gillar att bli ifrågasatta. Men i frågan om religion, Guds existens o.s.v. är skillnaden mellan troende och icke-troende så diametral och avgrundsdjup att det erfordras ett personligt paragdigmskifte för att rucka på sin tro. Det finns inga säkra bevis för Guds existens, varför en ateist inte kommer att ge med sig. Samtidigt saknas även bevis mot Guds existens (vad ett sådant bevis nu rent teoretiskt skulle kunna bestå av), varför religiösa/gudatroende inte kommer att ge med sig. Och när omständigheterna är sådana, då kan det nog upplevas som att man inte gillar att bli ifrågasatt.

Om detta är korrekt uppfattat av mig, motivera då gärna varför just religiösa människor ska bemötas med respekt?

Jag är kanske vettvillig, men ska inte alla goda människor bemötas med respekt? En föreställning ska förstås diskuteras och tåla kritisk granskning. Jag tror att det är möjligt att genomföra det under respektfulla former.

Att använda politiker som exempel är förvisso ganska slående, men säg mig: är inte politiker en grupp av människor som självmant valt att hamna i rampljuset och ge uttryck för sina åsikter och värderingar med förhoppningen att folk ska hålla med dem och ge dem ett mandat för att förändra samhället? Gruppen religiösa, däremot, utgörs emellertid av ett folkflertall som bara vill få tro på sin Gud och läsa sina heliga skrifter och (i viss mån) leva efter dessa, utan att andra människor ska deklarera hur fel de har.

Men i demokratiska samhällen är det också en rättighet att få kritisera andras trosparadigm. Du kan väl ändå inte mena, Oxenstierna, att den rättigheten bör begränsas för att inte göra, i detta fall, de religiösa ledsna?

Nej, om det framstår som det har jag uttryckt mig otydligt. Men om man kritiserar under former som präglas av medveten bokstavstolkning, nidbilder och ganska fräna utfall, då är det under former jag tycker att man kan ifrågasätta, eller åtminstone diskutera. Det är inte kritiken som sådan jag förhåller mig skeptisk till, det är formen.

Det är helt enkelt inte sant, och var det inte på hans tid heller.

Joo. Det vill jag ändå påstå. Man får dock ha i åtanke vad han menar med Gud - det handlar knappast om allt som kallas för Gud överallt på jorden. Men blir Gud mycket dödare än vad han är här och nu? Han har urholkats till total intighet. Inte ens bland de kristna tas påbuden som de vore heliga, utan man rycker lite på axlarna. Gud har liksom strypts av attityderna som kristendomen födde! Det är väldigt fascinerande.

Men vad är det du tror att han menar då?

Jag tror att det var önsketänkande från honom. Jag var mer förtjust i hans beskrivning av gott och ont, och jag gjorde en låt om det som jag sjöng ett antal gånger live.

@Oxenstierna: Tack för många och kloka synpunkter!

Mycket av det du har synpunkter på och är kritisk mot hos mig och mina inlägg vill jag förklara så här i en sorts "försvarstal": Jag är inte längre ute efter debatt i första hand. I det avseendet har jag gett upp (i synnerhet här på Gamereactor). Så då måste jag försöka hitta något annat som driver mig att skriva, eftersom skrivandet är tidskrävande och därtill obetalt.

Jag har noterat inför mig själv, att jag kan finna det vara lönt FÖR MIG (personligen) att lägga ned tid på skrivandet 1) om jag därigenom kan samla ihop diverse tankegångar jag har kring ett fenomen i riktning mot en sorts enhetligt och sammanhängande tankeparadigm; och/eller 2) om jag kan erhålla en viss "personlig" njutning av att helt enkelt få skriva av mig starka känslor som jag går omkring och bär på i min vardag.

Dessa båda bevekelsegrunder är sålunda mina två stora drivkrafter.

Jag hade, i början av min "karriär" på webben/internet, verkligen intentionen att få till stånd också en debatt värd namnet, inte minst eftersom jag i en debatt sannolikt hade kunnat förena dessa båda drivkrafter. Men jag har numera accepterat, att man kan leda en häst fram till vattenhålet, dock inte tvinga den att dricka. (Dvs jag kan inte tvinga religiösa eller pseudoreligiösa att ställa upp på debatter om sina trosparadigm.)

Att jag i mina inlägg försöker att fästa mina egna tankar på pränt och, helst, foga in dem till en sammanhängande enhet i någon sorts tanke- eller trosparadigm, kan väl inte ses som klandervärt? Inte i ett land med åsiktsfrihet, yttrandefrihet och meddelarfrihet.

Nackdelen är, måhända, att det första skriftliga utkastet jag åstadkommer som regel är i behov av såväl formuleringsmässig som innehållsmässig korrekturläsning, så att den röda tråden blir tydligare att skåda och följa.

Men som jag redan har påpekat: Jag gitter inte göra denna "efterputsning", främst därför att jag redan i utkast/version 1 av mitt "opus" som regel har kommit till klarhet i vad jag egentligen tycker om en viss sak. Så varför då, för egen del, lägga ned än mer möda på det?

En fråga man kan och bör (?) ställa sig är, om jag prompt ska/måste dela med mig till resten av mänskligheten av vad jag har kommit fram till i mitt "opus 1".

Jag har därvidlag två alternativ att förhålla mig till: 1) Jag kan hålla detta för mig själv. 2) Eller kan jag dela med mig därav på (i mina ögon) lämpligt forum.

Jag har valt att dela med mig av mina tankar på (i mina ögon) lämpliga forum. Och försvarar mig - inför mig själv - med att inget lästvång råder, och OM nu någon vill läsa detta jag skriver och tycker det är intressant läsning, så blir det ju en ren win/win-situation för både mig som skribent och för den som läser texten och tycker att textinnehållet är bra.

Hur ställer jag mig då till dem som eventuellt far illa av att läsa mina texter? Ja, jag vill ju inte att någon ska få suicidala tankar av att läsa dem. Men OM någon (pseudo)religiös person frivilligt läser mina texter, vill jag svära mig fri från den läsarens sorgsenhet och ledsenhet över vad hen får läsa, ity att jag, som sagt, inte har tvingat hen att läsa det som jag skriver.

Nu är det dags att återintroducera drivkraft nr 2, den att jag genom mitt skrivande skriver av mig starka känslor som finns hos mig själv. Så här ligger det till:

Jag umgås IRL i miljöer och kretsar, där det vore i allra högsta grad ofint att svära och, än värre, att använda könsord. Det är som om, inom mig, fula svordomar och fräcka könsord därför liksom samlas på hög och pockar på att få komma ut. Detta fenomen är vanligt vid exempelvis Tourettes syndrom (TS). Nu lider jag viserligen inte av TS, men min poäng är att vissa människor kan ha en ökad lust jämfört med andra att då och då få häva ur sig lite svordomar och könsord. Jag tillhör uppenbarligen denna kategori människor.

Om nu detta med användning av könsord och svordomar är olämpligt/"förbjudet" för mig IRL (på grund av det umgänge jag har där), så kan jag ju alltid släppa fram den sortens vulgära och fula ord i skrift någonstans. Och vad passar då bättre - för mig - än att göra det i en forumtråd som har som tema religion, ett ämne som jag hyser riktigt låga tankar om? Mitt intresse för religion är snarast hur det kommer sig att människor över huvud taget kan tro på (pseudo)religiös bullskit, i synnerhet då neurovetenskapliga aspekter på fenomenet. (De som har följt mitt skrivande länge och regelbundet vet, att mitt stora intresse är hjärnan och dess funktioner och dysfunktioner, med tonvikten lagd på dysfunktionerna.)

Vetskapen att (pseudo)religiösa - och kanske också andra - kan tänkas ta anstöt därav gör inte saken sämre för mitt vidkommande. Orden i fråga finns ju i vårt språk, resonerar jag. Och finns de, måste väl innebörden vara att de också ska kunna användas? Ty varför skulle Gud - eller någon annan - uppfinna ord som aldrig skulle användas?

För att göra en lång historia kort: OM jag ska skriva som jag gör och vill göra (samt lägga ned tid på det), önskar jag erhålla något i utbyte. Eftersom mina tankar kretsar mycket kring hur vår hjärna fungerar (så att religiösa och/eller pseudoreligiösa behov uppkommer), landar jag ofta i religiösa (= gudstroende) och pseudoreligiösa (ande- och alientroende) tankegångar. Och då faller det sig naturligt, att jag publicerar mina alster i religiösa och/eller pseudoreligiösa forum(trådar).

För övrigt är formuleringarna i normalfallet - vill jag hävda - VÄLDIGT HÄTSKA överlag på den här sortens forum. Som jag skrev i mitt "tilläggsinlägg" här ovan i denna tråd så har jag - och många med mig - med alla mått mätt (inte minst moraliska sådana) blivit osjyst behandlade av människor som anser sig vara moralens väktare och banerförare och som likt ett mantra på fullaste allvar kan upprepa stolligheter av typen, att ateister måste vara ondskefulla individer enär de ju kan göra som de vill, eftersom de inte tror på någon Domedag då de ska ställas till svars för sina gärningar.

Jag undrar hur mycket av det som jag berättade om i det s k "tilläggsinlägget" som du egentligen känner till och är medveten om, Oxenstierna? Du kanske utgår ifrån hur det ser ut här på Gamereactor, där ju jag, onekligen, framstår som en udda fågel på olika vis (även åldersmässigt). Men om du känner till iFokus-forumen eller ännu hellre GesusBloggen, kan du ju bilda dig en uppfattning om hurdana spelreglerna ser ut "out there".

Tro mig, Oxenstierna, där är den aggressiva framtoning som jag har/representerar här i GR:s religionstråd snarare regel än undantag. Den stora skillnaden är snarast, att jag INTE ägnar mig åt personförföljelse, inte stalkar på webben, inte ringer upp arbetsgivare etc, något som annars många av de "fromma" troende religiösa och pseudoreligiösa verkar ha som sin hobby eller rent av huvudsysselsättning att göra.

