Far Cry 5

Någonstans i Hope County, Montana, är en björn vid namn Cheeseburger bosatt. Underligt att börja en förtitt med ett morrande vilddjur döpt efter en slaskig snabbmatsrätt kanske du tycker, men det är viktigt, vi lovar. Cheeseburger är nämligen en frihetskämpe till björn som strider sida vid sida med sina mänskliga kompanjoner för att störta en religiös sekt vars frontmän är en familj förmodade björnhatare till fanatiker som kallar sig The Seeds. Cheeseburger hatar denna domedagssekt - Peggies, som de kallas av stadens befolkning - och är därför spelaren trogen.

Cheeseburger är också en symbol för vad Far Cry har utvecklats till när vi nu närmar oss seriens femte kapitel (om man bortser från spin-offs som Primal och Blood Dragon). Far Cry 5 försöker blidka två läger av rabiata fans samtidigt genom att blanda mörka teman med absurda element. Å ena sidan bjuder det på en mängd olika system som överlappar och när av varandra, vilket skapar en uttrycksfull upplevelse i öppen spelvärld där spelaren själv väljer vad denne vill göra. Å andra sidan är huvudstoryn och alla spelvärldens olika aktiviteter otroligt lockande vilket i sin tur bidrar till en spelupplevelse som är svår att tröttna på efter några timmar av spelvärlds-utforskning.

Far Cry 5 bjuder på turboladdade explosioner och fyrbenta kompanjoner men dess narrativ är ett mörkt sådant och spelvärlden är än mer domedagsdoftande där döda kroppar syns hänga längs gatorna för att demonstrera priset som betalas för oliktänkande. Spelet innehåller en fantastiskt rolig flerspelarkampanj med rejäla möjligheter för kooperativ anarki i öppen spelvärld, ett tungt enspelarläge och en hel del runt omkring som vi inte får dela med oss av riktigt än. Försöker Ubisoft tillfredsställa samtliga fans och, om så är fallet, kommer de att lyckas eller faller de på sina egna ambitioner?

Vi skippar att svara definitivt på frågan då vi anser att det är för tidigt att avgöra. Vi lirade Far Cry 5 i ungefärliga fyra timmar i Paris tidigare i veckan och under dessa timmar hann vi spela genom öppningssekvensen som är en kortare enspelar-sekvens innan vi kunde börja utforska en sektion av den öppna spelvärlden i co-op med en kollega. Baserat på denna, förvisso lilla bit, av spelet ser vi definitivt fram emot att spela hela köret när det släpps senare i mars. Med det sagt måste vi dock klargöra att vi känner en viss oro efter vår spelsession, men mer om det senare.

Det som fångade vårt intresse från spelsessionens start och som höll i sig genom upplevelsen är spelets setting, som verkligen är fullständigt briljant. Om man ska tro några av spelets karaktärer verkar det som att vår värld som vi är vana den håller på att gå under, men med tanke på att Far Cry 5s apokalyps verkar såpass underhållande är vi beredda att acceptera detta öde. I Far Cry 2 utforskade vi Afrika, i det tredje kapitlet var vi tillbaka i paradiset och i den fjärde delen besteg vi berg i Himalaya. Under seriens aktiva år har vi även doppat tårna i neontäckt sci-fi och stenåldersliv, men allt eftersom serien utvecklades så har dessa antagonisters styrda spelvärldar känts allt mer stela - nästan sterilt perfekta. I Far Cry 5 är spelvärlden, tack vare dess läge, riktigt relevant samtidigt som dess antagonister verkligare, mer realistiska hot. Inga blonderade kalufser eller rosa kostymer så långt ögat kan nå - bara ärr, tatueringar, blod och död.

Öppningssekvensen är otroligt välgjord; du och din polisstyrka tar er mot ett område ägt av Joseph Seed och hans följeslagare. Sekvensen bär en hotfull stämning och introducerar spelets alla karaktärer på ett smart sätt. Spelarskaran ses flyga över området och, efter att de landat gå längs kyrkogången för att arrestera sektens ledare. Joseph Seed och hans syskon står omringade av sina tungt beväpnade följare och de sneglar alla på laget poliser som tagit sig in på sektens domän. Vi ska inte berätta för mycket om vad som händer därefter men konfrontationen går inte som planerat och kort därefter har polisstyrkan separerats. När spelaren får styra karaktären är denne en individ som kan skräddarsys, han eller hon räddas sen av en överlevare vid namn Dutch. Det är i denne överlevares hem/bunker spelaren tar sig an sitt första uppdrag, vilket lyder; samla en trupp och ta striden till Seed och hans sekt.

Ubisoft har gång på gång demonstrerat att de kan leverera högkvalitativa äventyr i öppna spelvärldar och Far Cry 5 ser ut att följa denna tradition. Med det sagt har de även visat att de många storseriernas spelmekanik och baskännetecken på blöder över på andra. Assassin's Creed-aspekter märks i Watch Dogs som i sin tur blöder över på Ghost Recon. Trots att Far Cry är mer unikt än sina studiosyskon på många sätt känns serien fortfarande distinkt "Ubisoft". Ubisoft har ett gäng extremt kapabla studios under storföretagets namn som jobbar tillsammans för att skapa dessa komplicerade världar och för att fylla dessa med innehåll att upptäcka. Det faktum att samma grupper av studios jobbat på så många spel tillsammans medför dock att även totala tonskiften till spel känns bekanta.

