Assassin's Creed: Revelations

En italiensk mördare i Konstantinopel, hur hänger det ihop?
Ezio har naturligtvis goda skäl att lämna Berlusconi-land bakom sig för att resa till Konstantinopel - som jag inte behöver berätta är detsamma som nuvarande Istanbul, eftersom inga läsare sov på historialektionerna. Handlingen kommer till stora delar kretsa kring mäktiga föremål som förfadern Altaïr Ibn-La'Ahad lämnat efter sig.

Altaïr säger du, kommer han att vara spelbar?
Det kommer han faktiskt att vara. Vi vet inte ännu i vilken utsträckning, men alla som saknat den ursprunglige lönnmördaren kan se fram emot hösten lite extra. Tillsammans med Desmond innebär detta alltså tre huvudkaraktärer med berättelser som ska flätas ihop.

Desmond! Hur står det egentligen till med honom?
Faktiskt inte särskilt bra. Händelserna i Assassin's Creed: Brotherhood har gått väldigt hårt åt den stackaren. Tillvaron i Animus-maskinen är faktiskt så tillspetsad att han behöver kämpa med intrikata undersystem och härligheter för att ens klara livhanken. Att kontrollera tre karaktärer innebär med Assassin's Creed-logik att man kontrollerar tre personer som kan råka dö vid ett feltryck.

Nu vill jag veta mer om staden, berätta allt om miljöerna!
Tja, "allt" är väl kanske att ta i. Men jag ska försöka. Utvecklarna själva beskriver 1500-talets Konstantinopel som "sin tids New York", och det är faktiskt ganska målande. Det var en för sin tid gigantisk stad, belägen just där Europa och Orienten möts. I jämförelse med de senaste spelens italienska städer är denna befolkning långt mer varierad, vad gäller allt från utseende till religion och språk.

Hur känns det att springa runt i denna smältdegel?
Att allt ser, låter och känns annorlunda ska nog i sig inte underskattas. Omväxling förnöjer och Konstantinopel är en fullkomligt galen stad, när den visar sig från sin rätta sida. Vi har att vänta oss ett folkhav fyllt av bazaarer, minareter, svärdslukare och eldsprutare. Dessutom finns det en växel ned från storstadspulsen i form av det minst sagt pittoreska Kappadokien, där några nyckelpartier utspelar sig.

Okej, det var miljöerna det. Får vi några nya mördarknep?
Självklart får vi det. Mest uppmärksammat och omtalat hittills är de krokförsedda knivar Ezio smyger runt med. Dessa kommer att dubblera som färdmedel och vapen. Ska man tro Ubisofts Alex Amancio så kommer vi kunna ta oss fram 30% snabbare i klättring och längs ziplines tack vare knivarna. Om dödandet också snabbas på vet vi inte, men att kunna kroka fast en ful typ i kinden och slita honom närmare, likt Scorpion från Mortal Kombat, är helt klart underhållande.

En ny kniv i all ära, men är det allt?
Inte då! Ezio har utvecklats mentalt i takt med att ljusen på födelsedagstårtan blivit fler. Eagle vision har blivit Eagle sense, vilket i klartext betyder att hans sjätte sinne växt på sig ytterligare och gott kan kallas även ett sjunde sinne. Och så var det ju det här med bomberna. Ezio samlar på sig allehanda ingredienser som han sedan sätter samman till diverse bomber, med stora möjligheter till anpassning till specifika behov.

Jag älskade multiplayern i Brotherhood, den återvänder väl?
Ja, det gör den, tack och lov. Det har än så länge varit mycket hysch-hysch runt den biten och inga nya spellägen är till exempel kända. Istället vet vi att den befintliga spelmekaniken har finslipats för att uppmuntra till mer smygande och för att belöna reflexer och list. Utöver det är det mycket prat om kringfunktioner, såsom ökade möjligheter till personlig framtoning.

Release 15 november vad jag förstår, ska jag längta?
"Längta" är ett start ord. Men du bör definitivt känna dig lite småsugen. Miljöerna är storslagna, historieberättandet och presentationen i stort kommer med största sannolikhet hålla hög klass. Men den där riktiga wow-faktorn från det första spelet kan aldrig infinna sig igen. Att klättra, smyga och döda i historiska miljöer är roligt, men inte dödsroligt.