Jag vill börja med att säga att jag tycker det verkar som att min respons har mottagits på rätt sätt. Jag var lite orolig för att det skulle tas som kritik mot dig och din person, bbnews, men så har du inte upplevt det, verkar det som, och det gläder mig. Det är inte alltid helt lätt att få en central andemening att framgå på internet.

Jag förstår helt var ditt driv kommer ifrån. Att skriva är det överlägset allra bästa sätter att samla tankar och få till en logisk och följsam tråd bland alla tankegångar. Vidare är det skriva ordet beständigt och lätt att gå tillbaka till vid behov. Så att du skriver, och lägger ner såväl möda som tid, förstår jag mycket, mycket väl.

Självklart förstår jag också att ett slags responsbehov uppkommer. Det tror jag är en grundläggande känsla för alla oss som någonsin skrivit i något av alla dagens publika fora, kanske särskilt när det skrivna har en intressant och analyserande tes - något som dina inlägg ofta verkar ha.

Men alla människor ser saker och ting på sitt sätt. Jag själv kan uppskatta mycket av det som skrivits i den här tråden, och många av dina inlägg, men jag är väldigt sällan förekommande som skribent här. Trots att jag tror på Gud. Bakgrunden till att jag inte skriver oftare är väl att helt enkelt att jag inte känner behovet, i just dessa frågor. Skälen till att andra individer inte kommer med respons kan säkert vara likartat, men det kan inte uteslutas att även diskussions format är en bakomliggande orsak. Och då kan även synnerligen intresseväckande och genomarbetade skriverier som dina stå obesvarade. Det skulle kunna vara värt att ompröva formen. Men det är inte för mig att avgöra, helt enkelt eftersom att grunden till att du skriver här är för att det gör Dig väl.

Angående tilläggsinlägget. Jag hade, som du säkert redan vet, inte den blekaste fram till ditt inlägg. Förvisso är jag medveten om att censur förekommer på internet, men jag visste ju inte hur det träffat dig. Din berättelse gjorde mig i någon mån bestört, och jag kan mycket väl förstå om den skulle ge upphov till indignation. Personligen skulle det antagligen göra mig litet lätt bitter (i alla fall mitt internet-jag). Det är beklagligt att oliktänkanden inte bemöts med respekt och lika möjlighet till diskussion överallt på internet. Jag betackar mig för alla former av censur, och kan bara konstatera att den som censurerar har sänkt ner sig själv till en nivå långt, långt under din, bbnews.

Ja, därmed kan väl debatten mellan Oxenstierna och mig anses ha nått vägs ände. Och handen på hjärtat: Visst var väl det en snygg debatt utan okvädingsord och fula insinuationer och efterslängar?

Rent upplysningsvis vill jag nu i stället visa upp ett konkret exempel på hur, i detta fall, pseudoreligiösa andetroende true believers kan bete sig på webben. Bland annat drar de sig inte ens för att upprätta snarlika bloggkopior med dito snarlik webbadress: http://gesusbloggen.files.wordpress.com/2013/10/ftratt.png

Där, på nidbloggen, egentillverkar de sedan hel- eller halvfejkade inlägg, vilka tillskrivs personer/debattörer som de avskyr.

Nidbloggaren/Nidbloggarna (?) drar sig, som synes enligt "smakprovet", inte ens för att använda mitt riktiga nick (jag kallar mig på den ÄKTA GesusBloggen för bbnewsab). De blandar i kommentarerna mina egna meningar med helt påhittade meningar, allt i syfte att förlöjliga mig och förvränga mitt budskap.

Det kommentarsinlägg i vilket jag går under nicket bbnewsap är till och med ett heltigenom fingerat/påhittat inlägg.

Associationerna till APA, som ligger nära tillhands, är tämligen uppenbara.

I somras råkade trollkarlen John Houdi, som också försöker få de pseudoreligiösa att nyktra till (och som alltså strider på samma sida av barrikaden som jag), ut för betydligt värre saker än det lilla som jag utsätts för i den bloggexcerpt som länken går till.

Då i somras publicerades det förutom en massa goja också ett mindre smickrande foto på en gapskrattande John Houdi (som på det fotot dessutom verkade vara en aning salongsberusad). Men än - och långt - värre: I en evolutionstabell/-figur/-plansch hade han dessutom placerats/klistrats in som en nyupptäckt mellanform mellan schimpans och Homo sapiens; varvid hans utseende beskrevs i mindre smickrande ordalag om man så säger.

Eftersom John Houdi är en kändis och i viss mån beroende av fint renommé på webben med tanke på framtida jobb med mera, kan ju en sådan utstuderad och satanisk personförföljelse vara förödande, såväl personligt, familjemässigt som ekonomiskt.

