Fan, nu blev jag riktigt genuint glad asså. Jag kom in på mitt förstaval, Tv produktion & media. Gött!

Fan, nu blev jag riktigt genuint glad asså. Jag kom in på mitt förstaval, Tv produktion & media. Gött!

Grattis! Var ska du husera? Det hade varit intressant och roligt att studera, inbillar jag mig.

Första riktiga dagen på larmteknik-kursen börjar nu på måndag. Kommer vara mycket praktiskt de första fem veckorna, men sen kommer vi lära oss allt mer.

Så jävla osäker på om jag ska tacka ja till lärarutbildningen. Har inte de personliga egenskaperna för att passa och trivas som lärare på fritids. Dessutom tycks både jobbet mest vara fyllt med stress, och utbildningen i sig har ju inte speciellt gott rykte.

Stressen och de negativa aspekterna har jag fått en försmak av när jag vikarierat på förskolan, och att leda en grupp med flera barn och inspirera dem är jag inte särskilt bekväm med alls. Å andra sidan är det det enda jobbet som inte gett mig mer ångest än vad jag redan har. Suck.

Dra mig baklänges. Jag kom in på Grundskollärarutbildningen med inrikting fritidshem i Borås. Det känns både kul och jobbigt. Hade riktat in mig på att börja läsa Media och kommunikation på en folkhögskola. Nu var jag verkligen inte hur jag ska göra.

Att plugga media är så klart urbota dumt, speciellt på den nivån, men det verkar roligt och intressant. Kan inte sticka under stolen med att studiesättet på en folkhögskola känns mer passande för mig som varit borta från skolbänken i flera år.

Det vettigaste är givetvis att välja lärarutbildningen. Skulle det inte kännas bra går det ju hoppa av. En annan sak som får mig att tveka är att jag aldrig jobbat på fritids eller fritidsgård. Bara förskola. Dessutom har jag läst så mycket skit om lärarjobbet. Om du undrar något så kan jag iaf besvara frågor från första året.

Suck.

Är det F & 1-3 eller endast förskollärare du ska läsa? F & 1-3 är det bästa då man kan vraka och välja mycket. Jag antar att du är snubbe och kommer få jobb jävligt lätt. Jag läste i ett år, men stod inte ut med att behöva studera tre och ett halvt år för att bli förskollärare. Seriöst, på min första VFU så fick jag högsta betyg, de sa att de inte kunde tro att det var min första praktik och att jag i princip är redo att börja jobba. OCh så fantastisk är jag inte med ungar..

I piteå kommer jag att studera i tre år.

Är det F & 1-3 eller endast förskollärare du ska läsa?

Det är grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem (kunde de inte valt ett smidigare namn?), så jag skulle alltså få jobba på fritids och undervisa i musik eller bild.

Jag läste i ett år, men stod inte ut med att behöva studera tre och ett halvt år för att bli förskollärare. Seriöst, på min första VFU så fick jag högsta betyg, de sa att de inte kunde tro att det var min första praktik och att jag i princip är redo att börja jobba. OCh så fantastisk är jag inte med ungar

Vad var det med utbildningen du spydde galla över? Känns som att många börjar men hoppar av lärarutbildningen. Kul ändå att du lyckades så bra på praktiken, något måste du ha gjort rätt. Jag förstår dock hur du menar, jag känner mig också pinsam bland barnen ibland. Trots detta har de jag jobbat med sagt att det fungerar bra, att mitt lugn är bra och att jag möter barnen bra. Det enda jag fått lite kritik för är min blyghet och ovilja att bjuda på mig själv tillräckligt.

Vad jag än väljer mellan Media och kommunikation på folkhögskola och lärarutbildningen kommer jag nog inte känna att jag passar någonstans. Att ta lån för att plugga media på en folkhögskola känns dock urbota korkat och naivt. Lär sluta med att jag studerar mig ut i arbetslösheten ännu en gång.

I piteå kommer jag att studera i tre år.

Härligt! När börjar du? Har du flyttat?

Det här blev visst inte alls som jag önskat... helvete också, rent ut sagt! För att ge er en snabbsummering av situationen.

1. Jag ansökte om att börja på ett masterprogram inom biomedicin till hösten.
2. Jag blev antagen med kravet att klara de spärrtentor jag hade efter mig innan terminsstart.
3. Jag tog examen inom kandidatprogrammet Medicinsk biologi i början av sommaren.
4. Jag skrev igår den första av två spärrtentor. Även om det kändes helt okej så räknade jag poängen och kom fram till att jag hamnade närmare 50% än 60% (som krävs för G).
5. I ren panik gjorde jag en sen anmälan på en grundkurs i engelska (30 hp) inför hösten för att ha någonting att göra och få bo kvar i min nuvarande lägenhet (det är en studentbostad).
6. Inser nu i efterhand att om jag studerar med fullt studiemedel under hösten så har jag till våren endast ett år fullt studiemedel kvar... och gissa vad, masterprogrammet jag vill läsa är på två år med intag enbart på höstterminen.

