Mulan (Disney+)

Filmen:
Mulan från 1998 må inte vara min favorit bland Disneys tecknade klassiker, men det är lätt att förstå varför många älskar den; den välskrivna hjältinnan fångade allas hjärtan när det väl begav sig. Det spelade ingen roll hur gammal man var eller vilket kön man tillhörde: Disneys Mulan hade en universell dragningskraft med ett starkt budskap om jämlikhet. Nya Mulan kändes därför på förhand väldigt rätt i tiden, där jag faktiskt såg fram emot att se en live action-version som inte slaviskt imiterade sina musikalnummer och som gjorde sig av med irriterande bifigurer som Eddie Murphys Mushu.

Tyvärr hamnar Disneys wuxia-äventyr i en kläggig kompromiss som inte kan bestämma sig för vad den vill vara. För den som alltså väntar sig en trogen adaption till den animerade klassikern kommer dessvärre att bli mycket besviken, men för de som ändå hade hoppats på att Disney äntligen vågar göra något nytt och spännande med Mulan-legenden får nog söka sig vidare. Nya Mulan lyckas alltså inte stå på helt egna ben, vilket gör det svårt att inte jämföra denna röra sin överlägsna originalversion.

Inte nog med med att fokusskiftet från komedi till action har lett till att nyversionen saknar liv och en välbehövlig dos humor, den påklistrade empowerment-vinkeln faller också platt för att Mulan inte längre behöver växa som karaktär; nya Mulan är nämligen begåvad med livskraften Qi och är en naturlig krigare sedan barnsben. Minns ni "I'll Make a Man Out of You"-numret från den tecknade versionen, där Mulan misslyckas gång på gång och använder sina problemlösningsförmågor för att växa tillsammans med sina soldatbröder? Det är utbytt mot en scen där Mulan bara behövde påminnas om att hon inte behöver gömma sina kung fu-krafter (duh!) för att bära på vattenhinkar till toppen av ett berg. Minns ni hur Mulan utmanade könsroller och maskulinitet i 1998-filmen? I denna version måste man vara född med speciella wuxia-krafter för att uträtta något, tydligen. Suck.

Detta märkliga beslut tar även ifrån karaktärens hjärtefråga om att rädda sin far från att åka ut till krig, där fokuset istället hamnar på att vara alltid vara sann mot sig själv vad samhället än säger åt dig att vara. Att man byter denna vinkel är väl inte fel i sig om man vill modernisera en gammal fabel, men det tar också ifrån karaktärens mänsklighet och känns lika inspirerat som beslutet att byta ut Mushu mot en taskigt datoranimerad fenixfågel som flyger förbi i bakgrunden då och då. Det hjälper inte heller att Yifei Lius gestaltning saknar gnista och känslor överhuvudtaget, vilket gör att hon mest känns som en plikttrogen mördarmaskin åt kejsaren.

"Show, don't tell"-principen är också något som helt har flugit förbi filmskaparna när de nu på nytt återberättar Mulans stora uppoffring - en uppoffring som helt saknar vikt och som är helt uttömd på genuina känslor när man ständigt bankar in slagorden "LOYAL, BRAVE, TRUE" i tittarens huvud. Vi fattar! Mulan är lojal, modig och sann mot sig själv! Filmskaparna har så lite förtroende för det visuella mediet att dialoger mest punkterar emotionella scener som den emotionella återföreningen med pappan och måste låta karaktärer ständigt berätta vad filmen handlar om. Jämför bara berättandet i den starka beslutsscenen i originalet med beslutsscenen i denna film. Det är som natt och dag.

Nåja, så hopplös är väl inte filmen. Förutom flera vackra omgivningar gillar jag egentligen de nya karaktärerna, där huvudantagonisten exempelvis har lite mer karaktär än den tecknade varianten, Mulans soldatbroder (och potentiella kärleksintresse) Chen har sin charm och hökhäxan är häftig. Samtidigt fyller dessa karaktärer mest ett tomrum som uppstod när filmskaparna gjorde sig av med allt som gjorde originalet så underhållande och vi lämnas mest kvar med en vilsen, innehållslös och "realistisk" nyversion med lite för mycket fokus på platta action-sekvenser.