Bloodstained: Ritual of the Night

Det räcker med en snabb titt på Koji Igarashis kommande Bloodstained: Ritual of the Night för att inse att det här är ett spel som fått massor av influenser och inspiration från Castlevania-serien, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på hans arbete på just Castlevania. Gamereactor fick chansen att spela det under E3, och det verkar trevligt nog som att den legendariska producenten lyckats ta in den initiala kritik han fick och balanserat upp det med moderna inslag som gör detta gotiska plattformsäventyr mycket njutbart.

I Bloodstained får vi axla rollen som en föräldralös tjej kallad Miriam som till råga på allt elände dessutom lider av en förbannelse som förvandlar hennes hud till kristall. För att råda bot på detta måste hon utforska ett slott fyllt med monster i hopp om att hitta Gebel, en person som haft samma förbannelse. Och det är ungefär här Castlevania-känslan infinner sig på allvar eftersom inget serie har mäktigare slott än just denna.

Demot vi fick spela gav ett smakprov inifrån slottet, där jag hela tiden imponerades av den urtjusiga grafiken. Till skillnad från en massa andra retroinspirerade spel nuförtiden, så satsar utvecklarna på att ge Bloodstained: Ritual of the Night en modern look istället för att erbjuda pixlar och medvetet daterad grafik, något jag uppskattar. Bakgrunderna rör sig hela tiden medan Miriam rör sig runt i slottet, men aldrig så det känns otydligt på något sätt och jag vet hela tiden vad som jag kan komma åt och vad som är bakgrundsdesign. Detaljarbetet är mycket bra och dekorationerna i klassiska gotisk stil är genommysiga, och består mestadels av klassiskt grått och mörka kulörer. Kyrkorglar hörs i bakgrundsmusiken och hjälper till med att ytterligare förmedla en känsla av gotik, och som helhet är det otroligt effektivt.

I takt med att jag gick runt i spelet lärde jag mig snabbt en nyckelfunktion i form av kristallskärvor, "shards". Dessa kan absorberas av Miriam och ge henne olika förmågor såsom dubbelhopp till eldbollar och liknande. De går såklart att byta ut också efter behov. Jag hittade ett flertal redan under min korta speltid, både passiva och aktiva, och det ska bli intressant att se vad man kan göra med alla i det färdiga spelet.

När det kommer till vapen så fanns det många sådana att nyttja i demot, vilket inkluderar en rekorderlig piska samt ett mastigt bredsvärd. Min omedelbara favorit blev dock kungfu-skor som möjliggör ilsnabba sparkar, och jag vägrade ta av dem eftersom de var så roliga att använda. En sak jag ändå måste klaga på gällande attackerna är att animationerna verkar begränsade och att combos inte flyter så smidigt som de borde. Det ser liksom lite hackigt ut när samma animation loopas hela tiden, i synnerhet med kortsvärd. Lite mer variation och flyt hoppas jag är något som fixas till det färdiga Bloodstained: Ritual of the Night.

Efter att ha navigerat mig fram med hjälp av den vettigt utformade minikartan som visar de områden jag besökt och markerar de jag inte varit i, stötte jag ihop med bossen Bloodless. En intressant kvinna vars klänning visade sig vara gjord av... blod, som tunnades ut i takt med att hon fick stryk. Hon använde sig även av ett paraply för att attackera Miriam samt regnade blod från taket. Detta dränkte såklart allt i röd sörja, vilket skapade en stämningsfull och cool strid som bäst kan beskrivas som tämligen extrem där jag hela tiden fick hålla mig undan blodet.

För alla som gillar utmaningar och hemligheter så finns massor att hämta i spelet, att döma utifrån demot. Precis som i den serie äventyret bygger på, finns massor av utrymmen på kartan du helt enkelt inte kommer åt innan du hittat vissa förmågor. Det dräller även av kistor med bättre och sämre föremål samt vapen.

Spontant tycker jag att Bloodstained: Ritual of the Night känns både njutbart och lockande redan nu. Det mystiska slottet och alla dolda saker fångade mig på en gång, och den vackra 3D-grafiken gör sitt för stämningen. Allt är inte felfritt dock, som ovan nämnda animationer vid strider. Det råder dock inget snack om att fans av Castlevania (och metroidvania-titlar i allmänhet) har något att se fram emot. Detta är en andlig uppföljare på alla sätt och vis som perfekt återskapar mystiken från den serien och det verkar som att Koji Igarashi med lite finputs kan ha en modern klassiker på gång.