Hurra för mig!

Vad var det med utbildningen du spydde galla över? Känns som att många börjar men hoppar av lärarutbildningen. Kul ändå att du lyckades så bra på praktiken, något måste du ha gjort rätt. Jag förstår dock hur du menar, jag känner mig också pinsam bland barnen ibland. Trots detta har de jag jobbat med sagt att det fungerar bra, att mitt lugn är bra och att jag möter barnen bra. Det enda jag fått lite kritik för är min blyghet och ovilja att bjuda på mig själv tillräckligt.

Vad jag än väljer mellan Media och kommunikation på folkhögskola och lärarutbildningen kommer jag nog inte känna att jag passar någonstans. Att ta lån för att plugga media på en folkhögskola känns dock urbota korkat och naivt. Lär sluta med att jag studerar mig ut i arbetslösheten ännu en gång.

Jag var så less på alla onödiga kurser de slänger in för att förlänga längden för utbildningen. Att jobba på förskola ska för helvete inte ta tre och ett halvt år. Vi läste så många konstiga kurser som inte kändes relevanta till yrket. Någon var för om vi vill forska inom något ämne.

Nu kommer jag plugga i piteå, men pendla från Luleå. Flyttar fan inte dit.

Jag var så less på alla onödiga kurser de slänger in för att förlänga längden för utbildningen. Att jobba på förskola ska för helvete inte ta tre och ett halvt år. Vi läste så många konstiga kurser som inte kändes relevanta till yrket. Någon var för om vi vill forska inom något ämne.

Ju mer jag gräver i det verkar det inte finnas mycket positivt om lärarutbildningen. Oavsett inriktning. Tackar jag nej förblir jag arbetslös, men ändå. Känns mest som slöseri att hoppa på utbildningen.

Nu kommer jag plugga i piteå, men pendla från Luleå. Flyttar fan inte dit.

Skönt att det kommer fungera att pendla. Haha, är Piteå så bedrövligt?

Tillagt 2015-08-14 15:25:

Hurra för mig!

Du får jobba röven av dig så att du kan bekosta kalaset själv. Lättare sagt än gjort, dock.

Gjorde högskoleprovet i våras, för första gången och satte mig i en skolbänk för första gången på närmare fem år. Gick in och siktade helhjärtat på 0,4 ungefär, med mina skadeskjutna matematikkunskaper i bakhuvudet. Fick köra den gamla goda och pålitliga "det-var-länge-sedan-jag-kryssade-i-C-som-svarsalternativ" genom samtliga algebra-delar och klacksparkade mig igenom resten på fullständiga chansningar och rimliga hunches, och räknade iskallt med att göra bättre ifrån mig på svenska och engelskaproven.

Märk min förvåning när resultaten trillade in och jag kunde presenterade ett ståtlitg praktstånd på 1,3 poäng, där mina förmodat starka sidor lyste med sin frånvaro, medan mina abstrakta mönster-taktik i svarshäftet för mattedelarna presenterade stadiga 35-40% rätt. Summan av kardemumman, kids och ni som funderar på om högskoleprovet är värt det; yes. yes, it is.

Om en halt och lytt mattesopa som jag kan pricka in en godkänd mängd rätta svar så kan ni med grundläggande Matematik B-kunskaper det också. Sökte till Stockholms Universitet på journalistlinjen och blev 394:e reserv på mina halvhyggliga betyg (15/16 någonstans i snitt) medan jag kom 23:e reserv på mitt half-ass högskoleprov. Det får ju tala för sig själv - om vilken enorm fördel det kan vara med ett högskoleprov som ryggstöd, om man inte var en total ultranörd och har 22,5 i snitt från gymnasiet.

I slutändan blev det i alla fall tre-årig journalistisk linje på Södertörn, i Flempan utanför Stockholm med början om två och en halv vecka, av rena bekvämlighetsskäl. Helvitte vad allt blev på riktigt nu... CSN och allt vad det heter. Önska mig lycka till.

Summan av kardemumman, kids och ni som funderar på om högskoleprovet är värt det; yes. yes, it is.

Har inte suttit i skolbänken på fem år heller, visserligen är nog mina kunskaper i matte ännu mer bedrövliga än dina. Kanske värt att sajna upp sig för att skriva skiten i höst ändå, dock.

