Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Halo Infinite

Halo Infinite

Vi maximerade vår tid med multiplayertestet av Halo Infinite förra helgen och är nu redo att delge våra intryck...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Grafiken: Låt oss vara ärliga, när Halo Infinite visades förra året, så var det vi fick se inte gott nog för ett spel som marknadsförts med en ny grafikmotor och en halvt oändlig budget. Nu är det såklart äpplen och päron att jämföra singleplayer med multiplayer, men efter den spelade testversionen förra veckan, står det ändå klart att den extra tiden med utveckling hjälpt. Spelet har en otroligt läcker färgsättning som får mig att minnas svunna tider när förstapersonsskjutare inte behövde vara så gråbruna och väldigt bra design. För den som nagelfar detaljer i omgivningarna, står det dock klart att åtminstone multiplayerdelen inte kommer vara ett grafikdemo för Xbox Series S/X, utan krutet har lagts på sådant som fysik, bilduppdatering och belysning.

Halo Infinite

Tempot: Änterhaken gör att tempot i matcherna blir högre utan att för den sakens skull kännas Call of Duty-stressiga. Det är en återgång till den klassiska Halo-lunken där det handlar om att spela smart och skjuta bäst, snarare än att alltid ha bäst reflexer som i Halo 5: Guardians. Tack vare änterhaken blir det även mer vertikalitet och du får vara beredd på fiender från ovan på ställen där du i tidigare delar hade kunnat känna dig helt säker, och tack vare änterhakens begränsningar går den aldrig att överanvända. Det här ger en väldigt fin balans som jag tror de som älskar Halo från förr kommer uppskatta samtidigt som det känns nytt på ett sätt som Halo 4 och Halo 5: Guardians aldrig riktigt gjorde. Dessutom bidrar de kraftiga sköldarna fortfarande till den där ändå ganska unika möjligheten att vända en duell även efter att ha blivit skjuten sönder och samman av en oförsiktig spelare.

Detta är en annons:

Vapnen: När Halo: Combat Evolved släpptes ogillade jag det faktum att det fanns så få vapen i spelet jämfört med vad alternativen erbjöd. Men medan dessa alternativ idag är döda och bortglömda, har Halo levt vidare, mycket tack vare en tight vapenarsenal där varje bössa fyllde ett syfte och kändes hel unik. I och med Halo 4 började detta urholkas när Prometheans skulle få en motsvarighet till varje puffra samt att ytterligare några nya doningar skulle läggas till. I Halo Infinite känns det spontant som att 343 Industries fattat detta. Ikoniska handkanoner som Assault Rifle (MA40) och Battle Rifle (BR75) känns fullkomligt klockrena att sprida död med och är fantastiska att använda och jag gillar även de nytillskott som hittills visats upp (med Ravager och Spiker som favoriter). Just variationen av vapen bidrar återigen till att få Halo att kännas som Halo och i slutändan finns det få saker som ger större tillfredsställelse än att krossa en Warthog med en Gravity Hammer.

Halo Infinite

Änterhaken: I teorin är jag fortfarande lite kluven gentemot idén på att en karaktär som väger som en halv personbil ska svinga sig runt som Tarzan. Dels borde ju inte änterhaken kunna fästa i merparten av spelets omgivningar (sten, armerat järn och så vidare), och dels borde ju vad det nu än är änterhaken är fäst vid rämna när Master Chief med ett kraftfullt ryck ska belasta med sin fulla vikt. Men skit i det. För i realiteten ger det bra gameplay, det får jag ju medge, och jag själv lyckades med flera fräna stunts redan under mina matcher och i de många videos som spelades in av andra gavs prov på galopperande fysik som närmast för tankarna till vansinnet i Just Cause. Och det är aldrig tråkigt. Ren fakta.

Banorna: Det här är ett område 343 Industries fått kämpa med, de har helt enkelt inte bjudit på särskilt många minnesvärda banor, varken i Halo 4 eller Halo 5: Guardians. Det var liksom solblekt, ofta kliniskt, ologiskt och helt dött. Halo Infinite är ett enormt avbräck från detta, och jag kommer närmast att tänka på världen i Halo: Reach. Även om det "bara" är multiplayer så ser världen inbodd och levande ut nu. Omgivningarna har definitivt använts, här lever det krabater och alltid liksom andas. Dessutom har Halo fått sin färg tillbaka och den där idén om att det måste finnas oförklarligt utomjordiska element överallt har slopats, och det vilar hela tiden en känsla av att marken jag beträder är skådeplats för något som kommer förändra mänskligheten och universum för alltid.

Detta är en annons:
HQ

Slutsats: Halo Infinite har ömsom gjort mig glad och besviken, om vartannat under ett par år nu. Men efter att faktiskt ha fått spela själv, törs jag slå fast att det finns så mycket potential här. Det märks att 343 Industries gått tillbaka till ritbordet ordentligt och inte varit rädda för att osentimentalt kasta ut tidigare idéer. Ta bara en sådan sak som änterhaken, vilken jag initialt betraktade som gimmick, som möjliggör ett Halo-tempo som påminner mer om spelen från förr samtidigt som det öppnar många fler strategier vid varje givet tillfälle. Att multiplayer är 'free to play' betyder givetvis en butik med extra allt samt massor av inställningsmöjligheter jag kan vara utan, men förhoppningsvis kommer det skötas på ett sådant sätt i längden att fansen blir nöjda och det aldrig saknas motstånd online. Den tekniska betan har kort sagt fått mig att blir rejält mycket mer positiv.

Relaterade texter

7
Halo Infinite - Season 2: Lone WolvesScore

Halo Infinite - Season 2: Lone Wolves

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Vi har spelat den andra säsongen av Halo Infinite, men är tyvärr inte helt imponerade av det som erbjuds, där kvantiteten är största problemet...

Halo Infinite - KampanjenScore

Halo Infinite - Kampanjen

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Sex år, flera miljarder kronor och en rejäl försening senare är nu Halo Infinite äntligen här. Är det den mjuka reboot som utlovats, och framför allt - är det bra...



Loading next content