Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Pokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go Eevee

Pokémon: Let's Go Pikachu/Let's Go Eevee

Vi tar oss en lång och närgången förstatitt på ett Pokémon-lir som vill kombinera det goda från två olika världar.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

2018 är ett stort år för Pokémon-kollektivet. Let's Go, Pikachu/Let's Go Evee går till historien som de första fickmonster-spelen till den väldigt omtyckta, omtalade och superpopulära konsolen Nintendo Switch. I och med hybridfunktionaliteten är detta också första gången som ett någorlunda klassiskt Pokémonäventyr dyker upp på skärmar som är större än en handflata, vilket fans över hela världen har skrikit efter ända sedan Nintendo 64-eran.

Let's Go är alltså titeln som Game Freak och The Pokémon Company har gett till äventyret som förhoppningsvis ska ragga upp både konsolspelarna, Game Boy-nostalgikerna och alla som patrullerade runt med sina smartphones och kastade bollar omkring sig för två år sedan (och som i vissa fall fortfarande gör detta). Ambitionen är att Let's Go ska föra samman "casual"-publiken med "hardcore"-fansen genom en unik blandning av spelbarhet som består av dels klassiska rollspelselement, unika inslag för just Let's Go och även ett par alster från mobilspelet Pokémon Go.

Tillsammans med Super Smash Bros. Ultimate var Let's Go Nintendos starka E3-kort och nu har jag fått testa på äventyret. Min spelsession tog fart på en ganska välbekant plats som jag har besökt många, många, många gånger tidigare, nämligen den ökända och Metapod-täta urskogen som ligger intryckt emellan Viridian och Pewter City.

Detta är en annons:
Pokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go Eevee
"Med ögon stora som Beedrillkupor motade Ash iväg sin lilla kompisråtta, rakt i gapet på en vilt huggandes mördarbukett av Arboks."

Junichi Masuda (director, producer, composer, designer) har berättat att den barnsliga och färgsprakande designen i nyversionen av Pokémon Gul är den som främst har använts till skapandet av Let's Go. Hans tanke var att oroliga föräldrar som smygtittar på vad deras barn spelar skulle känna sig trygga med det ikoniska fantasy-stuket till skillnad från något mer realistiskt. Nackdelen blir dock att alla vi som redan har bränt igenom original-äventyret, både en och tio gånger på en satans massa olika plattformar, kanske tröttnar lite för snabbt eller rentav struntar i att köpa Let's Go tack vare att Kanto står oförändrat utan något större designmässigt nytänk.

Bortsett från den uppenbara tekniska revolutionen är den största skillnaden i Let's Go att de klassiska slumpmässiga striderna är ersatta av ett liknande system som bland annat Ni No Kuni har kört med. Du kommer alltså inte vandra runt i ett högt jättegräs och be en tyst bön om att klara dig hela vägen till barmark, skonad från ännu en strid mot en envis Rattata. Nu kommer du istället se de aggressiva monstren som ikoner mitt i gräset. Vissa av dem kan också ha ett antingen rött eller blått ljus omkring sig vilket indikerar att motståndaren är större eller mindre än vad de vanligtvis är.

Pokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go EeveePokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go Eevee
Att fånga nya monster görs på samma sätt som i Pokémon Go. Antingen genom att använda joyconsen eller med hjälp av kontrolltillbehöret Pokéball Plus.
Detta är en annons:

När du stöter på valfri Pidgey, Weedle, Rattata eller till och med en Butterfree sker det en övergång till själva stridsvyn som kommer vara mest bekant för Pokémon Go-spelarna. Kameran är förlagd i en förstapersonsvy mot det mötande monstret och jag får totalt tre olika val: Kasta en pokémonboll för att försöka fånga krabaten, använda något föremål, eller springa iväg. Jag stötte inte på något legendariskt monster under min spelsession men om det hade hänt hade jag faktiskt fått slåss mot besten precis som i de klassiska spelen.

Det första monstret jag mötte var en riktigt envis och tjurskallig Bulbasaur som för allt i världen inte ville finna sig i att slukas av klaustrofobin (en pokémonboll, alltså). I sådana lägen kommer föremålen jag har i min ryggsäck väl till användning. För tillfället fanns det ett par Razz Berry, Nanab Berry och Pinap Berry till mitt arsenal tillsammans med en mängd olika pokémonbollar. Inledningsvis testade jag att kasta Razz-bäret på Bulbasauren för att sänka hans vilja att göra motstånd. När inte det fungerade så gav jag Nanab Berry ett försök vilket fungerade bättre, så efter ett välriktat kast med den rödvita bollen tillsammans med den lugnande effekten från bäret så gav gröngölingen äntligen upp.

Några av uttrycken jag använder kan låta lite märkliga för de som inte har lirat Pokémon Go till smartphones. Let's Go använder sig nämligen av ett system som är det närmaste identiskt med mobilspelet. För att fånga ett fickmonster måste du göra en kaströrelse vid rätt tidpunkt (om du spelar med Pokéball Plus som handkontroll). Samtidigt har ditt byte en cirkel framför sig som blir mindre och mindre och om du lyckas slänga bollen i mitten av cirkeln så får alla dina pokémons mer erfarenhetspoäng. Om du redan har ett fullt lag så samlas de övriga monstren du fångar i en påse vilka sedan kan bli omvandlade till nödvändigt godis.

Pokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go Eevee
Kanto har kanske aldrig sett såhär krispigt och inbjudande ut?

Jag måste även nämna att den enda handkontrollen som jag fick tillgång till under min korta spelsession var en Pokéball Plus. Replikan av den lika ikoniska som välkända accessoaren har endast en knapp uppe på toppen och en på sidan som dessutom fungerar som en styrspak. I och med det sparsamma antalet knappar är klotet vansinnigt enkelt att använda och det gifter sig väl med filosofin att förenkla det första Pokémonspelet som anländer till Switch. Bollkontrollen är dessutom nödvändig för att få tag i den mytomspunna Mew, såvida du inte överför honom till Switchen genom ditt Pokémon Go-konto.

Att göra den nödvändiga kaströrelsen med Pokéball Plus var dock inte någon jättehöjdare. Min karaktär hivade iväg ett kast först när jag hade vridit handen i en viss riktning och vart bollen landar beror på hur mycket kraft jag lägger i rörelsen och åt vilken vinkel jag vrider näven. Inledningsvis kändes det väldigt onaturligt då det inte finns något direkt samband mellan min hand och bollen till skillnad från mobilspelet då det rödvita klotet följer efter mitt finger vartefter jag smeker det på skärmen. Du kan dock bemästra tekniken hyfsat snabbt och det hela är ganska viktigt då vissa färgglada kärnkraftsmonster bara inte vill sluta röra på sig och därav är ganska svåra att träffa.

En annan gimmick med den minst sagt annorlunda handkontrollen är att du kan överföra vissa av dina monster till den. Om du då skakar lite på bollen kommer din instängda krabat att reagera. Du kan också klappa på klotet för att känna monstrets vibrationer och höra små läten. Jag kunde bara göra detta med Pikachu för tillfället men tydligen så ska funktionen vara kompatibel för samtliga 151 Pokémons. Du kan självklart också ta dig en promenad med bollen nedkörd i byxfickan för att tjäna in lite extra erfarenhetspoäng...

Pokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go EeveePokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go Eevee
Det är inte bara alla dina fickmonster som får erfarenhetspoäng när en ung och kaxig tränare åker på stryk, utan även du själv i rollen som tränare.

Jag hade hemskt gärna velat testa det beryktade co-op-läget eller exempelvis att rida på en Onyx, men demot fokuserade istället på att jag skulle återupptäcka en massa klassiska platser, njuta av det spretfräscha utseendet och slåss mot andra tränare. Striderna i sig är dock oförändrade sedan de klassiska Game Boy-spelen. Du kommer alltså få välja ditt startmonster och sedan slåss precis som vanligt i turbaserade strider där din Wartortle exempelvis inte kommer ha en jäkla suck mot en attackerande Jolteon.

De få striderna som jag fick bränna av var ganska enkla bortsett från en Kakuna som sedvanligt gjorde Harden tills han blev helt oövervinnlig. Jag är dock medveten om att detta är själva startområdet i spelet och att desto större matcher är att vänta senare. Inte för att jag saknade dem dock... Pokémon Let's Go ska vara ett fridfullt och avslappnande spel - inte något utmanande. Eevee- och Pikachu-versionerna är riktat till nya fans som vill bredda sina vyer sedan mobiläventyret och möjligtvis förbereda sig inför det stora "Hardcore"-Pokémonspelet som Nintendo nämnde lite kort under förra årets E3-mässa.

Pokémon: Let’s Go Pikachu/Let's Go Eevee
Från start kan Pikachu den klassiska attacken thundershock. Frågan är dock om han troget till originallliren fortfarande lär sig thunder först vid level 43.

Vi vet att det finns en hel del överraskningar som väntar där ute i och med mätaren som dyker upp när jag fångar några pokémons av samma ras. Vi måste också leta upp monster som är "shiny", men i stora drag var det jag fick testa på utefter förväntan. En hel del nostalgi slog sig fram medan jag vandrade igenom Viridian Forest. Och ärligt talat så är just nostalgi kanske den bästa taktiken för att ragga tillbaka de gamla Pokémon-torskarna.

Det spelar helt enkelt ingen roll att Pokémon Let's go Pikachu! och Let's go, Eevee! är enklare än förr. Game Freak är inte rädda att visa upp alla förändringar, för de vet att trots alla förenklingar så kommer stora delar av en gamla publiken att komma tillbaka. Jag saknade visserligen ett mer taktiskt upplägg när jag kastade bollar mot monstren i hopp om att fånga dem och jag ville också testa på flerspelarläget. Men jag är trots det ganska avslappnad och lugn då förändringarna inte kändes så avgörande. Från ett annat perspektiv gör allt detta äventyret mer lättillgängligt.

HQ

Jag har trots allt blivit exalterad av min första titt på Let's Go. Det är inte bara på grund av att möjligheten att återvända till Kanto i riktigt krispig upplösning, utan också tack vare möjligheten att dela äventyret med andra spelare för att samarbeta - inte bara slåss i envig mot varandra. Det finns en massa mer att upptäcka och ännu fler mysterier att nysta upp, men vi kan fortsätta vänta på det efterlängtade släppdatumet med vetskapen att de grundläggande funktionerna sitter som ett smäck och att världen fortfarande sprutar av charm trots alla förändringar. Både nya spelare och mer erfarna gamlingar kommer kunna njuta av det här - det är jag övertygad om.

Relaterade texter

2
Ny Pokémon Funko-serie presenterad

Ny Pokémon Funko-serie presenterad

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Nintendo har haft stora framgångar med sina egna Amiibos, men har även släppt figurer via bland annat Funko Pop. Och nu har en ny sådan serie presenterats med Pokémon:...

4
Inga planer på fler Pokémon Let's Go-titlar

Inga planer på fler Pokémon Let's Go-titlar

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Förra året släppte Game Freak och Nintendo två Pokémon Let's Go-titlar som båda var att betrakta som nyversioner av Pokémon Yellow, där vi fick en riktig 3D-värld samt...



Loading next content