Att jag nu väljer att visa upp exempel på denna smutsiga byk som en del true believers ägnar sig åt är INTE för att någon ska tycka synd om mig. Utan för att jag är rädd att ni kanske tror att jag bara hittar på.

Jag är för egen del så gammal, att det egentligen inte lönar sig för sådana här true believers att försöka svärta ned mitt rykte. Tro't om ni vill, men faktum är att jag trots allt finner en hel del nöje i att de anstränger sig att försöka avslöja min identitet, eftersom det ju innebär ogjort arbete för dessa simpla näthuliganer och näthatare. Jag har nämligen ingen arbetsgivare som kan avskeda mig. Jag har heller inga små barn som riskerar att bli mobbade i skolan för att deras farsa framställs som en apa. Och jag ser redan ut som en apa, skrynklig och dan, så om jag bleve inplacerad på samma plats som John Houdi på den där evolutionsplanschen, skulle jag snarast kunna ta det som en komplimang. *blink*

Men nu avslutningsvis till det riktigt intressanta. Den här nidbloggaren jag nu refererar till (via länken) har sin blogg under skydd av en person som är vice ordförande i en organisation som heter Humanism & Kunskap!

Jo, ni läste rätt!

Denna organisation, H&K, som försöker att framställa sig som seriös konkurrent till betydligt mer kända och ansedda Humanisterna (se: http://www.humanisterna.se/ ), har dessutom en ordförande som är MINST lika god kålsupare som vice ordföranden är. En veritabel historieförfalskare, full av hat mot skeptiker i allmänhet och mot skeptikern Gesus (den ÄKTA Gesus, alltså) i synnerhet. (Jag som tillhör den ÄKTA Gesus' följare/lärjungar/fans har tilldelats den ärofulla titeln en av Gesus' rövslickande "hyenor". *lyssna noga så kan ni kanske rent av höra mig skratta som en hyena*

Men som sagt, slik smutskastning tar jag med ro.

Däremot oroar det mig och framstår det för mig som en förbryllande gåta, att Humanism & Kunskaps medlemmar kan acceptera ordförandens och vice ordförandens beteenden och ageranden i olika sammanhang. Särskilt som den ÄKTA Gesus visar upp den smutsiga byken på sin blogg (som ordföranden och vice ordföranden i H&K inte oväntat har försökt få stoppad).

Den ÄKTA Gesus har till och med blivit mordhotad! Det gör mig smått avundsjuk, ty vem skulle inte vilja bli det?

Hur som helst: Genom att inte ställa dessa båda ledarfigurer i H&K mot väggen och undra vaffan organisationens båda frontfigurer håller på med, anser jag att H&K:s medlemmar komprometterar sig själva.

Kan verkligen alla dessa medlemmar i H&K, inklusive ordföranden och vice ordföranden, ha missat de där välkända Jesusorden om att vända andra kinden till i stället för att, som i nuläget, försöka excellera i destruktivt och hatiskt beteende?

Tillagt 2013-10-29 20:13:
PS Medan jag skrev detta inlägg, nåddes jag via mejl av följande meddelande:

Läste på Flashback att du har fått en ny hattråd på ansiktsboken signerad Peratt där idioten listar alla som gillar dig med namn, yrke, arbetsgivare & bild....

(Med "du" avses här den ÄKTA Gesus. Men har jag tur finns jag kanske med bland Gesus' lärjungar, de som går under namnet de rövslickande hyenorna. Yippie! I så fall är jag på väg att bli en kändis på Facebook också. Det är fanimej på tiden... )

Gudmorgon! Nä, jag fanns inte med på listan över avslöjade och namngivna Gesusvänner.

Sorgligt. Övermåttan bedrövligt. Antagligen måste woowoos lägga ned ännu mer tid på att eftersöka min rätta identitet. Kan de inte snart komma till skott? Jag längtar.

Själv skrev jag denna kommentar till Peratts namnavslöjanden:

Ja du, Pheme! Jag har upphört att bli förvånad över vad Börje Peratt kan få för sig. Gud i Himmelriket måste passa sig; jag fruktar att Peratt en dag kan vara på väg att utmana Honom i syfte att introducera en helt ny moralsyn, där angiveri, baktaleri, skitsnack, smutskastning och insinuationer utgör de nya - och som fina betraktade - drivkrafterna vid mänskligt umgänge.

Måste dock säga, när jag läser i Peratts kommentarsfält, att en del skeptiker och Gesusvänner formulerar sig lite väl otaktiskt i sina kommentarer, något som Peratt inte är sen att utnyttja i sina kommentarer till kommentarerna. Å andra sidan kan jag förstå dessa Gesusvänner. Det ÄR lätt att sjunka till samma (debatt)nivå som ens motståndare väljer.

Jag förstår alltså Gesusvännernas upprördhet - den är förvisso befogad - men ibland är det en klok regel att följa, att inte kommentera just när man är som mest upprörd. När man blir provocerad, har man helt enkelt svårare att tänka klart och väga sina egna ord på guldvåg. Och Börje Peratt är inte sen att utnyttja denna svaghet som manifesteras hos en del av kommentatorerna.

Tro nu inte att jag försvarar Peratt. Även om Gesusvänlistan är offentlig på FB, är det i allra högsta grad befogat att fundera lite över lämpligheten och det moraliska i att publicera den här sortens lista i ett sammanhang som helt uppenbart är avsett att chikanera.

Kort sagt: Allt som är offentlig handling måste faktiskt inte publiceras. Ett exempel: Min lokaltidning hade ett tag för ovana att publicera namnen på alla dem som sökte ledande befattningar inom kommun och landsting. Detta vållade också oro i ledet, av lätt insedda skäl. Inte bara bland de sökande själva utan även bland deras chefer och arbetskamrater.

Nu hade man jallafall något att tjattra om under kafferasterna. Jaså, han trivs inte på sitt nuvarande jobb? Jaså, hon har drabbats av storhetsvansinne? Och eftersom blott en kunde erhålla det utannonserade jobbet, kunde en hel del skadeglädje poppa upp kring alla dem som sökt men inte befunnits värdiga att få besätta den utannonserade tjänsten.

Efter upprörd debatt i tidningen lades den här sortens "öppenhet" från tidningens sida i malpåse. Diskretion blev hederssak.

Men är man ordförande i skitföreningen Humanism & Kunskap, då är det tydligen helt OK att vara indiskret.

DÄREMOT är samme Peratt oerhört diskret när det gäller medlemmarna i den egna föreningen. Jag läste för ett tag sedan på föreningens hemsida, i en redovisning av det som hänt under ett föreningsmöte ( förmodligen gällde det ett årsmöte), att ordföranden då fattade beslut om att inte offentliggöra de på mötet närvarandes namn; ja inte ens antalet närvarande röstberättigade på detta möte skulle/finge redovisas.

Då har diskretionen gått lite väl långt, tycker jag.

Jag kan förstå att ordförande Mao - f'låt Peratt - inte ville "prisge" föreningsmedlemmar genom att uppge deras namn. Men antalet närvarande - varför skulle den uppgiften hemlighållas? Varför en diskretion som går så långt?

Tja, jag kan bara gissa, att antalet närvarande nog bara bestod av de närmast sörjande så att säga. Dvs av Peratts och Sasserssons närmaste och mest lierade. En LITEN klick, alltså, som fattade beslut i föreningens namn. Och att det därför bleve genant att visa hur denna lilla fraterniserande klick i H&K:s toppskikt styr och ställer i föreningen lite som man vill och känner för.

Hur som helst: Sanning och (åsikts)konsekvens har aldrig varit Peratts starka sidor. Eller som de gamla romarna plägade säga: Quid licet Jovi, non licet bovi. Alltså: Vad som är OK för den store Ledaren att göra, är inte tillåtet för Gesus och liknande simpelt fotfolk.

Så, som sagt (inledningsvis): Varför skulle jag bli förvånad över hur Börje Peratt beter sig? Han är väldigt lätt förutsägbar, den mannen. Det är inte utan att jag får lust att citera Matt 7:5: Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.

TILL SIST EN KOMMENTAR AVSEDD FÖR FOLK HÄR INNE PÅ GAMEREACTOR:

Anser ni det är värdigt - och lämpligt - av en ordförande i en förening som Humanism & Kunskap, som har etik(frågor) och humanism som sina ledord och på sin agenda, att bete sig på det vis som nu har avslöjats?

Själv svarar jag NEJ på den frågan.

Är det konstigt att jag är misstänksam mot människor som kallar sig för kristna och som säger sig förespråka kristna ideal?

I senaste numret av New Scientist finns spännande läsning om tiden och om möjligheterna att göra ett slags syntes av kvantfysik och vanlig klassisk fysik.

I artiklarna framhålls att observatören interagerar med universum. Genom att observatören lägger näsan i blöt uppkommer fenomen som entanglement/sammanflätning av exempelvis två fotoner, även om dessa befinner sig långt ifrån varandra i fysisk bemärkelse. Typ att om observatören slår fast, att foton nr 1 befinner sig i tillstånd X, så kommer foton nr 2 att befinna sig i tillstånd Y. Eller vice versa.

Det hela påminner om en leksak bestående av två ihoplödda figurer - vanligen kallade för kärringen och gubben. Dessa båda figurer är fastlimmade på samma skena. Så om man gör gubben framåt, åker gumman bakåt. Eller tvärtom. Man kan säga att kärringen och gubbjäveln fungerar som två fotoner på avstånd från varandra. Definierar du den ena fotonens position, kan du också förutsäga den andra fotonens position.

Sånt här tycker jag är intressant som fan. Sålunda kom jag att tänka på Gud, när jag läste nedanstående text, från http://www.newscientist.com/article/mg22029410.900-saving-time-
physics-killed-it-do-we-need-it-back.html .

Artikeln heter Saving time: Physics killed it. Do we need it back? = Rädda tiden/tidsbegreppet, våra fysiker har dödat tiden. Men behöver vi tiden eller kan vi låta den fortsätta vara döld, dvs en illusion?

