Colin McRae: Dirt 2

Rallysporten är förlorad menar vissa. WRC tappar i popularitet och har så gjort i flera år. Ett antal av de största fabriksteamen drog sig ur ifjol, och Sebastien Loeb vinner precis allt som överhuvudtaget går att vinna. Men medan rallysporten lider här i Europa frodas den, växer och blir allt starkare på andra sidan Atlanten. Ja, rally är stekhett i USA och det har vi främst två välkända herrar att tacka för.

Travis Pastrana och Ken Block, två gamla kompisar som tillsammans tävlat i allt från motorcross till stock car-racing som under de senaste åren gjort vad Colin McRae förutsåg skulle ske inom sin favoritsport. Rally har blivit extremsport. Sträckorna kortare, inte sällan indragna inuti enorma arenor. Stjärnorna är coola, sponsorerna är tillverkare av välkända livstilsprodukter och rallyn har blivit lite mer show, och lite mindre skogsmulle.

Codemasters tog fasta på detta redan för ett par år sedan då rallyn var under utveckling i USA. Colin McRae Dirt var skitigare, snabbare och mer extremt än något annat rallyspel och presentationen andades extremsport-evenemang. Med uppföljaren tar de ännu ett steg i rätt riktning och tillsammans med främst Ken Block har de utvecklat Dirt 2 mot ett ännu mer extremsportdoftande upplägg proppat med attityd.

Den första och största nyheten som slår mig då jag startar en tidig version av Colin McRae Dirt 2 är att Codemasters tagit konceptet med ett komplett team från Toca Race Driver-spelen. Till sitt förfogande har man nu en husbil där man lever, lär, stylar sina bilar och för resultat. Framför den står en rad kärror och väntar på att få bli testade på diverse sträckor.

Ju längre in i karriärläget man kommer desto fler bilar får man, och har råd att köpa. Utanför husbilen står det även publik, det säljs korv och i vinden vajar sponsorflaggor och vimplar. Känslan av racing är omedelbar och Code-masters lyckas, med så enkla medel, förmedla en genuin känsla av modernt rally bara på några sekunder. Väl i förarsätet med gasfoten nedtryckt till plåten märks nästa stora förändring gentemot föregångaren; Code-masters har kasserat bilfysiken från det förra spelet och börjat på ny kula.

Körkänslan i Dirt 2 påminner om Colin McRae 4.0. Bilen väger mer än vad den gjorde i Dirt, speltempot är en aning långsammare och det går nu återigen utmärkt att åka på ruskigt breda förställ så gruset sprutar för att i sista sekund bryta upp och lägga returen genom hela kurvan. Efter att ha nött Marocko-sträckorna i förhands-versionen i flera timmar är jag övertygad om att Dirt 2 kommer att erbjuda en mer belönande och beroende-framkallande körning än föregångaren.

I skrivande stund har Codemasters fortfarande ett antal veckor kvar av polerande innan de släpper lös den digitale Ken Block i rallyskogarna. Det är därmed nästan läskigt att tänka på hur snyggt det här spelet kommer att vara vid release med tanke på att vår E3-version färdigställdes i maj och är snyggare än allt annat i genren, med rätt fet marginal. Dirt 2 är så nära fotorealism man kan komma idag med sinnessjuk modellering, underbara texturer och en belysning som fått flera av oss att kippa efter andan. Recensionen kommer i nästa nummer av Gamereactor, missa för guds skull inte det.