Mount & Blade II: Bannerlord

Mount & Blade blev vid lanseringen 2008 känt för sin trovärdiga simulering av livet i en medeltida värld. Du fick samla ihop trupper från byar och delta i episka strider samt hjälpa (eller stjälpa) de fattiga, allt medan du klättrade i karriärstegen och så småningom blev härskare över ett eget område. Visst var mycket en smula opolerat, men för min del var det en mycket minnesvärd medeltida upplevelse.

Spelet följdes sedan upp av Warband som slutligen lät mig avancera och själv bli kung, och det innehöll även flera nya funktioner som återfinns i nyligen lanserade Steam Early Access-titeln Mount & Blade II: Bannerlord. Precis som i föregångaren får du i Bannerlord återvända till det medeltida landet Calradia med alla dess fientligt inställda kungadömen. Det utspelas 200 år innan Warband och erbjuder åtta fraktioner du kan spela, alla givetvis med unika inslag, även om Northern Empire, Southern Empire och Western Empire har likvärdiga enheter. Eftersom det är ett sandlådespel, handlar det till stor del om vad du vill ha ut av det. Vill du vinna krig och bli en mästare i torneringar, eller kanske bli en snorrik köpman med egna livvakter? Detta är full möjligt, eller varför inte bli kung, gifta dig med en adelsdam och skaffa barn? Kanske en blandning av allt?

Mitt första intryck från Bannerlord var att det känns välbekant. Jag startade med lite träning, bekantade mig med spelkontrollen och kunde konstatera att det mesta var sig likt. Ett snabbt introduktionsuppdrag senare, och Calradia låg för mina fötter. Lite övermodigt försökte jag ta mig an ett rövarband (tänk en medeltida Rambo utan sluddrigt tal och bandana), men kunde snabbt konstatera att spelets AI fått sig ett lyft. Kort sagt stod det klart för mig att jag var barn på nytt.

Mount & Blade har inget handhållande för att guida dig i någon specifik riktning, inte ens mot dess slutmål. För det finns en serie uppdrag som leder fram till diverse olika nyckelhändelser, men det går utmärkt att skita i det och göra annat istället. Brasklapp dock för att huvuduppdragen, som när adelsmän vill att du ska leta reliken Neretzes, automatiskt gör att du hamnar i situationer där du får chansen att lära känna viktiga personer och rekrytera folk, samt mycket annat viktigt.

Just detta uppdrag var dock småtråkigt och tog mig åtta timmar. Lyckligtvis kunde jag hitta på annat när jag kände för det, som att jaga plundrare, delta i turneringar, spela brädspel, idka byteshandel med mera. Tyvärr upplever jag att spelet ibland har lite för lite instruktioner om de finesser det erbjuder och genom en bättre presentation av allt sådant, tror jag också att fler skulle ha kul med detta. Men det är så bara ett Early Access-spel med massor av utrymme för förbättring.

En sak som verkligen sticker ut är systemet för att handla med andra människor. När du besöker byarna får du höra rykten om vad som är hett på andra ställen, vilket gör att den driftige kan handla billigt och sälja dyrt. Det dröjer dock ett tag innan det blir volymer eftersom du är så fattig i början. Men med mer kapital och större bärkapacitet (inventory) - så ökar också vinsterna. Handel är faktiskt min högst levlade egenskap just för att jag tycker det är så kul.

Men pengar är inte allt. I Bannerlord finns även två andra "valutor" att ta hänsyn till; Renown och Influence. Renown-poäng är viktigt när du bygger upp din klan och kan enklast beskrivas som din klannivå. Renown får du från exempelvis strider, turneringar eller brädspel och gör sammantaget att din grupp blir allt starkare. Det avgör om du kan bli vasall i ett kungarike eller rent av bygga ett eget. Med Influence kan du däremot ta över mark du erövrat och göra lagligt anspråk på det. Influcence bygger du genom att besegra kungens fiender eller bara ta fast kriminella.

Det är gott om strider, som för veteranerna kommer kännas välbekant. Det mesta är sig helt enkelt likt och den största skillnaden är de betydligt smartare motståndarna, i synnerhet i grupp. Därmed behövs betydligt mer strategi den här gången och du måste verkligen lära dig taktiker och kommandon på slagfältet. Tyvärr får du dock bara öva på strider ensamt och resten måste alltså övas i skarpt läge. Om du har spelat Mount & Blade tidigare, eller åtminstone Total War-serien, så kommer du ha ett övertag - annars lär det bli tufft. Du kan dock simulera striderna om du absolut inte vill slåss själv, vilket lär vara något många uppskattar.

Mount & Blade II: Bannerlord är alltså ett rollspel med enormt stora valmöjligheter och en öppen spelvärld. Grafiken har inte varit prio ett, och det är lite grovt tillyxat på sina ställen (framför allt ansiktsanimationer), även om jag återigen påminner om att det är ett Early Access-spel. Och det ser såklart otroligt mycket snyggare ut än föregångaren. Tycker du musiken låter välbekant, har du heller inte fel då flera gamla stycken finns med här, fast med nya arrangemang.

Mina äventyr i Calradia har hittills varit till belåtenhet, och det känns som att det byggts på grunderna av det som faktiskt var bra med föregångaren. För den som är ny är det dock lite som att banka på en piñata. Det finns underbara grejer gömt och det gäller att testa, testa och testa igen tills allt bra uppenbarar sig och känns glasklar. Lite mer polering behövs såklart och jag har stött på några buggar, men om bara detta fixar och Tale Worlds kan komma på ett sätt att göra det mer tillgängligt för nybörjare, tror jag Mount & Blade II: Bannerlord kommer bli en höjdare.