Artikeln inleds så här:
IMAGINE standing outside the universe. Not just outside space, but outside time too. From this spectacular vantage point, you gaze down upon the universe. At one end you see its beginning: the big bang. At the other, you see... whatever it is that happens there. Somewhere in the middle is you, a minuscule worm: at one end a baby, the other end a corpse. From this impossible perspective, time does not flow, and there is no "now". Time is static. Immutable. Frozen.

Fantastical as it seems, for most physicists today the universe is just like that. We might think of time flowing from a real past into a not-yet-real future, but our current theories of space and time teach us that past, present and future are all equally real - and fundamentally indistinguishable. Any sense that our "now" is somehow special, ...

Dvs det verkar som att allting existerar samtidigt. En utomstående betraktare kan sålunda se allt från universums start till dess slut och allt som finns däremellan. Allt detta samtidigt. Det är därför som jag fick associationer om Gud. För Honom, om Han nu finns, alltså, bör universum te sig på just detta vis.

Gud/Observatören som befinner sig utanför universums rum/rymd befinner sig också utanför tiden. Han kan liknas vid en biomaskinist som har möjlighet att snabbspola filmen/bandet framåt och bakåt. Och välja att trycka på STOP. Där filmen stannar vid en tryckning på STOP-knappen, där befinner sig nuet.

Tanken svindlar, tycker jag. Om jag befann mig utanför universums rum och tid - som fallet är med Gud i detta exempel - ja, då skulle jag alltså i princip kunna se min egen livshistoria från befruktningsögonblicket fram till min död, allt beroende på var någonstans i denna tidslinje jag valde att fokusera blicken. Där jag valde att stoppa min egen snabbspolning av mitt eget liv, där finns nuet. Och när nuet är definierat, kan man också peka ut förfluten tid och kommande tid.

Jag tycker att detta talar för att begreppet fri vilja är ett bullskitbegrepp. Som herr Lurkman m fl har varit inne på tidigare är allt förutbestämd, även om vi människor inte kan se/märka detta. Om vårt liv finns s a s inspelat på film, se min metafor här ovan, då är det determinism som gäller. Fri vilja blir en illusion.

Möjligen kan vi inbilla oss att vi kan göra fria val. Men i själva verket är det som en redan inspelad spelfilm. Regissören har redan klipp sin film och givit den ett slut som han vill ha.

Följer härav att denna "filmregissör" (i min metafor) kan kallas för och liknas vid Gud? Nej, det tycker jag inte det finns fog för. Det finns inget - annat än önsketänkande - som leder fram till synsättet att regissören ska/kan/måste sägas motsvara de abrahamitiska religionernas gudsbild (eller, för den delen, någon annan religions gudar).

För mig är gudsbegreppet blott ett mänskligt hittepå. Av typiskt bullskitslag. Helt i nivå med andra HCA-begrepp (HCA = Hidden Causal Agents) typ tomtar, troll, demoner, vättar, änglar, rumpnissar, spöken etc.

FDETDA: Ha en trevlig och riktigt scary/ruskig Halloweenhelg!

Jag tycker att detta talar för att begreppet fri vilja är ett bullskitbegrepp. Som herr Lurkman m fl har varit inne på tidigare är allt förutbestämd, även om vi människor inte kan se/märka detta. Om vårt liv finns s a s inspelat på film, se min metafor här ovan, då är det determinism som gäller. Fri vilja blir en illusion.

Något annat har jag iallafall svårt att föreställa mig. Blir snurrig av att tänka på det. Indeterminism betyder just att det inte är determinism. I någon vidare mån kan jag inte alls förstå begreppet indeterminism. Detsamma gäller den fria viljan. Jag har svårt för att förstå hur en relevant definition av begreppet skulle lyda, och om det ens har något med determinism eller indeterminism. Nu är jag snurrig. Vad är egentligen ett fritt val? En frihet att kunna bryta mot logikens lagar? Jag diskuterade fri vilja med jehovas vittnen i somras. Det var tyvärr en nonsensdiskussion. Tyckte mig dock ana att fri vilja för dem innebar att vi kan göra egna val. Alltså, att vi aktivt kan välja. Nu är jag ingen psykolog, men jag kan väl köpa att vi "aktivt" kan "välja" saker, men jag förstår inte varför förekomsten av något sådant skulle vara meningsfullt att påpeka. De kanske uppfattade fri vilja som något relativt. Att det framstår för oss som om det finns flera alternativ? Usch, det känns bara som jag pratar en massor goja.

Alls inget "bludder", herr Lurkman. Snarare högst tänkvärda funderingar som du delar med dig av.

Jag för min del resonerar så här: Synopsis (= filmens/bokens innehåll) är (förut)bestämd. Alltså: Den röda tråden i narrativet måste följas. Typ att vi går mot döden vart vi än går. Eller mot ökad entropi/oordning.

