Star Wars: Episode IX - The Rise of Skywalker

Filmen:
Skulle det gå att rädda Star Wars efter det monumentala fiasko som The Last Jedi i slutändan var, och är? Frågan var stekhet inför premiären av den tredje filmen i Disneys "nya" trilogi och när Lucasarts-bossen Kathleen Kennedy valde att ringa tillbaka Force Awakens-regissören JJ Abrams för att försöka knyta ihop säcken, var det många fans som uttryckt ilska och besvikelse efter The Last Jedi, som började hoppas - igen. Slutresultatet är en film som inte bara stryker ett brett tuschstreck över 66% av allt som händer i Rian Johnsons plågsamt utskällda The Last Jedi, och lägger de resterande 36 procenten på att blidka fansen. På pappret lät detta såklart bra och JJ var något på spåren, men efter att ha smält biofilmen och nu sett om Rise of Skywalker kan jag inte säga annat än att denna film känns svag, feg, tunn, blek. En del av mig skulle nu såhär i efterhand nästan hellre velat ha en film som fortsatte på det smått vansinnigt respektlösa spår som Rian krafsade fram. För det blev ju inte alls särskilt bra det här, inte för en sekund. Och även om jag såklart förstår hur omöjligt det är att göra oss Star Wars-fanatiker nöjda, råder det ändå inga tvivel om hur dåligt skött detta varit av Disney och vilken obegripligt blek och ointressant historia som berättats i denna trilogi.

Hela denna film är en enda lång, trött, fantasilös, strukturellt bedrövlig "fetch quest". Åk dit, hämta karta. Åk med kartan dit bort, hitta en grej som visas på kartan för att sedan åka till nästa ställe och använda grunkan som hittades tack vare kartan. Det görs på ett så oinspirerat sätt i Rise of Skywalker att jag under min senaste genomtittning somnade vid två olika tillfällen. Det slängs in karaktärer som känns som regelrätta nödlösningar, Kejsaren lever (!), Snoke var bara en av många menlösa kloner och Felicity (Keri Russell) finns med på ett hörn, och är lika meningslöst och klent motiverad som filmen i helhet. Någonstans i allt detta finns det ju drösvis med dramaturgiska kvaliteter, dock. Om man väljer att kika på detaljer och enstaka beståndsdelar, tänker jag. För Jj Abrams är verkligen ingen dålig regissör (tvärtom), och fotot är lika snyggt som effektarbetet, i denna film. Men när den nya trilogin nu avslutats och säcken "knutits ihop" är det för egen del väldigt enkelt att konstatera att det inte blev särskilt bra, alls. Snarare rätt dåligt. The Force Awakens var en feg start men ändå lovande, en klart godkänd Star Wars-film när den släpptes. Idag, när jag kikar tillbaka på dessa tre filmer, säger de mig ingenting däremot. De har ingen som helst effekt på mig annat än att de bygger rikligt med irritation och det är sorgligt. På så sätt är denna avslutning i det närmaste hopplös. Inte minst eftersom det märks att Disney försökt pudla så panikartat här för att blidka de argaste fansen att de glömde att berätta en intressant historia proppad av älskvärda karaktärer, något som Star Wars trots allt är byggt på.

Bilden:
Bildkvaliteten i denna utgåva är monumentalt mycket bättre än filmen som sådan och det är trevligt med en påkostad storfilm proppad av effekter som inte är filmad digitalt. Här märks fördelarna av att fortfarande nyttja gammaldags (analog) film av, även om det också medför en del typiska svagheter som inte går att blunda för gällande bildkvaliteten. Skärpan är bra, mängden brus minimal och det finns gott om trevliga, jämna färger här. Det är väl snarare svärtan som skiftar mellan "riktigt bra" och "medelmåttig" vilket gör att detta trots allt inte hamnar i referenshögen. Trist, men så är det.

Ljudet:
Som vanligt nuförtiden väljer Disney att exkludera Dolby Atmos-spåret från UHD-utgåvan i Bluray-versionen och detta börjar verkligen irritera mig bortom alla rimliga gränser. Jag begriper naturligtvis att det i slutändan handlar om att de vill skapa en fördel för det dyrare formatet för att kunna sälja mer film, tjäna mer pengar - men att tumma på BD-formatet på det här sättet börjar kännas larvigt. Nu är det ju så att det inkluderade DTS-HD Master Audio 7.1-spåret här låter väldigt bra. Väldigt, väldigt bra - men det är ändå dags enligt mig för Disney att börja skicka med Atmos-ljud på båda formaten. Volymen på spåret i helhet ligger lite lågt vilket varit fallet med samtliga av de tre nya trilogi-rullarna men minus detta och avsaknaden av Atmos är det bastungt, livligt, välfyllt, proppat med panoreringar och tyngd.

Extramaterialet:
Star Wars: Episode IX - The Rise of Skywalker levereras på två skivor och BD-disk numero dos är sprängfylld med extramaterial vilket är väldigt trevligt för den som vill fördjupa isig i denna produktion. Något jag inte vill, alls. Någonsin. Men ja, det hör ju inte riktigt hit i det här fallet. Här återfinns timmar av extragodis och vi hittar bland annat en dokumentär kallad "The Skywalker Legacy" som är över två timmar (!) lång. Denna kretsar som namnet antyder om hela sagan, spänner bågen riktigt brett och djupdyker i Star Wars vilket med enkelhet skåpar ut 99% av allt initialt extramaterial till BD-formatet där det allt-som-oftast brukar medfölja små kortis-kortisar på tio minuter om hur regissören arbetade, eller om själva filmfotograferingen. Här har Disney tagit i från tårna och det är såklart bra. "Pasaana Pursuit: Creating the Speeder Chase" är förvisso bara 15 minuter lång men lyckas ändå berätta väldigt ingående om en väldigt specifik scen och det finns mer här, också. Skivan är som sagt fylld till brädden.