I slutändan blev det i alla fall tre-årig journalistisk linje på Södertörn, i Flempan utanför Stockholm med början om två och en halv vecka, av rena bekvämlighetsskäl. Helvitte vad allt blev på riktigt nu... CSN och allt vad det heter. Önska mig lycka till.

Gratulerar! Lycka till. Kommer gå finemang. Förstår att du är nervös, det är nog alla. Jag själv kommer nog banga båda de utbildningar jag kommit in på. Sådan är jag.

Summan av kardemumman, kids och ni som funderar på om högskoleprovet är värt det; yes. yes, it is.

Japp, det är det. Gjorde mitt för fem år sen med inställningen "kan vara bra att ha gjort det iallafall" och dängde till med 1.9 trots total avsaknad av intellektuell kompetens.

Att jag sedan aldrig gjorde något av de där 1.9 poängen är ju en annan historia, då jag istället började jobba och nu pluggar deltid på distans till automationsingenjör. Går utmärkt att avväga med jobbet, det är jag riktigt nöjd med.

Ångrar inte alls att jag spenderade den där lördagen i skolsalen iallafall.

Gratulerar! Lycka till. Kommer gå finemang. Förstår att du är nervös, det är nog alla. Jag själv kommer nog banga båda de utbildningar jag kommit in på. Sådan är jag.

Tack ska du ha! Jo, jag är av samma natur själv men jag är är mer less på mitt hamsterhjul till liv, än vad jag är skraj för att slänga mig in på ett helt nytt kapitel så då får det bli det senarenämnda.

Japp, det är det. Gjorde mitt för fem år sen med inställningen "kan vara bra att ha gjort det iallafall" och dängde till med 1.9 trots total avsaknad av intellektuell kompetens.

Vem fan "dänger till" med 1.9?! Snyggt jobbat. Nästan ännu mer slick att börja knega, istället för att slänga sig huvudstupa in i någon ultratung elitistutbildning. Hur är distansstudier? Känns som att det krävs en militant grad av disciplin för att inte skjuta allting framför sig... när du knegar samtidigt, dessutom.

Tack ska du ha! Jo, jag är av samma natur själv men jag är är mer less på mitt hamsterhjul till liv, än vad jag är skraj för att slänga mig in på ett helt nytt kapitel så då får det bli det senarenämnda

Bra att du vågar! Starkt. Känner samma sak vad gäller hamsterhjulet, men jag vågar nog inte hoppa ur det. Har dessutom inte fått tag på en enda lya i studieorten, så det sätter väl stopp.

Att hitta boende i en studentstad har blivit en klassfråga, grattis Sverige, politikerna verkar ju bry sig också.

Att hitta boende är inte det lättaste. Kan vara ett rent lotteri ibland. Gäller bara att ligga på och kolla runt. Bor själv i korridor.

Att hitta boende är inte det lättaste. Kan vara ett rent lotteri ibland. Gäller bara att ligga på och kolla runt.

Trots att jag tvekar på om jag kommer infinna mig på plats vid skolstarten letar jag dagligen efter ett boende. Det mest irriterande är när flera av dem jag mailat inte ens svarar. Ring då, tänker ni. Det hade jag gärna gjort om varit så generösa att de delade med sig av sitt telefonnummer.

Trots att jag tvekar på om jag kommer infinna mig på plats vid skolstarten letar jag dagligen efter ett boende. Det mest irriterande är när flera av dem jag mailat inte ens svarar. Ring då, tänker ni. Det hade jag gärna gjort om varit så generösa att de delade med sig av sitt telefonnummer.

Har hört att trycket på bostäder släpper kanske en månad in på terminen, eftersom att en hel del hoppar av o s v. Så kan du tänka dig att bo på ett vandrahem eller liknande, till en början, så borde det gå att lösa. Jag tror inte att bostadsfrågan är ditt största problem, utan att du själv tvekar så mycket. Det är klart att det är ett stort och svårt beslut, men att tveka såhär nära inpå terminen håller inte. Personligen var att börja plugga och flytta till en levande och vital studentstad något av det bästa jag gjort i livet. Du kan väl bestämma dig för att prova en termin i alla fall. Känns det inte rätt, så har du provat.

Jag tror inte att bostadsfrågan är ditt största problem, utan att du själv tvekar så mycket. Det är klart att det är ett stort och svårt beslut, men att tveka såhär nära inpå terminen håller inte. Personligen var att börja plugga och flytta till en levande och vital studentstad något av det bästa jag gjort i livet. Du kan väl bestämma dig för att prova en termin i alla fall. Känns det inte rätt, så har du provat.

