Blue Dragon

Det finns alltid några spel som man hoppas på. Spel som ska bli riktiga monsterfullträffar så att man känner sig snurrig i flera veckor efter den allra första spelminuten. Visst tillhör dessa spel den alltför exklusiva minoriteten, det vill säga spel som håller och levererar trots massiv hype, men det är desto roligare när de väl kommer.

Ett sådant spel är Blue Dragon. Det var på förhand upphaussat till en obeskrivlig nivå, och det kan vem som helst förstå. Med lätthet, måste nog tilläggas. Att skaparen av en av de mest framgångsrika rollspelsserierna, nämligen Final Fantasy, skulle misslyckas med detta nya projekt fanns inte ens på kartan. Att en av de mest populära mangatecknarna skulle designa spelets karaktärer, omgivningar och fiender inte skulle leverera var osannolikt.

På så sätt fann Blue Dragon sin väg in i Japans hjärta, med tunga namn som Hironobu Sakaguchi och Akira Toriyama bakom rodret. Med över åttiotusen exemplar sålda under sina första fyra dagar på marknaden, blev Blue Dragon det snabbast säljande Xbox 360-spelet i Japan - och kanske även det som krävdes för att Microsoft skulle kunna få in en tå i den japanska dörröppningen.

Till skillnad från hur japanska rollspel ofta ter sig, med en förhållandevis långsam och mycket instruerande start, kastas man direkt in i händelsernas centrum i Blue Dragon. När himlen helt oförhappandes blir lilafärgad och hajliknande monster uppenbarar sig, beger sig spelets huvudperson, Shu, sig ut för att se vad det är som pågår. Självklart är det bara början på någonting större än vad man först trott.

För stort, det är faktiskt Blue Dragon. Spelet tar upp hela tre stycken skivor, och tar Shu, Kluke, Jiro och de andra på hisnande äventyr. Trots att spelet är stort och omfattande, har det inte gjorts många kompromisser på det utseendemässiga. Jag har personligen aldrig gillat Akira Toriyamas alster eller tecknarstil, och även om det inte ändras i och med Blue Dragon så ser spelet förträffligt ut. Det är ett mycket rent och polerat spel, och erbjuder mumsig högupplöst grafik i en tredimensionell värld - något som sannerligen är en ovanlighet i japanska rollspel.

Även om Blue Dragon bryter konventionella mönster, håller det samtidigt kvar vid en del av det som numera har blivit synonymt med genren. Till exempel är alla strider tur- och menybaserade. Däremot är de inte slumpmässiga, utan du som spelare kan hålla koll på alla fiender som finns i respektive område eftersom de är fullt synliga på din TV.

Som sagt är striderna meny- och turbaserade. Till en början är det de spelbara karaktärerna som står för allt handgemäng, men efter ungefär en timme in i spelet träder de varelser fram som har gett spelet sitt namn. De spelbara karaktärerna har nämligen blåfärgade "skuggor" som kan hjälpa till i stridens hetta. Shu har en drake som skugga och hans två första kompanjoner, Kluke och Jiro, en fenixfågel och en minotaur som medhjälpare. Skuggorna kan dessutom indelas i något som spelet kallar kategorier, vilket i princip fungerar som jobben i många Final Fantasy-spel.

Stridssystemet har andra smarta finesser, som att kunna välja en eller flera fiender att slåss mot. Det kanske roligaste stridssystemet som låter dig tajma exempelvis attacker och helande magier till efter fienden eller en gruppmedlem har gjort sitt drag, allt för att göra striderna mer effektiva. Detta tajmningssystem gör att striderna får en taktisk sida som fungerar överraskande bra.

Jag måste erkänna att jag har känt mig mycket skeptisk till Blue Dragon, men de timmar jag fått spendera med spelet har varit mycket överraskande och angenäma. Det finns en brist och en konstighet med spelet, som jag hoppas justeras i tid till det europeiska släppet.

Bristen är att skärmuppdateringen ibland faller när det blir för upptaget på TV:n, konstigheten är att Mistwalker har satt in en engelskspråkig kommentator som ständigt berättar vad du pysslar med. Om du kommer över en kista, säger han "chest". Om du blir upptäckt av fiender, upplyser han dig om att du är "detected". När du använder en pryl, säger han "item". Mycket irriterande är det i vilket fall och känns som en skum funktion som är överflödig. Om dessa små bristfälligheter ses över, kan Blue Dragon bli det rollspelet som de västerländska japanofilerna måste skaffa till Xbox 360.