Om vi under denna process har valfriheten att välja att torka oss i röven med rosa eller ljusblått toapapper efter att ha bajsat, ändrar inte på denna utstakade bana. Fortfarande gäller att vi går mot döden vart vi går. Tillstånd som karakteriseras av ordning (= låg entropi) är blott tillfälliga. Färden/Resan är redan förutbestämd. Vi lämnar staden "Ordning" för att färdas till slutdestinationen "Total oordning". Ett annat namn på "Total oordning" är "Döden".

Livet kan ses som en strävan att upprätthålla viss ordning. Men livet har oddsen emot sig. Livet är som ett cirkusnummer innebärande att mannen i cirkusmanegen ska hålla ett dussin tallrikar snurrande på var sina lodrätta pinnar. Minsta ouppmärksamhet från artistens sida och hela numret slutar i fiasko.

Livet har inbyggt i sig det ultimata fiaskot. A.k.a. döden. Livet har döden inbyggd i sig. Utan död inget liv. Alternativt: Utan liv ingen död.

För mig är detta självklart. Hur det är för er andra vet jag inte. Men för mig bekräftar detta blott vad som jag vill veta: att när jag är död så är jag död.

En metafor: Tänk dig att du med en snöboll krossar en glasruta. Man kan då säga att glasrutan dör, förvandlas till splitter. Inte fan kommer detta glassplitter att återuppstå som en helt ny (och felfri) glasruta. Så varför skulle då vi människor kunna uppstå från vår död, när en glasruta inte kan återuppstå från sin död?

Faktum är att den här sortens tankar gör mig smått glad och upprymd. Hur är det med er andra? Blir ni också glada när ni tänker sådana här tankar?

Jag för min del resonerar så här: Synopsis (= filmens/bokens innehåll) är (förut)bestämd. Alltså: Den röda tråden i narrativet måste följas. Typ att vi går mot döden vart vi än går. Eller mot ökad entropi/oordning.

Om vi under denna process har valfriheten att välja att torka oss i röven med rosa eller ljusblått toapapper efter att ha bajsat, ändrar inte på denna utstakade bana.

Precis. När det kommer till fri vilja så tror jag att folk i allmänhet inte går mycket längre än till toapappret. Jehovas vittnen bland annat. Det brukar ju göras en distinktion mellan djur och människor när det kommer till fri vilja, så hur fri vilja uppfattas lär mångt och mycket ligga i de skenbara skillnader mellan andra djurs handlande och vårt eget handlande.

Faktum är att den här sortens tankar gör mig smått glad och upprymd. Hur är det med er andra? Blir ni också glada när ni tänker sådana här tankar?

Jag gäller entropi. Det är något väldigt vackert med det. Det är liksom tragiskt.

Ja, tänk att man äntligen, tack vare entropin, ska kunna nå vägs ände någon gång. En härlig, smått euforisk känsla.

Med en metafor: Vilket är bäst? Att läsa en bok, i vilken man så småningom når slutet, dvs sista sidan? Eller att läsa en bok som ALDRIG tar slut?

För mig är svaret på den sortens frågor givet. Sådant som aldrig tar slut - dvs som är evigt, typ det utlovade/påstådda livet i Himmelriket - känns som en mardröm.

Vad är det för poäng med att någonting ska vara/finnas för evigt? Dessutom är evighetstänket synnerligen egoistiskt. Tänk så här: Antag att vi människor som lever här på jorden skulle ha ett evigt liv. Jorden kan försörja blott ett visst antal människor. Det innebär sålunda, att de som nu lever och som har ett evigt liv, i princip utkonkurrerar/hindrar andra individer att födas, eftersom jorden inte kan försörja hur många som helst. Dvs det finns ett tak. Och hur människovärdigt och moraliskt är det att någon stackare ska få födas men dö av svält vid kanske två månaders ålder, Allt detta bara för att de som redan finns här på jorden har evigt liv och därmed har lagt beslag på utrymmet (alla lediga platser för egen del. Detta är den ultimata egoismen.

För övrigt är evighetsperspektivet inom kristendom, islam etc ihåligt och korkat som fan. Evighet måste ju rimligen innebära, att varken födsel eller dödsfall kan existera. Ty om man föds, har man en början. Det som är evigt saknar början. Precis som det saknar ett slut. Det är bullskittänkande att resonera som så, att en människa som har blivit född (= som INTE är evig) plötsligt ska kunna genomgå en sorts förändring som innebär, att hon inte ska behöva dö. Äkta evighet måste förstås definieras som avsaknad av både tillkomstdatum/födelsedatum och dödsdatum. Att bara ha fokus på detta med upphörd/upphävd död är typiskt religiöst bullskittänkande.

Jag har också svårt att förstå de reinkarnationstroende. Enligt dem tvingas man att leva om sina liv gång på gång. Och än värre: Man måste kanske under vissa livscykler leva som spyfluga eller fästing (jfr karma-tänket).

Jag tycker det låter/verkar hemskt.

