Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Fable: The Journey

Fable: The Journey

Lionhead Studios satsar på något helt nytt med Fable: The Journey. Handkontrollen kan du så gott som kasta bort. Istället är det du som är i fokus den här gången. Gimmick eller revolution? Vi har svaret...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Framför en pedantiskt polerad 55" HDTV står en helt vanlig, svart trästol. Det är härifrån jag ska rida och kasta besvärjelser. Det är härifrån jag ska utforska en hel värld. Gary Carr, executive producer på Lionhead, berättar med ett leende att det är jag som ska presentera spelet för utvecklaren den här gången, snarare än tvärtom.

Stolen representerar konceptet som är Fable: The Journey. Det här är det första Kinect-spelet som går att spela till 100% sittandes. Vi ska inte behöva resa på våra ändor för en sekund, och det är faktiskt en lättnad. Ett spel som erbjuder flera timmar av äventyrande går helt enkelt inte hand i hand med stående position. Carr själv säger att han tagit en risk, men det är också en utmaning. "Om spelaren räcker sig efter handkontrollen och spelar något annat så har jag misslyckats".

Fable: The Journey kommer i vanlig ordning att berätta en saga där storyberättande kryddat av spelarens egna val ligger i fokus, men Kinect har tvingat oss att tänka om radikalt, berättar Carr. Man måste tänka annorlunda för att skapa ett bra Kinectspel - för att skapa en stark Kinectupplevelse.

Fable: The Journey
The Journey, resan, är en passande undertitel. Mer än någonsin förut dras du med i ett äventyr som ofta tycks gå på räls.

Vår hjälte den här gången, Gabriel, är 18 år och obetydlig för världen, än så länge. Hans häst är skadad och han träffar den mystiska (nåväl) Theresa som lovar honom magiska krafter för att hela djuret. Hennes intentioner är dock inte helt osjälviska. Det visar sig nämligen snabbt att Theresa själv är sjuk och måste resa till The Spire för att ha en rättvis läkechans. Gabriel blir en lämplig eskort.

Framför mig ligger ett äventyr på räls, och det faktumet är ingen förolämpning utan snarare det bästa sättet att beskriva vägarna vi kommer att följa genom Albion. Avsaknaden av handkontroll innebär förstås att vissa element sedan tidigare har fått prioriterats bort, och det var förstås väntat.

Fable: The Journey är linjärt, men det behöver inte betyda att det är dåligt. Annorlunda blir det däremot definitivt. Ridandet är exempelvis sett ur ett förstapersonsperspektiv där jag placerar mina händer på tyglarna och rycker lite vilket ger signal åt hästen att börja springa. En liten piska ökar farten, och om jag vill stanna är det så enkelt som att dra tyglarna bakåt. Kameran registrerar hur jag rör huvudet vilket tillåter mig att titta åt sidorna genom små rörelser till höger och vänster.

Fable: The Journey
Från början var det meningen att Fable III skulle inkludera Kinectstöd. Senare valde Lionhead att strunta i det för att man helt enkelt behövde mer tid. Med Fable: The Journey är det äntligen dags.

Kort in i äventyret spelas en cutscene upp där två hober med buskar på huvudet attackerar hästen med två pilar i sidan. Här gäller det att vara försiktig med den skadade hästen samtidigt som man måste lämna faran så fort som möjligt. Jag lyckas med nöd och näppe och svänger kort därefter in vid en stuga för att titta på såren.

Mycket riktigt sitter två pilar fastkilade i hästens flank, och det är upp till mig att dra ut dem. Med omsorg och försiktighet försöker jag undvika att trycka in pilarna ännu mer samtidigt som jag måste hela såren utan att det blir ärrbildning i hästhuden. Konceptet i det här minispelet känns igen sedan innan där inspiration verkar ha tagits från Trauma Center.

Under det 12-16 timmar långa äventyret kommer såväl personlighet som utseende att formas hos både hjälten och hästen. Allt beroende på vilka val du gör under resans gång. Om du exempelvis piskade för hårt kommer hästen att bära på hemska sår senare i spelet, och om du inte helar den kommer den att tappa förtroendet för dig. På sätt och vis kan man säga att hästen har ersatt hunden den här gången.

Fable: The Journey
Hjälten hör inte hemma i det heroiska släktträdet den här gången. Istället spelar du som Gabriel, en helt vanlig kille.

Om du pratar med hästen och ger den frukt kommer den så sakteliga att börja minnas dina ord och handlingar och därefter associera dessa med vissa kommandon. Det innebär exempelvis att du kommer kunna öka farten genom att säga i stort sett vad du vill istället för att rycka i tyglarna.

Färden genom Albion sker förresten på en vagn bakom hästen, snarare än på ryggen, och under vissa partier delar sig vägen så att man själv får välja vilket håll som ser trevligast ut. Det här innebär ett uns frihet i det i övrigt linjära konceptet. Gary Carr själv definierar dock frihet annorlunda den här gången och säger att han "släppt lös spelaren från handkontrollen".

Striderna har formats därefter och utgörs främst av magi och besvärjelser. För att skicka iväg en blixt behöver du bara höja höger arm och vifta framåt medan eldattacker skickas iväg genom att hålla handen bakåt och på så vis ladda upp hettan så länge du vill. Under spelets gång lär man sig fler och fler attacker varav en går ut på att styra en tentakel med vänster hand, fatta tag i fiender och sedan skjuta honom med höger. Det är också viktigt att variera sig då fienderna lär sig ditt rörelsemönster om du upprepar dig för mycket.

Fable: The Journey
Precis som i tidigare Fable-spel är det viktigt att samla ihop erfarenhetspoäng för att låsa upp nya förmågor.

Kinectsensorn fungerar bra och utan noterbar fördröjning, även om jag märker att den inte är kalibrerad för just mig och mina händers räckvidd. Jag missar fiender gång på gång trots att jag tar mig tid att sikta och jag kunde inte influera exempelvis eldklot i luften vilket tydligen ska vara en användbar teknik.

Grafiken, som drivs av Unreal Engine 3, ser fantastisk ut. Särskilt hästen utmärker sig med trovärdiga rörelser och visuellt mjuk päls och överlag är animationer på allt ifrån troll till enter välgjort. Miljöerna är mer insupande än någonsin med enorm kontrast mellan de strålande soliga dagarna och de förtrollande, melankoliska nätterna. Fable III har ingen chans i direkt jämförelse.

Med alla beståndsdelar i åtanke är det svårt att komma fram till en slutsats efter bara en spelsession. Desto lättare är det att fastställa att Fable: The Journey är den mest intressanta och lovande Kinecttiteln, med god marginal. Jag ser fram emot att spela mycket mer av det här.

Fable: The Journey
Fable: The Journey
Fable: The Journey
Fable: The Journey
Fable: The Journey
Fable: The Journey

Relaterade texter

Fable: The JourneyScore

Fable: The Journey

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Så har det äntligen blivit dags för Microsoft att släppa Fable: The Journey, spelet som ska göra Kinect oumbärligt även för initierade spelare. Jonas Mäki har kolla om man lyckats...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy