Nya spelserier, nya hjältar och nya koncept. Spännande för spelarna, ett nervigt ekonomiskt risktagande för utgivarna. Just därför håller jag tummarna lite extra hårt för Dontnod, Capcom och deras Remember Me. Efter en rejäl testrunda med det nästintill färdigställda spelet känns Remember Me dessutom inte bara nytt och fräscht. Utan även underhållande.
Grundreceptet stavas här actionäventyr med balettliknande fighting, plattformsstunts och utforskande i sci fi-miljöer. Temat och inramningen har du redan räknat ut: allt kretsar kring minnen, minnen och åter minnen. Hjältinnan Nilin har blivit av med sitt eget, hon manipulerar andras och smyger längs gator kantade av minnesknarkare och Memories for Gold-butiker. Invånarna i det lika högteknologiska som smutsiga Neo-Paris har alla ett hologram i nacken, vilket är en perfekt ingång för den hackande huvudpersonen.
Det blir dock inte bara högteknologiska distansattacker vi får syssla med. Nilin är en fullfjädrad närstridsbrud och du kommer att lägga mycket tid på att såväl dela ut som ducka för cybervakternas knogbaguetter. Fienderna attackerar i regel i större grupper och du behöver koncentrera dig på attackmönster och luckor där du själv hinner dela ut smockor.
Till din hjälp för dessa fighter har du Combo-labbet, som i en separat meny låter dig skapa unika sekvenser av tjottablängare. Här kan du välja om dina combos ska generera extra skada, läka dig själv eller minska återhämtningstiden för dina specialslag. Genom att samla så kallade Pressens låser du upp fler ingredienser till dina combos.
Man kan fastna länge i detta labb (om man har tålamod) och att testa, samt lära sig behärska sina nya varianter i skarpt läge lär också ta mycket av din tid i anspråk. Hela combokonceptet är väl genomtänkt och det är kul när man får till femstegs-superslag, men ibland känner jag att fightingen stör rytmen en aning i de annars så välplanerade uppdragen.
Mest intressant enligt mig är minnes-minispelen, som dyker upp vid några få tillfällen och som driver storyn i Remember Me framåt. Dessa sekvenser består av minutlånga händelser som vi kan spela upp, stanna och spola fram och tillbaka som en film. Intressant nog går det även går att manipulera händelserna på detaljnivå tack vare diverse "glitchar". Enligt fjärilseffektens alla regler kan nämligen en skenbart obetydlig detalj, som placeringen av en vagn med läkarverktyg under en operation, påverka händelseförloppet i minnena rejält.
När jag kapar en karaktärs minne får jag pilla i nämnda läkarmiljö och lyckas till slut få patienten (karaktärens anhöriga) att dö, vilket gör att hennes minnen och därmed attityd till mig att förändras. Minnesmanipulerandet är en spelmekanik som tar sin tid att både greppa och genomföra, och ibland blir lukten av röd sill lite väl stark, men ger man konceptet en ärlig chans blir det både unikt och givande.
Det är bra att det dessa lite långsammare moment finns, då Remember Me bitvis tycks befinna sig i vad jag brukar kalla spektakelgenren; självspelande titlar som dränker oss med explosioner och häftiga kameravinklar och som kräver minimal input från spelarna. Ironiskt nog börjar gäspningar krypa sig på när jag blir jagad av attackhelikoptrar (något som borde få en att flämta) och bara behöver trycka styrspak framåt någon minut för att klara mig, men lyckligtvis har Dontnod en bra balans i spektakelmängden - åtminstone i den del jag testat.
Remember Me är riktigt tjusigt både tekniskt och designmässigt och goda minnen av såväl Femte Elementet som Beyond Good and Evil ploppar upp i skallen. Jag vet att designen har splittrat redaktionen och det har muttrats om både spretighet och Helvetica-missbruk, men jag gillar hur Remember Me ser ut. Det är futuristiskt utan att vara sterilt, fantasifullt utan att sakna trovärdighet. Att Nilins animationer är smidiga och nästan i Nathan Drake-klass skadar förstås inte heller.
Så: flipp eller flopp? Jag förutspår en finfin, kvalitetsmässig flipp för Dontnods spel (hur det går med försäljningen återstår att se). Det enda jag egentligen är skeptisk till är fightingsystemet, men det har nog med att göra med min brist på passion för så kallade brawlers än med dess kvaliteter. I början av juni får du vårt betyg på Remember Me och tills dess råder vi dig definitivt att sätta upp äventyret på - och nu kommer den oundvikliga ordvitsen - minneslistan.