Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
förhandstittar
Alone in the Dark

Alone in the Dark

Ataris skräckfyllda storsatsning släpps om en månad. Petter har testat förhandsversionen och är sannerligen inte särskilt imponerad. Läs om hans beta-intryck...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag och Edward Carnby kommer inte överens. Inte alls. Han vill inte vända sig då jag vill, han vill inte titta sig omkring när jag ber honom om det och han vill inte slänga kvasten han plockat upp fast jag ber honom vänligt. Inte ens då jag tappar humöret och skriker åt honom. Carnby är som en stor pinne. Stel och inte sällan fullständigt obrukbar. Han stapplar fram mellan Eden Studios elddränkta polygonväggar medan jag försöker begripa vad ska måste göra för att komma vidare.

Alone in the Dark släpps om cirka en månad, och jag har precis avslutat ett fyratimmarspass med förhandsversionen och är allt annat än imponerad. Visst, med fyra veckors arbetstid kvar finns här en del svagheter som utvecklarna fortfarande kan adressera (såklart), men överlag skvallrar förhandsversionen av Alone in the Dark om ett spel proppfyllt med fundamentala, spelmässiga problem. En flopp, helt enkelt.

När äventyret börjar sitter en mörbultad Edward ihopkrupen på en nedsölad sjukhusbrits. Han ser ut som om han vore gjord i lera, hans frisyr liknar en utskuren biff och han framstår som en av de tråkigaste hjältarna i ett actionspel, någonsin. Tre bistra karlar med ärriga anleten (och obligatoriska skinnrockar) skriker åt varandra medan Edwards synfält klarnar. Genom att trycka ned den högra analoga styrspaken upprepade gånger blinkar Edward med ögonen och återfår så småningom sin synförmåga.

En av skurkarna beordras att föra Edward upp till husets tak och där förpassa honom till dödsriket. På vägen dit får man nödvändig information om spelkontrollens alla funktioner genom små korta hjälprutor. So far so good. Tycker jag.

Det är efter detta, då väggarna i huset öppnar sig likt en enorm, glaserad jättetrut, sväljer skurkarna och får husets västra del att rasa, som min skepsis sätter in. Grafiken är duktigt ful, atmosfären känns nästan skrattretande och mitt i allt börjar spelet ladda. Edward är svårstyrd och jag kan inte för min värld begripa varför kameran (som kontrolleras med den högra analoga styrspaken) endast kan roteras ett kvarts varv i taget.

Jag och Edward snurrar, går in i väggar, snubblar på brädhögar och tvingas upprepa enkla kommandon. Jag plockar upp en stol, för att slå sönder en dörr. Det går förvisso ganska bra. Jag plockar upp en till stol, för att slå sönder en liten, liten bokhylla. Det går inte bra. Sen börjar allt att brinna.

Resten av speltiden går bland annat åt åt att släcka bränder med brandsläckare, klättra på husfasader med hysteriskt utzoomad kamera, köra bil i ett kolsvart parkeringsgarage och springa omkring i Central Park och slå zombies med en kratta.

Med en månad kvar har Eden tid att putsa. Och även om Central Park-kapitlet känns lite bättre än spelets början, så behöver de tiden för att rädda detta från ett fullständigt magplask. Om de hinner reparera alla irriterande moment som vår förhandsversion innehåller återstår att se, svaret hittar du i nästa nummer av Gamereactor.

Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark
Alone in the Dark

Relaterade texter

Alone in the DarkScore

Alone in the Dark

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Edward Carnbys sista försök att bräda Chris Redfield är ett fatalt magplask innehållande rutten spelmekanik och dumma designlösningar. Petter har spelat Alone in the Dark...

Alone in the Dark

Alone in the Dark

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Petter Hegevall

Ataris skräckfyllda storsatsning släpps om en månad. Petter har testat förhandsversionen och är sannerligen inte särskilt imponerad. Läs om hans beta-intryck...



Loading next content