Dead or Alive 4

"Det sa bara klick", brukar man säga. Kärlek vid första ögonkastet. För de flesta låter det som trams, kärlek är något som måste byggas från grunden och baseras på en längre tid av relation. Jag hör dock till skaran som är för intensiva ögonblick, att på en gång känna att "det här är rätt". Och nej, det var inte någon storbystad, översöt, japansk, ninjutsumästare som fick mig att känna så för Dead or Alive utan en bastant man iklädd lagom tajta kamouflagebyxor samt en illröd basker. Bayman bröt, krossade, mosade och slog sönder precis allt som kom i hans väg. Det var hans ljuva basröst som fick mig att spendera timme efter timme med 3D-slagsmålsvärldens bästa träningsläge och ihärdigt läsa mig igenom amerikanska Dead or Alive-forum i jakt på information om de bästa strategierna.

Det är dock något sällsynt här i Sverige, att verkligen sätta sig in i Dead or Alive-spelen. Alltför ofta hör man att Dead or Alive är något ytligt och tråkigt, hur platt och livlöst spelsystem är och att utgången i en strid bara består av tur. Men det är nog just den stämpeln som jag alltför ofta lyckats tvätta bort från folks sinnen när jag tagit några matcher mot dem. Antingen har jag mer tur än Alexander Lukas, eller så gör det faktiskt skillnad att verkligen kunna spela spelet.

Givetvis är inte Dead or Alive 3 eller Dead or Alive: Ultimate några felfria spel. Tiden man har på sig att kontra är alldeles för lång, kastsystemet tillsammans med animationsproblem retar ibland gallfebern på mig och vissa kombinationer gör aningen för mycket skada. Dessutom är karaktärsbalansen i Dead or Alive: Ultimate inte den mest välavvägda och ibland handlar det faktiskt mer om gissningslekar än om spelförståelse, men faktum kvarstår att den bästa spelaren alltid vinner. Alltid.

Inför Dead or Alive 4 har man dock brutit sönder spelet på mitten och börjat om. För många ser spelet precis likadant ut som Dead or Alive 3, med några kosmetiska förändringar, men sanningen ser helt annorlunda ut. Absolut, grafiken ser bättre ut än tidigare. Man har adderat en form av suddeffekt för att förstärka känslan av tempo och hastighet i striderna, något som ser underbart ut. Det som man kanske kan föra klagomål emot, är att karaktärerna ser näst intill identiska ut med de i Dead or Alive 3, rent tekniskt alltså. Men jag tror inte att det går göra på ett annat vis. Dead or Alive har hela tiden haft ambitionen att göra realistiska karaktärer med drag av japansk anime, något man lyckats utmärkt med. Att radera bort de silkeslena kropparna och ersätta dem med venfyllda muskelåbäken skulle bara se absurt ut. Miljöerna har blivit ännu mera interaktiva än tidigare med objekt som går sönder, med väggar som rasar samman, med djur i bakgrunden, med bilar som svischar förbi i höga hastigheter, med fyrverkerier på himlen. Miljöerna lever, banorna andas. Se och lär, Soul Calibur 3.

Tekniskt har man också förändrat mycket. Det mest uppenbara som också ickeinsatta kommer att upptäcka, är att kontringstiden är halverad. Detta kräver givetvis mycket mer av spelaren och detta, tillsammans med att kontringar inte heller gör lika mycket skada som i tidigare spel, gör kontringsfunktionen till ett passivt moment istället för aggressivt som tidigare. Man har valt att behålla fyrpunktsystemet från Dead or Alive: Ultimate vilket också innebär att kontringar kommer att bli svårare. Som om inte det vore nog har man även valt att slänga in avancerade kontringar från Dead or Alive 3 vilket innebär några flera knapptryckningar innan man kontrar. På det hela sammantaget blir kontringar svårare, roligare och bättre använt i kommande Dead or Alive 4.

På diverse banor i spelet kommer det att finnas staket eller andra typer av hinder som tillåter en spelare att sparka över den andra spelaren. Tillåt mig förklara lite mer tydligt. Spelare A står med ryggen mot ett staket. Spelare B sparkar spelare A så att spelare A flyger handlöst över staketet. Under denna period har spelare B ett litet övertag rent tidsmässigt då spelare A fortfarande är omtumlad av sparken och fallet. Spelare B har nu alternativet att göra en form av hoppattack över staketet, eller bara hoppa efter utan att attackera. Det här öppnar upp för ett mer positionsbaserat spel då att vara i rörelse hela tiden kommer att vara viktigt, vilket det å andra sidan nästan alltid har varit i Dead or Alive-serien.

Nya figurer har man också valt att stoppa in. Den blonda pojke i halvfånig pyjamas som figurerar på flertalet av bilderna är Eliot. Hans kampstil är en typ av kinesisk kung-fu och han har blivit tränad av ingen mindre än Gen-Fu, vilket även syns på hans stil. Korta, rappa och hårda slag. Kokoro heter den svarthåriga, fruktansvärt söta, tösen med kimono-klänningen. Hennes kampstil är nästan densamma som Akira i Virtua Fighter-spelen använder sig av, även om hon har möjlighet att byta ställning och därmed slåss på ett annorlunda vis. Än så länge är det ganska tyst om den mörkhyade wrestlare som figurerat på diverse bilder och filmer, men en ganska kvalificerad gissning är att det är Lisa från Dead or Alive: Xtreme Beach Volleyboll som äntligen får visa upp andra sidor än bollkontroll. Utöver dessa tre nya figurer är samtliga karaktärer med från tidigare spel, alla med nya och gamla rörelser. Karaktärsbalansen har finslipats och förhoppningsvis slipper vi se ett överanvändande av Ayane och Hayabusa denna gång.

Anledningen till att Dead or Alive: Ultimate spelades så extremt flitigt av mig och flera andra var givetvis online-biten. Även om funktionerna eller upplägget inte var de bästa, så fungerade nätkoden överraskande bra och med det kommer man långt. Jänkare, asiater och européer slogs hejvilt över Xbox Live så att tummarna blödde och stämbanden blev utslitna. För att råda bot på stämbandsproblemen finns det nu möjlighet till textbaserad chat genom att koppla in ett USB-tangentbord, även om det nu känns aningen avtändande efter man vant sig vid headset i nästan varje onlinespel idag. Rent spontant känns det som en grej som de tystlåtna européerna kommer att använda sig av, medan de alltid lika högljudda amerikanerna kommer att gorma i sina headset på samma stilsäkra vis som nu. Spelarantalet kommer fortfarande vara åtta, försök med 16 spelare har gjorts, men det fungerade helt enkelt inte laggfritt så den idén fick slopas.

Att Dead or Alive 4 kommer bli bäst i serien är det ingen tvekan om. Frågan är bara hur pass bra det kommer att bli. Klarar det av att stå emot trycket från Soul Calibur 3, kommande uppdateringen på Tekken 5, alla 2D-slagsmålsspelen samt Virtua Fighter 5? I vilket fall som helst kommer jag finnas där ute, på Xbox Live, kämpandes tillsammans med Bayman för att vinna ära och berömmelse. Hoppas också att du är det.