Yooka-Laylee

När Yooka-Laylee visades upp på allvar för första gången i september förra året gillade vi instinktivt det vi fick se. När Gamereactor nyligen bjöds in till en tillställning i London där de två första timmarna av äventyret skulle få spelas igenom, avslöjade dock Playtonic att de faktiskt var lite nervösa, men samtidigt spända av förväntan. Det är såklart inte så konstigt med tanke på förväntningarna som byggts upp av Kickstarter-succén samt det faktum att spelet varit under utveckling så länge.

Dessa två timmar jag fick spela inkluderade den första världen, Tribalstack Tropics, som vi redan förut spelat i en tidig version. Här läggs grunderna för att låta oss känna spelvärlden och även en chans att introducera storyn. Nu fick jag dessutom spela värld nummer två, Glitter Glaze Glacier. Lite spoiler-fri bakgrund till spelet är att du spelar som Yooka och Laylee, en ödla och en fladdermus, på jakt efter den neslige Capital B (som är ett stort bi) som stulit en viktig bok från dig och spridit sidorna (som kallas Pagies) runt om i världen. Så kan vi naturligtvis inte ha det och ditt jobb blir att samla in dem och sätta stopp för ruskpricken.

Som du säkert vet är spelet skapat av flera personer från Rare som tidigare gjort Banjo-Kazooie. För den som väntar sig något liknande kan det komma som en överraskning att spelvärldarna är så mycket mer öppna denna gång. Därmed innehåller Yooka-Laylee betydligt mer att se och för folk som gillar att klara sina spel till 100% finns massor att leta rätt på och hitta. Vi passade på att fråga Playtonics "managing director" samt "creative lead" Gavin Price om detta och fick till svar att det var ett mycket medvetet val:

"Vi vet, därför det finns otaliga typer av gamers som vi vill kunna attrahera med detta upplägg, och något vi definitivt ville uppnå var att inte större spelarnas upplevelser för mycket utan lita på dem. Det är vårt sätt att säga 'hallå där, vi vet att du inte är så korkad som många andra spel tycks tro', och det inkluderar oss själv - vi kan vara korkade ibland. Det är alldeles för mycket handhållande nuförtiden och det blir för begränsande. Jag skulle vilja säga att det här är ett spel som mer kan jämställas med en leksak. Du får själv välja hur du vill leka med den och vad du vill göra utan att vi ska stå bredvid för att försöka påverka dig. Vi försöker istället tillhandahålla roliga valmöjligheter utan att göra det alldeles oöverblickbart för dig som spelare."

I praktiken betyder detta att du verkligen kan få valuta för pengarna på varenda bana i spelet. Det handlar inte bara om de böcker du stiger in i för att besöka nya världar - vilka har otaliga hemligheter, Paiges, Quills med mera - utan du kan även använda dina Paiges för att bygga ut de befintliga världarna med fler platser och innehåll. Jag spelade gott och väl en timme i den första världen Tribalstack Tropics utan att bygga ut den och hade ändå inte lyckats göra allt. Kort sagt råder ingen brist på saker att göra.

Den varierade grafiken var en annan detalj som imponerade på mig. Det mesta som visats från Yooka-Laylee har handlat om kulörta omgivningar med mycket grönska, men det finns mer än så, kan jag meddela. Hivory Towers till exempel. Det är en inomhusbana med ett utbyggt nät av rör och industrikänsla, inspirerad av en bikupa. Glitter Glaze Glacier är också imponerande med klarblå himmel och vackra vinterlandskap som för tankarna till klassiska 3D-plattfomspel. Det känns kort och gott som ett Nintendo 64-spel men i modern tappning.

Medan jag lirade noterade jag också hur välgjort spelsystemet är. Det finns överallt saker som påverkar hur du faktiskt spelar. Det inkluderar Playtonics (en dryck av samma slag som Perk-A-Colas i Call of Duty: Zombies) som ger dig olika fördelar, och fler låses upp i takt med att äventyret fortskrider. Ännu roligare är de förmågor som Trowzer säljer, vilket uppmuntrar dig att samla Quills runt om i spelvärlden. Det kan exempelvis handla om att kunna glida, rulla upp för hala slänter, skjuta projektiler och mycket annat.

Överraskande nog visar sig även spelets manus vara riktigt bra, och det är väl kanske det som mer än något annat visar det avlägsna släktskapet med Banjo-Kazooie. Det är så många gånger som sarkasmer, antydningar, ordlekar eller krossandet av den så kallade fjärde väggen fått mig att le från öra till öra. Samspelet mellan Yooka och Laylee är också bra och för även det tankarna till Rares gamle björn och fågel. Alla är märkligt medvetna om att de faktiskt är med i ett TV-spel. Alla till och med talar på det där obetalbara mummelsättet som vi lärde oss älska i Banjo-Kazooie.

Med så stora världar var jag på förhand lite oroad över huruvida Playtonic (utvecklaren, ej ovan nämnda dryck) kunde hålla samma kvalitet genomgående. Efter två timmar med spelet känner jag mig lyckligtvis lugnare där, vart jag än går finns saker att se och upptäcka. Vare sig det handlar om att förvandlas till en talande blomma (japp!) eller racing mot ett moln, så har utvecklarna sett till att det aldrig blir tråkigt. Price kommenderar det såhär:

"Vi försöker att vara smidiga och omfamna alla möjligheter när de dyker upp. Så absolut, det finns väldigt mycket variation. Det handlar bara om att ge folket förtroendet att prova på saker för att se vad som funkar och vad som inte gör det."

Rent tekniskt flyter Yooka-Laylee på väldigt bra med smidiga och detaljerade animationer. Det fanns några enstaka tillfällen jag reagerade på där jag noterade mindre blessyrer som att jag ibland inte lyckades slå fienden med svansen trots att jag uppenbart träffade och liknande. Det handlar dock om små grejer och det är uppenbart att detta är finslipat.

För att summera så gillade jag verkligen mina två timmar med Yooka-Laylee och ser nu mer än någonsin fram emot att få ge mig i kast med det färdiga spelet. På frågan om detta känns som en värdig arvtagare till 3D-plattformsspelen från Nintendo 64 - så vågar jag faktiskt påstå att det har potentialen att bli det. Yooka-Laylee känns aldrig frustrerande svårt och upplägget gör att jag hela tiden hittar grejer som just jag vill göra. Det är heller ingen risk att köra fast trots det öppna upplägget och kanske blir detta spelet som återigen gör 3D-plattformsspel stort igen. Potentialen finns iallafall där.