Du har givetvis rätt. Jag borde ha bestämt mig redan. Visserligen blev jag antagen först i andra urvalet, så det är inte som att jag gått och funderat sedan juli månad. Det är många som säger att börja plugga på högskola eller universitet är det bästa de gjort, men ärligt talat brinner jag inte tillräckligt för något, därför känns högskolestudier mest som ett nödvändigt ont för att få jobb. Jobb inom ett yrke som bara passar mig hyfsat och mer mig rätt sunkig lön och arbetsmiljö.

Även det du skriver i slutet hör jag ofta. Problemet med mig är att jag ser allt så definitivt och skulle jag nu misslyckas och hoppa av efter en termin står jag där igen, arbetslös, utan pengar, och lån. Och förmodligen ännu mer ångest för att jag hoppat och misslyckats med ännu en grej.

Vad studerar du, förresten?

Just det! Bra skrivet.

Hur är distansstudier? Känns som att det krävs en militant grad av disciplin för att inte skjuta allting framför sig... när du knegar samtidigt, dessutom.

Det kan vara lite slitigt i perioder, men jag kan redan vad jag är menad att lära mig eftersom jag redan jobbar i branschen.

Anledningen till att jag går utbildningen är mest att jag vill ha det dokumenterat att jag är ingenjör, det smäller rätt högt på arbetsmarknaden fortfarande.

Jakten på kurslitteratur har börjat. God natt plånbok </3

Det är många som säger att börja plugga på högskola eller universitet är det bästa de gjort, men ärligt talat brinner jag inte tillräckligt för något, därför känns högskolestudier mest som ett nödvändigt ont för att få jobb. Jobb inom ett yrke som bara passar mig hyfsat och mer mig rätt sunkig lön och arbetsmiljö.

Även det du skriver i slutet hör jag ofta. Problemet med mig är att jag ser allt så definitivt och skulle jag nu misslyckas och hoppa av efter en termin står jag där igen, arbetslös, utan pengar, och lån. Och förmodligen ännu mer ångest för att jag hoppat och misslyckats med ännu en grej.

Är inne på mitt tredje program efter två avhoppade och en termin lösa studier (30hp engelska), och har kommit till insikten att ett avhopp inte nödvändigtvis behöver betyda ett misslyckande. Du lär dig - förhoppningsvis - nya saker, och varje kurs du faktiskt avslutar får du ju papper på att du har läst (en av de kurser jag tagit med mig mest från fick jag inte ens godkänt på, så även kuggade kurser kan komma till nytta ). Pengar är alltid sjukt jobbigt och där vet jag inte vilka råd att ge - när jag stod utan csn en termin levde jag på besparingar och andras välvilja, men det beror ju mycket på hur livet ser ut i stort.

Sen tror jag att rätt få syftar på själva studierna i sig när de pratar om den härliga studietiden - det handlar nog mer om allt runt omkring i form av vänner och allmänt liv. Själv avskyr jag allt vad festande och liknande heter, men en i klassen brukar hänga på mig hem och plugga, äta kakor och spela WiiU. Det är precis lagom för mig~

Kom ihåg att bara för att du utbildar dig till någonting behöver du inte ägna dig åt det resten av livet - du vet aldrig vilka tillfälligheter som kan leda dig vidare i livet!

Skakade liv i mitt gamla konto för att kunna hänga i Den Stora Gitarrtråden så kom jag på det ju är dags för nya studenter om cirka två veckor. Är det någon som kommer börja läsa på Umeå Universitet nu till hösten? Börjar mitt tredje år på civilekonomprogrammet nu och svarar gärna på frågor gällande universitetet, staden, var man ska bo och så vidare om någon skulle ha några funderingar!

Är inne på mitt tredje program efter två avhoppade och en termin lösa studier (30hp engelska), och har kommit till insikten att ett avhopp inte nödvändigtvis behöver betyda ett misslyckande. Du lär dig - förhoppningsvis - nya saker, och varje kurs du faktiskt avslutar får du ju papper på att du har läst (en av de kurser jag tagit med mig mest från fick jag inte ens godkänt på, så även kuggade kurser kan komma till nytta ). Pengar är alltid sjukt jobbigt och där vet jag inte vilka råd att ge - när jag stod utan csn en termin levde jag på besparingar och andras välvilja, men det beror ju mycket på hur livet ser ut i stort.

