Star Wars: The Bad Batch [Säsongsfinal] (Disney+)

Serien:
Innan Mandalorian visade vägen för Star Wars-televisionen var de animerade Clone Wars-showerna det bästa som gjorts i Star Wars-världen sedan Empire Strikes Back, som lyckades förvalta filmarvet bättre än Lucas själv och Disneys senaste filmtrilogi. The Bad Batch tog sedan vid där Clone Wars slutade och introducerade oss till en ny generation krigarkloner för att berätta historien om Imperiets framfart i galaxen - och klonernas öde. När jag recenserade The Bad Batch-piloten anmärkte jag hur mycket jag gillade skiftet från Jedi-magi till diktaturens skugga, utan att förlora det som gjorde Clone Wars så fantastisk: karaktärer med hjärta, spännande intriger och stark lore.

Nu när den första säsongen The Bad Batch är avklarad kan jag känna att Star Wars framtid fortfarande är trygg så länge det ligger Filonis (och Favreaus) händer, men Bad Batch hade också mått bra av att skrapas ännu mer på ytan. Första Bad Batch-omgången är nämligen ojämn, där insatserna antingen är hyfsat höga eller rekordlåga och vissa karaktärer drar mest det korta strået i handlingen. Karaktärer som Tech och Echo hamnar mest i bakgrunden och roliga figurer som muskelknutten Wrecker känns ytlig i jämförelse med övriga huvudpersoner. Här är det pappa/storebror-förebilden Hunter och dennes ideologiska konflikt med förrädaren Crosshair som tar rampljuset, där lill-klonen Omega står för det pumpande hjärtat i gruppen och får gott om utrymme att växa i deras ögon.

Det är även synd att serien trampar vatten när våra tappra huvudpersoner väl hamnar i skuld hos en reptiltant och utför en rad konsekvenslösa uppdrag för att betala av en skuld, där mittenpartiet känns lite väl händelselös och repetitiv i sitt berättande. Mot slutet av säsongen känns det dessutom inte som att klonerna har avrundats på något, annat än att Imperiet har tappat intresset för att klona fler soldater. Men om det är något som The Bad Batch lyckas väl med, är att behandla mindre historier med en krigshärjad kuliss. Imperiets avveckling av klonprogrammet bubblar ständigt i bakgrunden och leder till en tystlåten, bitterljuv sekvens som hade fått Rian "Let the past die!" Johnson att rodna av skam. The Bad Batch lyckas också med konststycket att använda sig av fanservice som inte är av det hjärndöda slaget - även om det finns några cameos som inte tillför mycket till storyn - och då och då finns det riktigt inspirerade scener med träffsäkert berättande. Den sista klungan avsnitt är lika snygga som strålande utförda, för Star Wars har nog aldrig sett så bra ut i animerad form sedan Tartakovskys miniepisoder.

Visserligen lider Bad Batch det där typiska "plot armor"-elementet som ju är vanlig i dessa serier, men nu när en andra säsong har blivit officiell hoppas jag att serien vågar gå utanför Clone Wars-ramarna när det kommer till episodstrukturen och berättelserna i sig. Bad Batch må vara något låst vid gamla konventioner, men karaktärerna är så trivsamma och konflikterna sitter på så många möjligheter att jag helt klart vill fortsätta följa den udda klontruppens fortsatta flykt från Imperiets klor. Både Clone Wars och Rebels började svagt, men med tanke på de hårresande äventyren de lyckades bränna fast i Star Wars-fansens minnen har jag inga tvivel på att Uslingarna också kan nå samma emotionella höjdpunkter.