Remember Me Förhandstitt

I Remember Me står minnesförlust och ett storebrorsamhälle i centrum. Vi har fått ta franska Dontnods och Capcoms actionspel på en testrunda för att se om det håller måttet...

Remember Me utspelar sig i ett inte alltför framtida Paris. I detta actionäventyr förlitar sig hjälten inte bara på vapen och knivar, utan även gamla hederliga knogmackor och förmågan att påverka fiendernas minnen.

Och däri hittar vi ett moraliskt dilemma: helgar verkligen ändamålet medlen? Genom att förändra en fiendes minne kan du få denne att begå självmord. Är du helt oskyldig bara för att det inte var du som avfyrade den dödliga kulan? Vår första, korta hands-on-session med Capcoms nyaste titel, utannonsead på fjolårets Gamescom, är lång nog för att få oss ifrågasätta vår moral - vilket bara är en bra sak.

Dontnod Entertainment är lämpligt nog baserat i Paris, och Remember Me är deras första spel. I teamet finns folk som jobbat med Rainbow Six, Splinter Cell och Heavy Rain.

Storyn i Remember Me är en spännande reflektion över nutida trender och ett allt mer hämmat privatliv. Att följa någons statusuppdateringar är så passé, men att dela minnen med varandra? Det är en helt annan femma.

Detta är en annons:

Det enorma företaget Memoreyes har licensierat ett cybernetiskt implantat som låter två Memoreyes-kunder att överföra minnen, vilket innebär att man kan uppleva det nya minnet själv. Implantatet är praktiskt då det även skickar vidare kunskap - allt från säkerhetsrutiner på ett jobb till skollektioner. Så varför inte skaffa sig ett implantat? Det gör ju livet så mycket lättare och är verkligen värt det. Och Memoreyes? De är schyssta snubbar man kan lita på. Eller?

Alla tror inte det. En Paris-baserad rörelse som kallar sig Errorist bestämmer sig för att avslöja korruptionen och de onda planerna hos Memoreyes. Erroristerna misstänker att Memoreyes gör kopior av minnen för eget bruk och samlar på sig enorm mängd kunskap och information. Kunskap är ju makt. Och vem skulle inte vilja sno åt sig obegränsad makt?

Huvudpersonen Nilin är en Errorist, även om hon själv inte minns detta när spelet börjar. Nilin är en slank och atletisk kvinna som fått sitt minne rensat totalt.

Tre fiender åt gången är (förhoppningsvis) inga problem i Remember Me, då Nilin är en skicklig närstridstjej.

Detta är en annons:

När Nilin vaknar i Bastiljens fuktiga källare är hon rädd, ensam och totalt vilse. Hon rymmer genom kloaksystemet, stöter på några lömska mutanter, helt utan aningen om vem som rensat hennes minne eller varför prisjägaren Olga Sedova jagar henne. Efter ett tag dras Nilin in i kampen mot Memoreyes, som är villiga att skydda sina hemligheter med hjälp av både soldater och attackhelikoptrar.

Striderna i Remember Me är icke-dödliga och Nilin förlitar sig på slagsmål, skutt, piruetter och atletiska undanmanövrar i stället för eldstrider. Det påminner en hel del om Rocksteadys Batman-spel - följsamma strider som ser helt naturliga ut.

Skaparna Dontnod har dock lånat annat än fightingsystem från andra spel. Man har också fokuserat på parkour och väggklättrande. Då så många delar från andra spel känns så bekanta, kanske spelaren känner att spelupplevelsen är lite av en besvikelse?

Dontnods försvar kring det klichéartade med minnesförlust är att det var ett logiskt val då spelmekankiken ändå handlar om minnen.

Dontnod kommenterar detta med att med ett så litet team som deras, vore det oklokt att återuppfinna hjulet bara för sakens skull. Vi håller med; vad spelupplägget saknar i innovation tar det igen i en riktigt följsam spelkontroll. Sekunden efter vi plockar upp handkontrollen förstår vi vilka knappar som gör vad, hur Nilin fungerar och hur vi ska navigera oss genom Paris-slummen.

Dontnod har dock en nyhet i denna mix: något man kallar Combo Lab. Detta låter spelare skapa sina egna fighting-combos. Om man vill ha en attack som både helar Nilin och delar ut smockor, går det bra. Det ska gå att kombinera combos med varandra och sålunda skapa superattacker i nio steg. Dessa är enormt kraftfulla, men svårare att få till. Vi fick ej testa Combo Lab i detalj, men det ser lovande ut.

Högernävens apparatur är perfekt för att penetrera hjärnor och rota i minnen.

Nilin själv verkar vara mer spännande än den genomsnittlige actionhjälten. Visst är minnesförluster ett slitet tema, men om Dontnod genomför projektet på det sätt vi hoppas på, kommer detta bli en jäkligt kul åktur. Nilins desperation och förvirring skildras riktigt bra, och minnesförlusten gör det lättare att applicera vår egen personlighet på henne.

Bossfiguren Kid Xmas är en hacker som sänder på sin egna kanal, Channel Fear.

Nilin kan dessutom utföra minnes-hack på högt uppsatta personer, vilket är en stor del av Remember Mes spelupplägg. I vår spelsessionen fick vi först se ett hack på ovannämnda karaktären Olga Sedova. När Olga attackerar Nilin rycker vår hjältinnan instinktivt tag i Olgas huvud och aktiverar hacket. Här byter spelet perspektiv från tredjeperson till en mer filmisk vy, där vi får se Olgas minnen spelas upp.

En scen där Olga besöker ett Memoreyes-sjukhus spelas upp. Här ger hon sin älskade make David en minnes-transfusion, för att bota en sjukdom. I originalminnet går operationen bra, men när Nilin hittar en glitch och manipulerar minnet ersätts läkarens medicin med ett gift, vilket får Olgas man att gå bärsärk, något som tvingar läkaren att döda honom.

Utöver de onda företagens uniformer slåss vi även mot läbbigare mutantvarelser.

Resultatet av detta blir att Olga fått ett trauma, och blivit bitter mot Memoreyes. Så istället för att slå ned Nilin erbjuder hon sig att samarbeta i kampen mot det onda företaget. Det ska bli intressant att se hur detta samarbete utvecklar sig, särskilt då Olga får reda på att hennes man faktiskt lever... Denna typ av "minnesvåldtäkter" som Dontnod kallar det skapar en del moraliska funderingar och är riktigt intressanta.

Ah, kloaker. Inget spel är komplett utan en vandring på samhällets bokstavliga botten.

Det finns dock några frågetecken vad gäller Remember Me. Röstskådespeleriet känns mediokert, och jag är inte helt förtjust i den ganska strikta, snitslade bandesignen. Det känns lite märkligt med ett spel där skuttande bland hustak står i centrum, men samtidigt inte tillåter så mycket utforskande. Dontnod har dock god tid på sig att ändra på såna saker.

Trots en del tidiga skönhetsfläckar ser vi fram emot Remember Me. De futuristiska omgivningarna och känslan i "neo-Paris" är riktigt läckra, och på något sätt läskiga och vackra på samma gång. Moraliska frågor, snygg science fiction-inramning och en intressant huvudperson lovar gott. Vi hoppas verkligen att Dontnods förstfödde är början på en briljant spelserie.