Animal Crossing: City Folk

Tänk tillbaka till stunden när du först spelade Animal Crossing. Visst var det skönt, men samtidigt konstigt, att upptäcka att det fanns spel som man kunde sitta i timmar med att pyssla och dona, utan att egentligen inte åstadkomma så mycket. Att plantera blommor, designa kläder och skriva brev var helt plötsligt accepterat, helt okej, och dessutom efterlängtat beteende.

Det är inte ofta som TV-spel påminner om ett enda långt lov som varar året runt. Kanske var det den där känslan av planlöst drivande i en stad där alla invånare fullständigt avgudar dig och att du satt din fot i deras slumrande håla som gjorde Gamecubespelet till en helmysig upplevelse. Jag spenderade timmar med att fiska, fånga insekter och kolla in soptippen efter inredningsfynd medan jag slet med att betala av mitt bolån till en sniken tvättbjörn.

Sedan Animal Crossing släpptes har Nintendo fortsatt sitt brevskrivande och relationsskapande till DS, men i vinter är det dags för Animal Crossing att erövra en ny spelkonsol, i form av Animal Crossing: City Folks premiär till Wii.

Animal Crossing: City Folk spelas på samma sätt som de föregående Animal Crossing-spelen, och är huvudsakligen baserat på upplägget i Wild World. Du är en nyinflyttad filur som i huvudsak påminner om norrlandstrollet Plupp till utseendet. Det du spenderar dina dagar med är exempelvis att networka genom att träffa andra invånare, bygga ut din stuga, köpa grejer och fiska. Roligt? Defintivt! Pyssligt? Jajamän! Repetitivt? Faktiskt.

Det går inte att sticka under stol med att Animal Crossing: City Folk är ett spel som känns lite för bekant för att kännas riktigt fräscht. Till deras försvar har Nintendo ansträngt sig för att försöka avstyra den annalkande déjà-vun genom en del nyheter, som gör ett varierande jobb med att få mig intresserad.

Den huvudsakliga nyheten i Animal Crossing: City Folk är ett nytt område i den lilla staden som fungerar lite som ett underhållningscenter, där de flesta nyheterna tar plats. Det är endast tillgängligt om du hoppar på en buss, och väl där kan du exempelvis köpa kläder, gå och se en komedipjäs, eller klippa håret (vilket i praktiken innebär att du kan byta din figurs ansikte till en av nunorna på dina sparade Miis istället).

Det känns väl lite ljummet, och samtidigt inte så nytt och spännande som Nintendo vill få det till. Det som jag däremot känner mig mer intresserad av är att det finns en möjlighet att bjuda in upp till tre vänner till din lilla stad. Som vanligt med Nintendo är det dock bara folk du känner och har kompiskoder till som kan göra en sightseeing i din stad, vilket gör hela upplevelsen något begränsad. Det är dock bra att funktionen finns där, och att du och dina tre besökare kommer att kunna kommunicera genom mikrofonen Wiispeak gör att det finns goda chanser att jag ständigt kommer vilja ha besök i min stad, eller vice versa.

Den där Wiispeak-mikrofonen är ett lustigt påhitt, faktiskt. Du placerar den ovanpå sensorn till din Wii och när den är installerad fungerar den lite som en interntelefon. Allt ljud som hörs snappar den upp och vidarebefordrar. Detta gör att alla i ett rum kan delta i samtalet, men för småbarnsföräldrar med kinkiga knoddar (och deras medspelare, naturligtvis) ser jag ett klart problem med att mikrofonen inte generaliserar bort ljud.

Annat som kan vara värt att känna till om Animal Crossing: City Folk är att olika säsongsbundna festligheter kommer att ta plats. Dessa festligheter skiljer sig från varandra beroende på var du bor. Har du en amerikansk kompis kan du se till att bli inbjuden i hans stad runt påsk och hjälpa honom att leta ägg, medan din japanska vän säkert vill visa körsbärsblomningen runt april. Om du har din Wii uppkopplad kan Nintendo överraska dig med små presenter vid olika tidpunkter.

För de som inte har möjlighet att koppla upp sin Wii har Nintendo försökt att få till en likvärdig upplevelse. Att kunna ta med sin stad i sin DS för att spela hos en kompis är en sådan funktion. Tydligen kommer japanska Animal Crossing: City Folk-spelare ha tillgång till hotspots där de kan ladda ner saker till sin DS för att sedan installera dem i sin Wii-stad, men jag antar att det är en funktion som vi i Sverige endast kommer att kunna tråna efter utan resultat.

Animal Crossing: City Folk tar den där gulliga måbra-känslan till Wii. Visst är inte alla nyheter som Nintendo visade på E3-mässan upphetsande och fräscha, och risken för att de som spelat Animal Crossing till Gamecube och Animal Crossing: Wild World till DS kommer att känna att det inte finns så mycket nytt som håller intresset uppe. För de inbitna kommer Animal Crossing: City Folk att bli en mysig upplevelse och för de som aldrig spelat något av liren i serien likaså, men frågan är om Nintendo har lyckats tillföra det där nya och lilla extra som krävs för att Animal Crossing: City Folk ska bli en uppföljare värd namnet.