Uncharted: The Lost Legacy

Det var under fjolårets Playstation Experience som utvecklarna bakom Uncharted, Jak & Daxter samt The Last of Us meddelade att de arbetar på en fristående expansion till Uncharted 4 där vi kommer att få axla rollen som Chloe Frazer. En tuff brud (i lyxförpackning) som vi just nu, idag, inte vet särskilt mycket om - dessvärre. Vi vet att hon och Nathan var ett par innan händelserna i det första Uncharted-spelet och vi vet att hon kan hålla jämna steg med sin före detta pojkvän gällande såväl arkeologiska utflykter såsom handgemäng och pistolviftande. Chloe kan smiska käft, helt enkelt. Och hitta dyrbara skatter.

Vid hennes sida kommer vi i kommande Uncharted: The Lost Legacy att hitta Nadine Ross som vi fick träffa för första gången i det smått bisarrt högkvalitativa Uncharted 4: A Thief's End. I det äventyret fick vi vid flera gånger stifta bekantskap med rivjärnet Ross som ledde den militära organisationen Shoreline. Efter att den samlingen skjutglada stridspittar upplöstes valde Nadine att bli legoknekt och det är då, här, som hon stöter ihop med Chloe och bestämmer sig för att haka på, på hennes jakt efter The Tusk of Ganesha. Detta sker ett drygt halvår efter de avslutande händelserna i A Thief's End.

Ganesha-grunkan som jag nämnde ovan är såklart en dyrbar gobit och jakten på denna dyrgrip kommer att ta Ross och Frazer till Indiens bergsmassiv och i deras väg står den indiska gerillan som inte alls har någon lust att gå med på det som kvinnorna föreslår. Gerillan ser snarare att de själva får lägga vantarna på The Tusk of Ganesha för att kunna expandera sin verksamhet. Naturligtvis drivs och styrs gerillatrupperna av en maktgalet psykotisk knäppgök till monstergubbe som kommer att fulpoppa upp sitt stygga rusknylle i omgångars omgångar och enligt gammal Uncharted-vana, kommer spelaren att tvingas slåss mot honom flertalet gånger innan vi i slutet äntligen får täppa till ordentligt.

När det gäller upplägg, speldesign och mekanik behöver jag naturligtvis inte ens gå in på hur detta kommer att fungera eller vad vi kommer att kunna förvänta oss. Spelet fungerar och ser ut precis som vilket annat Uncharted-spel som helst med den enda egentliga skillnaden att Nate är på välförtjänt charter-semester och därmed inte syns till. Under Gamereactors testsession vandrade vi genom bergsruiner, ned i grottor, förbi lastgamla tempel och med pistolmynningen riktad mot de anstormande fiendeplutonerna lyckades vi panga oss igenom ett par kvalitativa timmar av samma gamla härliga actionmatiné som Naughty Dog skämt bort oss med de senaste tio åren.

När det kommer till de två nya huvudkaraktärernas förtjänster är det enkelt att se varför studion valde Chloe och Nadine och ingen av de andra figurerna som Nathan bekantat sig med under sina fyra (fem om man räknar hans bärbara plattformsparty) äventyr. Chloe är finurligt rutinerad och kvicktänkt, hon har god kunskap om terräng och arkeologisk historia. Nadine är raka motsatsen. Hårdare, tystare, rakare och mer benägen att hoppa huvudstupa in i närmaste fight. Spelaren styr Chloe medan Nadine kontrolleras av spelet i sig, något som fungerar precis lika väl som när vi jagar skatter i rollen som Drake medan Naughty Dogs välkonstruerade system för artificiella intelligens styr Sully.

När det gäller dynamiken mellan de båda kvinnorna i mellansekvenserna känns det som om Naughty Dog träffat helrätt även denna gång. Chloe har humor och pratar mycket medan Nadine som sagt är stramare rent personlighetsmässigt, som sagt. Detta påminner givetvis mycket om hur relationen mellan Drake och Sully fungerar i de tidigare spelen och av våra testtimmar att döma finns det liten och ingen risk att vi kommer att sluta spela (eller ogilla) Uncharted: The Lost Legacy på grund av att vi saknar Nathan.

Det råder ingen tvekan om att detta är ett första test från studions sida för att se om publiken är redo för att låta nya ansikten ta över stafettpinnen efter Nathan Drake. Något som vi här på Gamereactor hoppas kommer att vara fallet för att även fast spelseriens galjonsfigur gått på livslång semester, vore det väl ytterst värdelöst om Uncharted som spelserie inte levde vidare, utan honom?