Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)

Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)

Skräpfilms-Mackan vårdas just nu på intensiven efter han har dragit på sig masochist-badbyxorna och dykt på djupet med huvudet före ner i Eiichirō Hasumis katastrofalt usla zombiekalkon...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Det finns ingen poäng i att gå som katten kring het gröt. Resident Evil: Infinite Darkness är ett misslyckande av bibliska proportioner. Ren och skär pannkaka. Unken dynga. En cyniskt trött produktion som är så hopplöst tömd på all form av passion och kärlek för grundmaterialet att man blir mörkrädd. Det är en kavalkad bestående av alla de sämsta stunderna från Resident Evils långa historia. En sjuk bästa-hits skiva mixad av en sinnesstörd sadist inlåst på anstalt. Verkligen allt med Resident Evil: Infinite Darkness är genomruttet och så länge inte ditt största intresse i livet är självplågan med trubbiga redskap så råder jag att hålla er på så långt avstånd som möjligt från denna infernaliska landmina.

HQ
Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)
2007 ringde och ville ha sina texturer tillbaka

Gripande, djupt manus aldrig varit styrkan med Capcoms zombie-universum. En spelserie som snarare varit närmare besläktad med klassiska italienskt zombierullar. Jag tänker Night of the Zombies, Nightmare City och kanske mest av allt Lucio Fulcis magnum opus Zombie Flesh Eaters. Mörka och råa med lite lagom sävligt tempo, gott om blod och befolkade med färgstarka individer med charmigt ostdrypande dialog. För mig är detta representativt för Resident Evils hjärta, då spelserien var som bäst. Tät spänning, härliga pussel och sparsmakat med resurser. Och jag är illa medveten om att vad jag nu kommer säga antagligen upprör en del. Men jag är av åsikten att serien tappade bort sig lite efter de tre första spelen. Den stilfulla enkelheten försvann och ersattes ett överdrivet tillkrånglat och absurt narrativ där Umbrella och dess hejdukar plötsligt fanns runt var och varannan husknut och hade fingrarna i varje syltburk.

Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)
Härligt risig klippa-klistra publik

Capcom fick arbeta hårt för att hitta tillbaka till skräcken och med den sjunde och nyligen släppta åttonde delen i serien har de helt klart kommit en bra bit på vägen. Med det sagt är det därför extra förvånande att Capcom med Infinite Darkness valt att gå tillbaka till den period i tiden då Resident Evil var som absolut sämst snarare än att anknyta till något av de två senaste spelens historia. Nej här får vi i stället återigen hänga med Claire Redfield på nya äventyr när hon upptäcker spår av ett nytt biovapen i det krigshärjade låtsas-landet Penamstan samtidigt som ett mystiskt zombie-utbrott sker inne i vita huset. Två händelser som självfallet är sammankopplade och tillsammans med Leon S. Kennedy beger sig de två ut i världen för att hitta skurken som ligger bakom allt.

Detta är en annons:
Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)
Perspektivfiasko

Mer spännande än så blir det inte. Vi bjuds på stundom grådaskig Modern Warfare-inspirerat pang-pang i Afghanistan Penamstan blandat med oinspirerad politisk intrig där manusförfattaren gjort sitt absolut sämsta med att försöka strö en gnutta mystik över handlingen. Här finns absolut inget att greppa tag om eller bli upphetsad över och Infinite Darkness känns bara som de absolut värsta mellansekvenserna från spelen sammanklippta till en Frankenstein-liknande skapelse. Ett tomt, själlöst kadaver uppklätt för att likna något levande som blivit tvingat ut på scen för att framträda inför publik. Infinite Darkness erbjuder noll spänning. Karaktärsanimationerna är en skymf mot hela industrin och filmen känns som något två underbetalda praoelever snickrat samman under en veckas praktik hos Capcom. Fruktansvärt är bara förnamnet och jag hade svår dödsångest redan tio minuter in i första episoden.

Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)
Gröt

I en alternativ dimension hade Infinite Darkness kanske kunnat bli en kul liten zombiefilm som expanderat på och berikat Resident Evil-universumet. Men här i den verkliga världen är vi tyvärr fast med denna ohyggliga Netflix-miniserie och jag kan inte se hur ens de mest hängivna av Resident Evil fans kan få ut något av denna brinnande påse fylld av exkrement. Infinite Darkness är en själsdödande, mardrömsframkallande tingest som inte borde få finnas. Dess existens är ett hån mot kreativiteten själv och ett så fundamentalt, kopiöst misslyckande på samtliga nivåer att man vill lägga sig på savannen och dö. Långsamt. Och om någon sadist nu mot allt bättre vetande ändå vill se Infinite Darkness så skippa popcornen. Ha i stället napalm och diesel redo att skrubba ögonen rena med efter ni är klara med den. För här har vi årets utan konkurrens sämsta Netflix-produktion. Inget annat kommer ens nära.

Detta är en annons:
01 Gamereactor Sverige
1 / 10
+
Lika underhållande som att få böldpest eller äta glasstrut fylld av kompost. Vad du än gör, undvik för allt i världen denna usla sörja.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

8
Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)

Resident Evil: Infinite Darkness (Netflix)

FILMRECENSION. Skrivet av Marcus Persson

Skräpfilms-Mackan vårdas just nu på intensiven efter han har dragit på sig masochist-badbyxorna och dykt på djupet med huvudet före ner i Eiichirō Hasumis katastrofalt usla zombiekalkon...



Loading next content