I Far Cry 5, speciellt i spelets kooperativa flerspelarläge samt dess flerspelarläge med lånade (datorstyrda) karaktärer, kände vi flertalet gånger av Ghost Recon: Wildlands och det läggs mycket fokus på att koordinera små grupper i strid. Vi fick inte chansen att bjuda Cheeseburger på någon mänsklig måltid och Boomer fanns inte i närheten (utvecklarna antydde ännu en fyrbent kompanjon), men vi fick lov att rädda en man vid namn Dan Smith från en säker död och denne Smith hakade sedan på som en datorstyrd kompanjon under en tid. Du kan befalla datorstyrda kamrater och be dem flytta på sig, sikta in sig på en specifik fiende (detta kan utnyttjas för en lättare stridsupplevelse då kompanjonerna sällan märks när de rör sig) eller bara låta dem haka på dig när du rusar in med dragna vapen. Du kan ha med dig ett par olika datorstyrda karaktärer med dig och vill du hellre ha med dig en vän på äventyret fungerar det lika bra. Mer fokus på kooperativ strid i seriens femte kapitel, alltså.

Oavsett vem som täcker din rygg så är Far Crys recept intakt; under vår tid med spelet fick vi hoppa ur bilar i full fart över till fyrhjulingar och manövrera helikoptrar. En pilbåge finns i arsenalen (vi hade strejkat om detta vapen slopats - Far Cry-bågarna är de bästa bågarna) och närstridsattacker för de som helst smyger sig fram. För de som hellre drar in med dragna vapen finns en än större del högljudda sådana för varje situation. En intressant observation som gjordes under vår spelsession är att spelaren, när denne attackeras av ett djur ute i det vilda, måste dra vapen (vapnet stoppas av någon anledning undan när den typen av konfrontation sker). Vi vet dock inte om detta var en bugg eller om det är ett designval. På ämnet djur; än en gång får spelaren lov att jaga djur av alla storlekar, men vi måste erkänna att vi överraskades av mängden vilda djur i spelet. Vi måste ha tagit död på ett dussin björnar, vargar och en och annan järv under vår korta tid med spelet. Dessa bestar attackerade stadens befolkning med otroligt täta mellanrum och det kändes något påtvingat (det var dock ett demo och det är möjligt att mängden djur, eller åtminstone konfrontationer med dessa är lägre i det faktiska spelet). Spelare kommer även att flå dessa djur för att skapa utrustning, fick vi berättat för oss, och man kommer utöver detta även kunna använda de döda djurens kött för att locka till sig andra djur. Att ha möjligheten att kunna interagera med naturen är ett måste i ett Far Cry-lir, men det känns som att Ubisoft dragit upp volymen rejält i Far Cry 5 och det ska bli intressant att se hur det känns i det färdiga spelet.

Efter att ha räddats av Dutch fick vi ett smakprov på spelets customisation-meny innan vi skickades ut på uppdraget att skrapa ihop resurser och folk till vår motståndsrörelse. Vårt slutgiltiga mål stod tydligt från start; att ta tillbaka staden från Seed-familjen. Det finns olika sätt att nå detta mål: rädda civila, sabotera utposter, förstöra sekt-ägda strukturer samt utföra uppdrag åt Dutch och hans vänner. Tanken är att du ska bygga upp din styrka allt eftersom spelet leder dig vidare genom att jobba tillsammans med stadens förtryckta befolkning. Kartan är uppdelad i tre tydliga regioner och likt i Ghost Recon: Wildlands så är varje region kontrollerad av en huvudman. En nyhet till Far Cry är att spelaren, istället för att följa en linjär stig till måltavlan, nu kan locka till sig dessa huvudmän genom att bete sig aggressivt mot sektmedlemmar. När du fyllt en speciell mätare har du gjort en av dessa så förbannade att denne aktivt kommer att leta efter dig. Det ska bli intressant att se vilket agerande och vilka aktioner som fyller dessa mätare snabbast och därav ger mest intensiva reaktioner samt om Ubisoft lyckas göra dessa reaktioner trovärdiga.

Trots att Far Cry genomgått en rejäl förvandling från det förra till det kommande kapitlet känns Far Cry 5 härligt bekant med sina excentriska bossar och saliga blandningar av actionfyllda strider och tysta, taktiska sekvenser. Kasta in vilda djur som lever i en lika levande värld byggd på spelarfrihet i mixen med det redan nämnda så har du alla ingredienser som gör serien till vad den är. Någonting som oroar är dock det faktum att några av seriens tidigare problem verkar ha hängt med till Far Cry 5. Vi hörde om ett gäng olika mindre problem från andra på eventet men kan bara tala om de vi upplevde. Med det sagt verkar det vara en hel del att fixa innan release. Det hade varit otroligt trist om spelet lanserades i ett undermåligt skick, speciellt då det finns mycket att hylla ur ett tekniskt perspektiv; Far Cry 5 ser otroligt ut och spelvärlden är massiv och innehållet matigt.

Än en gång ser det ut som att Ubisoft förberett en varierande måltid för sina spelare och franchise-fans och vi är genuint förväntansfulla. En stor del av vårt intresse bottnar i en saknad till serien och spelbarheten vi lärt oss älska samt det råare narrativa elementet som verkar ha varit utvecklarnas absoluta fokus (och tur är väl det) den här gången. Med det sagt krävs det att de lyckas med narrativets ton då de valt ett tema som kan väcka rejält med känslor om det vrids på rätt sätt. Far Cry-serien har hittills gjort ett fantastiskt jobb i att balansera action och stealth och vi hoppas att Far Cry 5 fortsätter i föregångarnas fotspår. Den 27:e mars får vi se om Ubisoft lyckats.