Blir glad av att läsa allas uppmuntrande ord, även fast de är svåra att till sig och faktiskt sätta i verket. Pengar är sjukt jobbigt, ja. Några besparingar eller rika föräldrar att luta mig tillbaka på har jag dessvärre inte om studierna skulle skita sig. Och rätt till arbetslöshetsersättning eller aktivitetsersättning har jag inte, så den enda inkomst jag haft de senaste månaderna är från timvikariat. Inte haft möjlighet att spara nämnvärt alltså.

Sen tror jag att rätt få syftar på själva studierna i sig när de pratar om den härliga studietiden - det handlar nog mer om allt runt omkring i form av vänner och allmänt liv. Själv avskyr jag allt vad festande och liknande heter, men en i klassen brukar hänga på mig hem och plugga, äta kakor och spela WiiU. Det är precis lagom för mig~

Så är det givetvis. För mig är inte festande och galej något som lockar heller, föredrar relativt lugna kvällar och dagar. Trivs dessutom bra själv. Därför tror jag inte att studietiden skulle bli så himla underbar som de flesta säger.

Kom ihåg att bara för att du utbildar dig till någonting behöver du inte ägna dig åt det resten av livet - du vet aldrig vilka tillfälligheter som kan leda dig vidare i livet!

Väldigt sant. Vissa kurser kan man ju till och med ha nytta av i vardagen, kanske. Samtidigt tycker jag inte man ska plugga vad som helst bara för att. Det är ändå lån som ska betalas tillbaka i slutändan. Därför kommer jag nog skippa folkhögskola, trots att det skulle ge mig mycket på det personliga planet. Men ingen ökad chans till jobb.

Efter alla dessa om och men, vad läser du nu?

Du har givetvis rätt. Jag borde ha bestämt mig redan. Visserligen blev jag antagen först i andra urvalet, så det är inte som att jag gått och funderat sedan juli månad. Det är många som säger att börja plugga på högskola eller universitet är det bästa de gjort, men ärligt talat brinner jag inte tillräckligt för något, därför känns högskolestudier mest som ett nödvändigt ont för att få jobb. Jobb inom ett yrke som bara passar mig hyfsat och mer mig rätt sunkig lön och arbetsmiljö.

Även det du skriver i slutet hör jag ofta. Problemet med mig är att jag ser allt så definitivt och skulle jag nu misslyckas och hoppa av efter en termin står jag där igen, arbetslös, utan pengar, och lån. Och förmodligen ännu mer ångest för att jag hoppat och misslyckats med ännu en grej.

Vad studerar du, förresten?

Just det! Bra skrivet.

Jag tycker att Minilena skrev mycket vettigt. Sen vill jag väl tillägga att det är sunt att du reflekterar mycket fram och tillbaka kring att börja plugga och vad du ska läsa. Kan ibland själv känna att jag borde funderat mer även om jag är väldigt nöjd med hur det blivit. Har själv bytt inriktning minst en gång under studietiden, och ser det snarare som något positivt än som ett misslyckande. Tror att vi alla velat och haft ångest över våra (studie)val.

Tror för övrigt inte att en tänkande individ som du kommer ha några problem med att klara utbildningen, oavsett vad du väljer.

Jag ska plugga en lärarutbildning i Umeå till hösten. Har redan läst fyra år i Lund, så är hyfsat rutinerad.

Skakade liv i mitt gamla konto för att kunna hänga i Den Stora Gitarrtråden så kom jag på det ju är dags för nya studenter om cirka två veckor. Är det någon som kommer börja läsa på Umeå Universitet nu till hösten? Börjar mitt tredje år på civilekonomprogrammet nu och svarar gärna på frågor gällande universitetet, staden, var man ska bo och så vidare om någon skulle ha några funderingar!

*Räcker upp handen*

Åker upp till Ume på torsdag och börjar plugga någon vecka senare. Är 25% västerbottning så räknar med att allt kommer kännas fullständigt naturligt när jag väl befinner mig på plats.

Ska bo på/i Haga, det verkar rätt nice! Finns det någon trevlig studentförening du vill rekommendera?

Tror för övrigt inte att en tänkande individ som du kommer ha några problem med att klara utbildningen, oavsett vad du väljer.

Haha. Om det ändå vore så. Är tveksam. Men tack. Ett dilemma jag skulle stå för om jag inte trivdes på det valda programmet är att mina gymnasiebetyg är så sunkiga. Skulle inte kunna hoppa runt så där som du (och många andra) gjort.

Jag ska plugga en lärarutbildning i Umeå till hösten. Har redan läst fyra år i Lund, så är hyfsat rutinerad.

Ah, så du läser till lärare, du. Vilken inriktning? Hur upplever du utbildningen? Hört mycket negativt om pedagogikdelarna. Och just de delarna dominerar väl Grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem och Förskollärarprogrammet.