Wandavision (Disney+)

Spoiler-varning! Läses på egen risk

Serien
Nu har Marvels officiella TV-experiment tagit slut; WandaVision har efter en underhållande, men ojämn resa hittat sin plats i MCU:s fjärde fas. Resultatet? En ambitiös superhjälteserie tar vara på sina centrala karaktärer, men som inte når mållinjen helt och hållet. Hade det behövt vara en TV-serie? Njae. Serien hade helt klart kunnat raka bort ett eller två av de riktigt långdragna avsnitten, men samtidigt gjorde serieskaparna sitt yttersta för att leka runt med TV-konceptets alla konventioner - på gott och ont.

Hjärtat i serien - Wandas uppenbara trauma efter att ha förlorat alla hon har någonsin älskat - är välbehållet ända in till sista bildrutan och det faktum att Wanda inte porträtteras som någon självklar hjälte väger upp den ofta svartvita värld som Marvel-filmerna ofta målar upp en smula. Det är spännande att se karaktären möta den hjälplösa befolkning hon har förslavat i den lilla stadshålan och jag gillade trippen till hennes förflutna i det nästsista avsnittet - även om just familjedelen haltar i sina klyschor. Dyrbarast är såklart interaktionerna med sin robotmake, där seriens kärna lyser igenom med sitt påtagliga hjärta och dimensionella kemi. All den potential i deras kärleksfulla relation, som aldrig riktigt utforskades i filmerna, rättfärdigar TV-formatet i mitt tycke.

Några av höjdpunkterna i det sista avsnittet var Vision-tvillingarnas möte, som först urartar i traditionell CGI-stryk, men som sedan trappas ner till en filosofisk diskussion om identitet och metafysik. En annan höjdpunkt var att se Wanda omfamna sin mörka sida som Scarlet Witch - en förvandling som förde tankarna till X-Men-världens Phoenix-saga. Visst var häxfasonerna lite fåniga (och run-twisten var mycket förutsägbar), men det hela andades otroligt mycket genuin serietidningsatmosfär, i synnerhet Wandas nya dräkt. Det fanns också tydliga konsekvenser för den nu fullfjättrade dödshäxan, som i slutändan inte kunde behålla kakan hon ville ha kvar - något som illustrerades i en härligt bitterljuv farvälscen. Även om en del av mig vill se mer av Vision 2.0 (om han alltså inte utplånade sig själv efter filosofilektionen) så ser jag gärna Scarlet Witch lär sig sin läxa nu.

Den som dock hade sett fram emot att få veta mer om den alternativa Pietro Maximoff kommer definitivt att bli besviken, dock. Jag vet att jag var det så fort det avslöjades att karaktären i själva verket var någon nolla vid namn Ralph Bohner (wump-wump...) och att dennes superkrafter lagrades i ett magiskt halsband. Ja, detta var verkligen motsatsen till en ståfräs. Jag förstår om Marvel-universumet inte är redo att korsa sina serietidningsuniversum nu när Disney äger Fox-divisionen, men jag förstår också att detta kan vara en saftig örfil för alla fans som välkomnade multiverse-konceptet till MCU. Vilken lumpen trolltaktik i sådana fall, då serien förmodligen hade klarat sig lika bra utan slösa bort Evan Peters talanger.

Som i tidigare avsnittsrecensioner är jag fortfarande inget större fan av de lövtunna sidokaraktärerna. Monicas historia föll helt platt för mig, likaså den svinige FBI-bossen Hayward, och comic relief-figurerna kändes lite väl automatiserade. De tillförde inget till serien, annat än att man känner igen Darcy och Woo från tidigare MCU-äventyr. För Monica Rambeaus del fungerade hennes historia mer som en språngbräda inför Captain Marvel 2 mer än integrerad del av storyn, för i slutändan gjorde hon inte mer än att visa upp sina nya superkrafter (vars ursprung fortfarande är en gnutta otydlig för mig). Typiskt Marvel-floskel, med andra ord.

Ändå vill jag påstå att jag är nöjd med seriens experimentella grundkoncept och jag gillade spänningarna som uppstod från kontrasten mellan verklighet och TV-flams. Visst, mysteriernas upptrappningar och dess komiska inslag kan ju inte riktigt mäta sig med andra TV-giganter med liknande element, men det är tillräckligt tillfredställande för att göra mig hyfsat sugen på tackla nästa Marvel-projekt i TV-format. Med tanke på hur briljanta de två senaste Captain America-filmerna har varit hoppas jag på en liknande kvalitet i The Falcon and the Winter Soldier och även Loki lockar med sin besynnerliga premiss. Förhoppningsvis får vi också se mer av Scarlet Witch nu när serieskaparna ändå hintade om multiverse-fuffens i framtiden...