Finns det någon här som skulle jubla "Yippie!", om hen med säkerhet visste, att hen i nästa liv skulle förvandlas till spyfluga eller fästing?

Nej, låt oss alla gemensamt utropa ett: LEVE ENTROPIN!

Hur pass aggressivt bör man attackera religiöst bullskittänkande?

Oxenstierna aktualiserade nyligen den debattfrågan; se sidan 1041 i denna religionstråd.

Som väl alla vet vid det här laget är jag på hugget när det gäller att identifiera (åtminstone i mina ögon) religiös bullskit för att sedan tämligen aggressivt slå ned på densamma.

Vi minns nog alla budgetbråket i USA för ca en månad sedan. Hela världsekonomin, med dess spirande tillväxtoptimism, höll på att än en gång drivas ned i en högst oönskad nedåtgående ekonomisk spiral (med ökad svält och misär som högst konkreta risker). Drivkraften till debaclet var den falang inom republikanerna som kallas för Tea Party-rörelsen och/eller "De kristna högerkrafterna" (i USA).

Det är ingen hemlighet att de här kristna höger- och mörkermännen drivs av sin övertygelse, att vi lever i Ändens tid. De har alltså, i stort, samma syn som Jehovas vittnen i denna fråga. De förväntar sig följaktligen att Jesus snart ska återvända till jorden och bekämpa Satan och dennes hejdukar (till vilka uppenbarligen president Barack Obama räknas).

Så om den kristna högern i USA hjälper till att påskynda apokalypsens ankomst genom att destabilisera de sekulära institutionerna typ USA:s federala regering och får världsekonomin att vända nedåt igen just som den lyckats ha fått upp näsan över vattenytan (bildligt talat), vem kan väl tycka illa därom bland de kristna? De kristna längtar ju alla efter att Jesus ska komma tillbaka hit till jorden och röja upp efter Satans destruktiva framfart här "nere" på jorden.

Mot bakgrund av det sortens religiöst bullskitscenario, är det då så konstigt att jag ägnar mig åt att bekämpa religiöst färgad bullskittro? Bör jag ens klandras för att jag gör det på ett aggressivt vis? Ja, därom råder det delade meningar (Oxenstierna verkar vara inne på att jag slår undan benen för mig själv genom att formulera mig så aggressivt och provocerande som jag plägar göra. Kanske har han rätt; jag vet inte säkert. Men dock är det så här som jag, just JAG, för tillfället vill föra kampen mot religiös bullskit. Andra må föra motsvarande kamp på sitt vis. Jag anser att det finns plats för olika kampmetoder att använda sig av när man strider mot religiöst bullskittänkande.)

I dag höll jag på att sätta frukosten i halsen, när jag läste följande artikel på en Obamafientlig nyhetssajt som står den kristna bullskithögern nära: http://www.wnd.com/2013/11/weekend-sky-to-feature-heavenly-si
gn/ .

I den artikeln kan man läsa om en amerikansk pastor som ser tecken i skyn, indikerande att nu, äntligen, är Jesus' återkomst hit nära.

Det hela är så korkat, att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Finns det ingen hejd på hur korkad man kan vara inom den kristna högern i USA?

Jag har för övrigt sett amerikanska kongressledamöter på YouTube, läsande högt ur Bibeln om ändens tid. Detta som ett sätt att debattera dagens klimatfrågor, vilka anses vara så viktiga för jorden. Poängen med denna högläsning ur Bibeln från denne kristna högermans sida var, förstås, att klargöra för envar som lyssnade, att enligt Guds skapelseplan SKALL världen strax gå under och en ny jord byggas upp, under ledning av Jesus Kristus, Vår Herre. Så varför då bry sig om klimatfrågan? Är det inte snarare en Gudi behaglig gärning att i stället påskynda jordens undergång, ty då påskyndas ju rimligen också Jesus' och hans änglakavalleris återkomst hit. Och ju förr Satan fängslas, desto bättre för alla kristna, ja för alla på jorden boende, även om svält, sjukdomsepidemier etc kommer att öka kraftigt temporärt (= innan Jesus har tagit kontrollen över hela jorden och fängslat Satan).

En fråga till alla som läser detta inlägg: Om man inte håller med om detta synsätt, som den kristna högern i USA i allmänhet och den här stollepastorn i synnerhet har gjort till sitt, hur ska/bör man då gå till väga, som icke-troende på dylik bullskit, för att försöka förhindra att den här sortens irrläror sprider sig utanför den kristna högerns kretsar/led i USA? Tänk om samma sorts tankegångar skulle få spridning även i länder utanför USA? Typ här i Sverige.

Jag anser att det gäller att mota olle i grind. Det är alltid en klok strategi att vara proaktiv i stället för reaktiv. Dvs bättre att förebygga katastrofer än att ideligen tvingas röja upp efter inträffade katastrofer.

Det är vad jag anser/tycker.

Långt ifrån alla religiösa människor är "dåliga". Men jag tycker aldrig att en religiös person ska styra ett land utifrån ens tro.