Darksiders: Wrath of War

Trots att de flesta av oss gillar att bete sig våldsamt i olika fiktiva världar, är vi ändå snälla, milda, timida varelser innerst inne. Våra inre är fyllda av fluffiga moln av godhet, ömhet och lycka. Ibland räcker dock inte detta riktigt till, ibland behöver vi något mer, som att spetsa en stor, störig jävel på det mastigaste svärd som går att uppbringa i vårt universum.

Att vi ofta får ta rollen som hårda antihjältar som tar lagen i eller situationen i egna händer och beger sig på en hänsynslös massaker som får "Hem och skola" att kippa efter andan är inget sällsynt. Max Payne, Kratos och ante är tre utmärkta exempel på killar som gör lite som de behagar när de hamnar i situationer de inte riktigt gillar. Darksiders: Wrath of War tar detta ett par steg längre.

I Darksiders: Wrath of War kallas vi inte in för att rädda katter i träd, kidnappade kråm-ande ungmöer från vårtbetäckta otäckingar eller för att tvätta rent vårt namn som dragits i smutsen. Istället antar vi rollen som War, kriget personifierat. War är en hård snubbe som gillar att rida på häst, tillsammans med sina kompisar Pest, Svält och Död.

War är alltså en av apokalypsens fyra riddare och han har precis varit med gänget nere på Jorden och förvandlat hela rasket till en rykande kötthög där enbart elände, lidande och annat otrevligt frodas. War och hans kompisar är lite sådär lagom kaxiga och tycker att de har gjort ett rätt duktigt jobb med att rasera hela den mänskliga tillvaron när han hamnar i gräl med demonen Abaddon, resultatet blir helt enkelt att War blir av med de flesta av sina enorma krafter och slängs i ett smutsigt dike för att dö. Dags för hämnd.

Vad som följer är helt enkelt en mastig actionsaga där War behöver hacka, hugga, stympa, skjuta, slita och banka sig förbi mängder av såväl svinonda demoner som heliga änglar plus allt därimellan. Till en början har War bara sitt svärd att förlita sig på, en gigantisk klinga som hjälper honom att påbörja uppdrag: "återta mina gudomliga krafter".

I kärnan handlar det om action stöpt i samma form som Devil May Cry och God of War. Den ödelagda stad som spelet till största delen utspelar sig i är uppbyggd i olika sektioner där War kan gå fram och tillbaka för att utföra nya uppgifter allt eftersom han skaffar sig nya färdigheter och ny utrusning. Även om man inte är bunden till att spela igenom snitslade banor utan dynamik, måste saker och ting ändå göras i en viss ordning.

Allt eftersom War klappar ihjäl fler och fler fiender kommer hans förmågor att utvecklas. Styrkan ökar och även om hans imponerande biceps ungefär har omfången av ett normalstort kylskåp kommer han att kunna åstadkomma mer och mer under resans gång.

War kommer att förändras, även beroende på vilka vapen han använder sig av. Om han skulle slita av ett maskingevär från en attack-helikopter och förvandla flygande demoner till kläggig sörja kommer hans utseende att reflektera detta. Striderna kommer till stor del baseras på frenetiska kombinationer och de gigantiska bossarna är tänkta att vara mer än bara köttiga slagpåsar för Wars höga nöje. Istället är de designade som pussel-fighter där rent våld gör lite och ingen nytta och man måste istället utnyttja omgivningen för att få sin fiende att förvandlas till fiendeslask.

Vad vore dock en apokalypsriddare utan sin stolte springare? Inte mycket då Vigil Games självklart kommer att ge oss tillfälle att få nyttja denne mycket värefulla hjälpreda när man behöver förflytta sig över stora områden, eller helt enkelt vill kela med sin dödspålle under en intensiv bosstrid.

Vigil Games är ännu lite av ett oprövat kort, grundat av bland annat den mycket kompetenta före detta Marvel-tecknaren Joe Madureira. De satsar hårt på att slå sig in i en redan välpopulerad genre och förhoppningsvis kommer Dante och Kratos att få sig en god match om tronen när War intar scenen för att stympa loss allsköns demoner och annat oknytt. Darksiders: Wrath of War ser mycket lovande ut.